Folkskolebarnens vandringssång på vägen till skolan
Lukuteksti
[103]
Folkskolebarnens vandringssång på vägen till skolan.
Vi vandra så glada i ungdomens vår,
I morgonens vind och med kransar i hår.
Vi vandra i höst och i vintersnö,
På drifvade vägar och frusen sjö.
5Vår stuga blef för trång,
Och vägen blir ej lång,
Han kommer oss mot, och han vingar vår gång,
Vi vandra till skolan med modiga steg
För Gud och hans sanning vår lyckliga väg.
|104|
10Vi äro den morgon, som gryr för vårt land,
Dess kommande dag är ju lagd i vår hand.
Vi äro dess grönaste åker i knopp,
Vi såddes i kärlek, vi blomma i hopp.
Väx än en liten tid,
15Vårt sköna land, i frid;
Vi komma, vi komma att strida din strid,
Att bära din börda och bygga ditt hus
Med fädernetrooriginal: fäderne tro och med nutids ljus.
Så vandra vi ut från vår hemgårds grind,
20Som asparnas fjun uti vårens vind.
Vår fader i himlen, som leder vår färd,
Han reder vårt fäste i villande verld.
Stig högt, vår glada sång,
Som klara källors språng!
25Vår tid, ja vår tid skall ock komma en gång.
Vi vandra i väntan, vår bön skall bli hörd,
De blommande ax skola bära sin skörd.
Kommentaari
Kommentar
Topelius visa hänför sig till kategorin patriotiska sånger för barn med för tiden genretypiska motiv och moraliska imperativ. De unga är landets framtid, bildningen och tron deras ledstjärnor. I Finland hade en fyraårig folkskola införts 1866, och i Sverige 1842 (se Andersson 2017, s. XII).
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
7 vingar vår gång ger våra steg vingar (jfr bevingade steg).
Bibliografi
Andersson, »Inledning», Naturens Bok och Boken om Vårt Land, ZTS XVII 2017, s. XII
Folkskolebarnens vandringssång på vägen till skolan.
Vi vandra så glada i ungdomens vår,
I morgonens vind och med kransar i hår.
Vi vandra i höst och i vintersnö,
På drifvade vägar och frusen sjö.
5Vår stuga blef för trång,
Och vägen blir ej lång,
Han kommer oss mot, och han
vingar vår gång
,
Vi vandra till skolan med modiga steg
För Gud och hans sanning vår lyckliga väg.
|104|10Vi äro den morgon, som gryr för vårt land,
Dess kommande dag är ju lagd i vår hand.
Vi äro dess grönaste åker i knopp,
Vi såddes i kärlek, vi blomma i hopp.
Väx än en liten tid,
15Vårt sköna land, i frid;
Vi komma, vi komma att strida din strid,
Att bära din börda och bygga ditt hus
Med fädernetrooriginal: fäderne tro och med nutids ljus.
Så vandra vi ut från vår hemgårds grind,
20Som asparnas fjun uti vårens vind.
Vår fader i himlen, som leder vår färd,
Han reder vårt fäste i villande verld.
Stig högt, vår glada sång,
Som klara källors språng!
25Vår tid, ja vår tid skall ock komma en gång.
Vi vandra i väntan, vår bön skall bli hörd,
De blommande ax skola bära sin skörd.