Slug skall man vara.

1 Petter Mårtens kom efter sitt mjöl till qvarnen. – Så och så mycket skall mjölet vara, konsekvensändrat/normaliserat menade Petter, – för så och så mycket råg förde jag hit.

2 – Det skall vara en kappe mer, konsekvensändrat/normaliserat svarade Matts mjölnare, som finnarne kalla Mylly Matti.

3 – Nej, men, konsekvensändrat/normaliserat sade Petter.

4 – Jo, men, konsekvensändrat/normaliserat sade Matti, – för så och så mycket förde du hit.

5 Matti var envis. Hvad skulle Petter krångla, när han fick mer? Men den som var arg, det var mjölnarens Maja.

6 – Hör nu, Matti, konsekvensändrat/normaliserat sade hon till sin gubbe, – du är så stockdum, att du kan äta skeden med, när du äter gröt. Hvarför skulle du skänka Petter en kappe mjöl, när han ej ville ha det?

7 – För att det med rätta var hans, konsekvensändrat/normaliserat sade Matti oskyldigt.

8 – Hans och hans? Ditt var det, när han intet ville ha det. Man skall vara om sig, man skall vara slug.

9 Matti beundrade Majas öfverlägsna förstånd. Hon var om sig, hon var slug, hon! Men en dag jemrade hon sig: – Råttorna äta upp oss.

10 – Intet ha de rört mig, konsekvensändrat/normaliserat sade Matti.

11 – De äta upp allt hvad vi ha, konsekvensändrat/normaliserat förklarade Maja. –konsekvensändrat/normaliserat I natt ha de ätit hål i Mickelsons säck.

12 – Nå, gillra ut fällor!

13 – Tror du de gå i fällor? Pytt heller, därtill äro de alldeles för sluga. Men nu skall jag vara slugare än de. Jag skall gillra en råttsax och strö mjöl öfver den, så att de se bara mjölet.

14 Maja gillrade ut en råttsax på qvarngolfvet och strödde mjöl öfver saxen. Om en stund hörde hon Lill-Matt skrika, så att han öfverröstade qvarnhjulet.

15 – Hvad går åt pojken? konsekvensändrat/normaliserat Lill-Matt var en frihetsälskande karl om tre år och företog sig vandringar utan polis. Ganska riktigt satt han nu med högra foten i råttsaxen.

16 – Fick du något? konsekvensändrat/normaliserat frågade Matti från tratten i öfra qvarnvåningen.

17 – Bara en pojke, som brås på sin dumma far, konsekvensändrat/normaliserat svarade Maja, medan hon lösgjorde saxens offer.

18 – Nu skall jag vara slugare, konsekvensändrat/normaliserat tänkte Maja. – Hvad bry de sig om små saxar och fällor? Jag skall gillra ett berg öfver dem. konsekvensändrat/normaliserat Hvarpå Maja tog en gammal kasserad dammlucka, tung som en dörr, ställde en lagom pinne under den och under pinnen ett stycke stekt ost. – Lukten skall locka dem, här blir kalas. Hela råttsvärmen skall gnaga i kapp, och plums faller luckan.

19 Följande morgon blef Maja nyfiken. Riktigt, luckan var nedfallen, men stod upphöjd med kanten. Mindre|84| än sex kunde de icke vara därunder, kanske dussinet fullt. Maja upplyfte triumferande luckan och fann sin bästa höna, som låg alldeles nedplattad under råttornas berg.

20 – Fick du något? konsekvensändrat/normaliserat ropade Matti från tratten.

21 – Jo, konsekvensändrat/normaliserat svarade Maja halfgråtande, – jag börjar också att brås på dig, far! Huru kunde jag glömma, att hönsen bruka stjäla sig in i qvarnen, för att nafsa sin andel från kornsäckarna?

22 Nu blef det slut för en tid med kriget mot råttorna. Men de otacksamma snyltgästerna förstodo så litet Majas fredsälskande tänkesätt, att de blefvo allt oförskämdare. Slutligen gnagde de sönder Mattis stöflar och Majas strumpor.

23 – Se på dem, som blifvit så matfriska! konsekvensändrat/normaliserat sade Matti.

24 – Nej, nu hjelper intet annat, än att vi låna klockarens missa. Hon skall vara en illmarigt slug råttkatt, säger klockarmor.

25 – Så, så, konsekvensändrat/normaliserat sade Matti. – Bara hon intet narrar dig.

26 – Jag måtte väl ha mera förstånd, än katten och du, konsekvensändrat/normaliserat fnurrade Maja.

27 Maja fick låna klockarens missa och undfägnade henne så med mjölk och mjölgröt, att missan intet brydde sig alls om råttorna. – Jaså, konsekvensändrat/normaliserat sade Maja; – tänker du vara slugare än jag? konsekvensändrat/normaliserat Hvarpå hon lät missan svälta i två dagar med den framgång, att missan tog hennes bästa tuppkyckling. Något skall man ju ha, när man är bjuden till främmande.

28 – Fick du något? konsekvensändrat/normaliserat frågade Matti.

29 – Sicken en! Vänta du, nu skall hon först få svälta och sedan bli instängd i qvarnen!

30 Missan var hungrig och lade sig på lur för att nu ändtligen sköta sin tjenst. Råttlukt var där i alla vrår. Men råttorna voro lika sluga som missan, och aktade sig väl att krypa fram ur sina hål. Missan fick vänta. Men missan var icke för ro skull så illmarigt slug, som klockarmor beskrifvit henne. Där låg en tom säck på qvarngolfvet. – Om jag nu kryper i säcken, konsekvensändrat/normaliserat tänkte missan, – så känna råttorna bara mjöllukten och tro, att jag sprungit bort.

31 Ja, missan kröp i säcken. Men det skulle hon ej ha gjort. Ty Matti hade mycket den natten att mala och gick med lykta i qvarnen för att|86| se, om där fanns mäld i tratten, att ej stenarna löpte heta. Då rörde sig något i den tomma säcken. – Jaså,konsekvensändrat/normaliserat konsekvensändrat/normaliserat tänkte Matti, – äro de där nu? Nu duga ej stöflar och strumpor mer åt dem, nu skall det vara säckens bästa mjöl. Men jag skall narra dem. Slug skall man vara.

32 Matti knöt försigtigt säckbandet i en smällknut, kastade säcken på ryggen och gick till qvarnrännan. Vattnet forsade, Matti höll säcken så länge under |1110|vattnet, att nu borde råttorna därinne väl vara döda. – Hur de sprattla och pipa, de stackarna! konsekvensändrat/normaliserat tänkte Matti. – Uff, sådant otäckt göra. Men nu skall jag narra Maja, som är så obegripligen slug!

33 När allt var stilla i säcken, gick Matti hem, tog säcken med sig och lade den på stolen bredvid sängen, där Majas kjol hängde. Om morgonen ville Maja taga sin kjol och fann till sin förundran en våt säck. – Hvad är det? konsekvensändrat/normaliserat sade hon.

34 – Det är nypotäter, konsekvensändrat/normaliserat sade Matti. Så slug tyckte han sig ej ha varit i hela sitt lif. Nypotäter! Och så skulle det befinnas vara de så länge förgäfves jagade råttorna! Matti skrattade, så, att han föll att sitta på säcken.

35 – Hör nu, gubben min, konsekvensändrat/normaliserat sade Maja misstroget, – du är skapad att narras, intet att narra andra. Upp med säckbandet!

36 Smällknuten skars upp, och där låg klockarens berömda missa alldeles som hon gick här i verlden, med den skillnad, att nu var hon stendöd. Mattis ovanliga munterhet fick en förbluffad ände.

37 – Dum, dum, dum, dum! konsekvensändrat/normaliserat var det första, som Maja fick öfver sina förskräckta läppar. Hon hade kunnat tillägga, som man ofta har skäl att tillägga: – dum och välment!

38 När hon återfått en bit af sitt förra kurage, tillade hon: – Nu hjelper intet annat, än att bränna upp hela qvarnen!

39 – Må det? konsekvensändrat/normaliserat sade Matti.

40 – Jo, konsekvensändrat/normaliserat sade Maja, – slug skall man vara.

41 – Må det? konsekvensändrat/normaliserat sade Matti en gång till.