Rinaldo Rinaldini
eller
Röfvarbandet.

Äfventyr i tre akter. Första akten i två tablåer.

Röfvare och zigenerskor kunna för resten vara så många som behagas, allenast de taga sig tappra och märkvärdiga namn, såsom Menschenschreck, Cerberus, Polyfem, Xantippa, Viarda, Bobelina o. s. v. Händelsen föregår först i staden och sedan ett stycke utanför tullen.

FÖRSTA AKTEN.

Skolan.

Första tablån. Ett skolrum för gossar.

En fristund, medan magistern är borta. Gossarne stoja. Seger och Kronfelt draga fingerkrok. Boström och Anckarstorm läsa högt öfverkonsekvensändrat/normaliserat sin lexa i Euklides. Friman är fördjupad i läsningen af en bok, och Forsberg läser högt ur samma bok öfver hans axel.

3 FORSBERG (läsande). »Derpå drog den tappre Rinaldo Rinaldini ut till de apenniniska bergen, lät hopkalla sitt folk och sade till dem»... Vill ni tiga, pojkar!

5 BOSTRÖM. Låt oss läsa öfver vår lexa.

7 ANCKARSTORM. Akta dina fingrar, Josef. Kom i håg hvad magistern lofvade, om vi nu åter staka oss på femte proposition.

9 FORSBERG. Jag skall bevisa ur Euklides att du är en kruka. Hör nu på bara. Derpå sade Rinaldo Rinaldini ... (Pojkarne stoja.konsekvensändrat/normaliserat)konsekvensändrat/normaliserat Vill ni tiga?

11 KRONFELT. Nå, om inte Rinaldo Rinaldini sade något annat, kan du behålla det för dig sjelf.

13 FRIMAN. Gå din väg och låt mig läsa.

15 FORSBERG. Nej, så här sad’ den tappre Rinaldo: Gossar, sad’ han, vi äro förföljda af verlden, vi måste hata menniskorna. Kom och låt oss bli röfvare!

17 KRONFELT och SEGER. Bra sagdt! Bravo!

19 FORSBERG (läsande). Men, sad’ Rinaldo, låt oss ej bli sådana röfvare, som plundra de fattiga och slå ihjäl de oskyldiga. Det vore gement gjordt ...

21 KRONFELT, SEGER och BOSTRÖM. Ja, det vore gement. Men hur gick det sedan? Hvad sad’ han mera?

23 FORSBERG (som förut). Nej, sad’ Rinaldo, vi få bara plundra de rika, som röfvat sin rikedom af de fattiga. Och så ge vi med oss åt de fattiga, och så ställa vi allt igen på rätt här i verlden.

25 ALLA GOSSARNA UTOM FRIMAN. Det var bra sagdt. Det var en duktig karl. Hur gick det sedan?

27 FORSBERG. Nå, sedan blef han en röfvare ...

29 GOSSARNA (som förut). Det var bra.

31 FORSBERG (till Friman). Tag hit boken och låt mig läsa. Alltid är du en sådan oxmickel och sitter och funderar för dig sjelf. Hvad funderar du på?

33 FRIMAN. Jag tänker bli röfvare.

35 FORSBERG (försmädligt). Du? Jo jag tackar.

37 FRIMAN (tar honom i kragen). Skrattar du åt mig?

39 KRONFELT. Nej, låt honom vara, Robert. Han är ändå bara en lappad vante i dina händer. Hela skolan vet att du är den starkaste bland oss alla.

41 FRIMAN (ruskar Forsberg). Jaså, har du ännu lust att skratta?

43 FORSBERG. Låt mig vara i fred. Har jag skrattat åt dig?

45 FRIMAN. Du har skrattat, och derföre skall jag stoppa dig under bänken. (Han kastar omkull honom. Alla gossarna samla sig omkring dem. I detsamma kommer magistern.)

47 BAS. Hvad nu, edra slynglar? Hvad är det för väsen ni hålla i skolan! Sätt er. Friman, kom hit. Du slog Forsberg?

49 FRIMAN. Han skrattade åt mig, och så slog jag omkull honom.

51 BAS. Forsberg! Har du retat Friman att slå dig?

53 FORSBERG (gråtande). Söta bästa goda magister, jag är oskyldig, jag är oskyldig, jag har inte gjort någonting alls.

55 BAS (nyper honom i örat). Jo, jag känner dig ... Du är alltid oskyldig du ... Sätt er. Låt bli en annan gång att slåss uti skolan. För den här gången må det vara. Tag fram kritan. Jag vill tro att ni nu fått Euklides i skallen. Hela veckan har det gått på slarf för er, och det duger inte. Jag tål inte slarf med lexorna. Anckarstorm, huru lyder femte proposition i första boken? (Anckarstorm läser propositionen stapplande högt.) Rita upp den, Boström. (Boström ritar bakvändt upp den på taflan.) Det är orätt. Så här är det (ritar). Bevisa, Forsberg.

57 FORSBERG (stapplande). Efter sidan AB är lika stor med sidan BA ... och sidan BA är lika stor med sidan AB ...

59 BAS. Hvad är det för dumheter? Kronfelt!

61 KRONFELT (äfven stapplande). Efter vinkeln ABC är lika stor med vinkeln ABC, och vinkeln ABC är lika stor ...

63 BAS. ABC? Ja, längre tycks du inte ha kommit i din geometri. Seger!

65 SEGER. (lika stapplande). Efter ABC är en likbent triangel, och alla sidorna i en likbent triangel äro lika stora ...

67 BAS. Jaså. Jo, du är mig en likbent triangel, och lika stora sidor tycks ni ha allesamman. Bevisa, Friman! Du har varit en flink pojke, ända tills du fått allehanda dårskaper i ditt hufvud på sednare tider.

69 FRIMAN. Jag kan inte min lexa.

71 BAS. Hvad understår du dig ...? Är du sjuk?

73 FRIMAN. Nej, jag kan inte min lexa, och jag vill inte ljuga att jag kan.

75 BAS. Nå, hvad fel du må ha, Friman, så vet jag att du aldrig kan ljuga. Men din lexa måste du|119| kunna. Du är primus i klassen; du har mindre än någon annan lof att skolka.

77 FRIMAN. Jag lofvar magistern att läsa dubbel lexa till i måndag och kunna den som ett vatten.

79 BAS. Nej, min gunstig herre, man prutar inte med sina lexor. Censor ... hämta ris! (Forsberg hämtar ris och gör lång näsa åt Friman bakom magisterns rygg.) Vill du bekänna hvad du gjort hela förmiddagen?

81 FRIMAN. Jag har läst ... men inte min lexa (framräcker sin hand).

83 BAS (bortlägger riset). Antingen blir du en ovanligt bra karl, Friman, eller också en ovanligt stor bof. Det kommer an på dig sjelf att välja, och Gud gifve, att du valde det bättre. För den här gången förlåter jag dig för din uppriktighets skull. Sätt dig, och läs till i måndag dubbel lexa. Forsberg ... hvad var det för en bok du smugglade bakom bänken?

85 FORSBERG (skyldigt). Det var grammatikan, herr magister (låter boken gå »på posten»).

87 BAS. Tag hit boken. Jag vill se honom.

89 FORSBERG (stapplande). Jag tror ... jag tror att han föll under bänken. Någon måste ha tagit honom.

91 BAS (strängt). Tag hit boken, säger jag, hvem som också må ha den. Nå?

(Alla gossarna, utom Friman, uppstiga och visa sina toma händer. Dervid faller boken från Segers knä.)

93 BAS (uppbragt). Tag hit boken! Jag skall lära er att gyckla i skolan.

95 FRIMAN (upptager boken och bär honom åt magistern). Herr magister, de andra rå intet för det. Det var jag som tog boken med mig i skolan, och jag ensam förtjenar straff.

97 BAS (uppslår boken). »Rinaldo Rinaldini, kallad den oöfvervinnelige, chef för röfrarne i de apenniniska bergen.» – Pojkar, hvad är det jag ser! Det är|120| då derföre, som ni en hel vecka fublerat med lexorna – stakat er – dummat er – svarat uppåt väggarna och fått er på tassarna, allt för den usla gamla slagdängans skull! Förut har jag haft heder af tredje klassen; ingen klass i hela skolan stod sig så bra. Nu har jag bara skam af er, bara skam, säger jag, och hur skall det gå om två veckor uti examen? Lättingar och oduglingar bli ni; sådant lär man sig af romaner. Tig, Friman; det är inte värdt att du tar skulden på dig. I dag ha vi lördag. I morgon på söndagseftermiddagen är ju er majfest, då hela skolan slår boll på klockarebacken?

99 FRIMAN. Magistern har lofvat oss ...

101 BAS. Ja, jag har lofvat er vara med. Men så som ni i dag förhållit er, |78|kommer det inte mera i fråga. I stället att gå till majfesten, går hela tredje klassen i arrest här i skolan.

103 FRIMAN. Jag ber magistern, låt mig ensam få arrest, efter jag ensam är skyldig.

105 BAS. Hela klassen går i arrest. Vi få se, om inte lexan sedan skall smaka er bättre. (Går.)

107 KRONFELT (efter en stunds häpen tystnad). Att inte få gå på majfesten!

109 SEGER. Der hela skolan är med!

111 ANCKARSTORM. Och alla flickorna från fruntimmersskolan komma att se oss slå boll!

113 BOSTRÖM. Och der finns mjöd och pepparkakor!

115 KRONFELT. I stället få vi gå i arrest!

117 SEGER. Hela skolan skrattar åt oss.

119 ANCKARSTORM. Fjerde klassen, som är så stor på sig, skall visa oss lång näsa.

121 BOSTRÖM. Alla flickorna göra narr af oss.

123 FORSBERG (pathetiskt). Gossar! Vi äro förföljda af menskligheten! (Fattarkonsekvensändrat/normaliserat boken och läser.konsekvensändrat/normaliserat) Menniskorna ha mot oss varit grymmare än tigrar. Ha, tappre riddare, vi måste hämna oss på dessa vilddjur,|121| som kalla sig menniskor ... Hvad säger jag? Menniskor? Nej, bödlar äro de, tyranner i menniskohamn! Vi måste draga ut till de apenniniska bergen ...

125 KRONFELT. Det vill säga till stenkumlet vid kalfbacken en qvart mil ifrån staden. Der finns ju ett ställe, som kallas röfvarekulan.

127 FORSBERG (i samma ton). Ja, tappre riddare, mensklighetens försvarare, der skola vi blifva ...

129 ALLA DE ÖFRIGA. Röfvare! Röfvare!

131 FRIMAN. Klockan tre i eftermiddag.

133 ALLA DE ÖFRIGA. Klockan tre i eftermiddag.

(Förhänget faller.)

Andra tablån. En flickskola.

Enkonsekvensändrat/normaliserat fristund. Lärarinnan är borta. Augusta Friman äter risgryn. Rosa Forsberg roar sig att äta en griffel. Victoria Seger klipper pappersdockor. Fanny Boström ritar, och Lotta Anckarstorm syr. Alla lyssna på Sofi Kronfelt, som spelar för dem en scen ur Preciosa.konsekvensändrat/normaliserat

138 AUGUSTA. Ack så vackert, så vackert!

140 SOFI. Och sedan sitter hon ensam på klippan i skogen, och månen skiner öfver de höga träden, och då tänker hon på den unge riddarn och knäpper sin cittra och sjunger så här: Ensamheten mig ej döljer ...

142 LOTTA. Nej, söta Sofi, sjung inte; fru Streng kunde höra det, och du vet att hon inte tycker om, när vi ofta gå på spektaklet.

144 SOFI. Och sedan, när Preciosa kommer till slottet och hotar att skjuta zigenarhöfdingen – så här, paff! – men hon skjöt intet ändå! – och hela parken var illuminerad och slottet lyste som en sol, och så igenkände hon sina föräldrar ...

146 ROSA. Ack så skönt, så skönt! Den som vore en zigenerska!

148 AUGUSTA. Och finge hvar dag gå i den gröna skogen och se på månen.

150 LOTTA. Nå det vore lagom roligt, det blir man bara hungrig af.

152 VICTORIA. Men att få spå i händerna!

154 FANNY. Och spela cittra och dansa med kastagnetter! Preciosa kunde ju dansa?

156 SOFI. Om hon kunde? Jo, hvad hon kunde. Så här ... Men ingen kan dansa som en zigenerska. Ni skall veta, att de stackarne lidit mycken orättvisa af menniskorna i Spanien.

158 LOTTA. Aldrig har jag hört att man brukar dansa af sådana orsaker.

160 SOFI. Jo – i förtviflan. Ni kan inte tro hvad det är skönt att vara förtviflad. Men vänta, nu skall jag vara Viarda. Se så, nu sätta ni er i en ring på golfvet (flickorna sätta sig). Det är mörka natten. En gryta står här på elden (sätter en sykorg på golfvet). Jag rör uti grytan (gör gester med en lineal). Och så säger jag (med grof röst) Preciosa, mitt socker, diktar du nu igen visor till månen? (Medkonsekvensändrat/normaliserat naturlig röst.konsekvensändrat/normaliserat) Då ser jag Alonso komma ridande uti mån|123|skenet. (Återkonsekvensändrat/normaliserat med grof röst.konsekvensändrat/normaliserat) Ack, ers nåd, ni kan inte tro hvad ni skrämde oss!

(Under de sista orden inkommer fru Streng och stannar ett ögonblick obemärkt.)

162 FRU STRENG. Ja, det tror jag verkligen. (Flickorna springa förskräckta till sina platser.konsekvensändrat/normaliserat)konsekvensändrat/normaliserat Jag ser att ni åter ha er narraktiga theater i hufvudet. Barn, barn, skämt har sin tid, och allvar har sin. Jag vill likväl förlåta er, om er läsning går bättre, än den gått nu på sednaste veckan. Låt oss fortsätta vår geografi. Boström ... Hvad är det för ett haf? (Pekarkonsekvensändrat/normaliserat på kartan.)

164 FANNY (uppvaknande). Norra Danshafvet.

166 FRU S. Yrar du, flicka? Norra Danshafvet.

168 FANNY (förlägen). Jag ville säga Ishafvet.

170 FRU S. Och den stora ön deruppe?

172 FANNY. Spetsbergen.

174 FRU S. Och det landet här nere, Friman?

176 AUGUSTA (uppvaknande). Preciosa.

178 FRU S. Hvar har du dina tankar? – Anckarstorm?

180 LOTTA (bestört).konsekvensändrat/normaliserat Jag har inte sett henne. Jag har inte varit på spektaklet.

182 FRU S. Hvad är det, som du inte har sett? (Lotta börjar gråta.) Sätt dig. Hvad heter det landet söder om Ishafvet, Seger?

184 VICTORIA (uppfarande). Spanien.

186 FRU S. Det är för besynnerligt! Hvad bor der för ett folk? Ett halfvildt folk i djurhudar och tält. Vet ingen?

188 ROSA FORSBERG (mycket gladt). Jo, der bo zigenare.

190 FRU S. (förtrytsamt). Ah! ... Der bo lappar, och här till venster är Norige. Men här är ett långt land öster om Norige. Det var derifrån den konungen kom, som först eröfrade Finland. Hvad hette han, Kronfelt?

192 SOFI K. (förvirrad). Han hette ... Alonso.

194 FRU S. Flicka, hvad tänker du på? Är det möjligt att ett af Finlands barn någonsin kan glömma Sverige? Konungen hette Erik den helige, och jag blygs, kära barn, att ni till den grad vårdslösat er historia och geografi. Kanske ha ni också glömt hvad det är för ett land här i öster om hafsviken?

196 ALLA MED EN RÖST. Det är Finland.

198 FRU S. Nå, det var för väl att jag en gång fick ett förnuftigt svar. Ni vet, att finnar och svenskar från äldsta tider stått i beröring med hvarandra. Hvad hette den finska trollqvinnan, som spådde Ynglingaättens fall?

200 ALLA MED EN RÖST. Viarda.

202 FRU S. Viarda? Hvad vill det säga? Hvad veta ni om Viarda? (Alla tiga.konsekvensändrat/normaliserat)konsekvensändrat/normaliserat Vet ingen något mer om en sådan personage?

204 ROSA F. (förlägen). Jo, hon kokade gröt ...

206 FRU S. Förmodligen åt dig sjelf.

208 ROSA (gråtande). Nej, åt zigenarne.

210 FANNY B. (ursäktande). Hon kunde spå i händerna, och derföre så trodde vi ...

212 FRU S. Kära flickor, jag har tålamod som gummi elasticum, men det kan också brista till slut. Här sitta ni långa stunden och svara mig bara galimathias. Hvad är det för dumheter ni fått i ert hufvud? Gjorde jag rätt, borde jag uppteckna hela klassen för lättja och ouppmärksamhet.

214 SOFI. Jag är skulden till allt ...

216 FRU S. Det är rätt, Kronfelt, jag tycker om att du erkänner ditt fel, men straff förtjena ni alla. Jag vet att ni gladt er åt att få se på gossarnas majfest i morgon. Ert straff skall bli, att ingen af er får gå dit. Märk det väl – ingen får gå dit. Och när vi träffas i måndag, hoppas jag att ni ha bättre reda på edra lexor. Au revoir!språk: franska (Går.)

(Flickorna bestörta och utan lärarinna.)

218 AUGUSTA. Ja, här stå vi nu alla med lång näsa.

220 VICTORIA. Att inte få se på majfesten! Hur afskyvärdt!

222 FANNY. Halfva staden kommer till klockarebacken.

224 ROSA. Och der fås mjöd och pepparkakor, och tredje klassen tänker bjuda oss strufvor, det har min bror berättat mig.

226 SOFI. Och inte få vi se Robert Friman slå boll. Jag har en gång sett honom slå så högt, att bollen knappt syntes som en lärka i skyn.

228 LOTTA. Ja, allt det rår Preciosa för. Det vore bättre att vi aldrig hört talas om henne.

230 SOFI. Vet ni hvad, flickor! Preciosa blef också oskyldigt förföljd af menniskorna. Hon blef ju bortröfvad från sina föräldrar.

232 ROSA (beskedligt). Ack, om någon ville vara så god och bortröfva oss också!

234 SOFI. Nej, kära du, det brukas så sällan i våra dagar. Men vi ha lidit en stor orättvisa.

236 ALLA FLICKORNA. Ja, visst ha vi det.

238 SOFI. Och derföre kunde också vi bli zigenerskor.

240 VICTORIA. Ack, så det vore rysligt roligt!

242 LOTTA. Men det går inte an. Fru Streng tycker inte om det.

244 SOFI. Äro vi slafvinnor? Äro vi inte fria som fågeln i luften, när vi ha lof från skolan?

246 ROSA. Vi skulle få gå barfota i skogen?

248 FANNY. Barfota? Nej jag tackar. Men i schäferhattar.

250 AUGUSTA. Och sjunga visor i månskenet.

252 ROSA. Ack, ja, ja, låt oss nu strax bli zigenerskor; vi ha ju lof i eftermiddag.

254 SOFI. Bli vi? Nå ja, vi bli zigenerskor. Vi kläda oss strax vi ha ätit middag. Så träffas vi hos mig, och så gå vi ut åt kalfbacken till.

256 ROSA. Men söta Sofi, det är väl bara på narri, annars kunde pappa och mamma bli ledsna?

258 SOFI. Bli de ledsna, så få de ju röfva bort oss.

260 VICTORIA. Ack så rysligt roligt!

262 ALLA FLICKORNA. Ack så roligt, så roligt, nu få vi bli bortröfvade!

264 SOFI. Kom nu. Vi träffas i eftermiddag.

266 ALLA. Ack så roligt, så roligt!

(Förhänget faller.)

ANDRA AKTEN.

Röfvarekulan.

En skogsbacke vid vägen utanför staden, som synes på afstånd. Till venster en stor sten, som utgör yttre väggen till röfvarekulan. Åskådaren föreställer sig, att landsvägen är strax till höger bakom kulissen.

Alla gossarna, klädda till röfvare, arbeta på en mur af stenar vid ingången till röfvarekulan. Rinaldo är ännu borta.

268 SVARTA JONAS. Se så, röfvare, nu kan det vara nog. Nu ska’ vi hvila oss.

270 MAZARINO. Men kapten har befallt oss göra muren färdig, för att befästa ingången till röfvarekulan.

272 SV. JONAS. Kapten? Här är ingen kapten. Vi äro fria medborgare, och här har ingen rätt att befalla oss.

274 CARL MOOR. Jo, Rinaldo är vår kapten, och han har stiftat lagar för röfvarebandet. Akta dig du att göra uppror mot lagarna!

276 SV. JONAS. Lagarna? Vi tåla inga lagar. Vi göra hvad vi behaga. Vi äro röfvare, gossar, och derföre är det vår rättighet att göra uppror. Är det inte, säg? Hvar och en har rättighet att fritt säga sin mening, men den som säger något annat än jag, den får sig på ryggen.

278 LASSEMAJA. Ja, nog är det så som Forsberg säger.

280 SV. JONAS. Jag heter inte Forsberg, ditt nöt, utan jag heter Svarta Jonas. Du, Seger, heter Lassemaja för det att du borde gå i kjortel. Du, Kronfelt, heter Carl Moor för det att du är en adelsman, och du, Boström, heter Mazarino för det du inte är en adelsman. Du, Anckarstorm, heter Gonzalov för det att något namn skall du ha, och Friman må gerna för mig heta Rinaldo |83|Rinaldini, efter det var han som först hämtade boken i skolan. Men det var jag, gossar, som gaf er namn och visade er vägen till ärans höjder här i röfvarekulan på kalfbacken. Derföre borde jag vara er kapten.

282 C. MOOR. Du, din pultron, din kruka! Om du ännu understår dig att narra bandet till uppror, medan kapten är borta, skall jag hissa dig upp till kråkboet der borta i grantoppen.

284 SV. JONAS (rädd). Nå nå, jag säger ju ingenting. Jag säger bara att vi äro fria röfvare, ja ... (Carl Moor hotar honom) jag säger ju ingenting jag.

286 MAZARINO. Stå inte der och gräla nu, utan sjung hellre vår nya hjeltevisa. (Alla sjunga.)

Röfvarebandets Hjeltevisakonsekvensändrat/normaliserat
(Melodi:konsekvensändrat/normaliserat »Kulneff» eller »Så lunka vi så småningom»).konsekvensändrat/normaliserat

Kom, bröder, hvem oss följa vill!

Ty verlden hör den tappre till.

Vi slåss för äran, och vårt namn

Skall bo i ryktets famn.

Euklides är ej mer vår lag,

Grammatikan vi gett god dag.

Cornelius Nepos har oss lärt

Det som är bättre värdt.

Till Rom, till Rom, så tåga vi,

Och efter Cæsar fråga vi.

Som Hannibal vi tappert slåss,

Och ingen står mot oss.

Leonidas han är vår man,

Epaminondas för oss an,

Och Alexander Magnus här

Rinaldo sjelf han är.

290 C. MOOR. Ja, slåss måste vi, kamrater, men mot hvem? Se, det är just frågan.

292 GONZALOV. Det blir nästan för långt att spatsera till Rom.

294 MAZARINO (sätter sig och framtager en smörgås). Jag blir alltid hungrig, när jag slåss, och derför tror jag att vi äta en smula först.

296 LASSEMAJA (framtager en mjölkflaska). Ja, det är märkvärdigt hvad röfvare alltid äro hungriga och törstiga.

298 GONZALOV. Kära Frans, ge mig en bit med.

300 SV. JONAS. Tag hit mjölken, Lassemaja. Röfvare ha allting i lag, skall du veta.

302 MAZARINO (till Gonzalov). Här har du halfva smörgåsen.

304 LASSEMAJA (till Sv. Jonas). Jag tänker inte ha min mjölk i lag med någon. Är du hungrig, så röfva dig mat.

(En tiggargosse närmar sig.)

306 TIGGARGOSSEN. Söta bästa beskedliga herrar, ge mig en liten slant eller en brödbit.

308 SV. JONAS (tager hans påse ifrån honom). Du kom just i grefvens tid. Du skall veta att vi är’ röfvare.

310 TIGGARGOSSEN. Söta bästa beskedliga herre, gör mig intet illa. Jag tigger mat åt min blinda pappa.

312 MAZARINO. Låt bli gossen, Jonas!

314 SV. JONAS (tömmer ur påsen en hop brödbitar). Hvad pratar du för dumheter? En röfvare tar hvad han får. Nej, se sådana usla brödkanter! Täcks du bjuda sådan råttmat åt hederliga röfvare?

316 C. MOOR. Vill du låta bli gossens påse?

318 LASSEMAJA. Jonas har rätt. Vi äro inte för roskull röfvare.

320 MAZARINO. Fy, då vill jag inte vara röfvare.

322 GONZALOV. Inte jag heller. Men der kommer Rinaldo.

324 RINALDO (i röfvaredrägt med plym i hatten). Hvad är det jag ser? Hvem af mitt folk vågar plundra en tiggargosse?

326 C. MOOR. Jo, det gör Svarta Jonas. Om du tillåter det, kapten, vill jag inte mera tjena i bandet.

328 SV. JONAS (trotsigt). Jag är en röfvare, och jag gör hvad jag vill.

330 RINALDO (strängt). Hvad vågar du säga, karl? Har du inte hört våra lagar? Vet du inte, att det är lifsstraff att plundra en fattig eller en värnlös? Sådana skurkar jag har i mitt band! Men jag skall rensa bort dem som ogräs. På knä med dig, Svarta Jonas!

332 SV. JONAS (på knä). Nåd, herr kapten, nåd!

334 RINALDO. Stig opp. För den här gången må du få nåd, men jag vill inte mera ha dig i bandet. Gif strax tillbaka åt gossen hvad du tagit ifrån honom, och packa dig sedan din väg.

336 SV. JONAS (plockar upp brödbitarna). Strax, herr kapten. (Mumlar för sig sjelf.konsekvensändrat/normaliserat) Vänta, det skall du|130| få betala. Jag skall nog säga magistern ... (Högt.konsekvensändrat/normaliserat) |85|Adjö, store Rinaldo, – store herr Alexander Magnus! (Går.)konsekvensändrat/normaliserat

338 RINALDO. Vill du packa dig ... (Till tiggargossen.konsekvensändrat/normaliserat) Var inte ledsen nu. Här har du en silfverpenning, det är allt hvad jag äger för närvarande. Men när jag blir rik, kan du komma tillbaka, så får du mera.

340 TIGGARGOSSEN. Tack, söta bästa nådiga herr röfvare. Hvad pappa nu skall bli glad! Och hvad de röfvarena äro beskedliga. (Går.)

342 RINALDO. Nej, gossar, vi äro mensklighetens befriare. Vi måste försvara de oskyldiga. Vi måste föra krig mot allt orätt, som sker i verlden.

344 C. MOOR. Det är rätt, kapten. Visa oss bara mot hvem vi få slåss.

346 RINALDO. Det skall jag visa er. Der borta på vägen far en tyrann.

348 MAZARINO. Ha, en tyrann! Det skall bli roligt att få se en tyrann.

350 LASSEMAJA. Kan det vara en jätte? Det må väl aldrig vara en jätte?

352 GONZALOV. Eller en turk? En menniskoätare?

354 RINALDO. Nej, en bonde är det, en grof, elak menniska. Han kör ett lass kålrötter till staden och piskar sin häst utan barmhertighet. Låt bli att slå hästen så der, sade jag; – ty se ni, gossar, nog kan jag också rappa till, när det behöfs, men att slå en sådan mager och uttröttad stackare, som släpar benen efter sig, det kallar jag att fara fram som en tyrann. Hvad tro ni han svarade? Hvad angår det dig? sade han. Det är min häst, och efter han gifvit sig till häst, skall han också vara en häst. Hvarför har han gifvit sig till häst?

356 C. MOOR. Det är nedrigt. Han måste straffas som en förbrytare emot menskligheten.

358 RINALDO. Det är också min mening. Kom, gossar. Han har en dugtig piske och skall nog försvara sig. Desto ärofullare blir vår seger.

360 GONZALOV. Ja, kom, låt oss röfva hans kålrötter. Bandet är utan mat.

362 LASSEMAJA. Jag är med om att äta kålrötterna.

364 RINALDO. Se, der far han just nu förbi. Kom, gossar. (Röfrarne marschera ut i slagordning, sjungande första versen af hjeltevisan.)

(Svarta Jonas framsmyger bakom en sten.)

366 SV. JONAS. Det var bra att jag stadnade här bakom stenarna och hörde alltsammans. Jag tror de ämna röfva en bonde? Jo, det skall kosta dem vackert. Länsman bor inte långt härifrån. Jag springer till honom och berättar hvad de ha för sig. Sedan går jag till magistern och berättar alltsammans för honom. Jag skall säga, att de varit onda öfver arresten och att jag ensam har stått på magisternsoriginal: magistern sida. De skola se hvad de få för det att de kört bort mig från bandet. Tyst (man hör buller från vägen). Der komma de redan tillbaka. Jag måste ännu lura ut hvad de säga. (Gömmer sig bakom stenen.)

(De andra gossarna återkomma, bärande kålrötter och ledande med sig en bonde, som bär en näsduk knuten för ögonen och händerna bakbundna.)

368 RINALDO. Bra, mina gossar, jag är nöjd med er. Vi fingo oss några duktiga rapp, men segern är vår, fienden är tillfångatagen och hela hans läger eröfradt. Krigsråd, hvad göra vi med fången?

370 LASSEMAJA. Häng honom, det är mitt råd.

372 C. MOOR. Tig du, Lassemaja, du kröp i diket, när vi andra anföllo fienden. Jag tänker vi släppa fången lös.

374 GONZALOV. Litet stryk kunde han behöfva ändå. Han slog mig med piskskaftet öfver ryggen.

376 MAZARINO. Svara, fånge; vill du ha stryk, eller vill du bli hängd?

378 BONDEN. Jäkeln bespike er, edra pojkbytingar. Har ni ingen skam i er? Skäms ni inte att öfverfalla folk på landsvägen och binda mig, Matts Mattsson Leppäkoski, sexman och byålderman, som jag är, när jag för till staden mina egenhändiga vinterkålrötter? Hvad ha ni gjort af mina rötter, edra kålmaskar?

380 MAZARINO. Vill du ha stryk, eller vill du bli hängd?

382 BONDEN. Jag skall hänga er, jag, bara jag slipper till länsman, edra pannkakssnaskare, edra grötmånsar, edra förbaskade lutfiskar!

384 RINALDO. Tig, fånge, och reta oss inte. Du har blifvit straffad med rätta, för det att du slog din häst som en tyrann. Men nu är du tillfångatagen och afväpnad; du kan gå, du är fri. Vi föra inte krig mot besegrade fiender. Gå till din länsman och säg honom, att Rinaldo Rinaldini, mensklighetens befriare, endast för krig mot våldet och orättvisan. Carl Moor, led fången till vägen och återgif honom hans kärra, men hästen låter du löpa.

386 BONDEN (i det han bortledes). Necken beklistre er, edra bokmalar, edra syltfötter, edra luntryggar, edra hallonmaskar, edra skåpråttor, edra bakelsebestar ...

388 C. MOOR (dragande honom med sig). Vill du laga dig af?

390 BONDEN (stretar emot). ... edra smörögon, edra kråkfötter, edra hartassar, edra rosendebenglar, edra potatesknoppar, (utom scenen, tills han ej mera höres) edra äppelskalare, edra uggelprinsar, edra fanjunkare, edra mönsterskrifvare, edra kuriositeter ...konsekvensändrat/normaliserat

392 RINALDO. Våra kuriositeter? Ha ha, stackars karl, han ger oss ett öknamn för hvar kålrot vi tagit ifrån honom. Häng hans piske der till segertecken|133| öfver ingången till röfvarekulan. Kom gossar, vi måste vara beredda på en belägring af fienden. Låt oss befästa kulan på alla sidor. Lyckligtvis ha vi nu proviant. (De gå in i röfvarekulan.)

394 SV. JONAS (framkryper och springer bort öfver scenen). Lyckligtvis har jag nu en hel hop att berätta!

(Alla flickorna, klädda till zigenerskor med korgar i händerna, inkomma under det de sjunga:konsekvensändrat/normaliserat)konsekvensändrat/normaliserat

Zigenarflickornas visakonsekvensändrat/normaliserat
(Melodi:konsekvensändrat/normaliserat »Jag mins den ljufva tiden»).konsekvensändrat/normaliseratkonsekvensändrat/normaliserat

Kom ut i gröna skogen;

Det är så svalt i den.

Hvar björk är vår förtrogen,

Hvar rönn han är vår vän.

Hvar källa är vår spegel,

Hvar tufva är vår stol.

Och molnet är vårt segel,

Och stjernan är vår sol.

Kom, vandra vid vår sida

Allt på den gröna färd.

Vårt hem, det är den vida,

Den obekanta verld.

Vår fot är lätt och yster,

Vår håg är glad och stor.

Hvar blomma är vår syster,

Hvar fågel är vår bror.

399 PRECIOSA. Det är bra, det är bra, mina raska zigenerskor. Låt oss nu hvila en stund på den romantiska kalfbacken. (De sätta sig.)

401 CANONADA (till Mogrebina). Söta Rosa, ge mig litet af dina bär; jag är så trött och så hungrig.

403 MOGREBINA. Jag har inte hittat mer än två gamla tranbär, men här har du dem. Och för resten skall|134| jag säga dig, Fanny, att jag heter inte Rosa, utan Mogrebina.

405 CANONADA. Ja, det är sannt. Du heter Murrebina, och jag heter Canonada. Puff!

407 ESMERALDA. Du, Lotta, heter Tintomara ...

409 TINTOMARA. Fy, sådant namn vill jag inte ha.

411 ESMERALDA. Jo, håll du det, Tinto lilla, så lemna vi bort den fulare |88|hälften. Victoria Seger heter Terzerola, det låter som piff, paff, puff. Jag heter Esmeralda, och jag borde ha en get med mig. Jag skulle ha tagit vår gamla stallgumse, om han inte vore så befängd att buckas.

413 TINTO. Sofi Kronfelt är Preciosa. Hon skall vara vår abbedissa.

415 PRECIOSA. Nej, inte abbedissa ...

417 ESMERALDA. Hvad vill du då att vi kalla dig? Inte går det an att vi kalla dig vår kapten eller vår kaptenska.

419 PRECIOSA. Nej, det går då alldeles intet an. Får gå för abbedissa. Nå, mina barn, hvad ska’ vi nu företaga oss?

421 CANONADA. Jag tror vi gå hem igen. Jag är så hungrig.

423 TINTO. Och jag är så rädd här i ödemarken. Här bo visst röfvare.

425 ESMERALDA. Ack så roligt att få se en röfvare! Och att bli bortröfvad sedan! Det brukar ju ofta hända zigenerskor.

427 MOGREBINA. Nej, nu törs jag inte vara här längre. De skulle visst slå ihjäl oss och steka vårt hjerta på glöd, som det står i sagan ...

429 CANONADA. Och hugga ringfingret af oss, och så skulle det flyga bakom en stor vattså.

431 ESMERALDA. Tro inte det. De skulle föra oss till sitt gyllene slott i skogen. Der skulle Preciosa|135| utropas till drottning, och vi andra skulle bli prinsessor.

433 PRECIOSA. Och i stället för gamla tranbär skulle vi äta guldäpplen på silfvertallrikar. Sedan skulle vi spå dem i händerna ... Men här kommer en varelse ...

435 TERZEROLA. Här finns varelser uti skogen!

(En tiggarflicka närmar sig.)

437 TIGGARFLICKAN. Söta, snälla, beskedliga små fröknar och mamseller, gif mig en liten slant, jag skall gå till staden och köpa mig en katkes.

439 PRECIOSA. Kom hit. Vill du låta spå dig?

441 FLICKAN. Nej, jag vill ha en slant.

443 PRECIOSA. Vi äro zigenerskor, och derföre måste vi spå dig. Se så, räck hit handen, det kostar bara ett guldstycke.

445 FLICKAN. Söta, beskedliga, snälla fröken, jag har inga guldstycken.

447 PRECIOSA. Det är detsamma, jag spår åt de fattiga utan betalning. Låt se ... Här är ett stort streck, som gömmer sig mellan flera små. Det betyder att du är en prinsessa, fastän du är förklädd till tiggareflicka.

449 FLICKAN. Är jag en prinsessa?

451 ESMERALDA. Ja, kära du, visst är du det. Hör du inte att Preciosa säger det?

453 PRECIOSA. Och det långa, långa strecket der, det betyder att en prins eller en kung skall tycka om dig och göra dig till sin drottning ...

455 TINTO. Ja, kanske till kejsarinna.

457 FLICKAN. Skall jag bli kejsarinna? Nå, hvad moster då skall få stora ögon. Men se der kommer moster.

459 EN BONDGUMMA (inträder). Står du der, lata flicka, och skyndar dig inte till staden! Har du tid att stå så der och försumma dig midt på ljusa dagen?

461 FLICKAN. Moster, moster, de säga att jag är en prinsessa!

463 BONDGUMMAN (vresigt). Hvad för slag?

465 ESMERALDA. Jo, Preciosa, vår abbedissa, har sagdt att hon är en prinsessa, fastän hon nu är förklädd till tiggarflicka.

467 MOGREBINA. Ja, har ni inte läst om Cendrillon?

469 FLICKAN. Och när kungen tycker om mig, gör han mig till sin kejsarinna.

471 BONDGUMMAN. Hvad för slag? Kejsarinna?

473 CANONADA. Ja, sådant har man sett förr.

475 PRECIOSA. Räck hit handen, kära gumma, så skall jag spå dig också.

477 BONDGUMMAN. Hvad för slag? Det skall väl vara tatterskor, kan jag förstå. Sådant landstrykarsällskap! Sådant illmarigt rackarfölje! Stulo de inte i våras min bästa höna ifrån mig? Och fick inte en af det sällskapet ris vid skampålen för två veckor sedan? Och ni skulle vara tatterskor, ni? (Flickorna se förskräckta på hvarandra.)

479 TERZEROLA. Det är så, kära mor, att vi låtsa bara ...

481 TINTO. Ja, det är bara på narri, ser ni.

483 GUMMAN. Vackert narri! Ha då herrskapsbarn intet annat att göra, än att klä ut sig till tatterskor och landstrykerskor och inbilla fattigmans barn sådana galenskaper om prinsessor och kejsarinnor? Vet ni hvad jag skulle säga dem, om jag vore mor deras?

485 PRECIOSA (trotsigt). Jo, att ni är en enfaldig menniska, som intet förstår er på det romantiska ...

487 GUMMAN. Nej, jag skulle säga: se så, fort tillbaka hem igen, och så uti skolan med er, ni lata och oförståndiga barn! Läs edra lexor och sy edra sömmar, så blir det folk af er, i stället att ränna kring landsvägen och gyckla med sådant, som kunde skaffa er länsman på nacken och bojor och black på händer|137| och fötter. Jo, så skulle jag säga. Adjö med er nu. Kom, Stina. (De gå.)

(Flickorna sitta en stund helt häpna och tysta.)

489 TINTO. Länsman! Men det är ju rysligt!

491 CANONADA. Black och bojor! Det är förskräckligt!

493 MOGREBINA. Nej, jag går hem till mamma och pappa.

495 TERZEROLA. Jag med.

497 TINTO och CANONADA. Vi också.

499 ESMERALDA. Hvad menar du, Preciosa?

501 PRECIOSA. Att ni kan vara så enfaldiga och låta skrämma er af en stackars enfaldig bondgumma.

503 ALLA DE ANDRA. Nej, vi gå hem. Nu strax gå vi hem.

(Under tiden framkommer röfvarebandet bakom deras rygg och ställer sig på post vid alla utgångar.)

505 RINALDO. Halt werdaspråk: tyska! Här kommer ingen ut.

507 ALLA FLICKORNA (gömma ansigtet i händerna). Röfvare! Röfvare!

509 RINALDO. Hvem vågar utan pass och lösen beträda den fruktansvärde Rinaldo Rinaldinis område i de apenniniskaoriginal: appenniniska (källa för ändring: 2 uppl. 1883) bergen?

511 FLICKORNA (som förut). Nåd, nåd, herr röfvare! Vi ska’ aldrig göra så mer. Låt oss gå hem till pappa och mamma.

513 RINALDO. Carl Moor! Gonzalov! Mazarino! Lassemaja! Bevaka fångarna och se till att ingen undkommer. Krigsrätten skall afkunna sin dom öfver dem.

(Akten slutas med en tablå af zigenerskorna, som fallit på knä, och röfvarebandet, som hotar dem med sina vapen. Förhänget faller.)

TREDJE AKTEN.

514 Lag och frihet.

Samma skogsbacke, som i andra akten. Zigenerskorna sitta i ring kring en gryta, der Esmeralda kokar kålrötter åt röfvarebandet. Preciosa sjunger, ackompagnerad af sin guitarr, på en klippa längre borta. Carl Moor och Lassemaja posta på hvar sin sida. Solen går ned bakom skogsbacken och belyser allt med rödt sken.

MÅNSKENSVISANkonsekvensändrat/normaliserat
(Melodi: »Ensamheten mig ej döljer»).konsekvensändrat/normaliserat

Ensamheten mig ej döljer

På den dunkla qvällens stig.

Månens stråle mig förföljer,

Månens gubbe ser på mig.

(Under denna vers ser man månen med dess gubbe skrida fram bakom bergen.)

517 CANONADA. Hvad är det hon sjunger der borta?

519 MOGREBINA. Hon sjunger att månens gubbe ser på henne. Är det inte rysligt vackert?

521 CANONADA. Men, söta Rosa, inte kan det nu vara månsken på ljusa dagen. Solen har ju inte gått riktigt ned ännu.

523 MOGREBINA. Jo, ser du, Preciosa kan inte vara någon riktig Preciosa, utan att sjunga visor till månen. Och efter vi inte kunde vänta på månen, har Rinaldo befallt honom skina ett par timmar förr än han skulle.

525 CANONADA. Jaså, nu förstår jag. Men tyst, hon börjar ånyo.

529 TERZEROLA. Vet du, Tinto, jag är så rysligt hungrig.

531 TINTO. Tyst, skall du få höra. Gubben i mån har bjudit upp Preciosa till dans. Jag undrar hvad hon svarar på det.

535 CANONADA. Ja, visst är det rysligt att vara fången hos röfvare.

537 MOGREBINA. Bry dig inte om det, Fanny. Preciosa låts bara. Nog vet hon, att Rinaldo är Robert Friman, och der står hennes egen bror Carl Kronfelt, och der står den mjekiga Knut Seger, som de nu kalla Lassemaja. Just vackra röfvare att vara rädd för!

539 TINTO. Ja, vet du, jag blef också bra rädd i början; det riktigt klack i mig. Men när vi kände igen våra egna bröder ...

541 TERZEROLA. Då ville Preciosa och Esmeralda att vi skulle leka leken till slut.

543 TINTO. Vi hade ändå bordt begära lof af fru Streng. Jag kan inte glömma hvad bondgumman sad’ om länsman och bojorna. Ack, den som vore väl tillbaka i skolan!

545 ESMERALDA (med grof röst). Preciosa, mitt socker, diktar du nu åter visor till månen? Kom, mina barn! Kålrötterna äro färdiga.

547 LASSEMAJA (närmar sig). Si, det är jag med om.

549 C. MOOR. Stå qvar på din post, Lassemaja, om ditt lif är dig kärt. Mins du inte kaptens befallning?

551 LASSEMAJA. Söta flickor, ge mig litet med!

553 PRECIOSA (som nedstigit). Vänta litet, zigenerskor. Jag har sjungit till |92|månen, nu är det er skyldighet att sjunga till solen.

555 TINTO. Ja, det kunna vi göra, så länge kålrötterna svalna.

557 LASSEMAJA (som smugit sig fram och snattat en kålrot på spetsen af sin sabel, bränner munnen på kålroten). Au-au-aau!

559 C. MOOR. Akta dig, der kommer kapten. (Lassemaja gömmer kålroten under tröjan, men bränner sig ånyo.konsekvensändrat/normaliserat)konsekvensändrat/normaliserat

(Rinaldo inkommer, åtföljd af Gonzalov och Mazarino.)

561 RINALDO. Hvad är på färde? Göra fångarna uppror, så skjut ned dem på stället.

563 PRECIOSA. Behöfs inte, kapten. Vi sjunga bara en visa till solen ...

565 TINTO. Medan kålrötterna svalna.

567 RINALDO. Må göra, jagoriginal: jɐg tillåter det, och vi sjunga med.

SOLVISANkonsekvensändrat/normaliserat
(Melodi ur »Preciosa»: Nu sol går opp).konsekvensändrat/normaliserat

Vår sol går opp

Vid bergens topp ...

570 TINTO (afbrytande). Nej, hon går inte opp, hon går ned.

572 PRECIOSA. Åh, tyst du, det är detsamma om hon går opp eller ned. Men nu kommo vi af oss. Vi måste börja om igen.

Vår sol går ned,

Vår fröjd går med

Och slocknar i molnet så gladt.

Och skog och berg

I rosenfärg

Bebåda den strålande natt.

I aftonskyn

Vid himlens bryn,

Der tindrar en stjerna så ren.

På skogens stig,

Preciosa, dig*Obs., att alla röfvarne sjunga: »Rinaldo, dig» o. s. v.

Vi följa i stjernornas sken.

576 PRECIOSA. God natt, röfvare. Kom, zigenerskor, nu gå vi hem.

578 RINALDO. Du glömmer, sköna Preciosa, att du är en fånge hos mig. Vill du inte dela dessa delikata kålrötter med mig och mitt band?

580 PRECIOSA. Nej, tack skall du ha, Rinaldo. Solen går ned, och vi måste gå hem.

582 RINALDOoriginal: CANONADA (källa för ändring: 4 uppl. 1883). Kom, röfvare, så följa vi zigenerskorna. Det skall ingen säga om oss, att vi lemnat raska zigenerskor utan beskydd.

584 C. MOOR. Isynnerhet om de möta fjerde klassen på landsvägen.

586 MAZARINO. Eller bonden, som vi röfvade.

588 GONZALOV. Eller länsman.

590 ESMERALDA. Åh, nog sköta vi oss. God natt, god natt.

592 CANONADA. Nej, söta gossar, kom med, jag är så grufligt rädd för länsman.

594 PRECIOSA. Bry vi oss om länsman! Kom bara!

(De ställa sig i marschordning för att gå. I detsamma inträder länsman Black, åtföljd af bondgubben och fångföraren, samt ställer sig i vägen för de aftågande.)

596 LÄNSMAN. Stopp litet. Jag har också något att säga i den här saken.

598 CANONADA (ytterst häpen). Länsman kommer!

600 MOGREBINA. Spring, flickor, spring!

602 LASSEMAJA. Spring, gossar! Länsman kommer!

604 RINALDO (till C. Moor). Skynda dig, för allt vårt folk in i röfvarkulan, jag skall uppehålla länsman så länge. Vi måste försvara oss till sista blodsdroppen. (C. Moor skjuter alla framför sig in i kulan, utom Lassemaja, som gömmer sig bakom en sten.)

606 RINALDO (till länsman). Hvem vågar hota Rinaldo Rinaldini här på hans egen mark?

608 LÄNSMAN. Jo, det gör jag, kronolänsman och expeditionsfogden Simon Black. Hvad är det han har för sig, min gunstig junker? Jag skall lära honom att ofreda folk på allmänna landsvägen. Vet han hvad jag nu tänker göra?

610 RINALDO. Nå, det hade jag lust att höra.

612 LÄNSMAN. Jo, nu tänker jag föra honom och de andra munsjörerna raka vägen till kurran. Jag tror minsann att en har krupit här bakom stenen (framdrager Lassemaja vid örat). Fram med dig, mullvad, så få vi se hur du ser ut.

614 LASSEMAJA. Au ... släpp mig, jag rår inte för det, jag rår inte för det; Rinaldo är skulden till allt.

616 LÄNSMAN. Fångförare, stoppa den der bytingen i en af de tomma kålrotssäckarna.

618 RINALDO (drager sin sabel och befriar Lassemaja). Rör inte mitt folk, säger jag ... Se så ... In i|143| kulan med dig, Lassemaja, och skyll sedan på Rinaldo, om du har lust. Adjö, sbirrer! (Retirerarkonsekvensändrat/normaliserat med Lassemaja in till kulan.konsekvensändrat/normaliserat)konsekvensändrat/normaliserat

620 LÄNSMAN. Tag fast honom! Tag fast honom! ... Hvart tog han vägen der mellan stenarna?

622 BONDGUBBEN (blir varse pisken vid ingången och nedtager henne). Nej se |94|bara, här hittar jag min egenhändiga piske! Edra palsternackor, edra morötter, edra fiskmåsar, edra tallkottar, edra göktutingar, edra blindbrömsar, edra krabbsaltare, edra konterfejn ...

624 C. MOOR (på klippan). Våra konterfejn! Är du hungrig, gubbe? Vill du ha dig en kålrot?

626 BONDGUBBEN. Edra myrslokar, edra kalfdansar ...

628 LÄNSMAN. Håll er mun, kära far. Och ni, der inne, vill ni godvilligt ge er fångna?

630 C. MOOR. Nej.

632 LÄNSMAN. Då måste jag bruka våld.

634 C. MOOR (spänner sin båge). Den första, som kommer för nära, skjuter jag.

636 LÄNSMAN (drar sig tillbaka). Sådana öfverdådiga slynglar! Fångförare, låt hemta hit den stora brandsprutan, och kommendera sex man att pumpa vatten öfver dem.

638 CANONADA (inne i kulan). Söta Robert, låt oss gå hem, jag är så grufligt rädd.

640 TINTO (inne). Det är ju rysligt. Kom, så be vi om nåd.

642 LASSEMAJA (inne). Ja, kom, så be vi om nåd. (Sorl och ordvexling inne i kulan.)

644 LÄNSMAN. Jag ger nåd åt er alla, ni få alla gå hem, men blott på det villkor, att ni öfvergifva er anförare och utlemna honom åt mig.

646 RINALDO (på klippan). Hör ni det, röfvare? Hör ni det, zigenerskor? Ni få alla pardon, ni få alla gå|144| hem, om ni öfverge mig och utlemna mig åt fienden. (Sorl inne i kulan. Man hör ropas: nej! nej!)

648 C. MOOR (på klippan*Obs., att på klippan stiger blott en i sender.). Vi röfvare öfverge aldrig vår anförare. Vi ha svurit hans fana, och vi bli honom trogna till sista blodsdroppen.

650 PRECIOSA (på klippan).konsekvensändrat/normaliserat Vi zigenerskor öfverge aldrig en vän i nöden. Det är uselt och trolöst att rädda sig sjelf genom att förråda en annan.

652 LÄNSMAN. Så så, är det på det viset? Det är bra sagdt af er, barn, det tycker jag om. Sin ed och sin öfverhet skall man aldrig svika. Och aldrig skall man öfvergifva en vän uti nöden. Ett trofast hjerta är förmer än allt annat i verlden.

654 PRECIOSA. Rinaldo måste få sin frihet först bland oss alla.

656 LÄNSMAN. Rinaldo blir fri, ni alla bli fria. Kom ut, låt oss bli goda vänner.

658 PRECIOSA. Men om ni bedrar oss?

660 RINALDO (kommer ut). Nej, Preciosa, han kan icke bedraga oss. Här är jag. Ni kan nu taga mig, om ni har hjerta att göra det.

662 LÄNSMAN. Nej, jag bedrar er icke. Ni ha alla er frihet. (Alla röfvare och zigenerskor komma ut.) Men en sak måste jag säga er, gossar, efter ni kalla er röfvare. Här kan ske mycket orätt i verlden, men ingen har lof att ställa sådant till rätta med våld och efter sitt eget hufvud. Sådant skall man lemna åt lagen, och lagen skall man lyda af fri vilja, ty lagen är det rätta. Men nu säger lagen, att ingen får röfva ifrån en annan hans egendom. Säg mig, är det rätt att ni tagit från bonden hans kålrötter?

664 BONDEN (mumlande). Edra rädisor ...

666 LÄNSMAN. Nej, tig ni, far, och låt gossarna svara. Är det rätt, att ni tagit från bonden hans egendom?

668 C. MOOR (förlägen). Efter han slog sin häst ...

670 RINALDO. Nej, gossar, med hästen var det en annan sak. När jag betänker huru vi burit oss åt, så ha vi inte varit stort bättre än tjufvar.

672 ALLA RÖFVARE. Tjufvar! Fy!

674 RINALDO. Ja, så är det, fastän vi gifvit oss ett tapprare namn. Här har ni min klocka, far. Är ni nöjd med den till betalning för kålrötterna?

676 ALLA RÖFVARE. Ja, här har ni våra klockor och alla våra pengar.

678 PRECIOSA. Och här har ni mina ringar.

680 ZIGENERSKORNA. Ja, här har ni våra ringar.

682 BONDEN. Tackar som bjuder. Nej, maken till röfvare har jag då aldrig sett.

684 LÄNSMAN. Bra, bra, det är rätt gjordt, så skall man alltid godtgöra sina fel. Men tag nu tillbaka edra klockor och ringar. Gubben får behålla de kålrötter, som ännu äro qvar, och för resten får han betaldt utaf er i morgon i staden. Hör på, barn, hvad tro ni att edra lärare och lärarinnor säga om sådana upptåg?

686 C. MOOR. Vi tyckte det var orättvist att få arrest i morgon vid majfesten, och till trots så blefvo vi röfvare. Fria ville vi vara. Friheten, det är ändå något det, ser befallningsman.

688 ESMERALDA. Ja, vi tyckte det var orättvist att inte få se majfesten, och till trots så blefvo vi fria zigenerskor.

690 LÄNSMAN. Kanske hade ni likväl förtjent edert straff?

692 RINALDO. Nog hade vi förtjent det. Vi hade ju slarfvat en hel vecka med våra lexor.

694 PRECIOSA. Just så var det också med oss.

696 LÄNSMAN. Nå, hvad ämna ni nu göra? (Alla tiga.) Jag tänker, att ingen annan är verkligt fri, än den som af fri vilja böjer sig under lagen.

698 RINALDO. Visst är det så, men ...

700 C. MOOR (suckandekonsekvensändrat/normaliserat).konsekvensändrat/normaliserat Men att inte få vara med i morgon ... Se der kommer Svarta Jonas.

702 SV. JONAS (inträder mycket förlägen). God afton. Jag trodde det redan var slut med röfvarbandet.

704 MOGREBINA. Hvar har du varit så länge, Josef? (Till länsman.konsekvensändrat/normaliserat) Det är min bror Josef, fastän de kalla honom Svarta Jonas.

706 SV. JONAS. Det är så, att – att – att jag var hos magister Bas, och han sade jag skulle gå hit.

708 RINALDO (bistert). Har du varit hos magistern?

710 SV. JONAS. Jag rår inte för det. Du får inte slåss nu, Robert. Tror du att jag kommit hit af fri vilja nu?

712 RINALDO. Hvad gjorde du hos magistern?

714 SV. JONAS. Det var så att – du får inte bli ond nu, Robert! – jag gick till magistern och sade: nu leka de röfvare på kalfbacken och ha röfvat en bonde, sad’ jag ...

716 C. MOOR. Förrädare!

718 RINALDO. Tyst, låt honom berätta. Nå, hvad sad’ magistern?

720 SV. JONAS. Jo, då så – då så körde magistern ut mig och sade: skäms du inte att sqvallra på dina kamrater? Du vet att jag tål aldrig sqvaller i skolan. Gå strax och bed dina kamrater om förlåtelse, sad’ han; annars så vet du att det vankas i morgon.

722 RINALDO. Hör ni, gossar, det var bra gjordt af magistern. Och vi, som tyckte att han var så orättvis emot oss!

724 C. MOOR. Vi ha’ burit oss dumt åt. Att slarfva med våra lexor!

726 MAZARINO. När vi ha en så bra lärare.

728 GONZALOV. Till tack för det ha vi gjort honom så mycket bekymmer.

730 LASSEMAJA. Ja, se det var dumt, att magistern fick veta af det.

732 RINALDO. Tig! Vi ha förtjent en kula för pannan. Vi ha gjort uppror emot vår rätta chef. Men det skall inte ske härefter, så sannt jag i dag heter Rinaldo och är er kapten. Gud nåde den af oss, som inte hädanefter kan sin Euklides som vatten och lyder magisterns minsta vink. Den som inte det gör, skall få med Rinaldo att göra.

734 ALLA RÖFVARE. Ja, ja.

736 SV. JONAS. Sedan var jag också hos fru Streng ...

738 PRECIOSA. Var du hos fru Streng?

740 SV. JONAS. Visst var jag der. Flickorna springa kring landsvägen och ha klädt ut sig till zigenerskor, sad’ jag.

742 MOGREBINA. Fy skäm ut dig, Josef!

744 SV. JONAS. Jag måste säga er alltsammans, annars törs jag inte komma i morgon i skolan. Fru Streng blef så ond, att jag makade mig strax till dörren. Jag vill inte höra något sqvaller om mina flickor, sad’ hon. Jag vet att de kunna vara oförståndiga ibland, sad’ hon, men de ångra sig nog och bli snälla igen.

746 PRECIOSA. Hör ni det, flickor! Och vi som kunnat göra vår goda lärarinna så stor förtret!

748 ESMERALDA. Att så fubblera med vår historie och geografi! Vi hade förtjent mycket strängare straff, än att vara hemma i morgon.

750 TINTO. Vi måste bedja fru Streng om förlåtelse.

752 MOGREBINA. Och lofva att aldrig göra så mer.

754 TERZEROLA. Ja, jag skall läsa, jag skall läsa verldshistorien, så att det surrar om öronen.

756 CANONADA. Och jag skall läsa oceanerna, så att det hviner om knutarna. Jag skall ha alla verldsdelarne i mitt hufvud och alla folkslag på mina fem fingrar.

758 LÄNSMAN. Håll ord med det, mina röfvare! Håll ord med det, små zigenerskor! Vet ni hvad? Jag går till magister Bas och till fru Streng och ber att ni i morgon få komma till majfesten. Jag är säker på att de efterskänka hela ert straff.

760 LASSEMAJA och CANONADA. Ja, söta herr befallningsman ...

762 RINALDO. Nej, tack för det, vi taga inte emot det. Nu är det vår tur att frivilligt lida det straff vi förtjent. Tänka alla som jag, gossar, så begära vi att få arrest, om vi också icke behöfva det. Lagen skall man lyda. Lagen är det rätta.

764 PRECIOSA. Så tänka också vi zigenerskor. Vi ha förtjent straff, och derföre bli vi frivilligt borta från majfesten.

766 LÄNSMAN. Det är ärligt, det är bra sagdt, mina raska gossar och flickor! Tänk så och handla så i hela er lefnad, då skall lagen aldrig kännas som ett tvång eller arbetet som en möda.

(Rinaldo skakar hans hand.)

768 SV. JONAS (snyftande). Jag vill också ha straff, jag har rätt att få straff, jag vill stå under lagen.

770 RINALDO. Ditt straff, Svarta Jonas, skall bli att vi förlåta dig – och sedan får du ju dela arresten med oss. Rinaldo Rinaldini, mensklighetens befriare, nedlägger nu sin röfvarespira. Det är er, mina tappra röfvare, jag har att tacka för alla mina segrar. Vi ha befriat en häst, vi ha eröfrat en hop kålrötter, som vi sen fått betala, och slutligen ha vi som hjeltar försvarat vår röfvareborg. |98|Det är ära nog för en aftonstund. Rinaldo är nöjd. Våra bragder skola gå till den senaste efterverld.

772 PRECIOSA. Vår vandring är slut, zigenerskor! Jag tackar er för det ni hjelpt mig att trampa sönder våra klädningsfållar i skogen och sjunga visor om sol, måne och stjernor. Skada är det, att vi så litet fått spå i händerna. Men tystoriginal: tyst, (pekar på åskådarne), der|149| ser jag ännu en hop röfvare och zigenerskor. De se gifmilda ut;original: nt; här är kanhända någonting att förtjena. Jag hoppas, mitt nådiga herrskap, att ni låter oss spå edra öden. Det skall ej kosta er mycket, bara (nigande) en liten glad nick, till tecken att vi ej misshagat er.

774 RINALDO. Kom, nu gå vi tillbaka till staden. Men innan vi gå, så sjunga vi alla vår lilla visa om igen.

776 ESMERALDA. Nej, inte den, utan en ny visa, och hon skall bli om Rinaldo och Preciosa.

Visan om Rinaldo och Preciosa.

Rinaldo, kung

På tufvans ljung,

Skall strida i hjeltarnes spår.

Preciosa glad

Med lagerns blad

Skall kransa hans fladdrande hår.

Den gröna dal

I sommarsal,

Han doftar i aftonens frid.

Blå himmel ser

Med stjernor ner

På barndomens lyckliga tid.

(Förhänget faller.konsekvensändrat/normaliserat)konsekvensändrat/normaliserat