1 Det var engång en qvastgumma, som hade två barn, Tutteli och Putteli, och Tutteli var en gosse, men Putteli var en flicka. En dag hade gumman förtjenat 20 öre och sade till barnen: här äro två tioöreslantar; gån till staden, att köpa bröd!
2 Barnen hade aldrig varit till staden förr och frågade hvilken väg de skulle gå. Det är ingen konst, sade gumman. Först gå ni efter stora landsvägen, och när ni komma till backen med enrisbuskarne, grenar sig vägen. Då gå ni den vägen fram, som är bättre.
3 Detta tyckte barnen vara en god vägledning, och så gingo de glade åstad |610|med sina slantar, ty det var ju mycket roligt att engång få komma till staden.
4 När de kommo till backen med enrisbuskarna och sågo två vägar framför sig, begynte de tänka vid sig sjelfva hvilken väg, som kunde vara den bättre. Men det förekom dem, som om båda vägarne voro lika goda, och de stadnade en stund alldeles rådville.
5 Då satt en rödstjert i björken vid vägen till höger och sjöng: torrt bröd, torrt bröd, qvirrevitt! Men en kråka satt bland enrisbuskarna vid vägen till venster och kraxade: kringlor och pepparkakor, kringlor och pepparkakor, qva, qva!
6 – Hör du, Tutteli, sade Putteli: rödstjerten sjunger torrt bröd; det är bäst, att vi gå ditåt och uträtta vårt ärende.
7 – Nej, sade Tutteli till Putteli: kråkan lofvar oss kringlor och pepparkakor. Den vägenoriginal: sägen måste ju vara bättre.
8 Och så kunde de icke komma öfverens, utan beslöto att taga hvar sin tioöreslant och skildes åt på de olika vägarna.
|229|
9 Men alla vägar leda till Rom, och båda vägarna ledde till staden. När Tutteli gått en stund, kom han till ena stadsporten, och der satt en madam vid ett bord och skrek: två för ett öre, två för ett öre!
10 –konsekvensändrat/normaliserat Hvad kan det vara? tänkte Tutteli och klef fram till madamens bord. Der fick han stora ögon, ty bordet var fullradadt med pepparkakor och små kringlor på band. –konsekvensändrat/normaliserat Får jag två kringlor för ett öre? frågade Tutteli.
11 – Ja, sade madamen. –konsekvensändrat/normaliserat Pepparkakorna kosta två öre, men det får vara för ett.
12 – Nej, så billigt! tänkte Tutteli vid sig sjelf. –konsekvensändrat/normaliserat Hvad mor skall bli glad, när hon får så mycket godt för så billigt pris! konsekvensändrat/normaliserat Och så köpte han kringlor för hälften af sina pengar; – huru många fick han? – och för andra hälften köpte han pepparkakor; – huru många fick han?
13 Derpå gick Tutteli att bese staden, och det var mycket märkvärdigt. Der voro höga hus, granna mamseller och skrafvelmessingsspeglar i alla bodfönster. Skrafvelmessing, se, det var något! Tutteli såg sig omkring och begynte blifva hungrig.
14 – Jag kunde väl äta en kringla, efter de äro så billiga. Men bara en endaste en! konsekvensändrat/normaliserat Och så åt han en kringla.
15 Efter en liten stund var han åter hungrig, och det smakade efter mera. – Jag kunde väl smaka också på en pepparkaka, efter madamen prutade, tänkte han. –konsekvensändrat/normaliserat Men bara den ena! konsekvensändrat/normaliserat Och så åt han pepparkakan.
16 Ju mera han åt, desto hungrigare blef han. Och så gick åter en kringla och åter en pepparkaka. Men bara en. Nu begynte Tutteli tänka på hemvägen, ty det led mot aftonen.
|611|
17 Tutteli vandrade med långsammaoriginal: långsamna steg framåt, ty han var både trött och hungrig. Och den ena kringlan och pepparkakan efter den andra gick samma väg ned i hans lilla mage, men bara en i sender. Ty för hvar gång han mumsade, tänkte han: bara en endaste en!
|230|
18 Slutligen hade han bara en kringla och en pepparkaka qvar i sin ficka. Ja, det är nu bara en, tänkte han, och den förslår ändå icke till qvällsvard åt alla. Och så åt han den sista.
19 Tutteli kom hem, och der sutto qvastgumman och Putteli och åto förnöjda sin qvällsvard af brödet, som Putteli köpt. Ty Putteli hade kommit till den andra stadsporten, och der hade hon straxt uträttat sitt ärende i bagareboden.
20 – Nå, Tutteli, sade qvastgumman, –konsekvensändrat/normaliserat hvar har du brödet?
21 Tutteli tummade sin mössa, så att hon blef alldeles fyrkantig, och begynte berätta om alla herrligheter i staden, om de stora husen, de granna mamsellerna och skrafvelmessingsspeglarna, som hängde i bodfönstren.
22 – Men hvar har du ditt bröd? frågade qvastgumman.
23 Tutteli gjorde mössan trekantig i stället för fyrkantig och beskref madamen, som satt med sitt bord vid stadsporten, och huru otroligt billigt hon sålde de allrararaste saker.
24 – Men hvar har du ditt bröd? frågade gumman för tredje gången.
25 Tutteli måste nu fram med sanningen, och det värsta var, att han allt ännu var hungrigare, än en varg om julmorgonen.
26 – Sätt dig till bords, sade gumman.
27 Tutteli vek mössan rund igen och satte sig att äta. Det var märkvärdigt, att det torra brödet smakade bättre än både kringlor och pepparkakor.
28 – Nå, sade gumman, –konsekvensändrat/normaliserat kan du nu säga mig: hvilkendera vägen var bättre: den, som gick efter snålheten, eller den, som gick efter lyda mor?
29 – Lyda mor, sade Tutteli.
30 – Kom ihåg det, sad’ gumman.
31 Och Putteli dukade snällt af bordet och bäddade sängen. Och Tutteli och Putteli lade sig att sofva med qvastgumman.
Kommentaari
Kommentar
Sagan publicerades i Trollsländan 4/2 1871 som nr 3 av 8 i sviten Elis skrin, en serie berättelser som »tomten Eli» samlat i ett glasskrin (Trollsländan 7/1 1871, se »Elis skrin» med kommentar, ZTS X:2 samt Laurent 1947, s. 75, 303 f.; jfr Svensson 2016, s. 75). Ytterligare tre sagor ur sviten ingår i Läsning för barn: »Prestgårdsflickorna» (s. 611), »Lilla Genius» (s. 712) och »Myreborg och Gråmossa» (s. 731).
Vasenius framhåller den självbiografiska kopplingen till Topelius egen uppfostran: att tränas i uppoffrande. På samma sätt som Tutteli i sagan har Topelius minnen av att själv ha slukat godsaker som systern klarade att spara till följande dag, jfr passagen med kringlan i »Moppe» (s. 112 f.; Vasenius I, s. 268; Laurent 1947, s. 86 f.).
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
1 qvastgumma gumma som tillverkar och säljer kvastar.
5 Då satt en rödstjert i björken vid vägen till höger [...] kringlor och pepparkakor, qva, qva! Jfr legenden om Herakles vid skiljevägen, där han möter fru Lusta och fru Dygd som lockar honom åt var sitt håll; Xenofons myt tolkades självständigt på svenska av Georg Stiernhielm i Hercules (1658); Topelius hade redan i tonåren läst Stiernhielm (Forssell 2013, s. 426; Laurent 1947, s. 156). Också i »Björken och Stjernan» kommer två syskon till ett vägskäl där fåglar visar den rätta vägen.
13 skrafvelmessingsspeglar [...] Skrafvelmessing dial. om bladmässing; mässingsblandning som främst användes till prydnadsföremål.
14 efter eftersom.
Bibliografi
Forssell, Hertiginnan af Finland och andra historiska noveller, ZTS V 2018, s. 426; Laurent, Topelius saturunoilijana 1947, s. 75, 86 f., 156, 303 f.; Svensson, »Onkel Adams Linnea», 2016, s. 75; Vasenius I 1912, s. 268; Topelius, Övrig barnlitteratur, ZTS X:2 2021
Den bättre vägen.
1 Det var engång en
qvastgumma
, som hade två barn, Tutteli och Putteli, och Tutteli var en gosse, men Putteli var en flicka. En dag hade gumman förtjenat 20 öre och sade till barnen: här äro två tioöreslantar; gån till staden, att köpa bröd!
2 Barnen hade aldrig varit till staden förr och frågade hvilken väg de skulle gå. Det är ingen konst, sade gumman. Först gå ni efter stora landsvägen, och när ni komma till backen med enrisbuskarne, grenar sig vägen. Då gå ni den vägen fram, som är bättre.
3 Detta tyckte barnen vara en god vägledning, och så gingo de glade åstad |610|med sina slantar, ty det var ju mycket roligt att engång få komma till staden.
4 När de kommo till backen med enrisbuskarna och sågo två vägar framför sig, begynte de tänka vid sig sjelfva hvilken väg, som kunde vara den bättre. Men det förekom dem, som om båda vägarne voro lika goda, och de stadnade en stund alldeles rådville.
5
Då satt en rödstjert i björken vid vägen till höger och sjöng: torrt bröd, torrt bröd, qvirrevitt! Men en kråka satt bland enrisbuskarna vid vägen till venster och kraxade: kringlor och pepparkakor, kringlor och pepparkakor, qva, qva!
6 – Hör du, Tutteli, sade Putteli: rödstjerten sjunger torrt bröd; det är bäst, att vi gå ditåt och uträtta vårt ärende.
7 – Nej, sade Tutteli till Putteli: kråkan lofvar oss kringlor och pepparkakor. Den vägenoriginal: sägen måste ju vara bättre.
8 Och så kunde de icke komma öfverens, utan beslöto att taga hvar sin tioöreslant och skildes åt på de olika vägarna.
|229|9 Men alla vägar leda till Rom, och båda vägarna ledde till staden. När Tutteli gått en stund, kom han till ena stadsporten, och der satt en madam vid ett bord och skrek: två för ett öre, två för ett öre!
10 –konsekvensändrat/normaliserat Hvad kan det vara? tänkte Tutteli och klef fram till madamens bord. Der fick han stora ögon, ty bordet var fullradadt med pepparkakor och små kringlor på band. –konsekvensändrat/normaliserat Får jag två kringlor för ett öre? frågade Tutteli.
11 – Ja, sade madamen. –konsekvensändrat/normaliserat Pepparkakorna kosta två öre, men det får vara för ett.
12 – Nej, så billigt! tänkte Tutteli vid sig sjelf. –konsekvensändrat/normaliserat Hvad mor skall bli glad, när hon får så mycket godt för så billigt pris!
konsekvensändrat/normaliserat Och så köpte han kringlor för hälften af sina pengar; – huru många fick han? – och för andra hälften köpte han pepparkakor; – huru många fick han?
13 Derpå gick Tutteli att bese staden, och det var mycket märkvärdigt. Der voro höga hus, granna mamseller och
skrafvelmessingsspeglar i alla bodfönster. Skrafvelmessing
, se, det var något! Tutteli såg sig omkring och begynte blifva hungrig.
14 – Jag kunde väl äta en kringla,
efter
de äro så billiga. Men bara en endaste en! 
konsekvensändrat/normaliserat Och så åt han en kringla.
15 Efter en liten stund var han åter hungrig, och det smakade efter mera. – Jag kunde väl smaka också på en pepparkaka, efter madamen prutade, tänkte han. –konsekvensändrat/normaliserat Men bara den ena!
konsekvensändrat/normaliserat Och så åt han pepparkakan.
16 Ju mera han åt, desto hungrigare blef han. Och så gick åter en kringla och åter en pepparkaka. Men bara en. Nu begynte Tutteli tänka på hemvägen, ty det led mot aftonen.
|611|17 Tutteli vandrade med långsammaoriginal: långsamna steg framåt, ty han var både trött och hungrig. Och den ena kringlan och pepparkakan efter den andra gick samma väg ned i hans lilla mage, men bara en i sender. Ty för hvar gång han mumsade, tänkte han: bara en endaste en!
|230|18 Slutligen hade han bara en kringla och en pepparkaka qvar i sin ficka. Ja, det är nu bara en, tänkte han, och den förslår ändå icke till qvällsvard åt alla. Och så åt han den sista.
19 Tutteli kom hem, och der sutto qvastgumman och Putteli och åto förnöjda sin qvällsvard af brödet, som Putteli köpt. Ty Putteli hade kommit till den andra stadsporten, och der hade hon straxt uträttat sitt ärende i bagareboden.
20 – Nå, Tutteli, sade qvastgumman, –konsekvensändrat/normaliserat hvar har du brödet?
21 Tutteli tummade sin mössa, så att hon blef alldeles fyrkantig, och begynte berätta om alla herrligheter i staden, om de stora husen, de granna mamsellerna och skrafvelmessingsspeglarna, som hängde i bodfönstren.
22 – Men hvar har du ditt bröd? frågade qvastgumman.
23 Tutteli gjorde mössan trekantig i stället för fyrkantig och beskref madamen, som satt med sitt bord vid stadsporten, och huru otroligt billigt hon sålde de allrararaste saker.
24 – Men hvar har du ditt bröd? frågade gumman för tredje gången.
25 Tutteli måste nu fram med sanningen, och det värsta var, att han allt ännu var hungrigare, än en varg om julmorgonen.
26 – Sätt dig till bords, sade gumman.
27 Tutteli vek mössan rund igen och satte sig att äta. Det var märkvärdigt, att det torra brödet smakade bättre än både kringlor och pepparkakor.
28 – Nå, sade gumman, –konsekvensändrat/normaliserat kan du nu säga mig: hvilkendera vägen var bättre: den, som gick efter snålheten, eller den, som gick efter lyda mor?
29 – Lyda mor, sade Tutteli.
30 – Kom ihåg det, sad’ gumman.
31 Och Putteli dukade snällt af bordet och bäddade sängen. Och Tutteli och Putteli lade sig att sofva med qvastgumman.