Till de hvita körsbärsblommorna.

Än är drill i fågelbo,

Än är ljung på Finlands mo,

Än så sjunger skogens vind

Sommarsång för äpplekind.

5Våren sår,

Hösten slår,

Sagan lefver, visan går;

Forsen brusar dag och natt,

Tömmer ej ändå sin skatt.

10Pilten, som nu lyfter hatt,

Glömt när på mitt knä han satt;

Liten fröken vuxit hög,

Sen hon mig om halsen flög.

Annat språng,

15Annan sång,

Lifvets lexa är så lång.

Körsbär, rödt på grenen qvar,

Glömt hur hvit dess blomma var.

Nästa vår ur samma stam

20Växa nya knoppar fram;

Lika hvita som förut

Vecklas deras blommor ut.

Sommarfläkt,

Oskuldsdrägt

25Gå i arf från slägt till slägt,

Och allt skimrar sagans färg

Rosenröd kring dal och berg.

Ack, att då en morgondagg

Utan rost och utan slagg

30Finge droppa sval och glad

Ned på dessa hvita blad;

Frisk och fri

Harmoni,

Mandelregn med kärnor i,

35Sanning klädd i silkeskjol;

Barnets verld behöfver sol!

Frost från lifvets bleka höst,

Andas ej i vårens bröst!

Strö ej vissna löfven ut

40Öfver knoppningens minut!

Gif dess frön

Himmel skön,

Aftonhägn och morgonbön!

Låt dem i Guds kärlek gro

45Och slå rot i Kristi tro!

Barn, som hör Guds rike till,

Ve den, som dig leder vill!

Hägne Gud din fagra vår

Mer än jordisk vän förmår.

50Hvita blad,

Långa rad,

Körsbärsblomma frisk och glad,

Väx till mogna, sköna bär,

Väx för Gud och menskor kär!

Z. T.