ZT–Bonnier, Albert 9.7.1873

Zacharias Topelius till Albert Bonnier 9.7.1873

Herr Albert Bonnier, Stockholm

Nykarleby 9 Juli 1873.

1 Jag mottog igår Herr Bonniers ärade skrifvelse af den 3:dje i denna månad och finner att min välmenta brådska med de första manuscripternas afsändande varit ett af »svenska regeringens misstag». Det är naturligt, att en förläggare, som läser de första arken af ett förlag om fem volymer, väntar något slags storartad början; och när han då läser ett par pojkhistorier och några skizzande embryoner till jag vet icke hvad, finner han sin förväntan i hög grad besviken.|| Men om han haft hela eller en större del af första volymens innehåll i sin hand, – om han kännt en titel och ett gladlynt förord, enkom bestämda att afväpna anspråk, som ej skola uppfyllas, – hade han måhända betraktat den obetydliga början med andra blickar.

2 Hvarför skulle jag också, i brist på ett lämpligare ord, tala till Herr Bonnier om »noveller»? Icke har det varit min afsigt att gifva samlingen denna rubrik. Min afsigt har varit att utsända några volymer berättande gods af de mest olika dimensioner, från skizzen eller|| anekdoten på tre sidor ända till långa, genomförda berättelser, för att icke säga romaner, ty åtminstone en sådan har varit ämnad att ingå i samlingen. Jag trodde mig hafva förklarat denna min afsigt, men jag måtte icke hafva gjort det tydligt nog, efter den kunnat missförstås. Gör nu läsaren samma misstag, är det alltför beklagligt. Han borde dock läsa mer än 1½ arktryck, innan han tager sig för att bedöma samlingen.

3 Jag har i allmänhet funnit det praktiskt, att börja med lättare och sluta med solidare gods, på det att det hela må efterlemna ett bättre och varaktigare|| intryck. Men det är visst möjligt, att de först sända obetydliga bitarna, som ännu dertill äro bland mina äldsta (1842–1844), svika läsarens förväntan, likasom de svikit Herr Bonniers. Jag skulle derför icke fästa någon vigt vid deras anbringande strax i början, derest jag vore säker att genom en annan ordning motsvara alla anspråk.

4 Ponera, att en hop läsare icke bry sig hvarken om titel eller förord, utan öppna denna bok med hufvudet fullt af Fältskärns Berättelser och på förklara, på grund af en jemförelse, den nya boken vara en samling af smått skräp. Jag, som|| förutsett detta, kan vara lugn och trösta mig med deras omdöme, som låta hvar sak gälla för hvad den vill gälla, men förläggaren kunde missräkna sig på den hastiga afsättningen, och detta vore ju illa, när han dragit vexel på ett namn.

5 Lyckligtvis är ännu ingen skada skedd; återvägen står öppen. Herr Bonnier, som föreställt sig en samling af märkvärdiga och spännande noveller samt under denna förutsättning erbjudit ett honorar, som Herr Bonnier kallar det högsta i Sverige, ehuru Herr Bonnier tillförene betalat|| mig lika mycket för Läsning f. Barn IV och 33% mera för Nya Blad, – min ärade och vänskapsfulla förläggare, säger jag, skall icke underkastas en sådan opåräknad risk, utan vara frikallad från sina anbud rörande denna samling »noveller». Hvad mig beträffar, har jag allsingen brådska med deras utgifvande; jag kan vänta, och jag väntar.

6 Min mening är således, att det af mig framkastade förslaget tillsvidare förfaller. Vi äro båda fria från alla förbindelser i detta hänseende; Herr Bonnier har fullt upp med andra förlager, och jag har|| fullt upp med andra arbeten. Om, huru och när jag utsänder »novellerna», får bero. De från Helsingfors sända manuscripterna beder jag Herr Bonnier hafva godheten sända med något på Wasa gående ångfartyg till min dervarande kommissionär handlanden Hjalmar Nordgren (med min adress derjemte). Och särskildt beder jag Herr Bonnier, som en väntjenst, att icke låta någon läsa dessa manuscripter, emedan Herr Bonnier känner min motvilja för att låta ändrade manuscripter komma för andras ögon.

7 På en tidigare gjord|| fråga glömde jag sednast svara, nemligen att icke något arfvode kommer i fråga för korrigeringen af Fältskärns IV. Det är mig tvärtom ett nöje att någongång kunna göra en liten återtjenst, och närhelst Herr Bonnier utsänder en ny upplaga af mina arbeten, utbeder jag mig, i mitt eget intresse, att få veta det, för att sända ett korrigeradt exemplar.

8 Min hustru anlände hit midsommaraftonen, jag och Eva per ångbåt den 1 Juli. Vi bedja alla om vår helsning och önska herrskapet en lika herrlig och angenäm sommar, som vi härtills haft här i norden.

Med gammal vänskap

Z. Topelius.