Nisse och Nasse hafva gått till skogen att hugga en julgran. Barnen föreställa träd: en är björk, en är rönn, en är hägg, en är asp, en annan är tall och den sista enrisbuske. Den längsta är gran. Den minsta kan vara en stjerna, som gömmer sig bakom granen. Få träden något hvitt öfver sig, så föreställer det snö.konsekvensändrat/normaliserat
2 NISSE. Uff! Det är besvärligt att vada genom de höga drifvorna. Äro vi nu i skogen?
4 NASSE. Nå, det måtte vi vara, efter här stå så många träd.
6 NISSE. Så knotiga och så knaggliga! Sådana dromedarier duga icke till annat än ved.
8 NASSE. Skäms du icke, Nisse, att banna de beskedliga träden? Nu stå ju många utan löf, men du skulle se när|202| våren kommer och de kläda sig gröna, för att taga emot göken!
10 NISSE. Korfstickor äro de och inga träd. Innan vi söka en julgran, kunde vi först hugga oss ved till en julbrasa. Hvad säger du, om vi skulle börja med björken?
12 NASSE. Får gå. Björk, vill du blifva en bra julbrasa? Mor skall koka en så skön gröt på dig, men du får icke spraka i gröten.
14 BJÖRKEN (sjunger).
(Melodi:konsekvensändrat/normaliserat»Jagkonsekvensändrat/normaliserat gick mig ut en aftonstund»konsekvensändrat/normaliserat.)konsekvensändrat/normaliserat
Ack, låt mig stå till nästa vår
I skogens gröna salar,
När i min krona trasten slår
Och muntra kucku galar!
|748|
Då löfvas jag i solens sken,
Då qvittrar jag på minsta gren
För skog och berg och dalar.
16 NASSE. Stå du till våren, björk. Det är bättre att du sjunger för oss, än att du sprakar för oss. Men här är en gammal, afsigkommen hägg. Svara, hägg: vill du blifva en julbrasa? Mor skall koka lutfisk på dig.
18 HÄGGEN (sjunger).
Ack, låt mig stå till sommardag,
Så har jag sol att hoppas!
Då står jag hvit i ungt behag,
När mina blommor knoppas.
Då doftar jag för fält och dal,
Och barnen möja sommarsal,
När mina grenar toppas.
|203|
20 NISSE. Kan man höra? Han tänker blomma ännu, den gamla stubben. Nå, blomma du, vi taga i stället den unga rönnen. Rönn, vill du blifva en julbrasa? Far skall berätta sagor för dig om små elfvor i månskenet.
22 RÖNNEN (sjunger).
Nej, låt mig stå till nästa höst!
Då blir min drufva mogen.
Jag har en vän, som är min tröst,
Då kommer han så trogen.
Det är en liten sidensvans;
Då står jag röd i aftonglans,
Och röd och gul är skogen.
24 NASSE. Och du tror, att han kommer för din skull? För dina bär kommer han, rönnstackare! Men det är detsamma, du må gerna stå. Här ha vi en surmulen tall med mossa och skägg. Tall, vill du blifva en julbrasa? Farmor skall berätta för dig om jättar och troll.
26 TALLEN. Låt mig vara i fred! Jag ämnar blifva ett skepp.
28 NISSE. Hvad för slag? Skall du blifva ett skepp? Nej, tall, dertill är du för smalbent. Uh, – torka dig om skägget, du är ju nedsmetad med kåda. Vi kunna taga enrisbusken, han känner konsten att spraka. Enrisbuske, vill du hackas fin och strös om julmorgonen i vår förstuga?
30 ENRISBUSKEN. Understå dig att röra mig, så skall du se hur jag klöser! Jag ämnar blifva en sprättbåge.
|749|
32 NASSE. Kantänka! Det är fasligt hvad alla träd i dag äro knottriga. Lyckligtvis ha vi här en präktig julgran. Hugg honom, Nisse!
34 GRANEN (springer undan). Pytt fick du.
|204|
36 NISSE. Han springer! Det var en baddare. Det var det första träd jag sett springa i skogen.
38 NASSE. Att du kan vara så enfaldig! Har du icke sett huru träden springa, när man kör om vintern med god fart på en skogsväg? Mota honom du, så tager jag fatt honom!
(konsekvensändrat/normaliseratDe jaga granen. Alla träden ställa sig i vägen för dem och beskydda sin granne. Slutligen stadna träden i ring, och granen står midti ringen.)konsekvensändrat/normaliserat
40 NISSE (utanför ringen). Jag står icke längre ut. Har man någonsin sett en så inpiskad skog? Jag har fått sex bulor i pannan af att jag puffat mot trädstammarna.
42 NASSE (utanför ringen). Jag har sju hål i jackan och sex i byxorna, för att jag snafvat omkull öfver stubbar och trädrötter.
44 NISSE. Vänta du, gran; jag skall hacka dig till granris och strö dig efter en likprocession.
46 NASSE. Nej, Nisse, var icke dum! Granen vet ju icke till hvilken stor heder han kommer. Hör nu, Grangren eller Granberg, hvad du må heta, vi ämna hugga dig till en julgran. Vi skola kläda dig i blommor, stjernor och guldäpplen. Du skall stå midti salen, du skall skina af ljus, alldeles som himmelen skiner af stjernor. Låt nu beskedligt hugga dig, ty en sådan hög ära kan aldrig vederfaras dig här i den mörka skogen.
48 GRANEN. Bryr jag mig om den äran? Jag tycker mer om att sjelf vexa ända upp till himmelen.
50 NISSE. Skäms du icke att vara så högfärdig?
52 NASSE. Nej, vänta, Nisse; trät icke nu! Vet du icke, Granqvist, att du skall få höra englarna sjunga om julmorgonen?
54 GRANEN. Ja, det är nog skönt, men det hör jag härute också.
|205|
56 NISSE. Skatorna hör du, din stackare, och de skratta åt dig.
58 NASSE. Håll din mun, Nisse; du bara förargar honom. Hör nu, Granfelt, tycker du om små glada barn?
60 GRANEN. Ja, det tror jag. Hvem skulle icke tycka om dem?
62 NASSE. Nå, om du nu låter beskedligt hugga dig till en julgran, så lofvar jag dig, att många små glada barn skola taga i ring och dansa kring dig, och de skola alla hålla så hjertligt af dig.
64 GRANEN. Det var en annan sak. Kan jag göra barnen en glädje, så må du gerna hugga mig i små bitar. Damma till bara!
|750|
66 NASSE. Det var hederligt taladt, Granholm! Men så skall du också bli fin. Och nu är väl skogen så artig och makar åt sig en smula.
68 BJÖRKEN. Få vi med af konfekten?
70 HÄGGEN. Få vi guldstjernor?
72 RÖNNEN. Få vi russin?
74 TALLEN. Få vi flaggor?
76 ENRISBUSKEN. Få vi basa barnen, när de rycka pelsen af julgubben?
78 NISSE. Jag skall basa er!
80 NASSE. Vänta litet, jag vet hvad ni få. Julgubben skall dela ut sina sköna klappar åt hela skogen. Unga björk skall få en ny sol på himmelen och en guldkamm för sina hängande lockar. Gamla hägg skall få en ny vår och nya blommor. Liten rönn skall få körsbärsvin i sin klase och ett sammetssläp för sin sidensvans. Tallen skall få en skeppskråka i sin topp och enrisbusken en sax att klippa sina långa naglar. Jag vill bedja snöflingorna, att de sockra hela skogen hvit, och sedan skall jungfru Solsken smälta sockret till karameller. Hvad säger du nu, allrakäraste skog? Är du nöjd med julklapparna?
|206|
82 ALLA TRÄDEN. Tack, Nasse, nu skall det bli muntert i skogen. (De maka sig ur vägen och lemna granen fri.)
(konsekvensändrat/normaliseratNisse och Nasse hugga granen. Alla träden sjunga och dansa:)konsekvensändrat/normaliserat
Nu så dansa vi i ring på ljung och snö,
Nu så kransa vi omkring vår unga mö.
Julegran är skogens gröna vinterbrud,
Julegran skall bo så skön i blomsterskrud,
Och brudtärnor har hon nog på balen.
Himlens stjernor fålla brudens slöja rik,
Himlens englar hålla der så ljuf musik.
Nu så gläntar jul i port och kammardörr,
Vänta nu en smul, han fort är här, som förr!
Ingen brud är skön som lilla julegran,
Ingen skrud är grön som hon i hela sta’n;
Juleqväll står brölloppet i salen.
Kommentaari
Kommentar
Pjäsen publicerades i Trollsländan 30/12 1871 med titeln »Julgranen». Den omarbetades grundligt till en längre version för Läsning för barn.
Laurent identifierar vissa likheter till dikten om Sampsa i Kalevala: på samma sätt som Nisse och Nasse diskuterar vilket träd som är bäst till ved så rådgör pojken Sampsa först med aspen och furan innan det visar sig att ekens trä är det bästa virket för Väinämöinens skepp (1947, s. 150).
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
4 efter eftersom.
6 dromedarier dromedarer; även nedsättande som ’stor och lunsig’.
10 Korfstickor (trä)stickor med vilka korvskinnet tillsluts vid ändarna efter stoppningen.
12 skön god.
(Melodi: »Jag gick mig ut en aftonstund».) traditionell svensk folkvisa.
kucku göken.
möja formvariant av maja; pryda med lövruskor och blommor.
30 sprättbåge pilbåge.
32 knottriga här: knarriga, vresiga.
76 basa piska, tukta.
Bibliografi
Laurent, Topelius saturunoilijana 1947, s. 150, 289
Lekar.
[201]Hvar få vi en julgran?
(Jul-lek.)
Nisse och Nasse hafva gått till skogen att hugga en julgran. Barnen föreställa träd: en är björk, en är rönn, en är hägg, en är asp, en annan är tall och den sista enrisbuske. Den längsta är gran. Den minsta kan vara en stjerna, som gömmer sig bakom granen. Få träden något hvitt öfver sig, så föreställer det snö.konsekvensändrat/normaliserat
2 NISSE. Uff! Det är besvärligt att vada genom de höga drifvorna. Äro vi nu i skogen?
4 NASSE. Nå, det måtte vi vara,
efter
här stå så många träd.
6 NISSE. Så knotiga och så knaggliga! Sådana
dromedarier
duga icke till annat än ved.
8 NASSE. Skäms du icke, Nisse, att banna de beskedliga träden? Nu stå ju många utan löf, men du skulle se när|202| våren kommer och de kläda sig gröna, för att taga emot göken!
10 NISSE.
Korfstickor
äro de och inga träd. Innan vi söka en julgran, kunde vi först hugga oss ved till en julbrasa. Hvad säger du, om vi skulle börja med björken?
12 NASSE. Får gå. Björk, vill du blifva en bra julbrasa? Mor skall koka en så
skön
gröt på dig, men du får icke spraka i gröten.
14 BJÖRKEN (sjunger).
Ack, låt mig stå till nästa vår
I skogens gröna salar,
När i min krona trasten slår
Och muntra
kucku
galar!
|748|Då löfvas jag i solens sken,
Då qvittrar jag på minsta gren
För skog och berg och dalar.
16 NASSE. Stå du till våren, björk. Det är bättre att du sjunger för oss, än att du sprakar för oss. Men här är en gammal, afsigkommen hägg. Svara, hägg: vill du blifva en julbrasa? Mor skall koka lutfisk på dig.
18 HÄGGEN (sjunger).
Ack, låt mig stå till sommardag,
Så har jag sol att hoppas!
Då står jag hvit i ungt behag,
När mina blommor knoppas.
Då doftar jag för fält och dal,
Och barnen
möja
sommarsal,
När mina grenar toppas.
20 NISSE. Kan man höra? Han tänker blomma ännu, den gamla stubben. Nå, blomma du, vi taga i stället den unga rönnen. Rönn, vill du blifva en julbrasa? Far skall berätta sagor för dig om små elfvor i månskenet.
22 RÖNNEN (sjunger).
Nej, låt mig stå till nästa höst!
Då blir min drufva mogen.
Jag har en vän, som är min tröst,
Då kommer han så trogen.
Det är en liten sidensvans;
Då står jag röd i aftonglans,
Och röd och gul är skogen.
24 NASSE. Och du tror, att han kommer för din skull? För dina bär kommer han, rönnstackare! Men det är detsamma, du må gerna stå. Här ha vi en surmulen tall med mossa och skägg. Tall, vill du blifva en julbrasa? Farmor skall berätta för dig om jättar och troll.
26 TALLEN. Låt mig vara i fred! Jag ämnar blifva ett skepp.
28 NISSE. Hvad för slag? Skall du blifva ett skepp? Nej, tall, dertill är du för smalbent. Uh, – torka dig om skägget, du är ju nedsmetad med kåda. Vi kunna taga enrisbusken, han känner konsten att spraka. Enrisbuske, vill du hackas fin och strös om julmorgonen i vår förstuga?
30 ENRISBUSKEN. Understå dig att röra mig, så skall du se hur jag klöser! Jag ämnar blifva en
sprättbåge
.
|749|32 NASSE. Kantänka! Det är fasligt hvad alla träd i dag äro
knottriga
. Lyckligtvis ha vi här en präktig julgran. Hugg honom, Nisse!
34 GRANEN (springer undan). Pytt fick du.
|204|36 NISSE. Han springer! Det var en baddare. Det var det första träd jag sett springa i skogen.
38 NASSE. Att du kan vara så enfaldig! Har du icke sett huru träden springa, när man kör om vintern med god fart på en skogsväg? Mota honom du, så tager jag fatt honom!
(konsekvensändrat/normaliseratDe jaga granen. Alla träden ställa sig i vägen för dem och beskydda sin granne. Slutligen stadna träden i ring, och granen står midti ringen.)konsekvensändrat/normaliserat
40 NISSE (utanför ringen). Jag står icke längre ut. Har man någonsin sett en så inpiskad skog? Jag har fått sex bulor i pannan af att jag puffat mot trädstammarna.
42 NASSE (utanför ringen). Jag har sju hål i jackan och sex i byxorna, för att jag snafvat omkull öfver stubbar och trädrötter.
44 NISSE. Vänta du, gran; jag skall hacka dig till granris och strö dig efter en likprocession.
46 NASSE. Nej, Nisse, var icke dum! Granen vet ju icke till hvilken stor heder han kommer. Hör nu, Grangren eller Granberg, hvad du må heta, vi ämna hugga dig till en julgran. Vi skola kläda dig i blommor, stjernor och guldäpplen. Du skall stå midti salen, du skall skina af ljus, alldeles som himmelen skiner af stjernor. Låt nu beskedligt hugga dig, ty en sådan hög ära kan aldrig vederfaras dig här i den mörka skogen.
48 GRANEN. Bryr jag mig om den äran? Jag tycker mer om att sjelf vexa ända upp till himmelen.
50 NISSE. Skäms du icke att vara så högfärdig?
52 NASSE. Nej, vänta, Nisse; trät icke nu! Vet du icke, Granqvist, att du skall få höra englarna sjunga om julmorgonen?
54 GRANEN. Ja, det är nog skönt, men det hör jag härute också.
|205|56 NISSE. Skatorna hör du, din stackare, och de skratta åt dig.
58 NASSE. Håll din mun, Nisse; du bara förargar honom. Hör nu, Granfelt, tycker du om små glada barn?
60 GRANEN. Ja, det tror jag. Hvem skulle icke tycka om dem?
62 NASSE. Nå, om du nu låter beskedligt hugga dig till en julgran, så lofvar jag dig, att många små glada barn skola taga i ring och dansa kring dig, och de skola alla hålla så hjertligt af dig.
64 GRANEN. Det var en annan sak. Kan jag göra barnen en glädje, så må du gerna hugga mig i små bitar. Damma till bara!
|750|66 NASSE. Det var hederligt taladt, Granholm! Men så skall du också bli fin. Och nu är väl skogen så artig och makar åt sig en smula.
68 BJÖRKEN. Få vi med af konfekten?
70 HÄGGEN. Få vi guldstjernor?
72 RÖNNEN. Få vi russin?
74 TALLEN. Få vi flaggor?
76 ENRISBUSKEN. Få vi
basa
barnen, när de rycka pelsen af julgubben?
78 NISSE. Jag skall basa er!
80 NASSE. Vänta litet, jag vet hvad ni få. Julgubben skall dela ut sina sköna klappar åt hela skogen. Unga björk skall få en ny sol på himmelen och en guldkamm för sina hängande lockar. Gamla hägg skall få en ny vår och nya blommor. Liten rönn skall få körsbärsvin i sin klase och ett sammetssläp för sin sidensvans. Tallen skall få en skeppskråka i sin topp och enrisbusken en sax att klippa sina långa naglar. Jag vill bedja snöflingorna, att de sockra hela skogen hvit, och sedan skall jungfru Solsken smälta sockret till karameller. Hvad säger du nu, allrakäraste skog? Är du nöjd med julklapparna?
|206|82 ALLA TRÄDEN. Tack, Nasse, nu skall det bli muntert i skogen. (De maka sig ur vägen och lemna granen fri.)
(konsekvensändrat/normaliseratNisse och Nasse hugga granen. Alla träden sjunga och dansa:)konsekvensändrat/normaliserat
Nu så dansa vi i ring på ljung och snö,
Nu så kransa vi omkring vår unga mö.
Julegran är skogens gröna vinterbrud,
Julegran skall bo så skön i blomsterskrud,
Och brudtärnor har hon nog på balen.
Himlens stjernor fålla brudens slöja rik,
Himlens englar hålla der så ljuf musik.
Nu så gläntar jul i port och kammardörr,
Vänta nu en smul, han fort är här, som förr!
Ingen brud är skön som lilla julegran,
Ingen skrud är grön som hon i hela sta’n;
Juleqväll står brölloppet i salen.