2 När tiden åter är inne och ett bref bör afgå, ser jag mig förgäfves om efter fordna adresser. Borta är han, den tappre och ryktbare löjtnant Leopold, som så många år genomströfvade Besarabiens slätter och Kaukasiens berg, lika fruktad och fruktansvärd för Schamils vilda skaror, som för de svarthåriga skönheterna i Tiflis’ balsalonger. Borta är hon, den stolta fröken i Sitka, hvars hvita dufvor genomflögo tvåtusen mils rymd öfver Asiens ödemarker och som på andra sidan om jorden ännu förnam ett eko af dagens små sorger och fröjder i Helsingfors. Fröken Leopoldine är försvunnen – hvart? månne bortförd af en kondor på Andernas bergspetsar? eller långt bort i hafven gömd under vågorna? – ingen vet det – och löjtnant Leopold – han, numera öfversten, har begrafvit sin storhet på en liten täppa i det aflägsna Finland och anställer nu sina visa betraktelser öfver höbrist och bränvinsbränning.
3 I den förunderliga ödets lek, som sålunda bortblåst ur samtiden tvenne namn af så vigtig betydelse, sökte jag länge en mening, utan att finna den. Slutligen fann jag i dessa länge förgätna forntida dokumenter, hvilka spöka i vråarna under skepnad af gamla tidningar, att brefven till löjtnant Leopold utgjorde till antalet 63; och när jag härtill adderade 37 bref till den sköna fröken Leopoldine, blef ziffran af dessa månadtliga ultramarinska korrespondenser jemnt etthundrade. Vare sig nu att i detta runda tal en sekular betydelse, en mystisk kabbalistisk mening innebor, eller att härfvan af tidens trådar här löpt ut och nystfoten stadnat af sig sjelf, alltnog, det syntes mig som hade båda dessa ryktbara namn numera tjenat ut och vore värdiga ett ärofullt afsked med pension och minnesvård. Det återstår derföre blott att, på deras vägnar, tacka för all den vänliga och ovänliga uppmärksamhet man skänkt deras personligheter, ock särskildt för alla de tjugu eller trettio bref, som i en följd af år varit till dem adresserade i alla landets tidningar, den officiela undantagen. De ha genomgått mången hård batalj, och mycken trycksvärta har blifvit ödd för deras skull, särdeles under Saimas tid, krigisk i åminnelse, och de blessyrer de derunder erhållit äro längesedan läkta och förgätna. De ha derföre någon rätt att nu försvinna i lugnet af obemärkta öden, och göra det med vänliga minnen, med frimodiga glada och försonliga hjertan, med fast hopp till lifvet och framtiden, på hvilka de aldrig upphört att tro och förtrösta.
4 Löjtnant Leopold och fröken Leopoldine äro derföre numera, om man så behagar, en saga, en myth, och jag öfverlemnar åt efterverlden, om den finner för godt, att åt dem uppresa altaren, vare sig att de anses som moderna heroer eller orientaliska sinnebilder. Det har likväl synts mig, som skulle deras plats ej böra lemnas alldeles ouppfylld. Icke så mycket derföre att alla utländska tidningar, äfven de allvarsamaste, egna en del af sina spalter åt dessa causeries, som skildra de små sidorna af lifvet och samhället, och emedan dessa små sidor ej sällan ha sin stora betydelse. Utan egentligen derföre, att, på publicitetens fält, åtskilligt trifves bäst i en sådan form, hvilket i andra former skulle stupa kullerbytta. De »ledande artiklarna» se ofta så högvigtiga och precisa ut som tungt artilleri, med hvilket man ville skjuta breche i opinionen, då deremot den harmlöst skämtande tonen af ett bref en passant kan inrymma månget allvarligt ord, månget litet frö, som, buret af vinden, möjligtvis i någon jordmån kan fatta rot och blifva en planta med framtida frukt.
|9 3|
5 Döm sjelf, om brefven till Leopold och Leopoldine varit idel blomsterguirlander, historietter ock sqvaller, som en och annan af deras motståndare affekterat att tro.
6 Nu, gode vän derborta, vänder jag mig till dig, du obekante och dock välbekante, du som hvarken bor på Besarabiens slätter eller bland Sitkas antipoder, utan här hemma i vårt eget älskade land, och som hvarken är en saga eller en myth, utan en ren, trofast och hederlig verklighet, och beder att, med ditt goda minne och tillstånd, få adressera detta och följande bref till dig. Jag räknar på din nyfikenhet, ty jag vet att också de små detaljerna – huru fattiga de än må synas – skola intressera dig, när de komma från detta Helsingfors, som dock inrymmer så mycket af relativt stor betydelse för oss alla. Men jag räknar ännu mer på din öfverseende vänskap,tillagt av utgivaren på ditt kloka omdöme, så att du icke väntar dig mera än dessa bref kunna uppfylla.
7 Således!
8 Det hotande stora märkvärdiga året, om hvilket man har spått, att det nu lefvande slägtet icke sett dess like sedan 1815 – det begynte helt stilla, tyst, obemärkt, som det märkvärdiga i verlden ofta begynner. Skarp ihållande vinter isade fasta bryggor öfver alla vatten och töade först i slutet af månaden. En egen behaglig anblick var, att midtunder denna bistra högvinter se de begynnande blomsterexpositionerna, som så bittida påminna om en stundande vår. Ännu för få år sedan funnos dessa vinterblommor endast i orangerierna, enskilda fönster och poetiska kalendrar. Nu ser man vårens barn öfverallt, och dubbelt välkomna äro de i de mörka tiderna, medan framtidens himmel är höljd af moln och det närvarande bäddadt i snö.
9 Torgen ha varit uppfyllda af landtmannens slädar och tillförseln ganska tillräcklig, så att den befarade dyra tiden härtills allenast i vissa artiklar varit kännbar för de små kapitalisterne, för dem, som icke ha råd att köpa i förskott, som derföre köpa för dagen och betala allting dyrare. Marknaden gick förbi som andra saludagar; bonden kom mer för att köpa, än för att sälja, och följden var att han köpte mer än vanligt på krita. Salustånden voro sig evärdeligt lika, sådana de varit i tjugu år och deröfver; samma bundtmakare, bokbindare, guldsmeder, bleckslagare, handskmakare, sadelmakare, hattmakare, kopparslagare ock kringlemånglerskor. Svarfverier och gelbgjutarearbeten visade mera mångfald. Bakom kringelstånden blänkte den förgyllda skylten »depôt för inhemska indrustrialster»,konsekvensändrat/normaliserat som visserligen är den nyaste och märkvärdigaste industriela nyheten på Helsingfors marknader.
10 Emellertid ha utsigterna till krig sedan nyåret hastigt uppstegrat priserna på kolonialvaror och viner, hvartill lärer bidragit, att förråderna medtagits af stora uppköp, dels för tysk räkning, dels till Petersburg. Socker gällde i minut vid nyåret 18 kopek skålpundet och har nu redan stigit till 22 à 25 kop. Kaffe gällde vid samma tid 19 kopek och har stigit till 25 à 28 k. Alla viner ha stigit, och saltet, den vigtigaste af alla importvaror, har icke dröjt att följa den allmänna stegringen.
11 Hvad säga alla kaffesystrar, herrar och damer, om dessa utsigter? Skola de icke uppväcka inbördes krig i mången koja, der den afkokade sumpen i pannan högljudt ropar efter förstärkning, medan den toma kassan i husfaderns ficka lika högljudt protesterar deremot? Snart finnes knappt den koja i hela Finland, som icke äger sin kaffepanna, och för denna lyx talar den mildrande omständighet, att kaffet mångenstädes intagit bränvinets plats. Här i Helsingfors finnes mången fattig eldstad, der kaffepannan jemnt puttrar på glöden och fyra gånger om dagen anlitas. Hvilken revolution skall icke inträffa i alla dessa regioner af samhället, när kaffet en dag kommer att kosta 40 till 50 kopek! Så dricker man thé, säger du. Det är sannt, att thé såsom rysk importvara sannolikt kommer att i någon mån behålla sitt pris, men det olyckliga sockret konfunderar alla beräkningar. Så händer kanske att ärter och cichoria med en nypa kaffe uti ännu engång upplifva forntida minnen, och smaka de vederstyggligt, så får man säga som skolpiltarne, när de röka rotting och grina illa: det smakar ända fågel!
12 Derföre, min vän, tag tiden sådan den är och fäll ej derföre modet. Låt fria beslut gå nödvändigheten i förväg. Tänk dig sextio år tillbaka. Spara ditt kaffe, ditt socker, ditt vin till högtidliga tillfällen, såsom bruket var i våra fäders och mödrars ungdom, och drick i stället ditt ärliga finska öl, som inga verldens kapare skola rycka ur din hand. Ja – de reaktionära Hfors Tidningar ha nu, som hvar man vet, en förunderlig vänskap för det gamla ölet.
13 Bränvinet fortfar, fastän af andra orsaker, att stiga i bredd med de finare varorna. Här i Helsingfors har det sedan nyåret gått upp från 57 till 63 kop. kannan, och kunde man hoppas att det på hinsidan hafvet blefve lika dyrt, så finge man snart se det gälla 75 à 80 kopek, hvilket det redan gäller i några af landsorterna. Sällan här i landet har en opinion så starkt, allmänt och enhälligt utbildat sig, som nu mot bränvinet. Alla inskränkningar af dess tillverkning ha med tacksamhet mottagits öfverallt der det funnits öppna ögon för den hotande faran af dess missbruk. En enda klok och nykter person har jag hört beklaga sig öfver bränvinets ständigt tilltagande dyrhet. Det var en fattig hustru, som dagligen måste med sina händers arbete förtjena åt sin supige man ett halft stop bränvin. Men hennes klagan är mera talande än mången annans fröjd.
14 Det är bekant, att frakterna på alla europeiska farvatten, särdeles på Svarta hafvet, förlidet år voro ovanligt förmånliga. En följd deraf är, att ovanligt få finska fartyg nu vinterligga vid hemlandets kust. Tre fjerdedelar, måhända fyra femtedelar äro ute. Värdet af denna handelsflotta, laster oberäknade, uppskattas till omkring 5 millioner rubel silfver.
15 Vid universitetet ha 35 nye studenter blifvit inskrifne. Professionen i pedagogiken torde med första anslås ledig. Docenten Doktor Kellgren hemkom i går, efter en längre vistelse utom Finland för studium af de österländska språken.
16 Professor Wallins porträtt, måladt af Ekman, har hitkommit från Åbo. Drag af olikhet kunna anmärkas, men det hela röjer snillets åskådning. Hr Ekman har aldrig sett Wallin, och likväl är denna tafla mer än ett porträtt, den är en karakteristik. Wallin står der i naturlig storlek, half figur, kostymen kopierad efter den som han har i öknen och sedan hemförde som minne, – en vid österländsk kostym af kamelhår ock silke. Under den hvita turbanen framblickar det bleka, magra och solbrända ansigtet med strängt begrundande allvar, medan högra handen håller en rulle arabisk skrift. Figurens relief mot tvenne gråa klippor i djerfva skarpa konturer är beundransvärd. Mellan klipporna spelar den sista glimten af en sjunkande sol, och bortom klipporna riktas vandrarens blick mot en imponerande syn. Här utbreder sig den omätliga gränslösa öknen med sin glödande luft, medan närmare åt förgrunden en rinnande källåder bildat en grön oas, der Beduinerne uppslagit sina tält och i snöhvita drägter bedja till Allah i aftonens stund.
17 Så och icke annorlunda skulle Wallin tecknas. Det är ett helt lif uppfångadt på duken, ett förevigadt minne af en stor kraftfull själ. Taflan kommer sannolikt att utställas vid konstföreningens exposition i Mars.
18 På literaturens område är Reins statistik det minnesvärdaste sedan nyåret. Literaturbladet nämner ett tyskt arbete: »Jenseits der Scheeren, oder der Geist Finnlands; eine Sammlung finnischer Volksmärchen und Sprichvörter von Dr Bertram» med årtalet Leipzig 1854 på titelbladet. Boken är tillegnad »Demoiselle Charlotte Europæus».konsekvensändrat/normaliserat
19 En sällsynt häftig störtsjö af det allmänna omdömet både i tal och tryck har i sitt svall begrafvit den lilla »Insjövågen».konsekvensändrat/normaliserat Man är tvungen att säga: detta med rätta, och man röner här som i andra fall, att den finska allmänhetens omdöme, mindre utbildadt än andra länders, tillika är i sina sedliga åsigter mindre förvillade. Icke ens i det nära Sverige hade denna bok väckt hälften så mycket uppseende. Men tadlet har haft sin tid; glömskan må ock hafva sin. Sedan rättvisan erhållit sin gärd, är det grymt att gå längre. Så må »Insjövågen» dela böljornas lott att
röraskonsekvensändrat/normaliserat en tid
i vindarnas strid.
När lugn blir på haf
och vinden är tyst,
då somnar hon afkonsekvensändrat/normaliserat
21 med det försonande slut att dock ha varit en varnande våg och att måhända till sist, för den dom som dömer handlingens grund, ha varit ett fel, men icke ett brott.
22 Hr Hessler spelar före sin hitkomst en kort tid i början af Februari i Borgå och ger, bland annat, ett nytt skådespel, original i tre akter, benämndt »Ur en Finnes lif».konsekvensändrat/normaliserat Skådeplatsen är dels i Tyskland, dels i Finland. – Operetten »Junkerns förmyndare» torde i Mars komma på Helsingfors scen.
23 Likasom för att på ett lysande sätt vederlägga Hfors Tidn:s artikel om »balernas ödemark»,konsekvensändrat/normaliserat ha de sednaste publika balerna här varit mycket besökta och mycket lifliga. Hvarför icke så? Hvem ser icke med godt och gladt hjerta på den verkliga glädjen? Det är blott den konstlade, som förvisas till ödemarken, och hvem vet om man icke i detta ögonblick mer än annars kan sjunga Franzéns älskeliga
Dansakonsekvensändrat/normaliserat medan du det får,
Snart är du ur dansen.konsekvensändrat/normaliserat
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Bref från Helsingfors.
1.
31 Januari 1854.
1 Gode vän!
2 När tiden åter är inne och ett bref bör afgå, ser jag mig förgäfves om efter fordna adresser. Borta är han, den tappre och ryktbare löjtnant Leopold, som så många år genomströfvade Besarabiens slätter och Kaukasiens berg, lika fruktad och fruktansvärd för Schamils vilda skaror, som för de svarthåriga skönheterna i Tiflis’ balsalonger. Borta är hon, den stolta fröken i Sitka, hvars hvita dufvor genomflögo tvåtusen mils rymd öfver Asiens ödemarker och som på andra sidan om jorden ännu förnam ett eko af dagens små sorger och fröjder i Helsingfors. Fröken Leopoldine är försvunnen – hvart? månne bortförd af en kondor på Andernas bergspetsar? eller långt bort i hafven gömd under vågorna? – ingen vet det – och löjtnant Leopold – han, numera öfversten, har begrafvit sin storhet på en liten täppa i det aflägsna Finland och anställer nu sina visa betraktelser öfver höbrist och bränvinsbränning.
3 I den förunderliga ödets lek, som sålunda bortblåst ur samtiden tvenne namn af så vigtig betydelse, sökte jag länge en mening, utan att finna den. Slutligen fann jag i dessa länge förgätna forntida dokumenter, hvilka spöka i vråarna under skepnad af gamla tidningar, att brefven till löjtnant Leopold utgjorde till antalet 63; och när jag härtill adderade 37 bref till den sköna fröken Leopoldine, blef ziffran af dessa månadtliga ultramarinska korrespondenser jemnt etthundrade. Vare sig nu att i detta runda tal en sekular betydelse, en mystisk kabbalistisk mening innebor, eller att härfvan af tidens trådar här löpt ut och nystfoten stadnat af sig sjelf, alltnog, det syntes mig som hade båda dessa ryktbara namn numera tjenat ut och vore värdiga ett ärofullt afsked med pension och minnesvård. Det återstår derföre blott att, på deras vägnar, tacka för all den vänliga och ovänliga uppmärksamhet man skänkt deras personligheter, ock särskildt för alla de tjugu eller trettio bref, som i en följd af år varit till dem adresserade i alla landets tidningar, den officiela undantagen. De ha genomgått mången hård batalj, och mycken trycksvärta har blifvit ödd för deras skull, särdeles under Saimas tid, krigisk i åminnelse, och de blessyrer de derunder erhållit äro längesedan läkta och förgätna. De ha derföre någon rätt att nu försvinna i lugnet af obemärkta öden, och göra det med vänliga minnen, med frimodiga glada och försonliga hjertan, med fast hopp till lifvet och framtiden, på hvilka de aldrig upphört att tro och förtrösta.
4 Löjtnant Leopold och fröken Leopoldine äro derföre numera, om man så behagar, en saga, en myth, och jag öfverlemnar åt efterverlden, om den finner för godt, att åt dem uppresa altaren, vare sig att de anses som moderna heroer eller orientaliska sinnebilder. Det har likväl synts mig, som skulle deras plats ej böra lemnas alldeles ouppfylld. Icke så mycket derföre att alla utländska tidningar, äfven de allvarsamaste, egna en del af sina spalter åt dessa causeries, som skildra de små sidorna af lifvet och samhället, och emedan dessa små sidor ej sällan ha sin stora betydelse. Utan egentligen derföre, att, på publicitetens fält, åtskilligt trifves bäst i en sådan form, hvilket i andra former skulle stupa kullerbytta. De »ledande artiklarna» se ofta så högvigtiga och precisa ut som tungt artilleri, med hvilket man ville skjuta breche i opinionen, då deremot den harmlöst skämtande tonen af ett bref en passant kan inrymma månget allvarligt ord, månget litet frö, som, buret af vinden, möjligtvis i någon jordmån kan fatta rot och blifva en planta med framtida frukt.
|9 3|5 Döm sjelf, om brefven till Leopold och Leopoldine varit idel blomsterguirlander, historietter ock sqvaller, som en och annan af deras motståndare affekterat att tro.
6 Nu, gode vän derborta, vänder jag mig till dig, du obekante och dock välbekante, du som hvarken bor på Besarabiens slätter eller bland Sitkas antipoder, utan här hemma i vårt eget älskade land, och som hvarken är en saga eller en myth, utan en ren, trofast och hederlig verklighet, och beder att, med ditt goda minne och tillstånd, få adressera detta och följande bref till dig. Jag räknar på din nyfikenhet, ty jag vet att också de små detaljerna – huru fattiga de än må synas – skola intressera dig, när de komma från detta Helsingfors, som dock inrymmer så mycket af relativt stor betydelse för oss alla. Men jag räknar ännu mer på din öfverseende vänskap,tillagt av utgivaren på ditt kloka omdöme, så att du icke väntar dig mera än dessa bref kunna uppfylla.
7 Således!
8 Det hotande stora märkvärdiga året, om hvilket man har spått, att det nu lefvande slägtet icke sett dess like sedan 1815 – det begynte helt stilla, tyst, obemärkt, som det märkvärdiga i verlden ofta begynner. Skarp ihållande vinter isade fasta bryggor öfver alla vatten och töade först i slutet af månaden. En egen behaglig anblick var, att midtunder denna bistra högvinter se de begynnande blomsterexpositionerna, som så bittida påminna om en stundande vår. Ännu för få år sedan funnos dessa vinterblommor endast i orangerierna, enskilda fönster och poetiska kalendrar. Nu ser man vårens barn öfverallt, och dubbelt välkomna äro de i de mörka tiderna, medan framtidens himmel är höljd af moln och det närvarande bäddadt i snö.
9 Torgen ha varit uppfyllda af landtmannens slädar och tillförseln ganska tillräcklig, så att den befarade dyra tiden härtills allenast i vissa artiklar varit kännbar för de små kapitalisterne, för dem, som icke ha råd att köpa i förskott, som derföre köpa för dagen och betala allting dyrare. Marknaden gick förbi som andra saludagar; bonden kom mer för att köpa, än för att sälja, och följden var att han köpte mer än vanligt på krita. Salustånden voro sig evärdeligt lika, sådana de varit i tjugu år och deröfver; samma bundtmakare, bokbindare, guldsmeder, bleckslagare, handskmakare, sadelmakare, hattmakare, kopparslagare ock kringlemånglerskor. Svarfverier och gelbgjutarearbeten visade mera mångfald. Bakom kringelstånden blänkte den förgyllda skylten »depôt för inhemska indrustrialster»,konsekvensändrat/normaliserat som visserligen är den nyaste och märkvärdigaste industriela nyheten på Helsingfors marknader.
10 Emellertid ha utsigterna till krig sedan nyåret hastigt uppstegrat priserna på kolonialvaror och viner, hvartill lärer bidragit, att förråderna medtagits af stora uppköp, dels för tysk räkning, dels till Petersburg. Socker gällde i minut vid nyåret 18 kopek skålpundet och har nu redan stigit till 22 à 25 kop. Kaffe gällde vid samma tid 19 kopek och har stigit till 25 à 28 k. Alla viner ha stigit, och saltet, den vigtigaste af alla importvaror, har icke dröjt att följa den allmänna stegringen.
11 Hvad säga alla kaffesystrar, herrar och damer, om dessa utsigter? Skola de icke uppväcka inbördes krig i mången koja, der den afkokade sumpen i pannan högljudt ropar efter förstärkning, medan den toma kassan i husfaderns ficka lika högljudt protesterar deremot? Snart finnes knappt den koja i hela Finland, som icke äger sin kaffepanna, och för denna lyx talar den mildrande omständighet, att kaffet mångenstädes intagit bränvinets plats. Här i Helsingfors finnes mången fattig eldstad, der kaffepannan jemnt puttrar på glöden och fyra gånger om dagen anlitas. Hvilken revolution skall icke inträffa i alla dessa regioner af samhället, när kaffet en dag kommer att kosta 40 till 50 kopek! Så dricker man thé, säger du. Det är sannt, att thé såsom rysk importvara sannolikt kommer att i någon mån behålla sitt pris, men det olyckliga sockret konfunderar alla beräkningar. Så händer kanske att ärter och cichoria med en nypa kaffe uti ännu engång upplifva forntida minnen, och smaka de vederstyggligt, så får man säga som skolpiltarne, när de röka rotting och grina illa: det smakar ända fågel!
12 Derföre, min vän, tag tiden sådan den är och fäll ej derföre modet. Låt fria beslut gå nödvändigheten i förväg. Tänk dig sextio år tillbaka. Spara ditt kaffe, ditt socker, ditt vin till högtidliga tillfällen, såsom bruket var i våra fäders och mödrars ungdom, och drick i stället ditt ärliga finska öl, som inga verldens kapare skola rycka ur din hand. Ja – de reaktionära Hfors Tidningar ha nu, som hvar man vet, en förunderlig vänskap för det gamla ölet.
13 Bränvinet fortfar, fastän af andra orsaker, att stiga i bredd med de finare varorna. Här i Helsingfors har det sedan nyåret gått upp från 57 till 63 kop. kannan, och kunde man hoppas att det på hinsidan hafvet blefve lika dyrt, så finge man snart se det gälla 75 à 80 kopek, hvilket det redan gäller i några af landsorterna. Sällan här i landet har en opinion så starkt, allmänt och enhälligt utbildat sig, som nu mot bränvinet. Alla inskränkningar af dess tillverkning ha med tacksamhet mottagits öfverallt der det funnits öppna ögon för den hotande faran af dess missbruk. En enda klok och nykter person har jag hört beklaga sig öfver bränvinets ständigt tilltagande dyrhet. Det var en fattig hustru, som dagligen måste med sina händers arbete förtjena åt sin supige man ett halft stop bränvin. Men hennes klagan är mera talande än mången annans fröjd.
14 Det är bekant, att frakterna på alla europeiska farvatten, särdeles på Svarta hafvet, förlidet år voro ovanligt förmånliga. En följd deraf är, att ovanligt få finska fartyg nu vinterligga vid hemlandets kust. Tre fjerdedelar, måhända fyra femtedelar äro ute. Värdet af denna handelsflotta, laster oberäknade, uppskattas till omkring 5 millioner rubel silfver.
15 Vid universitetet ha 35 nye studenter blifvit inskrifne. Professionen i pedagogiken torde med första anslås ledig. Docenten Doktor Kellgren hemkom i går, efter en längre vistelse utom Finland för studium af de österländska språken.
16 Professor Wallins porträtt, måladt af Ekman, har hitkommit från Åbo. Drag af olikhet kunna anmärkas, men det hela röjer snillets åskådning. Hr Ekman har aldrig sett Wallin, och likväl är denna tafla mer än ett porträtt, den är en karakteristik. Wallin står der i naturlig storlek, half figur, kostymen kopierad efter den som han har i öknen och sedan hemförde som minne, – en vid österländsk kostym af kamelhår ock silke. Under den hvita turbanen framblickar det bleka, magra och solbrända ansigtet med strängt begrundande allvar, medan högra handen håller en rulle arabisk skrift. Figurens relief mot tvenne gråa klippor i djerfva skarpa konturer är beundransvärd. Mellan klipporna spelar den sista glimten af en sjunkande sol, och bortom klipporna riktas vandrarens blick mot en imponerande syn. Här utbreder sig den omätliga gränslösa öknen med sin glödande luft, medan närmare åt förgrunden en rinnande källåder bildat en grön oas, der Beduinerne uppslagit sina tält och i snöhvita drägter bedja till Allah i aftonens stund.
17 Så och icke annorlunda skulle Wallin tecknas. Det är ett helt lif uppfångadt på duken, ett förevigadt minne af en stor kraftfull själ. Taflan kommer sannolikt att utställas vid konstföreningens exposition i Mars.
18 På literaturens område är Reins statistik det minnesvärdaste sedan nyåret. Literaturbladet nämner ett tyskt arbete: »Jenseits der Scheeren, oder der Geist Finnlands; eine Sammlung finnischer Volksmärchen und Sprichvörter von Dr Bertram» med årtalet Leipzig 1854 på titelbladet. Boken är tillegnad »Demoiselle Charlotte Europæus».konsekvensändrat/normaliserat
19 En sällsynt häftig störtsjö af det allmänna omdömet både i tal och tryck har i sitt svall begrafvit den lilla »Insjövågen».konsekvensändrat/normaliserat Man är tvungen att säga: detta med rätta, och man röner här som i andra fall, att den finska allmänhetens omdöme, mindre utbildadt än andra länders, tillika är i sina sedliga åsigter mindre förvillade. Icke ens i det nära Sverige hade denna bok väckt hälften så mycket uppseende. Men tadlet har haft sin tid; glömskan må ock hafva sin. Sedan rättvisan erhållit sin gärd, är det grymt att gå längre. Så må »Insjövågen» dela böljornas lott att
röraskonsekvensändrat/normaliserat en tid
i vindarnas strid.
När lugn blir på haf
och vinden är tyst,
då somnar hon afkonsekvensändrat/normaliserat
21 med det försonande slut att dock ha varit en varnande våg och att måhända till sist, för den dom som dömer handlingens grund, ha varit ett fel, men icke ett brott.
22 Hr Hessler spelar före sin hitkomst en kort tid i början af Februari i Borgå och ger, bland annat, ett nytt skådespel, original i tre akter, benämndt »Ur en Finnes lif».konsekvensändrat/normaliserat Skådeplatsen är dels i Tyskland, dels i Finland. – Operetten »Junkerns förmyndare» torde i Mars komma på Helsingfors scen.
23 Likasom för att på ett lysande sätt vederlägga Hfors Tidn:s artikel om »balernas ödemark»,konsekvensändrat/normaliserat ha de sednaste publika balerna här varit mycket besökta och mycket lifliga. Hvarför icke så? Hvem ser icke med godt och gladt hjerta på den verkliga glädjen? Det är blott den konstlade, som förvisas till ödemarken, och hvem vet om man icke i detta ögonblick mer än annars kan sjunga Franzéns älskeliga
Dansakonsekvensändrat/normaliserat medan du det får,
Snart är du ur dansen.konsekvensändrat/normaliserat