Mellan smörgåsarna.

1 Mamma rensade hallon vid stora matbordet. Vicke satt barfota på en pall och åt smörgås. Hans våta stöflar stodo bedröfliga invid kakelugnen och väntade solsken.

2 – När jag blir stor och mamma blir liten, skall jag åka mamma i vagn, så att mamma intet blir våt om fötterna. Mamma skall intet vara rädd, jag skall köra sjelf.

3 – Tack skall du ha.

4 – Jag skall bygga ett guldslott åt mamma med fyra fönster, och mamma skall vara mitt lilla barn. Jag skall kammaoriginal: komma (källa för ändring: Jultomten 1894) och tvätta mamma, så att mamma blir riktigt snygg, och intet skall mamma krångla, för ser mamma, det är för mammas eget bästa.

5 – Men, Vicke, jag har ju redan varit liten en gång, och hvar var du då? Intet kammade du mig, och intet körde du mig i vagn, och intet byggde du ett guldslott åt mig. Hur kunde du så försumma dig?

6 – Intet mins jag det, mamma.

7 – Nej, jag såg intet till min gosse då. Han måtte ha varit i skogen att plocka bär. Och när jag var ute i regnet, som du brukar vara, lät det klips, klaps i|41| vattenpussarna. Vicke, Vicke, hur kunde du låta mig bli så våt om fötterna?

8 – Ja, men mamma, hvarför sökte du mig intet. Var jag stor då?

9 – Jag vet intet, om du var stor eller liten, jag såg dig ju intet. Jag visste ej, att det fanns någon Vicke i hela verlden. Men jag var liten och hade en mamma, som du, och hon kammade och tvättade mig som en porslinsdocka.

10 – Ja, och när du blef stor, blef din mamma liten, och du bar henne till badbunken. Byggde du ett slott åt henne?

11 – Hvad skulle jag bygga, jag som var flicka! När jag blef stor, blef min mamma så liten, att jag såg henne intet mer. Jag såg den tomma soffan, där hon brukade sitta, när hon höll mig i famnen. Jag såg hennes vackra blå klädning, som hängde i garderoben, och hennes psalmbok, som hon brukade bära med sig i kyrkan, och där hennes namn stod skrifvet med stora bokstäfver. Jag kände intet mer hennes armar omkring min hals, hennes kyss på min panna och hennes goda, varma ögon, som sågo på mig. Jag hörde henne ej mer läsa aftonbönen med mig: Gud, som hafver barnen kär ...

12 – Sprang hon bort från dig?

13 – Hon somnade en dag, och så var hon borta. Ingen har hållit af mig så, som hon höll af mig.

14 – Jo, jag, mamma!

15 – Tror du? När du blir stor och jag blir liten, glömmer du mig som den saga du hörde i går.

16 – Å, nej. Jag mins Robinson och Sampo Lappelill, som red på en varg.

17 – När du blir stor och jag blir liten, skall du få en annan mamma, Vicke. Då har du din stora moder,|42| fäderneslandet. Försvara henne, och bygg åt henne ett guldslott!

18 Vicke såg en stund mycket betänksam ut. Hans tankar gingo i en rund ring som harar i skogen och kommo tillbaka precis till samma punkt, där de börjat.

19 – När jag blir stor, konsekvensändrat/normaliserat sade han, – skall jag bygga ett skepp och segla till Afrika och slå ihjäl alla tigrar och ormar, men lejonen skall jag låta lefva, för de skola bli mina jagthundar. Elefanterna skola bli mina hästar, och jag skall bygga ett stall åt dem så stort som en kyrka. Jag skall rida på dem, så att de trampa ned skogen som gräs. Har mamma ridit på en elefant?

20 – Nej. Hvarför duger intet din beskedliga Grålle mera till ridhäst åt dig?

21 – Ser mamma, Odins häst, Sleipner, hade åtta fötter, och Grålle har bara fyra.

22 – Elefanterna ha också bara fyra fötter, och Vicke stackare har bara två.

23 Vicke betänkte sig.

24 – När jag blir stor, mamma, skall jag slå ihjäl alla röfvare och alla vargar och alla turkar.

25 – Nå, nå, intet skall du vara så sträng! Du skulle skicka turkarna i skolan för att bli kristna.

26 – När får jag gå till skolan, mamma?

27 – När du har lärt dig alla bokstäfverna.

28 – Jag kan redan A, B, D. Jag kan räkna till fjorton. Ett, två, tre, fem, sex, tretton, fjorton.

29 – Ja, jag hör. Och när du blir skolgosse, hvad tänker du sedan bli? Prins, prest, borgare, bonde, tiggare, tattare ...

30 – Söta mamma, får jag ännu en smörgås?

31 – Gå till skänken och bred dig en! Hvad tänker du bli, när du blifvit så lång som pappa?

32 – Jag skall bli kung ... men här är så litet smör.

33 – Var nöjd med litet! Man skall rätta mun efter matsäcken. Hvarför vill du bli kung?

34 – För att då får jag göra allt hvad jag vill.

35 – Jaså. Skall jag berätta en saga för dig?

36 – Ja, mamma. En lång saga.

37 – Nå, så lång blir hon intet denna gången. Gossar och flickor voro församlade på ängen om midsommarqvällen. Och då beslöto de att välja åt sig en kung, för att de skulle få göra allt hvad de ville.

38 – Och så valde de lejonet till sin kung.

39 – Några ville ha ett lejon och några en örn, men andra voro rädda att bli uppätna. Några tänkte på julgubben, men huru skulle han duga till kung på midsommarqvällen? Så hände sig, att de alla voro hungriga och då valde de enhälligt smörgåsen till sin kung.

40 Vicke såg mycket förvånad ut, men han hade munnen full och kunde ej svara.

41 – Ja, smörgåsen blef utropad till kung och bars i triumf kring ängen. Därefter åto de upp honom. Det var just det de ville, efter de skulle få göra allt hvad de ville.

42 – Mamma skulle berätta en lång saga, konsekvensändrat/normaliserat bad Vicke enträget, litet besviken på smörgåskungen.

43 – Jag kände tre unga tallar på berget, där månen går upp och vindarna bruka flaxa förbi, när de gå hem att sofva i klyftan. Guldtopp, Silfvertopp och Ulltopp hette de tre tallarna: stjärnorna hade gifvit namn åt dem, och molndrottningen var deras gudmor. Alla tre voro glada och frimodiga i sitt hopp, att de skulle blifva|44| någonting här i verlden. Och efter de stodo högt och hvar morgon drucko molndrottningens mjölk, vuxo de raskt i solskenet och sågo ned på småfolket i dalen.

44 – Kantänka, hvad de där tycka sig vara förnäma, konsekvensändrat/normaliserat sade enrisbusken åt kråkriset. Och så sträckte han ut sig för att också blifva ett träd, men det lyckades intet, han hade med sina knappnålar råkat fastna i mossen.

45 En afton hände sig, när nordanvinden körde molndrottningens vagn öfver berget, att hästarna trasslade in sina seldon i de tre tallarnas yfviga kronor, så att vagnen med drottningen blef hängande på deras grenar. Man kan tro, att där blef ett väsen på berget! Vinden tjöt, och molnet gret, och enrisbusken sade till kråkriset: – Där ser man följderna af att ungdomen nu för tiden går med så långa luggar. Skynda dig, granne, spring till skräddaren och låna en sax, så skall jag klippa tallpojkarnes kronor!

46 – Ur vägen, kryp, jag hjelper mig sjelf! konsekvensändrat/normaliserat röt nordanvinden. Och så luggade han så eftertryckligt de tre tallarna, att han fick sina hästar lösa och vagnen på rätt igen. Men Guldtopp, Silfvertopp och Ulltopp stodo skamflata där, som nyklippta skolpojkar. Ingen magister fick nu tag i deras lugg.

47 – Kurage, gossar, konsekvensändrat/normaliserat ropade molndrottningen, när nordanvinden galopperade bort med henne. – Ha ni blifvit luggade för min skull, så vill jag |1087|också belöna eder. Hvar och en af er skall få välja sjelf, hvad han vill bli här i verlden.

48 Skulle tro det var kungsord! De tre tallarna fortforo att dricka molnets mjölk och suga på bergets järn. Snart hade deras kronor åter vuxit lummigare än förr, och så blefvo de höga furor, i hvilka örnarna byggde|45| bo och åskan tyckte om att ladda sina kanoner. Men stjärnorna hade hört molndrottningens löfte och voro nyfikna att veta, hvad de tre tallarna ville bli, när de vuxit så höga.

49 – Käre, konsekvensändrat/normaliserat sade stjärnorna till vestanvinden, som slokade sina vingar på berget, konsekvensändrat/normaliserat fråga dem du, hvad de ämna bli!

50 Vestanvinden ruskade skalkaktigt tallarnas kronor och sjöng:

Hulevi, hugg i,

Sjuttisju mil förbi!

Hvad är det som Guldtopp tänker bli?

52 – Jag vill bli den högsta, för att molndrottningen är min gudmor, konsekvensändrat/normaliserat svarade Guldtopp.

53 – Jaså, konsekvensändrat/normaliserat sade vestanvinden. – Nå:

Hulevi, hugg i,

Sjuttisju mil förbi!

Hvad är det som Silfvertopp tänker bli?

55 – Jag vill bli den största, för att jag har vuxit ur berget, konsekvensändrat/normaliserat svarade Silfvertopp.

56 – Jaså, konsekvensändrat/normaliserat sade vestanvinden. – Nå:

Hulevi, hugg i,

Sjuttisju mil förbi!

Hvad är det som Ulltopp tänker bli?

58 – Jag vill bli den arbetsammaste, för att Gud har skapat mig till att göra nytta i verlden, konsekvensändrat/normaliserat svarade Ulltopp.

59 – Jaså, Hulevi! konsekvensändrat/normaliserat Och med ett hopp var vestanvinden på närmaste stjärna för att berätta tallarnas svar. Enrisbusken stack kråkriset i sidan och sade:|46| – Hör du, granne, hvad tallarna säga? Den, som lefver får se.

60 Här tystnade mamma, som om det nu vore slut på sagan.

61 – Hvad blefvo de? konsekvensändrat/normaliserat frågade Vicke nyfiket.

62 – Efter den tiden reste jag utomlands, konsekvensändrat/normaliserat sade mamma, – och var många år borta. När jag kom tillbaka, ville jag helsa på mina gamla vänner tallarna, men fann endast deras afhuggna stubbar på berget. Solen sken som förut på höga och låga, vindarna hoppade kråka på klipporna, molnen seglade tysta på aftonhimlen. – Hvad i alla dagar kan det ha blifvit af Guldtopp, Silfvertopp och Ulltopp? konsekvensändrat/normaliserat sade jag till mig sjelf.

63 – Det skall jag säga dig, konsekvensändrat/normaliserat svarade en liten hvass röst på bergsluttningen, och jag igenkände enrisbusken. – Guldtopp, som skulle blifva den högsta, blef en tornspira, och på den var en rostig vindflöjel, som ständigt trätte med vindarna. En vacker dag, när flöjeln grundligt förargat nordanvinden, hände sig ej bättre, än att hela tornet blåste omkull. Silfvertopp skulle blifva den största, och det såg intet så ut, för att han blef huggen i små bitar och svarfvad till kägelkung. Men han var ändå tre qvarter hög, och de andra åtta käglorna voro bara två qvarter. Och när klotet kom rullande på banan och slog omkull alla de åtta, men kringskuren kung stod qvar, ropade kägelpojken så högt som han kunde, för att få sig en slant: – Hurra, hurra för vår store kung!

64 – Och Ulltopp? Hvad blef det af Ulltopp?

65 – Ulltopp var icke den längsta, men den mest kärnfriska, konsekvensändrat/normaliserat berättade enrisbusken. – Det var fråga om att såga honom till furuplankor, men så behöfdes en riktigt grof och stark hjulstock till den stora qvarnen vid forsen, och då fanns ingen bättre i hela skogen|47| än Ulltopp. Det är nu han, kring hvilken det stora qvarnhjulet vänder sig. Han bär det, han. I många år har han redan malat, och ännu, när ingen mera mins Guldtopp och Silfvertopp, skall Ulltopp mala menniskans bröd.

66 Vicke satt tyst och såg åter mycket betänksam ut.

67 – Nu är den sagan slut, konsekvensändrat/normaliserat sade mamma. – Hvad tänker du på?

68 – Jag tänker: om jag skulle bli mjölnare, konsekvensändrat/normaliserat svarade Vicke. – Mamma skulle få bo med mig i qvarnkammaren.

69 – Men du skulle ju bygga ett guldslott åt mig?

70 – Ja, ser mamma; men kan man intet förgylla qvarnen?