Notisen/artikeln ingår i HT 29/3 1848:|24 2|

Finska Handeln på Lübeck.

1 Det skulle utan tvifvel förtjena ett frimodigt och grundligt pröfvande af sakkunnige män, att undersöka hvilket inflytande den finska trafiken på Lübeck utöfvar på landets hela in- och utrikes handel samt i hvad mån lagstiftningen vore berättigad att förebygga deraf uppstående menliga följder. Ett fel är det hos Finlands köpmän, att de för litet reflektera öfver handelns gång i stort samt blifva stående enochhvar, vid sina privatintressen. Vi tveka ej att tillskrifva detta en bristande allmännare underbygnad. Men äfven bland de få, hvilka i sitt yrke äga en mera omfattande blick, finnas än färre, hvilka inse nyttan af att skriftligen kommunicera sig dels inbördes, dels med regeringen om åtgärder, dem de anse af nöden för handelns flor. Det är således blott samtalsvis och på spridda håll man i dessa ämnen får höra ett alfvarligare resonnemang.

2 Emellertid är det lätt att på denna väg erfara t. ex. huruledes mången upplyst köpman beklagande och ogillande yttrar sig om handeln på Lübeck. Förhållandet är ochså allmänt kändt. Det är icke egentligen den starka importen af lyxartiklar från denna ort, det är icke engång det för hemslöjderna menliga inskeppandet af diverse artiklar till lågt pris*)Såsom då t. ex. en enda spekulant i H:fors nyligen importeradeoriginal: importera 1 200konsekvensändrat/normaliserat dussin simpla bomullsdukar af samma mönster, bestämda att spridas i landet för, om vi ej misstaga oss, 40 kop. B. A.bankoassignationer stycket., som tadlande anmärkes. Det som ogillas är det vågsama och för nybörjande köpmän så ytterst förderfliga kreditsystem, hvilket sedan längre tid inrotat sig i den Lübska handeln på Finland och hvars oundvikliga följd varit cession på cession, så att på många orter det anses för en naturlig sak, att hvar tredje, om icke hvarannan, ung köpman kullbytterar inom de tre första åren. Det kan ej heller annorlunda vara, sålänge det är vanligt, dels att man börjar med två toma händer och nödtorftig insigt i bodhandel, debiteras drygt för de krediterade varorna och, vid minsta svårighet att realisera dem till utsatt tid, drifves till det yttersta, om icke första och andra, så likväl tredje året, då man är komplett utsugen; dels att man med större eller mindre kapital lockas att taga varor vida utöfver dettas belopp samt går under genom blotta ränteförlusten, när en mängd af varorna ligga osäljbara. Man må göra enskilda bland Lübecks köpmän all möjlig rättvisa, men man kan icke neka, att ju flertalet af dem som göra affärer på Finland gjort allt för att uppdrifva och underhålla detta onaturliga kreditsystem. De hafva i alla händelser sin profit, ty det är notoriskt, att de taxera sina krediterade varor så högt, att de utan förlust kunna ingå i ackord eller cession med hvar fjerde af sina afnämare. Det bekymrar dem således föga, om en mängd af deras kunder gå till spillo; de söka blott att oupphörligt skaffa sig nya, lika obetänksama och lika lätta att huttla med**)Det är bekant, att mången tysk expedit har för sed att först i muntert lag dricka brorskål med äldre handelsbokhållare och sedan med de mest lockande förespeglingar uppmana sina nya bröder att begynna egen rörelse.. Men för den finska handeln kan det omöjligen vara likgiltigt, att så mången nybörjare lockas i förderfvet och, hvad som är vida vigtigare, att krediten in- och utom landet rubbas, att det trängande penningebehofvet föranleder än till forcerad afsalu för underpris, än till vinglerier och mångfaldig oärlighet, hvarigenom handeln nedsättes och misstroendet blir allmänt.

3 Att en reform i detta hänseende är för den finska handeln särdeles maktpåliggande, torde icke vara ett alltför vågadt påstående. En annan fråga är, huruvida förhållandet lämpligast kan genom lag regleras, t. ex. genom hvarje nybörjande köpmans förbindelse att uppvisa ett bestämdt kapital, eller det onda från köpmännens egen sida möjligen kan genom eniga åtgärder förebyggas. Utan att fördrista oss härom uttala en åsigt – om icke den allmänna, hvarom man numera synes blifva alltmera ense, att det är godt att handeln får så mycket som möjligt reglera sig sjelf – inskränke vi oss till den önskan, att herrar köpmän ville i saken låta sin erfarenhet tala och ändteligen besluta sig till något annat, än det blott passiva beklagandet af ett kändt missförhållande.

4 Dessa anmärkningar ha närmast föranledts af ett d. 31 Jan. d. å.detta år dateradt handelsbref från Lübeck, hvarur vi haft tillfälle hämta den uppgift, att finska handeln på nämnde ort 1847 varit lifligare än någonsin. Sedan 1814, då 28 finska fartyg inlupo till och 21 afseglade från Lübeck, har detta antal varit i jemnt stigande. Följande tabell angifver ziffrorna. Finska fartyg:

|24 3|

5 Det kunde hafva sitt intresse att känna värdet af de till större delen lyxartiklar, hvilka med dessa 170 fartyg under året importerats*)Törhända får man uppskatta hvarje returlast i medeltal till 5 000konsekvensändrat/normaliserat Rub. S:rrubel silver, hvilket gåfve ett belopp af 850 000konsekvensändrat/normaliserat Rub. S:r.. Vi upprepa, att denna import, äfven om den betraktas som öfverflöd, i sig sjelf icke bör anses menlig, endast den motsvaras af exporten, hvilket synes varit fallet 1847 då Finland till Lübeck exporterade circa 1 610konsekvensändrat/normaliserat läster (34 000konsekvensändrat/normaliserat tunnor) råg, 7 300konsekvensändrat/normaliserat tunnor potäter, 27 500konsekvensändrat/normaliserat pund smör**)Smörexporten synes vara i starkt tilltagande. 1845 utskeppades 2 600konsekvensändrat/normaliserat och 1846 6 000konsekvensändrat/normaliserat pund. Man yrkar att det till utskeppning bestämda smöret bör saltas endast med Lüneburger salt och inläggas i snygga kärl helst af bok, men i brist deraf asp eller björk., 51 000konsekvensändrat/normaliserat tolfter plankor och bräder m. m. Tvärtom, då export och import, enligt alla sundare åsigter, ömsesidigt betinga hvarandra, kan man endast glädja sig åt en lifligare trafik på detta håll, liksom på andra. Men detta hindrar icke att ju med alla billiga medel söka motverka ett onaturligt och ruinerande kreditsystem, hvilket, uppfunnet af vinningslystnaden, från de finska köpmännens sida underhållits genom slentrianens makt, genom industrins låga ståndpunkt i eget land och genom den brist på all theoretisk underbygnad i handelsvetenskapen, hvaraf det finska köpmannaståndet ännu i dag så kännbart lider. Kanhända skulle äfven en annan sida af den Lübska handeln tåla ett närmare skärskådande, ty näst den tullfria importen af manufakturer från Ryssland torde Finlands industri i Lübska importen finna ett af sina vigtigare hinder. Men vi lemna detta ämne åt framtiden, då väl mången torde anse oss, med våra ringa insigter i ämnet, redan hafva sagt för mycket.

 

 

1. *)Såsom då t. ex. en enda spekulant i H:fors nyligen importeradeoriginal: importera 1 200konsekvensändrat/normaliserat dussin simpla bomullsdukar af samma mönster, bestämda att spridas i landet för, om vi ej misstaga oss, 40 kop. B. A.bankoassignationer stycket.
2. **)Det är bekant, att mången tysk expedit har för sed att först i muntert lag dricka brorskål med äldre handelsbokhållare och sedan med de mest lockande förespeglingar uppmana sina nya bröder att begynna egen rörelse.
3. *)Törhända får man uppskatta hvarje returlast i medeltal till 5 000konsekvensändrat/normaliserat Rub. S:rrubel silver, hvilket gåfve ett belopp af 850 000konsekvensändrat/normaliserat Rub. S:r.
4. **)Smörexporten synes vara i starkt tilltagande. 1845 utskeppades 2 600konsekvensändrat/normaliserat och 1846 6 000konsekvensändrat/normaliserat pund. Man yrkar att det till utskeppning bestämda smöret bör saltas endast med Lüneburger salt och inläggas i snygga kärl helst af bok, men i brist deraf asp eller björk.