Lukuteksti

|215|

6. Töckenöarna.

Har du sett mina klippor i Östersjön,

Mina skimrande öar i böljan grön,

Hur de stiga ur töcknen en afton sen,

Hur de sjunka en morgon i solens sken?

5Och de undrande barnen på stranden stå:

– Låt oss ro, låt oss ro till de öar blå!

|916|

Det är icke så långt öfver vattnens bro,

Det är icke en mil att i afton ro.

– Och hvad gifver min flicka, om jag ror dit

10Och dig hemtar från töcknen en blomma hvit?

– Jag vill gifva min rödaste ros för den,

Men min gosse lemma start skall komma till morgon igen kommentar .

Glada gossen han rodde till töcknens land,

Medan barnen de väntade tyst på strand.

15Och de väntade, väntade lemma start natten om kommentar ,

Men den väntade båten ej återkom.

När jag samm der i går öfver hafvets våg,

I de blånande töcknen en båt jag såg,

Och der rodde en gammal, gammal man,

20Men så långt ifrån målet ännu var han.

(Slut på sjette delen.)

Jfr motivet med den förtrollade ön som inte underkastar sig (den fiktiva) verklighetens lagar i »När man sofver på rosor» (se komm., s. 1250 f.).

12 skall komma till morgon igen skall komma tillbaka följande morgon.

15 natten om från nattens början till dess slut.

Laurent, Topelius saturunoilijana 1947, s. 138 f.