NANNAkonsekvensändrat/normaliserat, N:r 1,konsekvensändrat/normaliseratHANNAkonsekvensändrat/normaliserat, N:r 2,konsekvensändrat/normaliseratANNAkonsekvensändrat/normaliserat, N:r 3,konsekvensändrat/normaliseratMÄRTAkonsekvensändrat/normaliserat, N:r 4,konsekvensändrat/normaliseratBERTAkonsekvensändrat/normaliserat, N:r 5,konsekvensändrat/normaliseratMELICERTAkonsekvensändrat/normaliserat,tillagt av utgivaren N:r 6,konsekvensändrat/normaliseratNORAkonsekvensändrat/normaliserat, N:r 7,konsekvensändrat/normaliseratDORAkonsekvensändrat/normaliserat, N:r 8 OCHkonsekvensändrat/normaliseratFLORAkonsekvensändrat/normaliserat, N:r 9, skolflickor.konsekvensändrat/normaliserat*Nanna är den minsta, de öfriga i ordning efter längden.
MAGISTER TABELLkonsekvensändrat/normaliserat, deras lärare.
THOMASkonsekvensändrat/normaliserat, en okänd gubbe.
LUCIAkonsekvensändrat/normaliserat, hans unga gumma, en fé.
SKOLVAKTMÄSTAREN.konsekvensändrat/normaliserat
RÖSTERkonsekvensändrat/normaliserat utanför.
Ett skolrum med pulpeter och i hörnet en stor räknetafla. Till venster en dörr, till höger ett fönster. Magister Tabell med sina flickor.
3 TABELL. Ja, det kan nu ej hjälpas. En del flit, subtraherad från två delar lättja, gör en del lättja i rest. Detta är minus, förstå ni. De, som varit lata i räkningen, måste repetera kursen på själfva Luciadagen.
|154|
5 FLORA. Söta magistern, vi skola vara så flitiga i jul, om vi få lof att fira Lucia.
7 ALLA FLICKORNA. Söta magistern, vi skola vara så, så flitiga.
9 TABELL. Flitiga under julen! Det skall man tro. Ni skola vara så, så flitiga i kälkbacken och göra så märkvärdiga framsteg i ringdansen kring julgranen. Hvad behöfves där mer? Jo, att med mycken flit snaska godt. Och därmed tro ni er inhemta den ädla räknekonsten! Se ni, aritmetiken är den största af alla konster. Det är siffrorna, som regera världen, och siffror äro vi alla, – enheter, förstå ni? Addera enheterna, subtrahera dem, multiplicera dem, dividera dem, det är lifvets summa. Den som kan räkna, han kan allting, och han vet allting. (Nanna, Märta och Nora markera.)konsekvensändrat/normaliserat Nå, hvad är det? Ni ha lof att fråga.
|1009|
11 NANNA. Kan han räkna ut hvad väder det blir i morgon?
13 MÄRTA. Kan han räkna tankar?
15 NORA. Kan han räkna ut om han är lycklig?
17 TABELL. Ja, det förstås. Han kan allting. Siffrorna äro världens konungar, de genomtränga allt och beherska allt. Men nu skola vi repetera hufvudräkningen.
Scen 2.
(Thomas inträder, höljd i en vid kåpa.)
19 THOMAS. Goa herrn, gif mig en liten slant till julen!
21 TABELL. Hvem är där? Hvad är ni för en?
23 THOMAS. Jag heter Thomas, och min gumma heter Lucia. Jag är en fattig pilgrim, som går kring världen och söker snälla barn. Herrn har många barn, han.
25 TABELL. Gå er väg, ni stör oss. Ser ni icke, att här är en skola?
|155|
27 THOMAS. Därför kom jag ju hit. Jag trodde, att man i en skola lärt sig vara god mot de fattiga.
29 SKOLFLICKORNA. Söta magistern ...
31 TABELL. Nå, se här, efter de bedja för er.
(Han lägger en silfverslant i gubbens hatt.)
33 NANNA. Få vi också gifva något?
35 TABELL. Ja, ja, men det skall ske fort. Vi försumma räkningen.
(Flickorna frambära åt Thomas pepparkakor, pumpernicklar och annat godt.)
37 THOMAS. Stor tack! Till belöning skall jag säga er något. Det är i dag Lucia, min gummas namnsdag, och det är en märkedag. Den, som i dag önskar något och säger prosit, den skall strax få sin önskan uppfylld.
39 TABELL. Ha vi nu tid med märkedagar? Gå er väg!
41 THOMAS. Får jag ej höra en stund på de små beskedliga fröknarna?
43 TABELL (för sig). Man blir då aldrig af med den karlen. (Högt.) Nå, hör då, så får ni lära er något ... Addition. Nanna! (Nanna uppstår.) I går fick du af din mamma sex äpplen. (Nanna nickar.) I dag får du sju andra äpplen af din pappa.
45 NANNA. Ah, så roligt!
47 TABELL. Huru många äpplen har du då?
49 NANNA. Sju.
51 TABELL. Tänk efter! I går fick du sex ...
53 NANNA. Ja, men dem har jag redan ätit upp.
|1010|
55 TABELL. Så, så; du skulle ha tretton äpplen ... Sitt ned! Melicerta! (Hon uppstår.) Subtraktion. Robert hittade på gatan en påse med nötter. Han räknade nötterna, de voro 54. Han skalade 14, men kastade bort dem, efter de voro maskätna. Huru många nötter hade han qvar i påsen?
|156|
57 MELICERTA. Han hade inga nötter alls qvar i påsen.
59 TABELL. Hvad för något? Hade han inga nötter alls?
61 MELICERTA. Nej, han kastade bort dem, för att de voro alla maskätna. Hvad skulle de duga till, som legat på gatan?
63 TABELL. Förbättrar du mina exempel? Han hade 40 nötter qvar i påsen ... Sitt ... Dora! (Hon uppstår.) Multiplikation. Hvad göra 70 gånger 3?
67 TABELLkonsekvensändrat/normaliserat (häftigt, men hejdar sig). Du är ... Ja, du är 73 gånger så klok som tabulan. Efter tabulan blir det 210. Sitt! Ni kunna hvarken addera, subtrahera eller multiplicera. Nå, Hanna! (Hon uppstår.) Försök division. Björken hade 2 000konsekvensändrat/normaliserat löf, när han höggs i skogen. Fem får och en bässe trätte om löfven. – Hvad är det värdt att träta? konsekvensändrat/normaliserat sad’ bässen.original: bässen, – Jag äter upp hälften, och ni andra dela resten i lika delar. – Huru många löf fick bässen, och huru många löf fick hvarje får?
69 HANNA. Bässen fick ingenting för att han var snål.
71 TABELL. Men om han nu fick hälften, huru många löf fick bässen?
73 HANNA. Nej, han fick ingenting, för att han var så rysligt snål.
75 TABELLkonsekvensändrat/normaliserat (rusar upp i vrede). Är det icke så, att man kan bli rosenrasande? Här sitter jag hela långa termin och matar de där kycklingarna med siffror som guldkorn, men när jag frågar hvad bässen får, ja, se, då får bässen ingenting, för att han är så rysligt snål! Kalla ni det att räkna? Berättar man sagor i aritmetiken? Jag önskar ni vore siffror, siffror (snusar) och ingenting annat än siffror (nyser). Prosit, det nös jag på.
(Thomas afkastar kåpan och framträder i julgubbens välkända gestalt. Musik bakom scenen till Thomas’ besvärjelse:)
|157|
Yksiki, kaksiki, kolmeki.
Tretton femsjuttondels ett, minus sex.
Autumni rigores
Mordite flores!
Sit ordo lex,
Dum fiat numerus omnium rex!
(Scenen förmörkas, alla flickor nedhuka sig bakom sina pulpeter och uppresa sig åter efter besvärjelsens slut, då scenen ljusnar. Deras ansikten äro nu krit|1011|hvita*För detta ändamål finnes antingen finmalen krita eller ock hvita masker med hål för ögon och mun., de bära alla en guldkrona på sitt hufvud och sin tydliga siffra från 1 till 9, i ordning från Nanna uppåt. De äro porslinsdockor med rörliga leder, röra sig styft och mekaniskt samt tala långsamt, grammatikaliskt, utan att förändra en min. Scenen ljusnar å nyo.)
78 TABELL. Hvad är det? Här måste ha kommit imma på mina glasögon. (Han aftorkar dem sorgfälligt, påtager dem åter och räknar förvånad siffrorna) 1, 2, 3, 4 o. s. v. Det har sin riktighet. Skulle jag ha somnat midt under räknetimmen och drömma aritmetik? (Han kniper sig i örat.) Nej, jag är vaken. (Pekar på tre af eleverna.) Flora! Melicerta! Nanna!
80 FLORA. Jag heter icke Flora. Jag är 9.
82 MELICERTA. Jag är 6.
84 NANNA. Jag är enheten.
86 TABELL. Verkligen? Nå, hvarför bära ni kronor på edra hufvuden?
88 FLORA. Vi äro kungabarn. Det är siffrorna, som regera världen.
90 TABELL. Mjuka tjenare! Det där har varit i säck innan det kom i påse.
|158|
THOMAS.
O, räknemästare, du önskat det,
Som oförväntadt nu gått i fullbordan.
Din klass, de unga, blomstrande elever,
De äro nu, med makten af ditt ord,
Förvandlade till siffror. Deras tankar
Och ungdomsvarma känslor frusit bort
I stel aritmetik. Tillintetgjordt
Är nu allt annat. Räkna, räkna, räkna
Och åter räkna är nu deras lif.
De skola räkna ungdomens sekunder
Och hjärtats pulsslag; mäta menskors värde
I mark och penni; städsla lifvets plikter
För lön och lega; sälja dygd och ära,
Samvete, fosterland för stadgadt pris.
De skola utgå att regera världen.
Det skall ej finnas något, som ej säljes
Och köpes mer. Allt, allt är mått och vigt
Och tal och räknekonst. – O, mästare
Din konst är god, jag lastar henne icke;
|1012|
Din konst är menskans bästa tjenarinna,
Blott hon ej vill beherska menniskan,
Det finns oändligheter i ditt bröst,
Som icke vägas, mätas eller räknas.
Inför de ädlaste, de högsta strängar
I lifvets samklang, – kärlek, vänskap, sällhet, –
Där står din räknekonst så svarslöst stum,
Som nattens stjärnor öfver öde rum.
Farväl ... Din vishet all kan ej befria
Din siffras fångar ... Det kan blott Lucia.
(Han försvinner.)
93 TABELL. Nå, om icke det där var vers, vill jag aldrig rita en åtta mer. Poesi och aritmetik (snusar), det är som|159| en tändstickslåda i ett glas vatten. Hvad tusan är det där för en karl? Han måtte gå kring och sälja visor på salutorget. Men hör nu, mina nådiga prinsessor, som regera världen, förstå ni er bättre nu på quatuor speciesspråk: latin? Ställ upp ett tal! Till exempel 27 ... (Siffrorna uppställa sig efter kommando, och exemplen kunna varieras efter behag.) Riktigt! Nå, vidare ... 356 ... 4 785konsekvensändrat/normaliserat ...16 293konsekvensändrat/normaliserat ... 175 482konsekvensändrat/normaliserat ... 8 936 475konsekvensändrat/normaliserat ... 81 639 574konsekvensändrat/normaliserat ... 123 456 789konsekvensändrat/normaliserat ... På spiken rätt. Det kallar jag hela tal. Ni göra framsteg. Nå, vidare ... ett bråk, till exempel ⁵⁄₂₉₃) (N:o 5 ställer sig på en stol bakom de tre öfriga.) Också riktigt ...konsekvensändrat/normaliserat Addera 57 till 362. (Siffrorna uppställa talet 419) ... Har man sett på maken? Perfekt! Nå, subtrahera därifrån 174! (Siffrorna angifva talet 245.) Också riktigt. Multiplicera detta tal med 3! (Siffrorna uppvisa 735.) På spiken! En bankfröken skulle ej göra det bättre. Nå, dividera 735 med 7! (Siffrorna uppställa tvekande 15.) Nej, det är på tok.original: tok Det skall vara 105.
95 FLORA. Här finns ingen nolla.
97 TABELL. Hvad? Ingen nolla? Och det är just nollorna, som regera världen. Ro hit med en nolla! Hvad är aritmetiken utan nollor?
99 FLORA. Vi äro nio siffror och du den tionde. Alltså är du nollan.
101 TABELL. Hör nu, prinsessa, för det första kallar man ej sin lärare du, och för det andra är han ingen nolla för sina elever. Men jag vet en utväg. Vimlar ej vår stad och hela världen af nollor? (Går till fönstret, ropar utåt och klappar i händerna.) Halloh, där! Alla nollor hit! ... Man skall se huru snabbt vi får vår million i ordning. (Siffrorna taga i ring.)
103 TABELL. Jaså, ni mena, att summan af hela räknekonsten är noll? (Snusar.) Jag tillåter mig säga, med all|160| respekt för de nio medusorna, att om detta är skämt, så är det oförskämdt ... (Man hör stoj utanför.) Hvad är detta för stoj?
109 VAKTMÄSTAREN. Hela tamburen, trappan, gården och gatan äro fulla med folk. Hit rusa allt flera, så långt man kan se.
111 TABELL. Hvad är det för folk?
113 VAKTMÄSTAREN. Alla sorter, stora och små ... höga herrar ... förnäma fruar och fröknar ... borgerligt folk och simpelt folk ...konsekvensändrat/normaliserat Alla skrika de: släpp oss in, vi behöfva bara en siffra för att blifva millioner! ... Nej, hör hur de bullra! (Starkt buller utanför, man hör röster:)konsekvensändrat/normaliserat millioner! millioner!konsekvensändrat/normaliserat
115 TABELL. Nå, nog trodde jag, att här skulle vara godt om nollor, men de där utfattiga millionerna utan siffror framför bli nästan för närgångna. Bed dem draga till banken! ... Nej, skicka dem till järnvägsstyrelsen! Vi behöfva millioner för att åka till Lappmarken. (Vaktmästaren går. Nytt stoj och därefter tystnad utanför.)
117 TABELL. Vi få hjälpa oss utan nollor i dag. Jag är mycket nöjd med er senaste räkning. Hvilken lycka, att ni förvandlats till siffror! Och siffror kunna ej få mindre vitsord i räkning, än ... gissa!
119 ALLA SIFFRORNA (lugnt och kallt). Berömliga.
121 TABELL. Ja, och det understruket. Gläder det er icke efter så många motgångar? Ack, mina kära elever, jag är stolt öfver eder ... ni skola gå långt... det är min bästa belöning, ... det rör mig till tårar. (Han gråter och snusar.)
123 FLORA. En tår väger fem sjundedels centigram.
125 TABELL (som förut). Min vänskap för eder ...
|161|
127 NORA. Betalas med 3 mark i timmen.
129 TABELL (som förut). Mitt hjärtas känslor ...
131 MELICERTA. Hjärtat slår 80 slag i minuten.
133 MÄRTA. Nej, det är olika. Kärleken kan slå 120, vreden 130, raseriet ända till 140.
135 TABELL. Hvad hör jag? Väga ni mina tårar i centigram, min vänskap i penningar, mina känslor i pulsslag? Huru mäta ni då eder tacksamhet mot skolan, eder pligt mot fäderneslandet eller edert samvetes vittnesbörd?
137 FLORA (kallt och bestämdt). Allt det, som icke kan vägas, mätas eller räknas, det finns icke till.
139 TABELL. Hvad? Finns icke till? Olyckliga barn, du förskräcker mig!
141 NORA. Förskräckelsen kan nedgå till 40 slag i minuten.
143 TABELL. Ack, när jag tänker på edra sköna, lyckliga ungdomsdagar ...
145 ANNA.*Replikerna kunna fördelas på de mest talföra. En dag och en natt räkna 24 timmar, 1 440konsekvensändrat/normaliserat minuter, 86 400konsekvensändrat/normaliserat|1014|sekunder och 5 millioner 184 000konsekvensändrat/normaliserat terzer.
147 HANNA. En skön dag räknar 0,0 millimeter i nederbörd.
149 NANNA. En lycklig dag kan ej räknas, alltså finns han ej till.
151 TABELL. Bort, bort! Det är ju omenskligt, det där. Siffrorna spöka. Hvar är Thomas? Hur skall jag få de stackars barnen åter till menniskor?
153 MELICERTA. Du har önskat en gång och fått en gång. ... Plus 1 minus 1 är lika med noll. Det är subtraktion. Där återstår ingen rest.
155 TABELL. Riktigt, men rysligt! Tag hela min räknekonst, men (snusar) låt mig förnimma, att hos er finns en enda mensklig känsla qvar!
|162|
157 NANNA (långsamt och afbrutet, liksom i drömmen). Jag önskar ... 2 minus 2, lika med noll ... Jag önskar ... 12 gånger 4 gör 48 ... jag önskar ... 21, divideradt med 7, gör 3 ... Jag önskar ... plus 9... att vi blifva menniskor igen.
159 TABELL (nyser). Prosit. (Den stora räknetaflan öppnar sig, och i dess ram står Lucia som ung fé med utsträckt spira. Musik. Mörker.)
Lucias besvärjelse.
Aronda midô,
Calamba vitello!
Fugite, numeri!
Surgite, animæ!
Villorna vika, och sanning består;
Öppna dig, knopp, för den blommande vår!
(När scenen ljusnar, återser man skolflickorna i deras förra gestalter, glada klappande händerna. Siffror och kronor äro försvunna.)
162 LUCIA. Nej, behållen edra kronor! Är icke menniskan skapelsens krona? (Flickorna återtaga sina kronor.)
164 NANNA. Jag drömde så löjligt ... att jag var en siffra.
166 FLORA. Jag med. Och vår själ var quatuor speciesspråk: latin.
168 TABELL. Det var icke så illa det, mina barn ... men måtta i allt!
170 MELICERTA. Och jag drömde, att magistern lofvade oss berömliga, understruket.
172 TABELL. Gjorde jag det? Ja, det är möjligt. Ni räknade, tror jag, bättre än jag. Men, när jag tänker på att mina tårar väga fem sjundedels centigram, att kärleken räknas i pulsslag och vänskap i mark och penni ... Uff, tack skall du ha, goda fé, som gjort de där isklimparna åter till folk!
|163|
174 VAKTMÄSTAREN (i dörren). Här är en nolla, som nödvändigt vill in.
176 TABELL. Ha vi nu tid med nollor? Här är allt summeradt och allt plus.
|1015|
178 THOMAS (inträder med en korg). Utom jag. De små barnen uppskatta mitt värde till en million. De stora påstå, att jag icke finns till. Om de stora ha rätt, är jag en nolla.
180 NANNA. Liksom vi icke kände dig, julgubbe! Du är värd mer än alla siffror i rad, du är den rikaste bland de rika, efter du gör så många lyckliga.
182 TABELL. Räkna ut det, den som kan! Och ändå är han den verkligaste verklighet!
184 THOMAS (till Nanna). Skattar du mig så högt, du allrararaste lilla numero ett? Nå, välj då ur min korg det vackraste du kan finna ... du och de andra hackorna! (Han bjuder sin korg åt alla.) Skola vi icke nu fira min gummas namnsdag?
186 SKOLFLICKORNA (som i styckets början). Söta magistern ...
188 TABELL. Jaså. Är det nu åter den gamla visan? Det var en tid, när jag kallades du och sades vara en nolla. Fira Lucia? Ja, det skola vi göra, så det sjunger i julgranen! Hur skulle ej så perfekta siffror fira Lucia?
190 FÉN LUCIA (under det att flickorna grupperas i sifferordning och Thomas sist som nolla).
Liten siffra flyger högt,
Mäter solens bana,
Letar ut hvad ingen sökt
Och du knappt kan ana,
Väger smått och väger stort;
Men på hjärtats stängda port,
Där guldtråden väfves,
Klappar hon förgäfves.
|164|
Siffran kom till skolans barn:
Får jag taflan krita?
Får jag nysta lexans garn
Och din griffel slita?
– Siffra, kom, och kom igen!
Du skall bli en nyttig vän;
Blif min tjensteflicka,
Och min tafla pricka!
Men en sak, en sak för dig
Kan jag ej fördölja:
Ack, jag är oräknelig,
|1016|
Liksom hafvets bölja!
Böljan kommer, böljan går,
Ingen siffra mätt dess spår ...
Nu så lös, Lucia,
Alla fångar fria!
(Lucias fest börjar för öppen ridå, och julgubben utdelar sina gåfvor.)
*Nanna är den minsta, de öfriga i ordning efter längden.
*För detta ändamål finnes antingen finmalen krita eller ock hvita masker med hål för ögon och mun.
Leken publicerades i Nya Trollsländan 5/11 och 19/11 1887. Här riktar Topelius tydlig kritik mot trångsynt pedagogik som enbart fokuserar på förståndsmänniskan när skolans uppgift borde vara att uppfostra hela människan (t.ex. Topelius 1867, s. 94; jfr inledningen, s. XX f., XXV ff., LXVI f.). Anmärkningsvärd är den drömlikt skräckinjagande scenen där flickorna förvandlas till mekaniska dockor som upprepar lärarens svar. I en artikel om barns läsning varnade Topelius för att barn uppfostras till »sladdrande papegojor» om undervisningen inte tar fantasin i sin tjänst (Helsingfors Tidningar 7/11 1855; Widhe 2020, s. 7).
I Svensk läraretidning påpekas att Topelius i leken polemiserar skarpt, t.o.m. satiriskt, med udden riktad mot samtidens övervärdering av läx- och förhörskunskaper (Berg 9/9 1896). Laurent betecknar skådespelet som en »allegorisk lek» som med sitt tydliga budskap riktar sig till en vuxenpublik (Laurent 1947, s. 297; jfr Berg 1896, s. 526). – Jfr »Axel och Stina» och »Hegesippus». Dialogen mellan skolflickorna och magistern har även stora likheter med Pippis nonsenssvar på lärarens frågor i Astrid Lindgrens Pippi Långstrump (1945).
Lönnqvist konstaterar att Topelius här undantagsvis skildrar perioden före den heliga natten med pilgrimskaraktärerna Thomas och Lucia, som båda har kristna bemärkelsedagar (1996, s. 67).
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
31 efter eftersom.
37 en märkedag en bemärkelsedag.
67 tabulan multiplikationstabellen.
67 bässe bagge; dialektalt i finländsk svenska. SAOB har detta belägg av Topelius.
75 snusar här: inandas hörbart.
76 Yksiki, kaksiki, kolmeki. (fi.) ungefär »ett och två och tre».
76 Autumni rigores [...] Dum fiat numerus omnium rex! nonsensramsa med latinska inslag, ungefär: Höstens bisterhet(er) / Biter i blommorna / må ordningen råda (el. vara lag) / medan siffrorna må bli alltings härskare.
90 har varit i säck innan det kom i påse har den talande inte själv hittat på.
Berg, »Våra barns skald», 1896, s. 526; Laurent, Topelius saturunoilijana 1947, s. 288, 297; Lönnqvist, De andra och Det annorlunda 1996, s. 67; Maliniemi, »En motivkrets i Topelius’ vaggvisor», 1962, s. 115; Topelius, »Om läsning för barn. I.», Helsingfors Tidningar 7/11 1855; Topelius, »Lifsfrågor och språkfrågor», Tidskrift utgifven af Pedagogiska föreningen i Finland 1867, s. 94; Widhe, »Inledning», 2020, s. 7
Lucias siffror.
Jullek.
Personer:
NANNAkonsekvensändrat/normaliserat, N:r 1,konsekvensändrat/normaliserat HANNAkonsekvensändrat/normaliserat, N:r 2,konsekvensändrat/normaliserat ANNAkonsekvensändrat/normaliserat, N:r 3,konsekvensändrat/normaliserat MÄRTAkonsekvensändrat/normaliserat, N:r 4,konsekvensändrat/normaliserat BERTAkonsekvensändrat/normaliserat, N:r 5,konsekvensändrat/normaliserat MELICERTAkonsekvensändrat/normaliserat,tillagt av utgivaren N:r 6,konsekvensändrat/normaliserat NORAkonsekvensändrat/normaliserat, N:r 7,konsekvensändrat/normaliserat DORAkonsekvensändrat/normaliserat, N:r 8 OCHkonsekvensändrat/normaliserat FLORAkonsekvensändrat/normaliserat, N:r 9, skolflickor.konsekvensändrat/normaliserat*Nanna är den minsta, de öfriga i ordning efter längden.
MAGISTER TABELLkonsekvensändrat/normaliserat, deras lärare.
THOMASkonsekvensändrat/normaliserat, en okänd gubbe.
LUCIAkonsekvensändrat/normaliserat, hans unga gumma, en fé.
SKOLVAKTMÄSTAREN.konsekvensändrat/normaliserat
RÖSTERkonsekvensändrat/normaliserat utanför.
Ett skolrum med pulpeter och i hörnet en stor räknetafla. Till venster en dörr, till höger ett fönster. Magister Tabell med sina flickor.
3 TABELL. Ja, det kan nu ej hjälpas. En del flit, subtraherad från två delar lättja, gör en del lättja i rest. Detta är minus, förstå ni. De, som varit lata i räkningen, måste repetera kursen på själfva Luciadagen.
|154|5 FLORA. Söta magistern, vi skola vara så flitiga i jul, om vi få lof att fira Lucia.
7 ALLA FLICKORNA. Söta magistern, vi skola vara så, så flitiga.
9 TABELL. Flitiga under julen! Det skall man tro. Ni skola vara så, så flitiga i kälkbacken och göra så märkvärdiga framsteg i ringdansen kring julgranen. Hvad behöfves där mer? Jo, att med mycken flit snaska godt. Och därmed tro ni er inhemta den ädla räknekonsten! Se ni, aritmetiken är den största af alla konster. Det är siffrorna, som regera världen, och siffror äro vi alla, – enheter, förstå ni? Addera enheterna, subtrahera dem, multiplicera dem, dividera dem, det är lifvets summa. Den som kan räkna, han kan allting, och han vet allting. (Nanna, Märta och Nora markera.)konsekvensändrat/normaliserat Nå, hvad är det? Ni ha lof att fråga.
|1009|11 NANNA. Kan han räkna ut hvad väder det blir i morgon?
13 MÄRTA. Kan han räkna tankar?
15 NORA. Kan han räkna ut om han är lycklig?
17 TABELL. Ja, det förstås. Han kan allting. Siffrorna äro världens konungar, de genomtränga allt och beherska allt. Men nu skola vi repetera hufvudräkningen.
Scen 2.
(Thomas inträder, höljd i en vid kåpa.)
19 THOMAS. Goa herrn, gif mig en liten slant till julen!
21 TABELL. Hvem är där? Hvad är ni för en?
23 THOMAS. Jag heter Thomas, och min gumma heter Lucia. Jag är en fattig pilgrim, som går kring världen och söker snälla barn. Herrn har många barn, han.
25 TABELL. Gå er väg, ni stör oss. Ser ni icke, att här är en skola?
|155|27 THOMAS. Därför kom jag ju hit. Jag trodde, att man i en skola lärt sig vara god mot de fattiga.
29 SKOLFLICKORNA. Söta magistern ...
31 TABELL. Nå, se här, efter de bedja för er.
(Han lägger en silfverslant i gubbens hatt.)
33 NANNA. Få vi också gifva något?
35 TABELL. Ja, ja, men det skall ske fort. Vi försumma räkningen.
(Flickorna frambära åt Thomas pepparkakor, pumpernicklar och annat godt.)
37 THOMAS. Stor tack! Till belöning skall jag säga er något. Det är i dag Lucia, min gummas namnsdag, och det är en märkedag. Den, som i dag önskar något och säger prosit, den skall strax få sin önskan uppfylld.
39 TABELL. Ha vi nu tid med märkedagar? Gå er väg!
41 THOMAS. Får jag ej höra en stund på de små beskedliga fröknarna?
43 TABELL (för sig). Man blir då aldrig af med den karlen. (Högt.) Nå, hör då, så får ni lära er något ... Addition. Nanna! (Nanna uppstår.) I går fick du af din mamma sex äpplen. (Nanna nickar.) I dag får du sju andra äpplen af din pappa.
45 NANNA. Ah, så roligt!
47 TABELL. Huru många äpplen har du då?
49 NANNA. Sju.
51 TABELL. Tänk efter! I går fick du sex ...
53 NANNA. Ja, men dem har jag redan ätit upp.
|1010|55 TABELL. Så, så; du skulle ha tretton äpplen ... Sitt ned! Melicerta! (Hon uppstår.) Subtraktion. Robert hittade på gatan en påse med nötter. Han räknade nötterna, de voro 54. Han skalade 14, men kastade bort dem, efter de voro maskätna. Huru många nötter hade han qvar i påsen?
|156|57 MELICERTA. Han hade inga nötter alls qvar i påsen.
59 TABELL. Hvad för något? Hade han inga nötter alls?
61 MELICERTA. Nej, han kastade bort dem, för att de voro alla maskätna. Hvad skulle de duga till, som legat på gatan?
63 TABELL. Förbättrar du mina exempel? Han hade 40 nötter qvar i påsen ... Sitt ... Dora! (Hon uppstår.) Multiplikation. Hvad göra 70 gånger 3?
65 DORAkonsekvensändrat/normaliserat (flinkt). 73.
67 TABELLkonsekvensändrat/normaliserat (häftigt, men hejdar sig). Du är ... Ja, du är 73 gånger så klok som tabulan. Efter tabulan blir det 210. Sitt! Ni kunna hvarken addera, subtrahera eller multiplicera. Nå, Hanna! (Hon uppstår.) Försök division. Björken hade 2 000konsekvensändrat/normaliserat löf, när han höggs i skogen. Fem får och en bässe trätte om löfven. – Hvad är det värdt att träta? konsekvensändrat/normaliserat sad’ bässen.original: bässen, – Jag äter upp hälften, och ni andra dela resten i lika delar. – Huru många löf fick bässen, och huru många löf fick hvarje får?
69 HANNA. Bässen fick ingenting för att han var snål.
71 TABELL. Men om han nu fick hälften, huru många löf fick bässen?
73 HANNA. Nej, han fick ingenting, för att han var så rysligt snål.
75 TABELLkonsekvensändrat/normaliserat (rusar upp i vrede). Är det icke så, att man kan bli rosenrasande? Här sitter jag hela långa termin och matar de där kycklingarna med siffror som guldkorn, men när jag frågar hvad bässen får, ja, se, då får bässen ingenting, för att han är så rysligt snål! Kalla ni det att räkna? Berättar man sagor i aritmetiken? Jag önskar ni vore siffror, siffror (snusar) och ingenting annat än siffror (nyser). Prosit, det nös jag på.
(Thomas afkastar kåpan och framträder i julgubbens välkända gestalt. Musik bakom scenen till Thomas’ besvärjelse:)
|157|Yksiki, kaksiki, kolmeki.
Tretton femsjuttondels ett, minus sex.
Autumni rigores
Mordite flores!
Sit ordo lex,
Dum fiat numerus omnium rex!
(Scenen förmörkas, alla flickor nedhuka sig bakom sina pulpeter och uppresa sig åter efter besvärjelsens slut, då scenen ljusnar. Deras ansikten äro nu krit|1011|hvita*För detta ändamål finnes antingen finmalen krita eller ock hvita masker med hål för ögon och mun., de bära alla en guldkrona på sitt hufvud och sin tydliga siffra från 1 till 9, i ordning från Nanna uppåt. De äro porslinsdockor med rörliga leder, röra sig styft och mekaniskt samt tala långsamt, grammatikaliskt, utan att förändra en min. Scenen ljusnar å nyo.)
78 TABELL. Hvad är det? Här måste ha kommit imma på mina glasögon. (Han aftorkar dem sorgfälligt, påtager dem åter och räknar förvånad siffrorna) 1, 2, 3, 4 o. s. v. Det har sin riktighet. Skulle jag ha somnat midt under räknetimmen och drömma aritmetik? (Han kniper sig i örat.) Nej, jag är vaken. (Pekar på tre af eleverna.) Flora! Melicerta! Nanna!
80 FLORA. Jag heter icke Flora. Jag är 9.
82 MELICERTA. Jag är 6.
84 NANNA. Jag är enheten.
86 TABELL. Verkligen? Nå, hvarför bära ni kronor på edra hufvuden?
88 FLORA. Vi äro kungabarn. Det är siffrorna, som regera världen.
90 TABELL. Mjuka tjenare! Det där har varit i säck innan det kom i påse.
|158|THOMAS.
O, räknemästare, du önskat det,
Som oförväntadt nu gått i fullbordan.
Din klass, de unga, blomstrande elever,
De äro nu, med makten af ditt ord,
Förvandlade till siffror. Deras tankar
Och ungdomsvarma känslor frusit bort
I stel aritmetik. Tillintetgjordt
Är nu allt annat. Räkna, räkna, räkna
Och åter räkna är nu deras lif.
De skola räkna ungdomens sekunder
Och hjärtats pulsslag; mäta menskors värde
I mark och penni; städsla lifvets plikter
För lön och lega; sälja dygd och ära,
Samvete, fosterland för stadgadt pris.
De skola utgå att regera världen.
Det skall ej finnas något, som ej säljes
Och köpes mer. Allt, allt är mått och vigt
Och tal och räknekonst. – O, mästare
Din konst är god, jag lastar henne icke;
|1012|Din konst är menskans bästa tjenarinna,
Blott hon ej vill beherska menniskan,
Det finns oändligheter i ditt bröst,
Som icke vägas, mätas eller räknas.
Inför de ädlaste, de högsta strängar
I lifvets samklang, – kärlek, vänskap, sällhet, –
Där står din räknekonst så svarslöst stum,
Som nattens stjärnor öfver öde rum.
Farväl ... Din vishet all kan ej befria
Din siffras fångar ... Det kan blott Lucia.
(Han försvinner.)
93 TABELL. Nå, om icke det där var vers, vill jag aldrig rita en åtta mer. Poesi och aritmetik (snusar), det är som|159| en tändstickslåda i ett glas vatten. Hvad tusan är det där för en karl? Han måtte gå kring och sälja visor på salutorget. Men hör nu, mina nådiga prinsessor, som regera världen, förstå ni er bättre nu på quatuor speciesspråk: latin? Ställ upp ett tal! Till exempel 27 ... (Siffrorna uppställa sig efter kommando, och exemplen kunna varieras efter behag.) Riktigt! Nå, vidare ... 356 ... 4 785konsekvensändrat/normaliserat ...16 293konsekvensändrat/normaliserat ... 175 482konsekvensändrat/normaliserat ... 8 936 475konsekvensändrat/normaliserat ... 81 639 574konsekvensändrat/normaliserat ... 123 456 789konsekvensändrat/normaliserat ... På spiken rätt. Det kallar jag hela tal. Ni göra framsteg. Nå, vidare ... ett bråk, till exempel ⁵⁄₂₉₃) (N:o 5 ställer sig på en stol bakom de tre öfriga.) Också riktigt ...konsekvensändrat/normaliserat Addera 57 till 362. (Siffrorna uppställa talet 419) ... Har man sett på maken? Perfekt! Nå, subtrahera därifrån 174! (Siffrorna angifva talet 245.) Också riktigt. Multiplicera detta tal med 3! (Siffrorna uppvisa 735.) På spiken! En bankfröken skulle ej göra det bättre. Nå, dividera 735 med 7! (Siffrorna uppställa tvekande 15.) Nej, det är på tok.original: tok Det skall vara 105.
95 FLORA. Här finns ingen nolla.
97 TABELL. Hvad? Ingen nolla? Och det är just nollorna, som regera världen. Ro hit med en nolla! Hvad är aritmetiken utan nollor?
99 FLORA. Vi äro nio siffror och du den tionde. Alltså är du nollan.
101 TABELL. Hör nu, prinsessa, för det första kallar man ej sin lärare du, och för det andra är han ingen nolla för sina elever. Men jag vet en utväg. Vimlar ej vår stad och hela världen af nollor? (Går till fönstret, ropar utåt och klappar i händerna.) Halloh, där! Alla nollor hit! ... Man skall se huru snabbt vi får vår million i ordning. (Siffrorna taga i ring.)
103 TABELL. Jaså, ni mena, att summan af hela räknekonsten är noll? (Snusar.) Jag tillåter mig säga, med all|160| respekt för de nio medusorna, att om detta är skämt, så är det oförskämdt ... (Man hör stoj utanför.) Hvad är detta för stoj?
|1013|105 SKOLVAKTMÄSTAREN. Herr magister! Herr magister!
107 TABELL. Hvad är det?
109 VAKTMÄSTAREN. Hela tamburen, trappan, gården och gatan äro fulla med folk. Hit rusa allt flera, så långt man kan se.
111 TABELL. Hvad är det för folk?
113 VAKTMÄSTAREN. Alla sorter, stora och små ... höga herrar ... förnäma fruar och fröknar ... borgerligt folk och simpelt folk ...konsekvensändrat/normaliserat Alla skrika de: släpp oss in, vi behöfva bara en siffra för att blifva millioner! ... Nej, hör hur de bullra! (Starkt buller utanför, man hör röster:)konsekvensändrat/normaliserat millioner! millioner!konsekvensändrat/normaliserat
115 TABELL. Nå, nog trodde jag, att här skulle vara godt om nollor, men de där utfattiga millionerna utan siffror framför bli nästan för närgångna. Bed dem draga till banken! ... Nej, skicka dem till järnvägsstyrelsen! Vi behöfva millioner för att åka till Lappmarken. (Vaktmästaren går. Nytt stoj och därefter tystnad utanför.)
117 TABELL. Vi få hjälpa oss utan nollor i dag. Jag är mycket nöjd med er senaste räkning. Hvilken lycka, att ni förvandlats till siffror! Och siffror kunna ej få mindre vitsord i räkning, än ... gissa!
119 ALLA SIFFRORNA (lugnt och kallt). Berömliga.
121 TABELL. Ja, och det understruket. Gläder det er icke efter så många motgångar? Ack, mina kära elever, jag är stolt öfver eder ... ni skola gå långt... det är min bästa belöning, ... det rör mig till tårar. (Han gråter och snusar.)
123 FLORA. En tår väger fem sjundedels centigram.
125 TABELL (som förut). Min vänskap för eder ...
|161|127 NORA. Betalas med 3 mark i timmen.
129 TABELL (som förut). Mitt hjärtas känslor ...
131 MELICERTA. Hjärtat slår 80 slag i minuten.
133 MÄRTA. Nej, det är olika. Kärleken kan slå 120, vreden 130, raseriet ända till 140.
135 TABELL. Hvad hör jag? Väga ni mina tårar i centigram, min vänskap i penningar, mina känslor i pulsslag? Huru mäta ni då eder tacksamhet mot skolan, eder pligt mot fäderneslandet eller edert samvetes vittnesbörd?
137 FLORA (kallt och bestämdt). Allt det, som icke kan vägas, mätas eller räknas, det finns icke till.
139 TABELL. Hvad? Finns icke till? Olyckliga barn, du förskräcker mig!
141 NORA. Förskräckelsen kan nedgå till 40 slag i minuten.
143 TABELL. Ack, när jag tänker på edra sköna, lyckliga ungdomsdagar ...
145 ANNA.*Replikerna kunna fördelas på de mest talföra. En dag och en natt räkna 24 timmar, 1 440konsekvensändrat/normaliserat minuter, 86 400konsekvensändrat/normaliserat |1014|sekunder och 5 millioner 184 000konsekvensändrat/normaliserat terzer.
147 HANNA. En skön dag räknar 0,0 millimeter i nederbörd.
149 NANNA. En lycklig dag kan ej räknas, alltså finns han ej till.
151 TABELL. Bort, bort! Det är ju omenskligt, det där. Siffrorna spöka. Hvar är Thomas? Hur skall jag få de stackars barnen åter till menniskor?
153 MELICERTA. Du har önskat en gång och fått en gång. ... Plus 1 minus 1 är lika med noll. Det är subtraktion. Där återstår ingen rest.
155 TABELL. Riktigt, men rysligt! Tag hela min räknekonst, men (snusar) låt mig förnimma, att hos er finns en enda mensklig känsla qvar!
|162|157 NANNA (långsamt och afbrutet, liksom i drömmen). Jag önskar ... 2 minus 2, lika med noll ... Jag önskar ... 12 gånger 4 gör 48 ... jag önskar ... 21, divideradt med 7, gör 3 ... Jag önskar ... plus 9... att vi blifva menniskor igen.
159 TABELL (nyser). Prosit. (Den stora räknetaflan öppnar sig, och i dess ram står Lucia som ung fé med utsträckt spira. Musik. Mörker.)
Lucias besvärjelse.
Aronda midô,
Calamba vitello!
Fugite, numeri!
Surgite, animæ!
Villorna vika, och sanning består;
Öppna dig, knopp, för den blommande vår!
(När scenen ljusnar, återser man skolflickorna i deras förra gestalter, glada klappande händerna. Siffror och kronor äro försvunna.)
162 LUCIA. Nej, behållen edra kronor! Är icke menniskan skapelsens krona? (Flickorna återtaga sina kronor.)
164 NANNA. Jag drömde så löjligt ... att jag var en siffra.
166 FLORA. Jag med. Och vår själ var quatuor speciesspråk: latin.
168 TABELL. Det var icke så illa det, mina barn ... men måtta i allt!
170 MELICERTA. Och jag drömde, att magistern lofvade oss berömliga, understruket.
172 TABELL. Gjorde jag det? Ja, det är möjligt. Ni räknade, tror jag, bättre än jag. Men, när jag tänker på att mina tårar väga fem sjundedels centigram, att kärleken räknas i pulsslag och vänskap i mark och penni ... Uff, tack skall du ha, goda fé, som gjort de där isklimparna åter till folk!
|163|174 VAKTMÄSTAREN (i dörren). Här är en nolla, som nödvändigt vill in.
176 TABELL. Ha vi nu tid med nollor? Här är allt summeradt och allt plus.
|1015|178 THOMAS (inträder med en korg). Utom jag. De små barnen uppskatta mitt värde till en million. De stora påstå, att jag icke finns till. Om de stora ha rätt, är jag en nolla.
180 NANNA. Liksom vi icke kände dig, julgubbe! Du är värd mer än alla siffror i rad, du är den rikaste bland de rika, efter du gör så många lyckliga.
182 TABELL. Räkna ut det, den som kan! Och ändå är han den verkligaste verklighet!
184 THOMAS (till Nanna). Skattar du mig så högt, du allrararaste lilla numero ett? Nå, välj då ur min korg det vackraste du kan finna ... du och de andra hackorna! (Han bjuder sin korg åt alla.) Skola vi icke nu fira min gummas namnsdag?
186 SKOLFLICKORNA (som i styckets början). Söta magistern ...
188 TABELL. Jaså. Är det nu åter den gamla visan? Det var en tid, när jag kallades du och sades vara en nolla. Fira Lucia? Ja, det skola vi göra, så det sjunger i julgranen! Hur skulle ej så perfekta siffror fira Lucia?
190 FÉN LUCIA (under det att flickorna grupperas i sifferordning och Thomas sist som nolla).
Liten siffra flyger högt,
Mäter solens bana,
Letar ut hvad ingen sökt
Och du knappt kan ana,
Väger smått och väger stort;
Men på hjärtats stängda port,
Där guldtråden väfves,
Klappar hon förgäfves.
|164|Siffran kom till skolans barn:
Får jag taflan krita?
Får jag nysta lexans garn
Och din griffel slita?
– Siffra, kom, och kom igen!
Du skall bli en nyttig vän;
Blif min tjensteflicka,
Och min tafla pricka!
Men en sak, en sak för dig
Kan jag ej fördölja:
Ack, jag är oräknelig,
|1016|Liksom hafvets bölja!
Böljan kommer, böljan går,
Ingen siffra mätt dess spår ...
Nu så lös, Lucia,
Alla fångar fria!
(Lucias fest börjar för öppen ridå, och julgubben utdelar sina gåfvor.)