ZT–Bonnier, Albert 13.5.1878

Zacharias Topelius till Albert Bonnier 13.5.1878

A. Bonnier.

Helsingfors 13 maj 1878.

Min gode Bror!

1 Härmed sänder jag ändtligen qvitto öfver emottagna 2000 Kronor, dem jag lyftade för ett par veckor sedan i Finlands Bank. Ursäkta min försumlighet; Du torde väl ej ha befarat att vexeln förkommit? Jag har dessa veckor varit så upptagen, att all korrespondens afstadnat, men nu randas måhända en ledigare tid.

2 Det gläder mig mycket att eder resa varit angenäm och medfört goda resultater för helsan. Framför min och allas vår hjertliga|| lyckönskan till de dina! Tid efter annan sänder jag Finnar till Carlo Rudolfo.

3 De mina ha ock varit vid något bättre helsa i denna vinter och tänka nu på sommarbostad, med eller utan hennes brittiska Majestäts nådiga tillstånd.

4 Vid rektorsvalet den 1 Maj för nästa tre år har jag afsagt mig förslagsrum, och då jag tillika uppnått emeriti-åldern, är min afsigt att begära afsked samtidigt med rektorsembetets nedläggande den 15 September. Vill alltså Gud förunna migoss ännu några år af helsa och kraft, så hoppas jag ännu få anledning att samspråka med min mångårige vän och förläggare|| Albert Bonnier om gemensama företag.

5 För ögonblicket är andra och reviderade upplagan af min finska Maamme Kirja färdig att afgå till tryckeriet (den första 1876 var 5,000 exx). Boken om Wårt Land torde i höst behöfva en 3:dje upplaga (de första två hvardera 5000 exx), också den något litet reviderad. Naturens Bok, hvilken sedan 1856 utsändt 7 upplagor (inalles 32,000 exx), torde snart påkalla en 8:de; dess finska syster Luonnon Kirja har utsändt 6 upplagor om inalles 23,000 exx., men detta förlag har jag skänkt åt finska literatursällskapet. Detta som bevis att äfven den finska pressen gjort framsteg och för att du ej må anse mig ha varit alldeles lat de sednare åren. Nu förestår, utom|| en temligen arbetsdryg ny psalmboksrevision, närmast mitt historiska arbete. Men skulle jagmig beskäras något fridsamt litet torp i närheten af en sydfinsk småstad – ty jag måste rycka mig lös från Helsingfors, jag är här insnärjd i för många band, – så skall jag försöka indela min tid så att hvarje år dock något åt annat håll kan se dagen, och derom skola vi språka mera e. a. g.en annan gång.

6 Äfven jag sörjde Signe Sohlman, och detta så mycket mer, emedan jag, alldeles mot min vilja och vetskap kanske gjort henne ledsen med min kritik öfver porträttet. Sänd min tacksamma helsning till A. Malmström, och Anna Cramér. – Edelfelt svarade mig, när jag begärde tillåtelse för dig att kopiera Dr. Blanka till Läsn. f. barn: »huru skulle jag kunna ha något deremot? Det är ju derifrån jag fått min tafla.» – Må väl!

Vän och tjenare

Z. Topelius.