Bonnier, Albert–ZT 13.12.1867

Albert Bonnier till Zacharias Topelius 13.12.1867

HHögädle Herr Prof Z Topelius
Helsingfors

Stockholm 13 Decbr 67.

Bästa Herr Professor!

1 Var god och ursäkta att mitt svar på senaste ärade brefvet har något låtit vänta på sig, men den vanliga brådskan på denna tid af året för att få ut och bortsända julartiklarna för året har tagit ut sin rätt.

2 Härjemte har jag nu äran öfversända uti en profremissvexel Sv R:mt RdSvenskt Riksmynt Riksdaler 975:- utgörande beloppet för V:te delen af Fältskärn men önskade derjemte få begagna mig af Tits vänliga tillåtelse och remittera beloppet för III:de Delen af Barnboken uti en vexel pr ultimo februari 1868 å 400:-. Denna vexel är dragen på Bokh G. W. Edlund derstädes, som jag tillskrifvit derom idag, här innel.inneliggande men skulle han tveka att acceptera den att inlösa på förfallodagen, så var god och sänd den tillbaka till mig, så skall jag genast sända mynt i stället.

3 Jag hoppas att Tit riktigt erhållit sina fri Expl, såväl af Ljungblommorna sista uppl, som Fältskärn V & Läsning f B III. Af den senare sände jag blott 20 expl i förmodan att Tit ville disponera öfver några expl här till utdelning, och motser jag besked derom.

4 Af Konstnärsgillets Album fick jag mycket riktigt 30 expl och har satt priset här så lågt som möjligt för att underlätta försäljningen. Vår julmarknad har som vanligt uppsjö på böcker och planchverk och det är fara värdt att de sorgliga tiderna komma att göra afsättningen stort afbräck. – Dock hoppas jag för visso få realiserade åtminstone en del af Gillets Album, och skall redovisa|| för dem, så snart det är mig möjligt.

5 Beträffande 2:dra delen af Ljungblommorna och hur vi skulle ställa med dem, så har jag grubblat rätt mycket derpå, och jag försäkrar Tit att jag dervidlag icke har någon lifligare önskan att än att tillfredsställa Tits önskningar och anspråk.

6 För att på dessa Diktsamlingar, som ju onekligen kanske mera än de prosaiska arbeten äro att betrakta som Framtidsarbeten reservera åt Tit äfven en framdeles kommande inkomst, vet jag intet bättre att föreslå än att Tit endast säljer mig förlagsrätten för ett visst, begränsadt antal år. Som Tit vet så var denna rätt mig medgifven för första samlingen på 8 år. Sedan man nu kan antaga att Tits dikter skjöt i anseende så föreslår jag att nedsätta årens antal för 2:dra samlingen till t. ex. 5 år, med för öfrigt kanske lika beräkning pr tryckark. Var god och tänk på saken och gör mig något Contraförslag om Tit har något sådant.

7 Hvad novellerna angå, så har jag svårare att yttra mig om dem, emedan jag icke haft tillfälle att göra bekantskap med mera än en enda dylik af Tits penna, nemligen den som för några år sedan stod här i Dagligt Allehandas följetong. Denna hvilade på historisk grund, men är detta fallet med de öfriga äfven? Det vore mig angenämt att engång få åtminstone en titelförtecking på dem och några upplysningar om dem. Tit yttrade i sitt senaste att Tit funderade på att sjelf förlägga dem. – Det kan se ut som om jag talade i eget interesse, men det oaktadt måste jag dock afråda Tit derifrån. Jag trodde att Tit redan gjort några rön i den väg, och jag skulle tro att Tit sedan dess kommit till erfarenhet|| utaf att det till och med för bokhandlare i Finland är mindre lönande att upplägga arbeten på svenska språket, än om dessa utkomma här, och när detta är constateradt, så är det väl gifvet att det för en privat man i Finland blir ändå svårare att här i Sverige skaffa en någorlunda spridning af någon bok. Att detta allt är verkliga sakförhållanden, derom torde nog H:rr förläggare i Helsingfors kunna lemna intyg. (Tänk t. ex. på den senast förolyckade af dem Hr Wikberg, som dock hade mycket värdefulla böcker). Hvaruti det ligger är svårt att uppgifva ty ingalunda är det någon afvoghet från svenska bokhandlarnes sida, men äfven här ser man samma faktum att det nemligen erfordras för att bereda en bok en stor spridning att den kommer i händerna på en förlagsfirma som drifver bokförlaget som en ordnad affär – och mer än en god bok har förblifvit osåld emedan den utkommit i någon provinsstad eller hos på förf:s förlag. (Sammalunda se vi nu dagligen mera att alla de norska skriftställare som kunna ha eller bry sig om att skaffa sina arbeten större läsarekrets låta dem tryckas och förläggas i Köpenhamn, såsom Björnson, Ibsen, Welhaven, Andreas Munch m. fl.)

8 Jag känner som sagdt är för litet till Tits noveller för att kunna bestämma huruvida de här kunna finna en större läsekrets, men om så är, så vet Tit att jag icke är den som ensamt vill gagnera på en förf:s arbete – utan med största nöje dela med mig sålångt det bär sig. Och eftersom Tit någongång påpekat det önskvärde för Tit uti att ega äfven ett för framtiden fruktbärande kapital uti dessa arbeten, så kunde det ju arrangeras, sålunda, att honorariet utbetaltes årligen under loppet af ett visst antal år, med|| en viss summa årligen, eller med andra ord att det innestode hos mig (om så erfordrades mot säkerhet) och amorterades med ränta och amortissement årligen. Mot ett dylikt arrangemang har jag naturligtvis intet att invända.

9 Var god och tänk nu öfver saken, men synd är det att låta det ena året gå bort efter det andra utan att göra någonting dervid. För min del har jag visserligen länge sedan tillräckligt med bokförlager och önskade långt hellre att kunna sätta en punkt och realisera – men med ett stort tryckeri och en personal på circa ett halft hundrade personer som ständigt ropa på arbete måste jag hålla uti – om jag äfven känner trötthet och längtan efter hvila någongång – åtminstone till dess att min son är så försigkommen att han kan taga uti – ifall jag får lefva till dess.

10 Med tillönskan af en angenäm helg och fortfarande lycka på det stundande nya året för Herr professorn och hela dess familj har jag äran teckna, Tits tillgifne vän

Albert Bonnier