Barnens bön för alla.

(Nyårsqvällen.)

Ett år förlidit. Ett annat år

Ur mörka skötet af tiden går,

Och menskolifvet är blott en gnista

I verldens natt, der hon snart skall brista.

5Kom vid den manande klockans ljud,

Kom, låt oss böja vårt knä för Gud

Och prisa evigt Hans namn och kalla

Hans stora nåd öfver oss och alla!

Tillbedja Honom i himlens höjd,

10Det är vår bästa, vår högsta fröjd.

Vi prisa Honom med barnslig tunga,

Fast alla englar Hans lof besjunga.

Hans allmakts thron öfver verlden står,

Och dock Han räknat vårt hufvudhår.

15Årtusen buga sig för Hans under,

Och dock Han mäter vårt lifs sekunder.

Från evigheternas majestät

Han skådar ned på vårt lätta fjät.

Så sakta går ingen suck från jorden,

20Att icke Herren förnimmer orden.

Och Gud, som hafver små barnen kär’,

Han ser till dig, fast du liten är,

Han hör din bön, när från jorderingen

Du ber för alla och glömmer ingen.

Bed för dina föräldrar:

25O Gud, välsigna med din nåd

Min fader och min moder.

Upplys dem med ditt helga råd;

Var deras sköld och roder.

Bevara dem och allt vårt hem,

30Och lär oss lyda, älska dem,

Som dyraste klenoder.

Bed för dina syskon:

Vi äro grenar af en stam,

Vi äro syskon kära.

Så låt oss gå förenta fram

35I endrägt och i ära.

Bevara oss för split och kif,

Och låt oss i vårt hela lif

Hvarandras sorger bära.

Bed för dina lärare:

O Gud, som vill den nåd mig ge,

40Att nyttig lärdom höra,

Välsigna mina lärare,

Som till ditt ljus mig föra.

De vattna dina goda frön;

Så hör min innerliga bön:

45Låt mig dem glädje göra.

Bed för dina vänner:

Jag har en vän och kanske två,

Och kanske har jag andra.

Gud, låt din engel med dem gå,

Hvar de i verlden vandra.

50Och låt oss trogna vänner bli

I all den nöd vi råka i,

Så hjelpa vi hvarandra.

Bed för dina ovänner:

Jag arma barn, som vet hur svag

Jag sjelf så ofta felat,

55Af hjertat nu förlåter jag

Dem, som mig förfördelat.

Min Gud, bevara dem också,

Ehvad mot mig de brutit må

Och kanske det ej velat.

Bed för ditt fädernesland:

60Vårt land, min Gud, vårt fosterland,

Uti ditt hägn bevara.

Sträck öfver det din allmakts hand

I all dess sorg och fara.

Och låt det, i ditt ljus invigdt,

65Bli stort och fritt och segerrikt,

Och så ditt vittne vara.

Bed för din furste:

Min Gud, beskydda vår monark.

Upplys hans ädla sinne,

Att i hans land må lag bli stark

70Och frihet bo derinne,

Och att hans thron må byggas skön

Af brutna fjettrar och hans lön

Bli ett välsignadt minne.

Bed för dig sjelf:

Min Gud, min Fader, blif hos mig

75I denna verldens villa.

Förlåt mig hvad jag bröt mot dig

Och gjort mot andra illa.

Mitt lif, min lycka lägger jag

I dina händer natt och dag.

80Låt mig din nåd ej spilla.

Bed för de olyckliga:

Du gaf mig, Herre, ditt öfverflöd,

Ett älskadt hem och ett dagligt bröd,

Frid, helsa, glädje och helga orden;

Nu beder jag för all sorg på jorden:

85För de olyckliga utan tal;

För dem, som qvida i hungerns qval;

För dem, som frysa i vinternatten;

För dem, som sjunka i hafvets vatten;

För dem, som smäkta i öknens sand;

90För dem, som flykta för eld och brand;

För dem, som vandra med tiggarstafvar;

För dem, som gråta på kära grafvar;

För alla sjuka i sömnlös qväll;

För alla fångar i jern och cell;

95För de landsflyktiga, de fördrifna,

De faderlösa, de öfvergifna;

För de vansinnigas mörka natt;

För dem, som mist sina ögons skatt;

För alla lytta; för dem en tunga

100Du nekat, Gud, att ditt lof besjunga;

För dem, som sörja sitt fosterland;

För slafven under hans bödels hand;

För de förtryckta; de skuldlöst dömda;

För de förskjutna och de förglömda;

105För dem, som Dig, Herre Jesu Christ,

Ha aldrig kännt eller tidigt mist;

För alla sorgsna, för alla arma;

Gud, öfver dem dig i nåd förbarma!

Bed för de brottsliga:

Så vill jag bedja för dem också,

110Som långt från Gud uti synden gå:

För dem, som stjäla; för dem, som röfva;

För dem, som Herren med blod bedröfva;

För dem, som fresta oss till förderf;

För dem, som ockra på enkors skärf;

115För dem, som svika sin vän i nöden,

Dem, som förråda sitt land i döden;

För dem, som smäda med ondt försåt;

För dem, som glädjas åt oskulds gråt;

För dem, som häda; för dem, som hyckla;

120För dem, som fräckt med allt heligt gyckla;

För dem, som dränka sin själ i rus;

För dem, som bränna sin nästas hus;

För dem, som sälja för guld sin ära;

För dem, som ljuga och mened svära;

125För dem, som yfvas i flärdens sal,

I uselt högmod, i afunds qval;

För dem, som frossa; dem, som förtrycka,

Och dem, som spela om menskolycka;

För dem, som neka den arme bröd;

130För dem, som stöta sitt barn i nöd;

För dem, som banna sin far och moder;

För dem, som hata sin egen broder;

För dem, som Dig, Herre Christ, försmå

Och mot din heliga ande stå;

135O, att med ånger till Dig de blicke!

O Herre, Herre, förskjut dem icke!

Bed också för de lyckliga:

All glädje, som all sorg, den är,

O Gud, din ädla gåfva.

Lär dem, som du din nåd beskär,

140Att dig af hjertat lofva.

Gif, att det goda löjet slår

Som blommor upp ur jordens vår,

När jordens sorger sofva.

Bed för de goda:

Välsignad vare den, som går

145I Christi spår på jorden

Och torkar sina likars tår,

Der den är bitter vorden,

Och offrar all sin lefnads tid

Åt menskors lycka, menskors frid

150Med gerningen och orden.

Bed för hedningarne:

Guds klarhets ljus, Guds nådes sken,

Som lyser verlden vida,

Upplys ock dem, som länge ren

I mörkret Dig förbida.

155Förutan Dig de ha ej ro,

Ej tröst, ej frid, ej hopp, ej tro;

Sänd dem ditt ljus, det blida.

Bed för allt lefvande:

Din är den vida jordens rund

Och allt hvad derpå andas.

160Låt ej vår fröjd i hvarje stund

Med andras plågor blandas.

Se, Herre, mildt till djurens qval;

Låt ock för dem i dödens dal

En bättre morgon randas.

Bed för de döda:

165De döda sofva. Gud allen,

Han vet hvad grafven täcker.

Men, Jesu Christ, som grafvens sten

Och dödens kedja bräcker,

O, låt dem sofva i ditt namn

170Och vakna, Jesu, i din famn,

När dem din röst uppväcker.

Lofva Gud och bed för Guds rike:

Sist beder jag så innerlig:

Din nåd ej från oss vike.

All verldens rund lofsjunge Dig,

175O Fader utan like!

Gud, allt vårt hopp! Gud, all vår frid!

Ack, blif hos oss till evig tid!

Tillkomme så ditt rike.