Stockflötaren.

(Yrkesvisa 11.)

Den brusande elfven bär skogarnas barn,

De stupade furor, till sågar och qvarn.

Jag vallar de villa

Förskingrade stockar,

5Jag måste dem drilla

I kedjade flockar,

Och gossen gör båtar af strändernas flarn.

Ut måste jag springa på svigtande bro;

Den rullande stocken är icke att tro;

10Han sjunker, han svänger,

Han dränker den bäste.

Jag hoppar och klänger

Från fäste till fäste

Och väter min byxa och tappar min sko.

15Den mäktiga floden förtörnas ibland,

Han tycker ej om mina kedjor och band,

Han sliter sin boja,

Han skingrar min flotta

Och spillrorna skoja

20Förutan all måtta,

Och der står jag redlös med staken i hand.

Men när jag munsjörerna stadigt har fäst,

Bär floden sin börda som starkaste häst

Och skjutsar mig gratis,

25Tilldess jag på stranden

Får koka potatis

Och sofva i sanden

Och glömma min möda och må som en prest.