2 Sommaren är förbi ... en sommar af regn och blåst, af kyla och kapriser, nyckfull som lyckan och ombytlig som det menskliga lifvet. Utomlands strandade kannstöparnes profetior; alla de kloka politici, som lefva af att spå revolutioner, som i hvarje mörk vrå upptäcka en sammansvärjning och ropa till hela verlden: käre vänner, nu smäller det! ...konsekvensändrat/normaliserat de ha med förundran funnit verlden fredlig och tyst – icke käpp eller kny, blott fredens och industrins omätliga jubel i London. – Inomlands har man haft en hösommar och en fisksommar, ängen och sjön ha varit gifvande, men åkern och täppan ovanligt klena. Rågen synes i hela landet ha gifvit ringare skörd än något år förut sedan 1833; korn medelmåttigt; potäter ymnigt, men på många ställen anstuckna af sjukdom; frukt i södra Finland medelmåttigt, bär i norra Finland ovanligt litet, förutom lingon, som varit ymniga. Det är icke sannolikt att landet i höst eller i vår behöfver importera liffländsk spannmål, ty egna magasiner stå ännu mångenstädes fulla sedan de sednaste goda åren; men att sparda förråder starkt anlitas, tar man för afgjordt.
3 Hvad skall jag säga er om sommaren i Helsingfors? Tilloppet af resande var mindre än året förut; bad och brunn ha gifvit ringare skörd. De flesta notabiliteter, som andra somrar utstrött med fulla händer guld och fyrverkerier, ha i år strömmat till utlandet. Sejouren har varit tystare och mera borgerlig än annars; men får man tro ett petersburger blad, ha badgästerna i år trifvits bättre här, än vid de est- och liffländska badorterna*)En korrespondent i S:t Petersb. Zeit säger härom: »In Helsingfors ist das Leben erträglich; in Reval wetteifern Vergnügen und Langeweile; In Hapsal herscht einzig die letztere.». Till ersättning för rusket i naturen har man haft en verklig uppsjö af musik, lefvande bilder och trolleri: fyra dagar i veckan konsert, resten egnad åt bal och konstmakeri samt »Merkurius på det rullande klotet». Bland musikaliska artister ha violoncellisterne Gehrmann och Kellermann, violinisten Kiesewetter och sångerskan Schramm intagit främsta rummet. En mängd amatörer ha uppträdt vid deras sida.
4 Ångbåtarne ha under sommaren gjort skäligen goda turer: Neptun österut, Åbofartygen vesterut. Kommunikationen på Stockholm har, till stor olägenhet för de resande,|78 3| skett blott hvar fjortonde dag. Det är sannt att Åbofartygen dervid varit öfverfyllda af passagerare – såsom nu sednast när Hr Stjernström med sitt sällskap kom öfver från Stockholm: 140 passagerare, trängsel ända upp under rårna, knappt en plats att sätta sin fot uppå och alla ädlare varor totalt slut i buffeten. Men ett klokt ångfartygsbolag tänker ock på passagerarnes beqvämlighet: det fanns mången, som ej hann afgå med ena lägenheten och ej kunde afgå med den andra 14 dagar derefter; oberäknadt allt trassel och bråk och fara för helsan vid en så stor trängsel. I kommunikationen på Petersburg synes Neptun ha tagit loven af de finska fartygen genom sin snabbhet och genom lyxen af sin inredning. Man afgick från Helsingfors om morgonen, var på aftonen i Wiborg och spisade följande middag i Petersburg. På Eklunds karta igenfinner ni ett par mil från kusten utanför Vederlaks sockenPitkäpaasi ö, hvarest det vackra fartyget strandade en klar och lugn afton den 21 i denna månad, af orsak att kaptenen tog en nordprick för sydprick. Neptun förde vid detta tillfälle omkring 50 passagerare från Petersburg och Wiborg; bestörtningen blef stor, när vattnet begynte inströmma och steg till en half alns höjd öfver golfvet i försalongen; klockan var ½ 7 om aftonen och skymningens inbrott ökade häpenheten. Enhvar skyndade att berga sitt, de sina och sig sjelf i förstankommande båt, och det var först kl. 11 om aftonen, när alla voro i säkerhet, som man åter drog andan och ett antal närvarande studenter, alltid lefnadsglada, med sina muntra sånger lifvade de skeppsbrutnes mod.
5 Under allt detta har äfven i sommar den vestfinska ångbåtslinien blifvit helt och hållet försummad. I nittonde seklet är Finland det enda land, som har nog lugn och likgiltighet att lemna en 80 mil lång kust med 13 handelsstäder utan all regelbunden kommunikation sinsemellan och med det öfriga landet. Lägg härtill, att en stor del af denna kust är den bördigaste i Finland, att dess befolkning är den händigaste i landet samt att en del af dess viktualier nu med profit släpas landvägen ända till Helsingfors och Petersburg, och en kommande tid skall icke nog kunna förundra sig öfver ett så storartadt försmående af egna intressen.
6 Bygnaden af finska fregatten Rurik i Åbo och ryska fregatten Olof i Helsingfors fortfar. Rurik kommer att i prakt och dyrbarhet öfverträffa allt hvad man här i landet gjort sig föreställning om; engelska och amerikanska modeller för det allraminsta, messing öfverallt och hvarje block ett mästerverk. Olof, som under sommaren vuxit betydligt, bygges med vida mindre kostnad, men täflar fullkomligt med Rurik i arbetets soliditet och elegans. Det är ett nöje att betrakta arbeten af så stor noggrannhet, och äfven den oinvigde ångrar icke en promenad till varfvet, der den kolossala bygnaden höjer sig. – Linieskeppet Finland gjorde i år blott en kort kampanj, yttersta spetsen af Skatudden invid finska sjöekipagets kaserner undergår som bäst en stor förändring. För mer än tio år sedan hade en af ekipagets officerare der låtit anlägga en liten trädgård. Denna utvidgas nu betydligt på chefens försorg och kommer, för sitt utomordentligt vackra läges skull, att en dag blifva en af hamnens största prydnader.
7 En bazar af eget slag har under sommaren blifvit fulländad i närheten af nya kyrkan. Den består af 15 i en sträcka anlagda bodar för arbetsklassens behofver och motsvarar en förbättrad upplaga af den välbekanta s. k. Narinken.
8 En annan vidlyftig bygnad, hvars bestämmelse icke är lätt att gissa, uppföres som bäst af enskild man uppå Rönnskär, en half mil i sjön sydvest från staden. Om ryktet ej ljuger, kommer här att inrättas en pension i stor skala för – höns och kycklingar, efter engelsk modell. Pensionärernes antal uppgifves till 6 000konsekvensändrat/normaliserat, och man hoppas att denna uppfostringsanstalt skall täfla med mången annan i ändamålsenlighet.
9 De sednaste ångfartygen ha återfört ett stort antal resande landsmän, andra inströmma från landsorterna, och Helsingfors återtar efterhand sitt vanliga utseende. Flyttningen står för dörren och gatorna fyllas af många hundrade bördor, som icke blifvit försäkrade i lösörebolaget. Att tiden kanske är den olämpligaste, då årets största uppköp göras och regnet vanligen faller i strömmar, är ofta sagdt. Men icke destomindre flyttar man ingenstädes så passioneradt som i Helsingfors. Det är stundom ett behof, men det är åtminstone lika ofta en nyck. Här finnes folk som flyttar hvarje höst; ena gången äro rummen för stora, andra gången äro de för små, än ha de för mycken sol, än för liten, än tusende andra fel, och dervid händer att man efter sex eller sju höstar åter inflyttar i samma rum man fordom öfvergifvit. Jag kände en gammal man, som uppsade den våning han bebott i tjugu år, »emedan han hade för mycken sol». Han flyttade ock till ett ställe der solen icke generade honom: till grafven.
10 Vid universitetet fortgå i konsistorium öfverläggningarna om det till dess betänkande nådigst remitterade förslaget till universitetets nya statuter, och torde betänkandet om någon vecka vara färdigt till återremiss. Större delen af de publika föreläsningarna hafva undertiden hvilat.
11 Musiken har i sommar förlorat Conrad Greve. Det var att förlora en hel framtid. När man såg den blonde unge mannen med det lugna anspråkslösa väsendet föra sin stråke så klassiskt rent, som man endast lär det i en Mendelsohns skola, då kunde man älska hans konst, likasom hans personlighet; men fullt värdera honom visste man ej, innan man hört dessa ljufliga kompositioner, i hvilka han inlade hela värman och ingifvelsen af en äkta konstnärssjäl. Conrad Greve var en romantiker i ädlaste stil; han föll i början af sin bana, innan han hunnit utveckla hela rikedomen af sin genius; men hvad han diktat, isynnerhet på sagans område, det är af en skönhet, som länge skall lefva, sedan han sjelf blifvit stoft. En enda sådan dikt som spinnvisan i »Den bergtagna» är nog för ett konstnärsrykte; den och de öfriga alla – ty en samling af Greves kompositioner bör icke länge dröja – äro hans testamente till Finland, hans andra fädernesland, som han älskade så högt och som dock så sällan har annat att gifva konstnären, än ett knappt bröd medan han lefver och en vänskapens tår på hans tidiga graf.
12 På de öfriga konsternas område äro utan tvifvel Hr Ekmans berömda alfrescomålningar det utmärktaste denna sommar bragt uti dagen. Samme konstnärs herrliga altartafla, Christus välsignande barnen, – ett arbete, som i kompositionens betydelsefulla skönhet ännu står oöfverträffadt – kommer att pryda den äldre lutherska kyrkan i Helsingfors. Man motser med otålighet den dag, då denna tafla skall uppställas. Hr Ekman var under sommaren hitrest, för att afhjelpa några mindre bristfälligheter. – För öfrigt ha boklådorna vid slutet af sommaren exponerat en mängd utländska plancher och taflor af olika värde, men nästan alla af en förledande yta, ty konsten att frambringa en vacker yta är af alla konster den som gjort de största framstegen. Bland det mest eminenta i den vägen är en ny pariser uppfinning, som lärer ha gjort mycken lycka och helt enkelt består uti att anbringa fristående halfupphöjda figurer, utklippta af pressadt papper, mot en fond af svart sammet. Något konstvärde äga icke dessa kompositioner, men anbragta med Parisarens smak och elegans, göra de en briljant effekt.
13 Theatern, som under sommaren endast tjenat till skådeplats för konserter och konstmakerier af mer eller mindre värde, öppnas åter af Hr Stjernström i morgon. Några af de förra sujetterne: M:ll Uddman, Hrr Lindmark, Dahlgren, Norelius och Grönqvist, hafva qvarstadnat i Stockholm. Jag lyckönskar Hr Stjernström att deremot för sin theater ha vunnit en så utmärkt acqvisition, som Herr och Fru Lagerqvist. När härtill kommer Hr Dillner, en af Upsalas juvenaler, sångare och son till uppfinnaren af psalmodikon,|78 4| samt en ung sångerska, Mad:lle Nordgren och en likaså ung, men mycket lofvande dirigent för orkestern, Hr Söderman, – son till Direktör Söderman, som under Hr P. Delands sednaste sejour beredde publiken så mycket nöje – så är all anledning att hoppas, det Hr Stjernströms theater, som redan förut äger värderade talenter, äfven framdeles skall uppfylla en bildad publiks – och hvad som är mer: den verkliga konstens – fordringar. Man hade kunnat tillägga den önskan, att theaterhuset under sommarens ledighet skulle hafva undergått den af direktionen tillämnade och så högst nödvändiga tillbygnad, som skall minska dess trängsel och eldfarlighet; men när så ej skett, nödgas man väl ännu en vinter nöja sig med hoppet att ingenting ondt skall hända och att, som det heter, vår Herre är de dårars förmyndare.
14 Au revoir, min fröken, jag öfverröstas af det förfärligaste skrammel på alla gator. Jag blickar ut och ser den uppochnedvända verlden, Jerusalems förstöring, Babels förbistring, Wiens belägring, ja det som är gränslösare än alla 1848 års barrikader: en flyttning i Helsingfors.
*)En korrespondent i S:t Petersb. Zeit säger härom: »In Helsingfors ist das Leben erträglich; in Reval wetteifern Vergnügen und Langeweile; In Hapsal herscht einzig die letztere.»
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Leopoldiner-Bref 16.
Sommaren. Ångfarten. Neptun. Vestfinska linien. Rurik, Olof. Bazar. Rönnskär. Flyttning. Universitetet. Greve. Ekman. Theater.
1851 Sept. 30.
1 Min fröken!
2 Sommaren är förbi ... en sommar af regn och blåst, af kyla och kapriser, nyckfull som lyckan och ombytlig som det menskliga lifvet. Utomlands strandade kannstöparnes profetior; alla de kloka politici, som lefva af att spå revolutioner, som i hvarje mörk vrå upptäcka en sammansvärjning och ropa till hela verlden: käre vänner, nu smäller det! ...konsekvensändrat/normaliserat de ha med förundran funnit verlden fredlig och tyst – icke käpp eller kny, blott fredens och industrins omätliga jubel i London. – Inomlands har man haft en hösommar och en fisksommar, ängen och sjön ha varit gifvande, men åkern och täppan ovanligt klena. Rågen synes i hela landet ha gifvit ringare skörd än något år förut sedan 1833; korn medelmåttigt; potäter ymnigt, men på många ställen anstuckna af sjukdom; frukt i södra Finland medelmåttigt, bär i norra Finland ovanligt litet, förutom lingon, som varit ymniga. Det är icke sannolikt att landet i höst eller i vår behöfver importera liffländsk spannmål, ty egna magasiner stå ännu mångenstädes fulla sedan de sednaste goda åren; men att sparda förråder starkt anlitas, tar man för afgjordt.
3 Hvad skall jag säga er om sommaren i Helsingfors? Tilloppet af resande var mindre än året förut; bad och brunn ha gifvit ringare skörd. De flesta notabiliteter, som andra somrar utstrött med fulla händer guld och fyrverkerier, ha i år strömmat till utlandet. Sejouren har varit tystare och mera borgerlig än annars; men får man tro ett petersburger blad, ha badgästerna i år trifvits bättre här, än vid de est- och liffländska badorterna*)En korrespondent i S:t Petersb. Zeit säger härom: »In Helsingfors ist das Leben erträglich; in Reval wetteifern Vergnügen und Langeweile; In Hapsal herscht einzig die letztere.». Till ersättning för rusket i naturen har man haft en verklig uppsjö af musik, lefvande bilder och trolleri: fyra dagar i veckan konsert, resten egnad åt bal och konstmakeri samt »Merkurius på det rullande klotet». Bland musikaliska artister ha violoncellisterne Gehrmann och Kellermann, violinisten Kiesewetter och sångerskan Schramm intagit främsta rummet. En mängd amatörer ha uppträdt vid deras sida.
4 Ångbåtarne ha under sommaren gjort skäligen goda turer: Neptun österut, Åbofartygen vesterut. Kommunikationen på Stockholm har, till stor olägenhet för de resande,|78 3| skett blott hvar fjortonde dag. Det är sannt att Åbofartygen dervid varit öfverfyllda af passagerare – såsom nu sednast när Hr Stjernström med sitt sällskap kom öfver från Stockholm: 140 passagerare, trängsel ända upp under rårna, knappt en plats att sätta sin fot uppå och alla ädlare varor totalt slut i buffeten. Men ett klokt ångfartygsbolag tänker ock på passagerarnes beqvämlighet: det fanns mången, som ej hann afgå med ena lägenheten och ej kunde afgå med den andra 14 dagar derefter; oberäknadt allt trassel och bråk och fara för helsan vid en så stor trängsel. I kommunikationen på Petersburg synes Neptun ha tagit loven af de finska fartygen genom sin snabbhet och genom lyxen af sin inredning. Man afgick från Helsingfors om morgonen, var på aftonen i Wiborg och spisade följande middag i Petersburg. På Eklunds karta igenfinner ni ett par mil från kusten utanför Vederlaks socken Pitkäpaasi ö, hvarest det vackra fartyget strandade en klar och lugn afton den 21 i denna månad, af orsak att kaptenen tog en nordprick för sydprick. Neptun förde vid detta tillfälle omkring 50 passagerare från Petersburg och Wiborg; bestörtningen blef stor, när vattnet begynte inströmma och steg till en half alns höjd öfver golfvet i försalongen; klockan var ½ 7 om aftonen och skymningens inbrott ökade häpenheten. Enhvar skyndade att berga sitt, de sina och sig sjelf i förstankommande båt, och det var först kl. 11 om aftonen, när alla voro i säkerhet, som man åter drog andan och ett antal närvarande studenter, alltid lefnadsglada, med sina muntra sånger lifvade de skeppsbrutnes mod.
5 Under allt detta har äfven i sommar den vestfinska ångbåtslinien blifvit helt och hållet försummad. I nittonde seklet är Finland det enda land, som har nog lugn och likgiltighet att lemna en 80 mil lång kust med 13 handelsstäder utan all regelbunden kommunikation sinsemellan och med det öfriga landet. Lägg härtill, att en stor del af denna kust är den bördigaste i Finland, att dess befolkning är den händigaste i landet samt att en del af dess viktualier nu med profit släpas landvägen ända till Helsingfors och Petersburg, och en kommande tid skall icke nog kunna förundra sig öfver ett så storartadt försmående af egna intressen.
6 Bygnaden af finska fregatten Rurik i Åbo och ryska fregatten Olof i Helsingfors fortfar. Rurik kommer att i prakt och dyrbarhet öfverträffa allt hvad man här i landet gjort sig föreställning om; engelska och amerikanska modeller för det allraminsta, messing öfverallt och hvarje block ett mästerverk. Olof, som under sommaren vuxit betydligt, bygges med vida mindre kostnad, men täflar fullkomligt med Rurik i arbetets soliditet och elegans. Det är ett nöje att betrakta arbeten af så stor noggrannhet, och äfven den oinvigde ångrar icke en promenad till varfvet, der den kolossala bygnaden höjer sig. – Linieskeppet Finland gjorde i år blott en kort kampanj, yttersta spetsen af Skatudden invid finska sjöekipagets kaserner undergår som bäst en stor förändring. För mer än tio år sedan hade en af ekipagets officerare der låtit anlägga en liten trädgård. Denna utvidgas nu betydligt på chefens försorg och kommer, för sitt utomordentligt vackra läges skull, att en dag blifva en af hamnens största prydnader.
7 En bazar af eget slag har under sommaren blifvit fulländad i närheten af nya kyrkan. Den består af 15 i en sträcka anlagda bodar för arbetsklassens behofver och motsvarar en förbättrad upplaga af den välbekanta s. k. Narinken.
8 En annan vidlyftig bygnad, hvars bestämmelse icke är lätt att gissa, uppföres som bäst af enskild man uppå Rönnskär, en half mil i sjön sydvest från staden. Om ryktet ej ljuger, kommer här att inrättas en pension i stor skala för – höns och kycklingar, efter engelsk modell. Pensionärernes antal uppgifves till 6 000konsekvensändrat/normaliserat, och man hoppas att denna uppfostringsanstalt skall täfla med mången annan i ändamålsenlighet.
9 De sednaste ångfartygen ha återfört ett stort antal resande landsmän, andra inströmma från landsorterna, och Helsingfors återtar efterhand sitt vanliga utseende. Flyttningen står för dörren och gatorna fyllas af många hundrade bördor, som icke blifvit försäkrade i lösörebolaget. Att tiden kanske är den olämpligaste, då årets största uppköp göras och regnet vanligen faller i strömmar, är ofta sagdt. Men icke destomindre flyttar man ingenstädes så passioneradt som i Helsingfors. Det är stundom ett behof, men det är åtminstone lika ofta en nyck. Här finnes folk som flyttar hvarje höst; ena gången äro rummen för stora, andra gången äro de för små, än ha de för mycken sol, än för liten, än tusende andra fel, och dervid händer att man efter sex eller sju höstar åter inflyttar i samma rum man fordom öfvergifvit. Jag kände en gammal man, som uppsade den våning han bebott i tjugu år, »emedan han hade för mycken sol». Han flyttade ock till ett ställe der solen icke generade honom: till grafven.
10 Vid universitetet fortgå i konsistorium öfverläggningarna om det till dess betänkande nådigst remitterade förslaget till universitetets nya statuter, och torde betänkandet om någon vecka vara färdigt till återremiss. Större delen af de publika föreläsningarna hafva undertiden hvilat.
11 Musiken har i sommar förlorat Conrad Greve. Det var att förlora en hel framtid. När man såg den blonde unge mannen med det lugna anspråkslösa väsendet föra sin stråke så klassiskt rent, som man endast lär det i en Mendelsohns skola, då kunde man älska hans konst, likasom hans personlighet; men fullt värdera honom visste man ej, innan man hört dessa ljufliga kompositioner, i hvilka han inlade hela värman och ingifvelsen af en äkta konstnärssjäl. Conrad Greve var en romantiker i ädlaste stil; han föll i början af sin bana, innan han hunnit utveckla hela rikedomen af sin genius; men hvad han diktat, isynnerhet på sagans område, det är af en skönhet, som länge skall lefva, sedan han sjelf blifvit stoft. En enda sådan dikt som spinnvisan i »Den bergtagna» är nog för ett konstnärsrykte; den och de öfriga alla – ty en samling af Greves kompositioner bör icke länge dröja – äro hans testamente till Finland, hans andra fädernesland, som han älskade så högt och som dock så sällan har annat att gifva konstnären, än ett knappt bröd medan han lefver och en vänskapens tår på hans tidiga graf.
12 På de öfriga konsternas område äro utan tvifvel Hr Ekmans berömda alfrescomålningar det utmärktaste denna sommar bragt uti dagen. Samme konstnärs herrliga altartafla, Christus välsignande barnen, – ett arbete, som i kompositionens betydelsefulla skönhet ännu står oöfverträffadt – kommer att pryda den äldre lutherska kyrkan i Helsingfors. Man motser med otålighet den dag, då denna tafla skall uppställas. Hr Ekman var under sommaren hitrest, för att afhjelpa några mindre bristfälligheter. – För öfrigt ha boklådorna vid slutet af sommaren exponerat en mängd utländska plancher och taflor af olika värde, men nästan alla af en förledande yta, ty konsten att frambringa en vacker yta är af alla konster den som gjort de största framstegen. Bland det mest eminenta i den vägen är en ny pariser uppfinning, som lärer ha gjort mycken lycka och helt enkelt består uti att anbringa fristående halfupphöjda figurer, utklippta af pressadt papper, mot en fond af svart sammet. Något konstvärde äga icke dessa kompositioner, men anbragta med Parisarens smak och elegans, göra de en briljant effekt.
13 Theatern, som under sommaren endast tjenat till skådeplats för konserter och konstmakerier af mer eller mindre värde, öppnas åter af Hr Stjernström i morgon. Några af de förra sujetterne: M:ll Uddman, Hrr Lindmark, Dahlgren, Norelius och Grönqvist, hafva qvarstadnat i Stockholm. Jag lyckönskar Hr Stjernström att deremot för sin theater ha vunnit en så utmärkt acqvisition, som Herr och Fru Lagerqvist. När härtill kommer Hr Dillner, en af Upsalas juvenaler, sångare och son till uppfinnaren af psalmodikon,|78 4| samt en ung sångerska, Mad:lle Nordgren och en likaså ung, men mycket lofvande dirigent för orkestern, Hr Söderman, – son till Direktör Söderman, som under Hr P. Delands sednaste sejour beredde publiken så mycket nöje – så är all anledning att hoppas, det Hr Stjernströms theater, som redan förut äger värderade talenter, äfven framdeles skall uppfylla en bildad publiks – och hvad som är mer: den verkliga konstens – fordringar. Man hade kunnat tillägga den önskan, att theaterhuset under sommarens ledighet skulle hafva undergått den af direktionen tillämnade och så högst nödvändiga tillbygnad, som skall minska dess trängsel och eldfarlighet; men när så ej skett, nödgas man väl ännu en vinter nöja sig med hoppet att ingenting ondt skall hända och att, som det heter, vår Herre är de dårars förmyndare.
14 Au revoir, min fröken, jag öfverröstas af det förfärligaste skrammel på alla gator. Jag blickar ut och ser den uppochnedvända verlden, Jerusalems förstöring, Babels förbistring, Wiens belägring, ja det som är gränslösare än alla 1848 års barrikader: en flyttning i Helsingfors.