Aftonvandring.

Det är en afton stjerneklar,

Nu går jag hem från farbror Clas.

Det var ett riktigt fint kalas,

Ett riktigt fint kalas det var.

5Jag åt pirog med lax uti,

Jag dansade med Mary Bell,

Hon var så treflig, söt och snäll,

Och katt och råtta lekte vi.

Och efter jag är elfva år,

10Är jag så godt som stor rättnu,

I tredje klassen går jag ju,

Och ett, tu, tre jag lyran får.

Och då ... Nej, se, hvad månn det är?

Der föll en stjerna i det blå.

15Ack, hvad Guds verld är stor ändå,

Och ack, hvad jag är liten der!

Hur följa stjernorna min stig?

Jag stadnar, och så stadnar de ...

Jag undrar, om det var på spe,

20Som Mary sade »herr» åt mig.

Ännu har jag en torta half ...

Besynnerligt är det ändå,

Att hur jag än må gå och stå,

Så står jag midt i himlens hvalf.

25Hu, hvad det vore tomt och kallt,

Att stå i verldens midt allen,

Om ej der funnes ännu en,

Och det är Gud, som styrer allt!

Och hvar jag än i verlden går,

30Så är ju Gud mig alltid när,

Och alltid dock hans barn jag är,

Och alltid i hans hand jag står.

Hur kom jag nu att tänka så,

När jag går hem från farbror Clas,

35Der det var ett så fint kalas

Och mycket godt att mumsa på?

Det är visst så, det tror jag med,

Att alla klara stjernor små

Guds ögon äro i det blå,

40Som skåda i vårt hjerta ned.

Hur klart de tindra! Hur de se

Så underligt uppå mig nu!

Och när jag går, så gå de ju,

Och när jag stadnar, stadnar de.

45Och jag går hem, och de gå hem.

Nog veta de hvart jag skall gå,

Men jag vet ej hvad hem de få,

Förrän jag får gå dit med dem.

Här är vår port. Adjö i qväll,

50Guds sköna lyktor på min stig,

Och när I sen i natt på mig,

Så sen också på Mary Bell!