Jennys förmaningar.

Kammarlek.

Teatern föreställer en kammare. Jenny inkommer ensam och ser icke Tippi, som ligger på golfvet med högra armen och bägge benen afbrutna.

3 JENNY. I dag ha vi lof på första maj. Nu är jag fin och kammad som en prinsessa, och nu har jag rent, stärkt förkläde och röda strumpor och sprittnya skor. Nej, hvad jag är fin, jag är så super ... super ... hur var det mamma sade? – superfin! Det är för att jag är så rysligt ordentlig. Jag viker alltid ihop mina kläder på en stol, när jag lägger mig, och så vet jag alltid om morgonen hvar jag skall söka dem. Alla mina saker och mina dockor äro så otroligt ordentliga. Är det inte skam att se huru Lotten Liljekrona låter sina dockor ligga på golfvet, så att man trampar på dem! Sådan slarfmaja! Har jag inte sagt henne så många gånger: Lotten, Lotten, hur sköter du dina barn? Tänk nu, Lotten, hur du låter|142| dem frysa i bara lintyget! Dockklädningen släpar i spottlådan, hatten och kängorna ligga mössätna under dockskåpet. Man |1001|skall vara ordentlig, ser du; Tippi är alltid så fin, hon, och hvar afton kläds hon af och lägges i vaggan och hvar morgon kläds hon på. När du kommer till oss på första maj, skall du få se huru rysligt snygg hon är ...

(En hund skäller utanför.)

4 Så, nu skäller Vakt vid porten. Det är Lotten som kommer. (Tittar i fönstret.) Nej, det är ryssen, som bjuder ut glace. (Man hör utanför):konsekvensändrat/normaliserat Åsche maråsche! Om jag skulle köpa för 25 penni glace? Ja, jag vet, mamma bjuder på strufvor och mjöd, men tuttelidu, se, det vore något att bjuda på glace!

(Hon springer till bordet att söka sin sparbössa, men trampar på Tippi. Kratsch.)

5 Hvad var det? Tippi? Min Tippi! (Storgråtande.) Min Tippi på golfvet, utan armar och ben; uhuhu, min stackars Tippi, min egen Tippi! Hvem har gjort dig så illa? (Häftigt och harmset.) Det har Vakt gjort. Ingen annan har gjort det, än Vakt. Vakt är en varg, som äter upp mina små barn. Vakt! Vakt! ... Nej, han kommer inte om han hör, att jag är ond på honom. (Lockande.) Vakt! Vakt, icispråk: franska!konsekvensändrat/normaliserat

(Vakt kommer, Jenny fattar en käpp.)

7 JENNY. Bekänn, att det är du, som ätit upp Tippis armar och ben! Ser du käppen, Vakt? Vill du bekänna! Jaså, du vill inte? Då skall du få en risbastu, så det sprakar i pelsen.

9 RÖSTEN (talar osynlig med hundspråk). Slå mig inte, prinsessa, jag är oskyldig!

11 JENNY (häpen). Hvad för något? Kan du tala, du?

13 RÖSTEN. Jag måste ju svara, när du frågar.

15 JENNY. Hör på den! Det var märkvärdigt. Nog har jag läst det i sagorna, men aldrig har jag trott, att hundarna kunna tala.

17 RÖSTEN. Hvarför skulle ej hundarna tala sitt språk, som du talar ditt? Det behöfver ju bara öfversättas. Är jag inte fars och mors trotjenare, som dag och natt vaktar gården mot tjufvar? Får jag ej frysa och svälta, jag? Och är jag inte din vän, alltifrån den tid när du var så liten, att du blott kunde krypa? Då kröp du till mig och ref mig i öronen och ryckte hår ur min mjuka pels. Blef jag ond, jag? Hvarför vill du nu slå mig?

19 JENNY. För att du ätit upp Tippis armar och ben. Fy, Vakt, fy, stor skam! Huru kan man göra så illa åt ett litet barn? Stackars Tippi har aldrig gjort någon illa,|144| hon, och ändå kan du vara så grym! Man skall vara beskedlig mot små barn, Vakt! Man skall akta dem som porslinsdockor, man skall vara snäll och ordentlig med dem. Fy, en sådan otäcking du är, Vakt! Du måste få ris.

21 RÖSTEN. Hör nu, prinsessa, jag förstår inte hvad du säger. Jag har ju |1002|hela natten legat på vakt vid trappan, och först nu på morgonen fick jag ett ben i köket. Aldrig kan det ha varit Tippis ben; det smakade som ett oxben.

23 JENNY. Men där ser du ju huru stackars Tippi är utan ben. Hade Tippi varit en fågel, skulle jag tro, att vargen har varit Misse, men aldrig har jag hört, att Misse fått smak på dockor. Nej, det är du, Vakt, det är du, och därför skall du få ris.

25 VAKT. Vov-vov.original: Vov-vov,

27 JENNY. Nå, se, nu bekänner du själf, att det var du. Couchespråk: franska, Vakt! Lägg dig beskedligt ned, så skall jag inte basa så hårdt.

29 RÖSTEN. Förstår du inte hundspråket? När jag säger vov-vov, betyder det: här kommer någon, gif akt! Och se, nu kommer käppen till min rygg, och jag säger: gif akt, käpp, att du ej straffar en oskyldig! Fråga Tippi! Hon må väl bäst veta hvem som ätit upp hennes ben.

31 JENNY. Hör du, Tippi, hvad den elake Vakt säger? Stackars lilla Tippi, om du kunde tala, skulle du nog säga hvem som varit så grym mot dig.

33 RÖSTEN (talande dockspråket). Det har min mamma varit.

35 JENNY (häpen). Hon kan också tala! ... Hvad är det du säger, Tippi? Det är ju jag, som är din mamma.

37 RÖSTEN. Ja, min mamma sökte i går sin mammas fingerborg, som hon tappat någonstädes, och så hittade hon den i min vagga. Min mamma hade så brådt för|145| att hennes mamma behöfde strax fingerborgen, och så kastade min mamma ut mig och alla kläderna ur vaggan, medan hon sökte. Min mamma är en stor slarfva, när hon har brådt. Ibland kan hon putsa mig superfin, men en annan gång flyger hon från mig, som ett yrväder, och lemnar mig oklädd och okammad, liksom nu. Se bara huru mitt hår ser ut! Och det är ändå riktigt hår. Jag har kostat tre mark i Fontells bod.

39 JENNY (mycket förlägen). Men, söta Tippi, ... hvem i all världen kunde nu tro, att dockorna i Fontells bod kunna tala? ... Ja, Tippi, nog är det sant, att jag sökte fingerborgen, men lade jag dig inte tillbaka i vaggan?

41 RÖSTEN. Du tänkte lägga mig dit, men du glömde det och lät mig ligga på golfvet. Så blef det mörkt, så kom Lovisa tassande genom rummet och trampade på mig. Kratsch, där låg ena benet! Sedan kom Robert ridande på en käpphäst, och kratsch, där låg andra benet! För en kort stund sedan kom min lilla mamma själf midt på ljusa dagen, och kratsch, där låg högra armen! Adjö, lilla mamma. Vid nästa kratsch stryker hufvudet med.

43 JENNY (slår af förskräckelse hop sina händer). Tippi, Tippi, har du en sådan slarfva till mamma, hvad i all världen skall då din mammas mamma säga? Gå ut, Vakt, gå ut; du skall få halfva min strufva i dag, om du ej talar |1003|om för någon att jag trampat på Tippi. Hvad är det nu för en säkerhet, när alla hundar och dockor lärt sig tala?

(Vakt springer ut, och strax därpå hör man honom skälla: vov vov.)

45 JENNY. Nu är det Lotten Liljekrona. (Hon samlar ihop Tippis bitar.) Hon skall ej se mitt rysliga slarf. Åh, hvad jag skäms! Hon är ordentligare, hon, än jag; hennes Kunigunda har aldrig legat i bitar på golfvet. (Eftersinnar.) Nej ... jag vill inte visa mig bättre, än jag är! Hyckla,|146| fy! Lotten skall få se huru dum jag varit. Men ni alla, små gossar och flickor där, jag har något att hviska åt er. (Hviskande.) Ingen skall tro sig vara bättre än andra. Alltid finns någon Vakt eller Tippi, som sqvallrar ut våra dumheter, och så stå vi med skammen!