ALLA BARNEN.

Bullra vi, kullra vi, dagen lång,

Gunga vi, sjunga vi gladt vår sång,

Flänga och svänga i lätta språng

Bort öfver ängarnas gröna gång.

GEORG.

Se, huru gubbarna

Träta med stubbarna!

TOINI.

Titta, hur gummorna

Räfsa i blommorna!

VERNER.

Aldrig jag sett

Gräset så fett.

Vore jag oxe, nog blefve jag mätt.

EVA.

Är du en oxe, så drag vårt lass!

Akta, min käpp är båd smidig och hvass!

VERNER.

Tackar ödmjukast. Respekt för mig!

Är jag en oxe, så stångar jag dig.original: dig,

EVA.

Det var en varg!

Oxen är arg.

RICHARD.

Han skall ta’s fast,

Bindas med bast,

Huggas i nacken,

Kastas i backen.

MARIE.

Han skall i kurra,

Der får han murra.

Ris skall han ha,

Sen blir han bra.

ALLA BARNEN.

Basa vi, rasa vi, hej och hopp,

Svinga och springa i muntert lopp,

Dansa i kransar af ängens knopp,

Knyta små fransar af skogens topp.

AINA.

Der står vid tufvans rand en liten menlös blomma;

Sin stängel böjer hon för sommarvindens fjät.

Hon är ett barn, som vi. Hon ser med ögon fromma

Naturens stora lugn och Skaparns majestät.

Gå, lie, långtifrån! Den lilla blomman skona!

Hon är ju blott en knopp; – i morgon slår hon ut,

Att ängens drottning bli och sen, en kort minut,

Nedlägga för Guds thron sin blyga blomsterkrona.

LEOPOLD.

Gossar, adjö!

Jag hoppar i hö,

Midtuti stacken, liksom i en sjö.

FANNY.

Ängen är grön,

Skogen är skön,

Kom, låt oss räfsa för lust och för lön!

LUDVIG.

Räfsa du flink!

Sen på en vink

Bär jag till ladan ditt hö i en blink.

THERESE.

Här är vår lada.

Nu ska’ vi rada

Korna i spiltor. Hvad de ska’ bli glada!

VALTER.

Kom och gör nytta

Med kullerbytta!

Jag är en lax,

Du är en brax.

Akta, nu äter jag upp dig strax!

ALLA BARNEN.

Stimma vi, simma i ängens gull,

Gläfsa och räfsa vår lada full,

Stupa i djupaste höet omkull,

Allt för ett nöjes och löjes skull.

SELMA.

Der är ett fågelbo. Der sofva siskans ungar.

Gå sakta, sakta der, att du ej väcker dem!

Hvem skyddar eder, små, när himlens åska ljungar?

Er stuga har ej tak; hon är ett fattigt hem.

Och dock skall icke en af er till marken falla,

Förutan Herrens makt, som hägnar edert bo.

Sof, lilla sångarfolk, sof uti ostörd ro,

Och vex, och prisa Gud, och qvittra för oss alla!

VERNER.

Nej, men se der

Korgar och bär!

Fasligt, ja rysligt hungrig jag är.

MARIE.

Se, sådan limpa!

Se, sådant smör!

TOINI.

Lilla min simpa,

Se, men ej rör!

VERNER.

Skynda, jag dör,

Svälter ihjäl, och det rår jag ej för.original: för

GEORG.

Här är min knif.

Skär nu af limpan, och rädda ditt lif!

LUDVIG.

Vänta, låt flickorna

Bjuda på brickorna!

FANNY.

Sätt’ er i gräset så der i en ring!

Flickorna bjuda på brickorna kring.

VERNER.

Smörgås med kalfstek och skinka uppå!

Käraste, låt mig den största få!

THERESE.

Här är kalas,

Mjölk uti glas.

LEOPOLD.

Med så’na ostar

Må vi som prostar.

EVA.

Grädde och bär!

ALLA BARNEN.

Grädde och bär!

Ack, hvad det är

Förtjusande här!

Kullra vi, bullra vi, dagen lång,

Gunga och sjunga vår glada sång,

Flänga och svänga i lätta språng

Bort öfver ängarnas gröna gång.

LUDVIG.

Vårt stora, sköna land i aftonsolen glimmar

Och breder ut mot oss sin hulda modersfamn.

AINA.

Och när vi jollra här i lundens gröna hamn,

Arbetar der vårt folk i mödans tunga timmar.

GEORG.

För lätt är än vår håg, för svag är än vår hand.

Vi skola vexa, att arbeta för vårt land.

SELMA.

Vi skola älska det i lust i nöd och fara,

Och lefva för dess väl och dö, att det försvara.

ALLA BARNEN.

Vi skola så dess skörd i vårens milda regn,

Vi skola vattna den i heta sommarglöden.

O Gud, så tag vårt land uti ditt starka hägn

I höst och vinternatt, i lifvet och i döden!