1 Det nya året har öfverlefvat sin smekmånad; hvad hoppas man icke allt af ett nytt år. Helsa, lycka, bergning, fördelar af alla slag; – intet barn, redan i lindan en konung, ser sin vagga omgifven af så många önskningar och förhoppningar. En månad förgår, detta lilla årsbarn vexer i ålder, om icke just i visdom, och redan visar det sig vara »ofantligt likt sin pappa»;konsekvensändrat/normaliserat – samma gamla saga om det myckna goda, som skulle blifva och icke blef – om förhoppningarnas gröna träd, som bär erfarenhetens bäska kart. Men döm icke den lilla ännu. Små barn kunna vexa mycket till sig. Framtidens åker bär många skördar. När den finska bonden vill aflocka kärret dess must och den steniga skogsbacken dess kärna, bränner han mot hösten en sved, och när sommaren kommer, blomstra ur askan de böljande ax. Hvem vet, om icke »nådens år» 1853 skall blomstra ur dödens, brandens och förstörelsens år 1852?
2 Bland efterlysningar detta år har man saknat en. Vi lefva i Kalevalas tider; sol och måne ha rymt; Hr Pohlman har packat dem i sin stora välstoppade kappsäck. Almanackan är bragt ur koncepterna; astronomin har försofvit sig: Gottland och Vesterbotten ha sett månen i florshufva, och hela den öfriga verlden vet derom intet. Undra då sedan, att väder och vind och årets tid fallit ut ur hakarna. »Den evigt gråa himmelen»,konsekvensändrat/normaliserat hvarom skalderna (icke) sjunga, har öfver oss regnat med Londons dimmor och Parisarens vinter, en tråkig bastard af nord och syd. Smultron ha vuxit i Paris och violer på Runsala. Knut körde julen ut på kärra, Felix slaskade i regn. Torgen voro toma; det var fasta i köken; köpmännen önskade hit Siberien. Slutligen vände sig flaggan åt norr, Maurus, kabyl till börden, redde åt vintern en stadig bostad, torgen fylldes, köken osade åter af landsbygdens stekar, och köpmännen förklarade sig åter nöjda med Finland.
|9 2|
3 Marknad var här i förra veckan. Temmelig folkmängd och ringa tillförsel. Priserna likväl icke höga. Kommande slädar toma, bortresande fulla. Brist på kött. Hästar till goda priser. Smör och lin otillräckliga. »Depot för inhemska industriprodukter» har nu uppslagit sin skylt; men ordet dêpot förstår icke en köpare af tio. Stånden voro sig temligen lika. Guldsmeder, bleckslagare, kopparslagare och de talrika sadelmakarne klagade öfver ringa afsättning. Bättre affärer gjorde, som vanligt, bundtmakarne. Handskar voro kuranta varor; svarfvarnes marknad höll sig mest till pipskaften. Bokbindarne hade i år en mängd papparbeten; ströskrifter, barnböcker och skrikande taflor syntes på deras diskar. Ett stånd sålde idel ryska leksaker; på ett annat håll sålde en muschik sina taflor. Moskva och Jönköping täfla ännu att pryda bondens väggar. Rundtomkring rykte den ädla drycken spitting, tillredd ur hundrade thékök. Att kringlorna, vanligen stelfrusna, hade sina afnämare, förstås af sig sjelf.
4 På rum är mycken brist i år. Särdeles bo de fattiga klasserna trångt inpackade i osunda kyffen. Många frysa i uselt försedda rum. När skall man hos oss tänka på ett af de mest trängande behofver, som öfverallt i Rysslands och utlandets större städer redan länge påkallat medborgares vänliga omtanke: på arbetarebostäder?
5 Universitetet har nu inträdt i ett nytt tidskifte. Vid inskriptionen i förrgår tog sig dess vördade rektor deraf anledning, att kasta en blick tillbaka på förslutna tider. Åbo akademis första statuter voro väsendtligen desamma som Upsala akademis, hvilka af den store Gustaf Adolf utfärdades år 1626. År 1661 utfärdades nya statuter, undertecknade af Carl X Gustaf kort före hans död. Dessa blefvo, utan väsendtliga ändringar, gällande ända till 1828, då de på Kejsar Alexanders befallning omarbetade statuterna trädde i verksamhet och, som bekant, d. 1 Januari detta år efterträdts af de nu gällande. Rektor slutade sitt tal med en varm uppmaning till den studerande ungdomen, att allt framgent, och under alla förhållanden, stadigt för ögonen hålla det dyrbara mål af kunskap och medborgerlig dygd, hvartill fosterlandet här anvisar dem en öppen väg. Sedan fakulteternas fem kuratorer aflemnat sina förteckningar, begaf sig hela den talrika samlingen af universitetets styresmän, lärare och studenter till nya kyrkan, der theologiska fakultetens dekanus Professor Schauman i en värdig predikan öfver Sal. Ordspr. 3:5–7 lade på allas hjertan vetandets ofta misskända, men på eviga behofver grundade samband med den kristna tron. Säkert skulle mångens lifliga önskan uppfyllas, om såväl Rektors tal, som denna predikan blefve till trycket befordrade.
6 För öfrigt är det bekant, att studenterne nu gå i uniform samt, vid högtidliga tillfällen, med värja och tvåkantig hatt. Sedan 1840 års promotion, då alla promoti sista gången uppträdde i uniform – knäbyxor, silkesstrumpor och skor nyttjades sista gången 1836 – har man ej sett så många akademiska uniformer på engång, som nu vid inskriptionen. – Fakultetsmötena taga denna vecka sin början. – Frånvarande fränder, vänner (och fästmör) till blifvande magistrar behagade göra sig beredda att hedra Helsingfors med ett besök i slutet af Maj, ty promotionen inträffar nu tidigare än förr, af orsak att vårterminen numera upphör den 31 Maj. Man hoppas äfven att då få hitvänta fyra eller fem jubelmagistrar.
7 Det är icke utan sin betydelse, att Kalevala-literaturen och beslägtade tendenser inom ganska kort tid blifvit riktade med så många nya arbeten: Hr Schiefners tyska Kalevala, Castréns nordiska resor, Hr Borgs Lemminkäinen och Hr Ahlqvists fem Kaleva-runor med ordbok. Af samma nationela tendens är Hr Borgs sakrika skildring af Castrén. Ett annat och högst vigtigt arbete väntas snart af trycket, nemligen Prof. Castrénsföreläsningar i finsk mythologi, hvilka visserligen sakna förf:s sista handläggning, men innehålla upplysningar af största intresse för icke blott den finska, utan hela den nordisk mythen.
8 Efter den tysta julhelgen har endast symfoniföreningen spelat musik men detta »endast» innefattar mycket godt. Man kan icke finna ett verksamare och billigare medel ej blott för nöjet, utan isynnerhet för utbredandet af smak och omdöme i musikens högsta och ädlaste genre. – Vid sidan deraf har den allraenklaste, men äfven på sitt håll sköna genren af musik trädt fram i folkvisan. Den österbottniska kantele-sångerskan omfattas med mycken välvilja och sjunger alla qvällar i enskilda kretsar. Sannolikt fördes hon af en god stjerna till Helsingfors; om jag ej mycket bedrager mig, skall hon här komma ett godt stycke närmare sin resas mål och hela ärelystnad, den att sjunga ihop ett litet hemman åt sin nödställda familj.
9 Hr Beuermanns musikhandel fortfar att vinna förtroende och öka sina relationer äfven i landsorterna. Hr Ganzauge erbjuder sitt kapell, helt och hållet eller delvis, till enskilda dansnöjen.
10 Från Åbo ingår den intressanta notis, att en ny inhemsk opera af ännu onämnde författare är under arbete. Dess titel uppgifves heta »Junkerns förmyndare».konsekvensändrat/normaliserat Ett der nyss utkommet musikhäfte: »Sex flerstämmiga sånger för mansröster» af den originele hädangångne kompositören Aug. Engelberg*)Äro hitkomne och skola sannolikt få ett bedömande i H:fors Tidn:r., berömmes hyperboliskt af signaturen agis.
11 Till Helsingfors öfverkommer från Reval i nästa Juni eller början af Juli månad ett tyskt operasällskap, som, under direktion af en Hr Fass, betingat theatern för sommaren. Om dess sammansättning och värde har man sig intet annat bekant, än att några musici och »fünf junge (hübsche?) Damen» medfölja. Det är, som man ser, »en framtid höljd i dunkel».konsekvensändrat/normaliseratHr Stjernström spelar sista gången här omkring den 18 Mars. Härtills har vintersejouren varit ganska förmånlig. Bland nya stycken väntas i Februari Molieres ryktbara Tartuffe. Anledning är att förmoda, det Hr Pierre Deland med sällskap för i höst betingar härvarande theaterhus.
12 En liten barnteater spelade nyårstiden sju qvällar i småbarnsskolans lokal i Nystaden. De små uppträdde med mycken hurtighet i »Julaftonen» (för tillfället sammansatt af ett fruntimmer), »Axplockerskan»,konsekvensändrat/normaliserat samt ett par framställningar i tablå. Jag gillar icke obetingadt sådana företag. Här är mycken varsamhet af nöden, för att icke inleda barn i en för deras ålder främmande tankegång. Likaså, helst när det sker publikt, bör med stor omsorg undvikas, att icke de små få i egna ögon för mycken vigt. Det är alldeles oundgängligt, att en theater ej får vara för barnet något mer än en lek. Emellertid, då detta vilkor här syntes i de flesta fall uppfylldt och äfven pjeserna voro riktigt valda, kunde man ej annat än hjertligen fröjda sig åt de små skådespelarnes sorglustiga upptåg. En väninna till de små uppträdde med framgång i »Emilis hjertklappning».konsekvensändrat/normaliserat
13 Till sist en nyhet af ofantlig vigt för alla ogifta damer: en europeisk förlofning, ett högst lysande parti, – som icke blifvit er beskärdt. Jag tiger emedlertid, ty alla förlofningar äro statshemligheter.
14 Nu är det högvinter. Snön faller, isarna tjockna, röken stiger rätt mot skyn i den frostiga morgonluften. Vintern är dock herrlig – trädens rimfrost, slädens ilande lopp och bjellrornas klang på skogsvägen en qväll i månskenet, mellan de höga, mörka furornas stammar – vet ni något friskare och gladare i naturen? Au revoir.
*)Äro hitkomne och skola sannolikt få ett bedömande i H:fors Tidn:r.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Leopoldiner-Bref 29.
H:fors 31 Jan. 1853.
1 Det nya året har öfverlefvat sin smekmånad; hvad hoppas man icke allt af ett nytt år. Helsa, lycka, bergning, fördelar af alla slag; – intet barn, redan i lindan en konung, ser sin vagga omgifven af så många önskningar och förhoppningar. En månad förgår, detta lilla årsbarn vexer i ålder, om icke just i visdom, och redan visar det sig vara »ofantligt likt sin pappa»;konsekvensändrat/normaliserat – samma gamla saga om det myckna goda, som skulle blifva och icke blef – om förhoppningarnas gröna träd, som bär erfarenhetens bäska kart. Men döm icke den lilla ännu. Små barn kunna vexa mycket till sig. Framtidens åker bär många skördar. När den finska bonden vill aflocka kärret dess must och den steniga skogsbacken dess kärna, bränner han mot hösten en sved, och när sommaren kommer, blomstra ur askan de böljande ax. Hvem vet, om icke »nådens år» 1853 skall blomstra ur dödens, brandens och förstörelsens år 1852?
2 Bland efterlysningar detta år har man saknat en. Vi lefva i Kalevalas tider; sol och måne ha rymt; Hr Pohlman har packat dem i sin stora välstoppade kappsäck. Almanackan är bragt ur koncepterna; astronomin har försofvit sig: Gottland och Vesterbotten ha sett månen i florshufva, och hela den öfriga verlden vet derom intet. Undra då sedan, att väder och vind och årets tid fallit ut ur hakarna. »Den evigt gråa himmelen»,konsekvensändrat/normaliserat hvarom skalderna (icke) sjunga, har öfver oss regnat med Londons dimmor och Parisarens vinter, en tråkig bastard af nord och syd. Smultron ha vuxit i Paris och violer på Runsala. Knut körde julen ut på kärra, Felix slaskade i regn. Torgen voro toma; det var fasta i köken; köpmännen önskade hit Siberien. Slutligen vände sig flaggan åt norr, Maurus, kabyl till börden, redde åt vintern en stadig bostad, torgen fylldes, köken osade åter af landsbygdens stekar, och köpmännen förklarade sig åter nöjda med Finland.
|9 2|3 Marknad var här i förra veckan. Temmelig folkmängd och ringa tillförsel. Priserna likväl icke höga. Kommande slädar toma, bortresande fulla. Brist på kött. Hästar till goda priser. Smör och lin otillräckliga. »Depot för inhemska industriprodukter» har nu uppslagit sin skylt; men ordet dêpot förstår icke en köpare af tio. Stånden voro sig temligen lika. Guldsmeder, bleckslagare, kopparslagare och de talrika sadelmakarne klagade öfver ringa afsättning. Bättre affärer gjorde, som vanligt, bundtmakarne. Handskar voro kuranta varor; svarfvarnes marknad höll sig mest till pipskaften. Bokbindarne hade i år en mängd papparbeten; ströskrifter, barnböcker och skrikande taflor syntes på deras diskar. Ett stånd sålde idel ryska leksaker; på ett annat håll sålde en muschik sina taflor. Moskva och Jönköping täfla ännu att pryda bondens väggar. Rundtomkring rykte den ädla drycken spitting, tillredd ur hundrade thékök. Att kringlorna, vanligen stelfrusna, hade sina afnämare, förstås af sig sjelf.
4 På rum är mycken brist i år. Särdeles bo de fattiga klasserna trångt inpackade i osunda kyffen. Många frysa i uselt försedda rum. När skall man hos oss tänka på ett af de mest trängande behofver, som öfverallt i Rysslands och utlandets större städer redan länge påkallat medborgares vänliga omtanke: på arbetarebostäder?
5 Universitetet har nu inträdt i ett nytt tidskifte. Vid inskriptionen i förrgår tog sig dess vördade rektor deraf anledning, att kasta en blick tillbaka på förslutna tider. Åbo akademis första statuter voro väsendtligen desamma som Upsala akademis, hvilka af den store Gustaf Adolf utfärdades år 1626. År 1661 utfärdades nya statuter, undertecknade af Carl X Gustaf kort före hans död. Dessa blefvo, utan väsendtliga ändringar, gällande ända till 1828, då de på Kejsar Alexanders befallning omarbetade statuterna trädde i verksamhet och, som bekant, d. 1 Januari detta år efterträdts af de nu gällande. Rektor slutade sitt tal med en varm uppmaning till den studerande ungdomen, att allt framgent, och under alla förhållanden, stadigt för ögonen hålla det dyrbara mål af kunskap och medborgerlig dygd, hvartill fosterlandet här anvisar dem en öppen väg. Sedan fakulteternas fem kuratorer aflemnat sina förteckningar, begaf sig hela den talrika samlingen af universitetets styresmän, lärare och studenter till nya kyrkan, der theologiska fakultetens dekanus Professor Schauman i en värdig predikan öfver Sal. Ordspr. 3:5–7 lade på allas hjertan vetandets ofta misskända, men på eviga behofver grundade samband med den kristna tron. Säkert skulle mångens lifliga önskan uppfyllas, om såväl Rektors tal, som denna predikan blefve till trycket befordrade.
6 För öfrigt är det bekant, att studenterne nu gå i uniform samt, vid högtidliga tillfällen, med värja och tvåkantig hatt. Sedan 1840 års promotion, då alla promoti sista gången uppträdde i uniform – knäbyxor, silkesstrumpor och skor nyttjades sista gången 1836 – har man ej sett så många akademiska uniformer på engång, som nu vid inskriptionen. – Fakultetsmötena taga denna vecka sin början. – Frånvarande fränder, vänner (och fästmör) till blifvande magistrar behagade göra sig beredda att hedra Helsingfors med ett besök i slutet af Maj, ty promotionen inträffar nu tidigare än förr, af orsak att vårterminen numera upphör den 31 Maj. Man hoppas äfven att då få hitvänta fyra eller fem jubelmagistrar.
7 Det är icke utan sin betydelse, att Kalevala-literaturen och beslägtade tendenser inom ganska kort tid blifvit riktade med så många nya arbeten: Hr Schiefners tyska Kalevala, Castréns nordiska resor, Hr Borgs Lemminkäinen och Hr Ahlqvists fem Kaleva-runor med ordbok. Af samma nationela tendens är Hr Borgs sakrika skildring af Castrén. Ett annat och högst vigtigt arbete väntas snart af trycket, nemligen Prof. Castréns föreläsningar i finsk mythologi, hvilka visserligen sakna förf:s sista handläggning, men innehålla upplysningar af största intresse för icke blott den finska, utan hela den nordisk mythen.
8 Efter den tysta julhelgen har endast symfoniföreningen spelat musik men detta »endast» innefattar mycket godt. Man kan icke finna ett verksamare och billigare medel ej blott för nöjet, utan isynnerhet för utbredandet af smak och omdöme i musikens högsta och ädlaste genre. – Vid sidan deraf har den allraenklaste, men äfven på sitt håll sköna genren af musik trädt fram i folkvisan. Den österbottniska kantele-sångerskan omfattas med mycken välvilja och sjunger alla qvällar i enskilda kretsar. Sannolikt fördes hon af en god stjerna till Helsingfors; om jag ej mycket bedrager mig, skall hon här komma ett godt stycke närmare sin resas mål och hela ärelystnad, den att sjunga ihop ett litet hemman åt sin nödställda familj.
9 Hr Beuermanns musikhandel fortfar att vinna förtroende och öka sina relationer äfven i landsorterna. Hr Ganzauge erbjuder sitt kapell, helt och hållet eller delvis, till enskilda dansnöjen.
10 Från Åbo ingår den intressanta notis, att en ny inhemsk opera af ännu onämnde författare är under arbete. Dess titel uppgifves heta »Junkerns förmyndare».konsekvensändrat/normaliserat Ett der nyss utkommet musikhäfte: »Sex flerstämmiga sånger för mansröster» af den originele hädangångne kompositören Aug. Engelberg*)Äro hitkomne och skola sannolikt få ett bedömande i H:fors Tidn:r., berömmes hyperboliskt af signaturen agis.
11 Till Helsingfors öfverkommer från Reval i nästa Juni eller början af Juli månad ett tyskt operasällskap, som, under direktion af en Hr Fass, betingat theatern för sommaren. Om dess sammansättning och värde har man sig intet annat bekant, än att några musici och »fünf junge (hübsche?) Damen» medfölja. Det är, som man ser, »en framtid höljd i dunkel».konsekvensändrat/normaliserat Hr Stjernström spelar sista gången här omkring den 18 Mars. Härtills har vintersejouren varit ganska förmånlig. Bland nya stycken väntas i Februari Molieres ryktbara Tartuffe. Anledning är att förmoda, det Hr Pierre Deland med sällskap för i höst betingar härvarande theaterhus.
12 En liten barnteater spelade nyårstiden sju qvällar i småbarnsskolans lokal i Nystaden. De små uppträdde med mycken hurtighet i »Julaftonen» (för tillfället sammansatt af ett fruntimmer), »Axplockerskan»,konsekvensändrat/normaliserat samt ett par framställningar i tablå. Jag gillar icke obetingadt sådana företag. Här är mycken varsamhet af nöden, för att icke inleda barn i en för deras ålder främmande tankegång. Likaså, helst när det sker publikt, bör med stor omsorg undvikas, att icke de små få i egna ögon för mycken vigt. Det är alldeles oundgängligt, att en theater ej får vara för barnet något mer än en lek. Emellertid, då detta vilkor här syntes i de flesta fall uppfylldt och äfven pjeserna voro riktigt valda, kunde man ej annat än hjertligen fröjda sig åt de små skådespelarnes sorglustiga upptåg. En väninna till de små uppträdde med framgång i »Emilis hjertklappning».konsekvensändrat/normaliserat
13 Till sist en nyhet af ofantlig vigt för alla ogifta damer: en europeisk förlofning, ett högst lysande parti, – som icke blifvit er beskärdt. Jag tiger emedlertid, ty alla förlofningar äro statshemligheter.
14 Nu är det högvinter. Snön faller, isarna tjockna, röken stiger rätt mot skyn i den frostiga morgonluften. Vintern är dock herrlig – trädens rimfrost, slädens ilande lopp och bjellrornas klang på skogsvägen en qväll i månskenet, mellan de höga, mörka furornas stammar – vet ni något friskare och gladare i naturen? Au revoir.