Bonnier, Albert–ZT 28.9.1870

Albert Bonnier till Zacharias Topelius 28.9.1870

Stockholm 28 Septbr 1870.

HHögädle Herr Prof Z Topelius
Helsingfors

1 Samtidigt med dessa rader afgå 2:ne korrekturark (11–12) på Dikterna – omfattande det mesta af det senast erhållna manuskript – (återstoden hinner icke till fullt ark). Fortsättningen eller slutet på samlingen motses när Tit fått den i ordning. Vi ha ju ännu god tid på oss – ty det är väl icke meningen att Edlund utgifver sin upplaga heller förr än in i November månad. Önskligt vore nog att det skedde samtidigt – hvarom ju lätt aftal kan träffas.

2 Beträffande titeln så vore allt önskvärdt om Prof ville medgifva att äfven denna del finge heta Sånger II med någon bibenämning – (jag finner Nya blad vara både anspråkslös och lämplig.) Det är nemlig icke otroligt att många köpare särdeles af Oktav Upplagan önska att binda båda häftena tillsammans – hvilket mycket lätt låter sig göra – och i så fall är det nog riktigast att de ha en gemensam rubrik. – Föröfrigt är titeln härvidlag en fullkomlig bisak hufvudsaken är att häftet innehåller nya stycken af Topelius – och inga andra än bibliognoster torde fästa sig mycket vid titeln – och med hänseende till detta slags folk tror jag, näratt de tycka bäst om öfverensstämmelse mellan första och andra häftets titelblad.

3 Men för öfrigt underordnar jag naturligtvis min mening under|| författarens afgörande och afvaktar resultatet.

4 Bifogadt har jag äran aflemna redovisningar för de 2:ne artiklar jag haft här till försäljning. – Genom ett förbiseende var vid förra afräkningen öfver Konstnärsgillets Album förgätet Provisionen, hvilket nu blifvit rättadt.

5 Saldot för båda artiklarne har jag anmodat Waseniuska Bokhandeln (Hr Holm) på innelinneliggande sedel att utbetala till Tit – för att slippa remittera så små plocksummor.

6 Jag instämmer med Professorn i den önskan att de blodiga menniskoslagtningar och gräsligheterna, som nu i några månader pågått snart måtte sluta. De hålla emellertid allmänheten i en sådan spänning, att interesset för litteratur eller andra ämnen under tiden är komplett borta. Men tyvärr lärer väl det preussiska öfvermodet föga bry sig om Europas önskningar och låter man det växa utan protester – så få nog Preussens öfriga grannar (och speciellt Rysslands Östersjöprovinser) inom en icke aflägsen tid få röna prof af dess Civilisationsbegär.

7 I hopp att Professorn och familjen befinner sig väl efter hemkomsten från sommarsejouren, tecknar jag

Med Vänskap och Tillgifvenhet

Albert Bonnier