Skyddsengelns röst.

Mins du den engel hvit och god,

Som fordom vid din vagga stod?

Han följer än i dag din stig,

Han varnar och beskyddar dig.

5Hör du hans röst? Så säger han:

Mitt barn, var alltid ren och sann,

Vex upp för Gud och menskor kär,

Och blygs ej, att ett barn du är.

Som du, en gång så liten var

10Den störste hjelte jorden bar,

Den visaste var barn som du,

Och du kan bli som de ännu.

Men ingen är så stor och vis,

Så högt berömd af menskors pris,

15Att han Guds rikes glädje får,

Om ej som barn för Gud han står.

Ty du bor på den ljusa höjd,

Der källorna för lifvets fröjd

Och lifvets storverk rinna opp,

20Att vattna dalen i sitt lopp.

De äldre bo i strid och val

Långt nere i den djupa dal

Och gå, med törnen i sin fot,

Att söka höjden midtemot.

25Behåll din barnatro så visst

På Herren Gud i Jesus Christ,

Så visst som utan den all tid

Finns intet ljus och ingen frid.

Och när de säga, att en stor

30Tror icke mer hvad barnet tror,

Så mins, att himmel och att jord

Förgås en gång, men ej Guds ord.

Fast du, mitt barn, är ändlöst rik,

Var ödmjuk, var Guds englar lik:

35De prisa icke sig, men Gud,

Och tjena menskor på hans bud.

Ett ringa, fattigt barn är du

Med månget fel och brist ännu;

Du mycket än att lära har,

40Med lifvets långa lexa qvar.

Men Gud är stark, fast du är svag.

Bed innerligt, bed hvarje dag,

Att Han upplyser, helgar dig

Och för dig på det godas stig.

45Arbeta sedan friskt och käckt;

Håll ut; var glad och oförskräckt;

Var hemmets solsken du, och sjung,

Liksom en fågel fri och ung.

Var trofast uti lust och nöd;

50Bryt med den fattige ditt bröd;

Var tacksam, kärleksfull och öm;

Mins egna fel, och andras glöm.

Och älska hem och fosterbygd;

Vex stark i arm, vex stor i dygd,

55Vex rik i ädelt vett, och gif

För rätt och sanning glad ditt lif!

Mitt barn, det är din engels ord.

Gud gifve det hörs långt i nord,

Att allt ditt land i blomma står,

60Ty du, du är dess unga vår.

Björkudden i Augusti 1879.

Z. TOPELIUS.