2 November har i år målat svart i svart och grått i grått. Lik en munk har han framskridit gråtögd med kal hjessa och en kåpa af mörker öfver sin magra gestalt. Om man någonsin kunde förtvifla om ljusets seger, så vore det visst i en sådan tung och nattlig novemberluft, när alla sorgsna och modlösa tankar finna gensvar i en dyster natur. Men verldens stora skådeplats är så vist inrättad, att just ur det yttersta mörkret upprinner ett börjande ljus, bestämdt att en dag med sin glans uppfylla rymder och hjertan.
3 Den skräckfulla 29 Oktober hade betäckt Finska viken, Ålands haf och Sveriges östra kust med spillror och vrak samt följande dagen sträckt sina härjningar ända till Östersjöns sydvestra kuster. Den improviserade vinter, som åtföljde snöstormen, försvann på tredje dagen derefter, och från den 31 Oktober till och med den 28 November, således fyra veckor å rad, visade Helsingfors’ icke tryckta, men verkliga almanacka en oafbruten rad af regn, dimma, storm, mörker och slask, utan frost och utan snö. I nästan hela det öfriga landet hade man i slutet af månaden en fruntimmersvinter med ett litet nätt slädföre, ja mångenstädes islagda sjöar, som dock mest gingo till vatten igen; här kom ingen vinter, förrän Hr Stjernström, som är försedd med Carl XIV:s väderlycka, behöfde snö för att resa till Borgå. Tillförseln var så liten och torgpriserna för det mesta så höga, att det syntes som ville ödet i November pålägga Helsingfors en ofrivillig fasta, på det att julskinkan i December måtte smaka desto bättre.
4 Denna mörka tid har det ej undgått ljusvänners uppmärksamhet, att man i Åbo är betänkt uppå gaslysning. Det förekommer något djerft att tänka derpå i våra glest byggda städer med deras ringa befolkning och ringa medel, men lyckas man producera gasen till måttligt pris, så hvarför icke; den dag skall komma, då man förundrar sig öfver att gaslysning kunnat umbäras. I Helsingfors vore det icke ledsamt att se t. ex. esplanaderna, senatstorget och dertill stötande gator ända till theaterhuset upplysta med gas. Dock – Djurgården framför allt, den är för ögonblicket det vigtigaste föremålet för allmänna uppoffringar.
5 En annan sak har i Åbo kommit till stånd, som här funnits, men gått under: ett lånebibliothek i stor skala. En sådan inrättning förenas bäst med bokhandeln; ett lånebibliothek är icke annat än en bokhandel på kredit, der valutan städse med ränta återvänder till handelsboden. Hvarföre skulle det icke bära sig att låta en bok på två eller tre år betala sig genom utlåning och derefter sälja honom på auktion för halfva värdet?
6 Vid universitetet har D:r W. Nylander erhållit det lediga reseunderstödet för unga literatörer och befinner sig re|97 3|dan en månad i utlandet. Universitetet har fått sig tillsändt det i Åbo gjorda fyndet af rara mynt från medeltiden hvilka, så många som återstå, kommo att inlösas för mynt- och medaljekabinettets räkning. – Akademiska Läseföreningen har dessa dagar haft årsmöte; dess resultater torde innan kort läsas i Literaturbladet. – Akademiska sång- och musikföreningen har gifvit en vacker konsert. Bruttoinkomsten utgjorde, efter afdrag af fribiljetter, 281 rub. 20 kop. s:r, och har man beslutat att, efter afdrag af alla kostnader, af dessa medel förära 200 rubel silfver till Finska Literatursällskapet. – De literära soireerna, som denna termin afstadnat, skola åter upplefva nästa vår. – Den 9 Nov. firade österbottniska afdelningen sin årsfest en famille i nationsrummen. Vid detta tillfälle uppläste Mag. G. Frosterus en längre och förtjenstfull afhandling om Dante och hans poesi; en annan likaledes ganska utförlig och sakrik afhandling på finska språket om Tavastkyro socken af Stud. Forsman erhöll det af afdelningen för sådant ändamål bestämda pris i böcker (denna gång Geijers arbeten). Vid sådana tillfällen råder den vackra sed, att samtlige kamrater teckna sina namn i det skänkta arbetets första band, hvarigenom en sådan gåfva tillika blir för hela ens lefnad ett kärt minne af de glada studentåren och mången sedermera fjerran åtskild vän.
7 Tryckerierna äro, som vanligt, i liflig verksamhet till den instundande julen. Lit. sällsk:s tryckeri utsänder, bland annat, följande till en del redan färdiga arbeten: Professor Gyldens föredrag om de gamle Grekernes rikedom på klassiska konstverk; »Sagounder» af Görwitz; ny bearbetning af »Undine»;konsekvensändrat/normaliserat »Peter Schlemils förunderliga historia» af Chamisso; »Claes Flemings tider» af Cygnæus och dikter af von Qvanten; Schmids »läsning för barn»,konsekvensändrat/normaliserat två häften, m. m.
8 Nyligen lästes i svenska tidningar, att ett (i Stockholm bosatt?) fruntimmer till tyskan öfversatt »Fänrik Ståls sägner»,konsekvensändrat/normaliserat hvilka i denna främmande drägt väntades snart af trycket. Jag kan gläda er med den underrättelse, att en landsmaninna i nejden af Wiborg, utan att känna sin medtäflarinna i Sverige, likaledes till tyskan öfversatt de flesta af dessa sägner och deri lyckats öfver förväntan. Prof på denna öfversättning äro insända till Literaturbladet. För öfrigt utkomma Runebergs flesta arbeten i nya oförändrade upplagor; – så afrundade och genomtänkta äro dessa dikter, att man nästan aldrig ser en ändring i författarens manuskripter. Behofvet af dessa nya upplagor – oaktadt eftertryck i Sverige och oaktadt Lindhs nya, af förf. medgifna upplaga i Örebro – bevisar det glädjande faktum, att Finland kan uppbära äfven en egen svensk literatur, när den är af värde. Men inskränkt till afsättning inom eget land, måste Finlands literatur lida af små upplagor med deraf följande höga priser för köparne och låga honorarier för författarne, hvilket å ena sidan hämmar konsumtionen, å andra sidan produktiviteten.
9 Denna höst har, oaktadt symfoniföreningens beklagliga och nödtvungna tystnad, varit rik på musik. Tio konserter på föga mer än två månader, det är mycket i Helsingfors och sällsynt på andra årstider än sommaren. Ett öfverslag af den uppmuntran dessa konserter rönt från allmänhetens sida skall i sin mån frikalla Helsingfors publik från den ofta gjorda beskyllningen för kallsinnighet emot de sköna konsterna. Mad:lle Schramm och Hr Erdensohn gåfvo två konserter, hvardera med 300 åhörare; Mad:lle Mansén en med 150; Hr Friebe en med 170; Mad:lle Thalin en med 150; Mad:lle Falkman en med 400; Hr Gehrmann en med 200; de fem Tyrolarne två, den första för 300, den andra för 400, och slutligen den akademiska konserten för 500 åhörare (utom mer än 100 studenter), summa för tio konserter 2 870konsekvensändrat/normaliserat åhörare, eller i medeltal 287 för hvarje, hvilket i alla fall för en tid af knappt tio veckor är ganska betydligt, i synnerhet om man erinrar sig, att Hr Stjernströms theater derunder spelat oafbrutet och vanligen för goda hus. Det bör ock tilläggas, att sju af dessa konserter gifvits af främlingar, hvilka naturligtvis ej väcka samma sympathier som inhemska.
10 Den akademiska ungdomens musikaliska examen rigorosum i tisdags har med rätta tillvunnit sig allmän uppmärksamhet. Artistisk fulländning och virtuositet söker man icke här, bland en krets af ynglingar, hvilkas tid och syften äro delade åt andra håll; men en rask, kraftig och ren ensemble, enskilda utmärkta anlag, med icke ringa grad af vunnen utbildning, och framförallt ett varmt och godt sträfvande att i sången söka sanningens yngre syster, skönheten, se der hvad som förtjenar ett obetingadt laudatur. Ledaren af dessa musiköfningar, Hr Pacius, har derigenom vunnit nya anspråk på alla musikvänners erkänsla. Medvetandet att se sina bemödanden tacksamt erkända bör uppmuntra Hr Pacius; det allmänna intresset följer honom steg för steg under det svåra försöket att bringa på scenen en original-opera, den första i Finland.
11 För att göra sig ett begrepp om de svårigheter som möta ett sådant företag, måste man erinra sig musikens hela ställning härtills i Finland, en främmande blomma planterad här uppå kall jord, enstaka, utan rot och öfvervuxen af många andra »lefvernets omsorger».konsekvensändrat/normaliserat Hvem lefver här för konsten, hvem anser det värdt att offra på den sin ädlaste verksamhet? Och när händelsen fäster bland oss en verklig konstnärsgenius, måste han icke känna sig ensam här, utan det lifvande inflytandet af en omgifning, varm som han för det sköna, beredd som han att derföre verka och handla? Huru vill man att han under sådana förhållanden skall frambringa något sjelfständigt och stort? Och lyckas han dock deri af glödande kärlek för sin konst, huru vill han utföra sitt verk? En musikus kan sällan, som målaren, arkitekten, bildhuggaren, sjelf gifva sitt verk en yttre gestalt, han behöfver dertill en hel stor personal, och hvar finna en sådan här? Ungdomens vackra välvilja gör allt hvad den kan, men vana musici saknas, och vid stor och svår musik fordrar inöfningen en möda, hvarom man knappt kan göra sig en föreställning. Dertill komma ännu de sceniska svårigheterna ...
12 Hr Pacius har, uppmanad från många håll, icke velat skrifva en opera blott för de små resurserna af en sällskapstheater i Helsingfors, hans verk är af alltför stort omfång, för att här kunna fullkomligt återgifvas. Men att man dock skall få en i någon mån lyckad föreställning derom, det har man anledning att hoppas af den utmärkta godhet och välvilja, hvarmed ett stort antal unga sångerskor och amatörer nu redan egnat åt detta företag både tid och möda, under löfte att icke hvila, innan stycket kommer på scenen. Mad:lle Hanna Falkman och Hr August Tawaststjerna i de främsta sångpartierna äro likaså en borgen för ett lyckadt utförande. Repetionerna hafva under hela November månad fortgått två gånger i veckan, med den framgång, att redan sex stora körer och ett antal solopartier äro inöfvade. Instrumentalrepetitionerna börja först på nyåret, och hela operan torde först inpå Mars månad nästa vår blifva färdig för scenen.
13 Hr Stjernström har i går emigrerat till Borgå och Wiborg efter en sejour, som gifvit, om icke något lysande resultat, likväl en god behållning. Theaterns stängda dörrar öppnades i går af Hr Bils och uppslås snart å vid gafvel för Hr Rappo, som i morgon spelar sista gången i Åbo och hitväntas i nästa vecka. Under förbidan således af oerhörda kullerbyttor och fasaväckande krumsprång »här och der i luften öfverallt på tenn och porslin»,konsekvensändrat/normaliserat inväntas årets slut med ett gladt
14 au revoir.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Leopoldiner-Bref 18.
1851 Dec. 4.
1 Min fröken!
2 November har i år målat svart i svart och grått i grått. Lik en munk har han framskridit gråtögd med kal hjessa och en kåpa af mörker öfver sin magra gestalt. Om man någonsin kunde förtvifla om ljusets seger, så vore det visst i en sådan tung och nattlig novemberluft, när alla sorgsna och modlösa tankar finna gensvar i en dyster natur. Men verldens stora skådeplats är så vist inrättad, att just ur det yttersta mörkret upprinner ett börjande ljus, bestämdt att en dag med sin glans uppfylla rymder och hjertan.
3 Den skräckfulla 29 Oktober hade betäckt Finska viken, Ålands haf och Sveriges östra kust med spillror och vrak samt följande dagen sträckt sina härjningar ända till Östersjöns sydvestra kuster. Den improviserade vinter, som åtföljde snöstormen, försvann på tredje dagen derefter, och från den 31 Oktober till och med den 28 November, således fyra veckor å rad, visade Helsingfors’ icke tryckta, men verkliga almanacka en oafbruten rad af regn, dimma, storm, mörker och slask, utan frost och utan snö. I nästan hela det öfriga landet hade man i slutet af månaden en fruntimmersvinter med ett litet nätt slädföre, ja mångenstädes islagda sjöar, som dock mest gingo till vatten igen; här kom ingen vinter, förrän Hr Stjernström, som är försedd med Carl XIV:s väderlycka, behöfde snö för att resa till Borgå. Tillförseln var så liten och torgpriserna för det mesta så höga, att det syntes som ville ödet i November pålägga Helsingfors en ofrivillig fasta, på det att julskinkan i December måtte smaka desto bättre.
4 Denna mörka tid har det ej undgått ljusvänners uppmärksamhet, att man i Åbo är betänkt uppå gaslysning. Det förekommer något djerft att tänka derpå i våra glest byggda städer med deras ringa befolkning och ringa medel, men lyckas man producera gasen till måttligt pris, så hvarför icke; den dag skall komma, då man förundrar sig öfver att gaslysning kunnat umbäras. I Helsingfors vore det icke ledsamt att se t. ex. esplanaderna, senatstorget och dertill stötande gator ända till theaterhuset upplysta med gas. Dock – Djurgården framför allt, den är för ögonblicket det vigtigaste föremålet för allmänna uppoffringar.
5 En annan sak har i Åbo kommit till stånd, som här funnits, men gått under: ett lånebibliothek i stor skala. En sådan inrättning förenas bäst med bokhandeln; ett lånebibliothek är icke annat än en bokhandel på kredit, der valutan städse med ränta återvänder till handelsboden. Hvarföre skulle det icke bära sig att låta en bok på två eller tre år betala sig genom utlåning och derefter sälja honom på auktion för halfva värdet?
6 Vid universitetet har D:r W. Nylander erhållit det lediga reseunderstödet för unga literatörer och befinner sig re|97 3|dan en månad i utlandet. Universitetet har fått sig tillsändt det i Åbo gjorda fyndet af rara mynt från medeltiden hvilka, så många som återstå, kommo att inlösas för mynt- och medaljekabinettets räkning. – Akademiska Läseföreningen har dessa dagar haft årsmöte; dess resultater torde innan kort läsas i Literaturbladet. – Akademiska sång- och musikföreningen har gifvit en vacker konsert. Bruttoinkomsten utgjorde, efter afdrag af fribiljetter, 281 rub. 20 kop. s:r, och har man beslutat att, efter afdrag af alla kostnader, af dessa medel förära 200 rubel silfver till Finska Literatursällskapet. – De literära soireerna, som denna termin afstadnat, skola åter upplefva nästa vår. – Den 9 Nov. firade österbottniska afdelningen sin årsfest en famille i nationsrummen. Vid detta tillfälle uppläste Mag. G. Frosterus en längre och förtjenstfull afhandling om Dante och hans poesi; en annan likaledes ganska utförlig och sakrik afhandling på finska språket om Tavastkyro socken af Stud. Forsman erhöll det af afdelningen för sådant ändamål bestämda pris i böcker (denna gång Geijers arbeten). Vid sådana tillfällen råder den vackra sed, att samtlige kamrater teckna sina namn i det skänkta arbetets första band, hvarigenom en sådan gåfva tillika blir för hela ens lefnad ett kärt minne af de glada studentåren och mången sedermera fjerran åtskild vän.
7 Tryckerierna äro, som vanligt, i liflig verksamhet till den instundande julen. Lit. sällsk:s tryckeri utsänder, bland annat, följande till en del redan färdiga arbeten: Professor Gyldens föredrag om de gamle Grekernes rikedom på klassiska konstverk; »Sagounder» af Görwitz; ny bearbetning af »Undine»;konsekvensändrat/normaliserat »Peter Schlemils förunderliga historia» af Chamisso; »Claes Flemings tider» af Cygnæus och dikter af von Qvanten; Schmids »läsning för barn»,konsekvensändrat/normaliserat två häften, m. m.
8 Nyligen lästes i svenska tidningar, att ett (i Stockholm bosatt?) fruntimmer till tyskan öfversatt »Fänrik Ståls sägner»,konsekvensändrat/normaliserat hvilka i denna främmande drägt väntades snart af trycket. Jag kan gläda er med den underrättelse, att en landsmaninna i nejden af Wiborg, utan att känna sin medtäflarinna i Sverige, likaledes till tyskan öfversatt de flesta af dessa sägner och deri lyckats öfver förväntan. Prof på denna öfversättning äro insända till Literaturbladet. För öfrigt utkomma Runebergs flesta arbeten i nya oförändrade upplagor; – så afrundade och genomtänkta äro dessa dikter, att man nästan aldrig ser en ändring i författarens manuskripter. Behofvet af dessa nya upplagor – oaktadt eftertryck i Sverige och oaktadt Lindhs nya, af förf. medgifna upplaga i Örebro – bevisar det glädjande faktum, att Finland kan uppbära äfven en egen svensk literatur, när den är af värde. Men inskränkt till afsättning inom eget land, måste Finlands literatur lida af små upplagor med deraf följande höga priser för köparne och låga honorarier för författarne, hvilket å ena sidan hämmar konsumtionen, å andra sidan produktiviteten.
9 Denna höst har, oaktadt symfoniföreningens beklagliga och nödtvungna tystnad, varit rik på musik. Tio konserter på föga mer än två månader, det är mycket i Helsingfors och sällsynt på andra årstider än sommaren. Ett öfverslag af den uppmuntran dessa konserter rönt från allmänhetens sida skall i sin mån frikalla Helsingfors publik från den ofta gjorda beskyllningen för kallsinnighet emot de sköna konsterna. Mad:lle Schramm och Hr Erdensohn gåfvo två konserter, hvardera med 300 åhörare; Mad:lle Mansén en med 150; Hr Friebe en med 170; Mad:lle Thalin en med 150; Mad:lle Falkman en med 400; Hr Gehrmann en med 200; de fem Tyrolarne två, den första för 300, den andra för 400, och slutligen den akademiska konserten för 500 åhörare (utom mer än 100 studenter), summa för tio konserter 2 870konsekvensändrat/normaliserat åhörare, eller i medeltal 287 för hvarje, hvilket i alla fall för en tid af knappt tio veckor är ganska betydligt, i synnerhet om man erinrar sig, att Hr Stjernströms theater derunder spelat oafbrutet och vanligen för goda hus. Det bör ock tilläggas, att sju af dessa konserter gifvits af främlingar, hvilka naturligtvis ej väcka samma sympathier som inhemska.
10 Den akademiska ungdomens musikaliska examen rigorosum i tisdags har med rätta tillvunnit sig allmän uppmärksamhet. Artistisk fulländning och virtuositet söker man icke här, bland en krets af ynglingar, hvilkas tid och syften äro delade åt andra håll; men en rask, kraftig och ren ensemble, enskilda utmärkta anlag, med icke ringa grad af vunnen utbildning, och framförallt ett varmt och godt sträfvande att i sången söka sanningens yngre syster, skönheten, se der hvad som förtjenar ett obetingadt laudatur. Ledaren af dessa musiköfningar, Hr Pacius, har derigenom vunnit nya anspråk på alla musikvänners erkänsla. Medvetandet att se sina bemödanden tacksamt erkända bör uppmuntra Hr Pacius; det allmänna intresset följer honom steg för steg under det svåra försöket att bringa på scenen en original-opera, den första i Finland.
11 För att göra sig ett begrepp om de svårigheter som möta ett sådant företag, måste man erinra sig musikens hela ställning härtills i Finland, en främmande blomma planterad här uppå kall jord, enstaka, utan rot och öfvervuxen af många andra »lefvernets omsorger».konsekvensändrat/normaliserat Hvem lefver här för konsten, hvem anser det värdt att offra på den sin ädlaste verksamhet? Och när händelsen fäster bland oss en verklig konstnärsgenius, måste han icke känna sig ensam här, utan det lifvande inflytandet af en omgifning, varm som han för det sköna, beredd som han att derföre verka och handla? Huru vill man att han under sådana förhållanden skall frambringa något sjelfständigt och stort? Och lyckas han dock deri af glödande kärlek för sin konst, huru vill han utföra sitt verk? En musikus kan sällan, som målaren, arkitekten, bildhuggaren, sjelf gifva sitt verk en yttre gestalt, han behöfver dertill en hel stor personal, och hvar finna en sådan här? Ungdomens vackra välvilja gör allt hvad den kan, men vana musici saknas, och vid stor och svår musik fordrar inöfningen en möda, hvarom man knappt kan göra sig en föreställning. Dertill komma ännu de sceniska svårigheterna ...
12 Hr Pacius har, uppmanad från många håll, icke velat skrifva en opera blott för de små resurserna af en sällskapstheater i Helsingfors, hans verk är af alltför stort omfång, för att här kunna fullkomligt återgifvas. Men att man dock skall få en i någon mån lyckad föreställning derom, det har man anledning att hoppas af den utmärkta godhet och välvilja, hvarmed ett stort antal unga sångerskor och amatörer nu redan egnat åt detta företag både tid och möda, under löfte att icke hvila, innan stycket kommer på scenen. Mad:lle Hanna Falkman och Hr August Tawaststjerna i de främsta sångpartierna äro likaså en borgen för ett lyckadt utförande. Repetionerna hafva under hela November månad fortgått två gånger i veckan, med den framgång, att redan sex stora körer och ett antal solopartier äro inöfvade. Instrumentalrepetitionerna börja först på nyåret, och hela operan torde först inpå Mars månad nästa vår blifva färdig för scenen.
13 Hr Stjernström har i går emigrerat till Borgå och Wiborg efter en sejour, som gifvit, om icke något lysande resultat, likväl en god behållning. Theaterns stängda dörrar öppnades i går af Hr Bils och uppslås snart å vid gafvel för Hr Rappo, som i morgon spelar sista gången i Åbo och hitväntas i nästa vecka. Under förbidan således af oerhörda kullerbyttor och fasaväckande krumsprång »här och der i luften öfverallt på tenn och porslin»,konsekvensändrat/normaliserat inväntas årets slut med ett gladt
14 au revoir.