Ochoriginal: och han var så svart, så att ingen det tror,
Vauvau,original: vauvau, vauvauedi|119|vau.
5Vauvau, vauvau, vauvau!
Vauvauedivauedivauedivauedivau!
2. Han åt på hotell precis klockan två,
Vauvau etc.
Han åt på minuten och passade på,
10Vauvauedi etc.
3. Och glömdes hans tid, hans herre till skam,
Vauvau etc.
Bar Pukki i munnen galoscherna fram,
Vauvauedi etc.
154. Sex tallrikar kött dem slök han helt lätt,
Men ack! för den sjunde var Pukki för mätt.
|120|
5. I köket var han en vådelig gäst,
Han tog hvad han fann att där smakade bäst.
6. Och var på kalas stortortan sin kos,
20Låg en under bordet och slekte sin nos.
7. Men tapper i krig var Pukki helt visst;
För kissornas klösor ett öga han mist.
|1128|
8. Och trogen polis båd’ dagar och natt;
Adjö med den tjufven, som Pukki fick fatt!
259. Han skällde sig hes, förtjente sitt bröd;
Han följde sin herre i lif och i död.
10. De reste en natt i vinter och frost,
Och efter i spåren sprang Pukki på post.
11. Då hördes ett larm, ett skall och ett tjut,
30Och släden han var då långt stycke förut.
12. Och vargarnas flock, väl sju på en gång,
De rusade fram emot Pukki i språng.
13. Han slogs mot de sju, han skällde, han bet,
Och drifvan bar spår af att striden var het.
|121|
3514. Men ugglan, som satt i tallarnas topp,
Hon såg huru vargarna åt’ honom opp.
15. Och drifvan hon gret, och släden han for,
Men visst var det synd på en äkta spanjor.
Kommentaari
Kommentar
Sångleken är försedd med noter (förmodligen av Topelius, se faksimil och jfr de föregående visorna). Förebilden till Pukki är en svart pudel från Barcelona som Topelius fick av Carl Grundfeldt i början av 1840-talet (Laurent 1947, s. 95). – Jfr »Fyrfota gardet» (17/8 1889), Övrig barnlitteratur.
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
20 slekte slickade; SAOB har detta belägg av Topelius.
Pukkis visa.
Och Pukki han var en äkta spanjor,
Vauvau,original: vauvau, vauvau, vauvauedivau,
Ochoriginal: och han var så svart, så att ingen det tror,
Vauvau,original: vauvau, vauvauedi|119|vau.
5Vauvau, vauvau, vauvau!
Vauvauedivauedivauedivauedivau!
2. Han åt på hotell precis klockan två,
Vauvau etc.
Han åt på minuten och passade på,
10Vauvauedi etc.
3. Och glömdes hans tid, hans herre till skam,
Vauvau etc.
Bar Pukki i munnen galoscherna fram,
Vauvauedi etc.
154. Sex tallrikar kött dem slök han helt lätt,
Men ack! för den sjunde var Pukki för mätt.
|120|5. I köket var han en vådelig gäst,
Han tog hvad han fann att där smakade bäst.
6. Och var på kalas stortortan sin kos,
20Låg en under bordet och
slekte
sin nos.
7. Men tapper i krig var Pukki helt visst;
För
kissornas
klösor ett öga han mist.
|1128|8. Och trogen polis båd’ dagar och natt;
Adjö med den tjufven, som Pukki fick fatt!
259. Han skällde sig hes, förtjente sitt bröd;
Han följde sin herre i lif och i död.
10. De reste en natt i vinter och frost,
Och efter i spåren sprang Pukki på post.
11. Då hördes ett larm, ett skall och ett tjut,
30Och släden han var då långt stycke förut.
12. Och vargarnas flock, väl sju på en gång,
De rusade fram emot Pukki i språng.
13. Han slogs mot de sju, han skällde, han bet,
Och drifvan bar spår af att striden var het.
|121|3514. Men ugglan, som satt i tallarnas topp,
Hon såg huru vargarna åt’ honom opp.
15. Och drifvan hon gret, och släden han for,
Men visst var det synd på en äkta spanjor.