Kommentar

Strofformen följer vaggsången »Ro, ro till fiskeskär», en medeltida visa som i början av 1800-talet var spridd i Sverige och i Norden (jfr komm. till Bumburras vaggvisa i »Sanningens Perla», s. 57 f.). Melodin fick också spridning genom Carl Michael Bellmans ord 1787 (»Lilla Charles, sof sött i frid», Maliniemi 1962, s. 117). Dikten avslutas med en version av den första strofen i bönen »Gud som haver barnen kär» som återges i andra Topelius texter (se »Barnens bön för alla» och »Mellan smörgåsarna»; jfr Häggman 1998, s. 22).

Punktkommentarer

stycke – textställe – kommentar

6 Ro ännu kring blomsterö Topelius målar en symbolisk bild av barnets idylliska tillvaro som en blomsterö, en lyckans och fullkomlighetens plats, som i Atterboms fotspår utgör en motpol till det mänskliga livets ofullkomlighet (jfr Lycksalighetens ö 1824–1827; Maliniemi 1962, s. 124 f.; se även »Resan till Lycksalighetens Ö», ZTS X:2).

13 vant lina som stöttar ett segelfartygs mast i sidled.

16 hakar järnkrokar på fartyg.

24 morgonväkten gryningen.

26 Hugna gläd.

29–32 Gud, som hafver barnen kär, [...] i Guds händer. Den gamla bönen publicerades första gången 1780.

Bibliografi

Häggman, »Topelius och barnens visor», 1998, s. 22; Maliniemi, »En motivkrets i Topelius’ vaggvisor», 1962, s. 115, 117, 124 f.