Svarta hafvets matros.

De raska sjömansgossar,

De frukta ingenting,

De hala sina trossar

Och segla verlden kring.

5Och när der brusar våg på våg

Och stormen gnyr i mast och tåg,

Då sjunga de sin visa

Så glade i sin håg.

På svarta hafvets flotta

10Är Nisse lätt matros;

Vig är han som en råtta,

Så det kan knappast tros.

Der hoppar han från relingen

Och kommer upp så svart igen,

15Så svart, som svarta hafvet,

Men lika munter än.

Då plär han hoppa kråka

På skeppets hvita däck,

Och der hans fötter råka,

20Der ritas svarta streck.

Kråkfötter blir det visst deraf,

Men Nisse, han är ingens slaf,

Han målar ut för alla

Sitt kära svarta haf.

25Och stundom gör han plumpar

I stället för parad;

Då får med pappersstumpar

Min Nisse bastonad.

Men stundom, när han simmat käck

30Och ritat bra på akterdäck,

Då får han ylletröja

Och torkar hvarje fläck.

Han går på ben af stickor

Med stöfvelskaft af stål;

35Små gossar och små flickor

Han bäst af alla tål.

Och som han är en lustig tok,

Så ritar han i deras bok

Ett A, som går på styltor,

40Ett B, som går i krok.

Kom, Nisse, nu och hissa

Din flagg på masten här!

Små barn stå här och gissa

Hvem du, min Nisse, är.

45Nå, säg: du är ... Nej, se på den!

Han plumsar i sitt haf igen

Och dykar upp och skrifver:

God morgon, liten vän!