Första samtalet. Stinas examen i mathematiska geografin
Lukuteksti
Axel och Stina.
Första samtalet.
Stinas examen i mathematiska geografin.
2 AXEL (gäspande vid boken). Burr urr – spinnrocken surrar, regnet plaskar från takrännorna, mörkret ser in genom fönsterrutorna och mamma och pappa äro borta ännu. Qvällen är så lång; hvad skall jag roa mig med? Jag vet hvad jag vill göra. Jag slår ihop mina böcker, burrar upp håret, för att se lärd ut, och examinerar Stina i mathematiska geografin. Någonting måste man göra med sin lärdom här i verlden. – Hör på, Stina, kan du säga mig: hvarutaf komma dag och natt?
4 STINA (vid spinnrocken). Deraf att solen går upp och ned.
6 AXEL. Kära du, det ser bara så ut. Intet går solen alls; det är jorden som går.
8 STINA. Hvad är det han säger? Jag må väl se med mina egna ögon, att solen går.
10 AXEL. Pytt också! Huru stor tror du att solen är?
|47|
12 STINA. Jag menar hon kan vara vid pass som en duktig smörbytta.
14 AXEL. Åhå! Hon är mycket större än hela jorden.
16 STINA. Hvem har sagt Axel det? Har han varit i solen?
18 AXEL. Nej, jag har läst det i böcker. Hur tror du att jorden ser ut?
20 STINA. Hon är rund.
22 AXEL. Det är rätt. Är hon rund som en pannkaka, eller rund som ett klot?
24 STINA. Som en pannkaka.
26 AXEL. Nu högg du i sten. Hon är rund som ett klot.
28 STINA. Jo, det skall han inbilla mig! Det har någon skälm satt uti honom.
30 AXEL. Kära Stina, var intet enfaldig. Du har ju hört, att man kan segla kring jorden. Och på andra sidan, rätt under våra fötter, bo menniskor likasom vi.
32 STINA. Voj, voj, då skulle de ju stå med hufvudet nedåt och falla bort.
|358|
34 AXEL. De falla intet ändå, ser du, för att tyngdlagen drager dem emot jordens medelpunkt.
36 STINA. Nå, försök att gå med fötterna emot taket, så få vi se hvart det drager honom.
|48|
38 AXEL. Ja, det är skillnad, förstår du. Och för det att jorden är rund, så rullar hon kring sin axel. Deraf kommer dag och natt.
40 STINA. Jaså, att jorden rullar kring Axel? Det är ej under att Axel blir yr i hufvudet. Skulle jag känna jorden röras under mina fötter, så blefve jag sjösjuk.
42 AXEL. Du märker det intet, för att jorden är så stor emot dig. Huru långt tror du det är till mån?
44 STINA. Ibland längre och ibland kortare. När han är lägst vid skogsbrynet, kan man nästan få tag i honom med ett lagom brödspett.
46 AXEL. Aldrig har jag trott, att du skulle vara så dum, Stina. Det är 37 000konsekvensändrat/normaliserat mil från jorden till mån.
48 STINA. Jaså, det var en hel hop. Hvad är det för en landtmätare, som räknat ut det?
50 AXEL. Det ha de lärde gjort. Jag skulle väl också kunna göra det, om jag hade en större griffeltafla.
52 STINA. Axel är visst mycket lärd. Jag faller i största förundran öfver hans lärdom.
54 AXEL. Ja, ser du, Stina, när man läser mycket, så blir man klokare än andra menniskor. Då säger man ej sådana dumheter, som att jorden är en pannkaka.
56 STINA. Jag tänker Axel vore ej så missnöjd med det,|49| om der vore socker på och han hade en riktigt duktig bordsknif.
58 AXEL. Sådant der kan du prata, för det att du är så enfaldig. Jag kan när som helst sätta dig i pumpen, men det kan du ej göra med mig.
60 STINA. Menar han? Jag måste väl tro honom, efter han sjelf säger det. Kan han säga mig huru långt det är till närmaste sockenkyrka?
62 AXEL. Ja, ser du, Stina, om jag bara varit der, skulle jag säga det precis. Jag tänker, det är tre eller fyra mil.
64 STINA. Nu högg han i sten. Det är bara en half mil, när man går öfver skogen.
66 AXEL. Det är ingen konst, när man vet det förut. Det vore bättre, att du hämtade åt mig en smörgås, Stina.
68 STINA. Vänta litet. Hvaraf består en smörgås?
70 AXEL. Af smör och bröd.
72 STINA. Hvaraf görs smöret?
|359|
74 AXEL. Man tjärnar det utaf grädde.
76 STINA. Huru får man grädden?
78 AXEL. Af mjölk i filbunken.
|50|
80 STINA. På hvad sätt?
82 AXEL. På hvad sätt? Det blir fil utaf mjölken.
84 STINA. Ja visst. Men huru går det till?
86 AXEL. På det sättet, att mjölken blir fil.
88 STINA. Ja ja, men hur går det till?
90 AXEL. Huru det går till?
92 STINA. Ja, säg mig det.
94 AXEL. Det blir fil utaf mjölken.
96 STINA. Si så der, nu kom han i pumpen för det som han ser alla dagar. Han vet huru solen och månen se ut, men han vet ej, att det feta i mjölken stiger uppåt, efter det är lättare, och ystar tillsamman på ytan.
98 AXEL. Kära du, det der är småsaker.
100 STINA. Nå, säg mig, hvaraf får man bröd? Det, tror jag, är ingen småsak.
102 AXEL. Man bakar det af mjöl.
104 STINA. Hvaraf får man mjöl?
106 AXEL. Af säd, som malas i qvarnen.
|51|
108 STINA. Huru får man säd?
110 AXEL. Han vexer på åkern.
112 STINA. Berätta huru man gör med säden.
114 AXEL. Man malar honom till mjöl.
116 STINA. Det har han redan sagt. Men hur gör man med säden på åkern?
118 AXEL. Han vexer – och så tar man honom.
120 STINA. Är det allt?
122 AXEL. Och så malar man honom, och så bakar man honom.
124 STINA. Axel gör slingerbultar. Allt det der har han redan sagt. Hvad är det vidare att göra med säden?
126 AXEL. Vidare? Så äter man honom till smörgås.
128 STINA. Se, nu råkade han fast för andra gången. Han vet intet, att man göder och plöjer åkern, sår säden, bergar honom, när han är mogen, torkar honom i skylarna och tröskar honom i rian. Jag skall säga Axel en sak: om allt det der vore ogjordt, så skulle Axel aldrig i denna verlden mumsa på någon smörgås.
130 AXEL. Det der är nu rakt ingen konst att veta. Det vet ju hvar bondpojke.
|52|
132 STINA. Ja, men Axel, som varit till mån, vet ej huru hans smörgås är skapad. Hvad duger hela hans lärdom till, om han ej har något att äta?
|360|
134 AXEL. Nog får jag mat för pengar.
136 STINA. Intet kan Axel äta pengarna. Någon måste också förstå att göra bröd. Och efter intet förstånd räcker till att förstå allting, så får hvar och en vara glad att begripa något, om också annat finnes, som han icke förstår.
138 AXEL. Och du tror, att man ingenting lär utur böcker!
140 STINA. Vasserra, visst lär man. Somliga lära ur böcker, och andra lära af lifvet. Ingendera konsten är att förakta, och ingendera har rätt att högfärdigt se ned på den andra.
142 AXEL. Men, kära Stina ...
144 STINA. Se så, nu hör jag pappa och mamma komma.
Kommentaari
Kommentar
Dialogen publicerades i Eos 1/3 1857.
Laurent påpekar att Jacob Tengström också skrev dialoger, varav en (»Samtal» i Läse-Öfning för Mina Barn 1795) på motsvarande sätt diskuterar brödets uppkomst (1947, s. 188; se inledningen, s. XLVI f.).
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
Rubrik mathematiska geografin
behandlar avstånd, läge och planeternas rörelser.
2 hvarutaf
av vad.
44 brödspett
spett att träda brödkakor på till förvaring.
46 Det är 37 000 mil från jorden till mån.
ungefär 395 500 kilometer; månens faktiska avstånd till jorden är 384 400 kilometer.
58 sätta dig i pumpen
göra dig svarslös eller förlägen; i finländsk svenska.
60 Jag måste väl tro honom, efter han sjelf säger det.
Jfr replik i »Walters sjunde äfventyr».
60 efter
eftersom.
140 Vasserra
bevars (utrop); förvrängning av vars herra tre, Vår Frälsares trä (korset).
Bibliografi
Laurent, Topelius saturunoilijana 1947, s. 188, 276; Rosenqvist, »De sedliga och religiösa idéerna i Z. Topelius’ diktning för barn», 1899, s. 9; Tengström, Läse-Öfning för Mina Barn 1795, s. 36; Tiitta, Harmaakiven maa 1994, s. 105 f.
Axel och Stina.
Första samtalet.
Stinas examen i
mathematiska geografin
.
2 AXEL (gäspande vid boken). Burr urr – spinnrocken surrar, regnet plaskar från takrännorna, mörkret ser in genom fönsterrutorna och mamma och pappa äro borta ännu. Qvällen är så lång; hvad skall jag roa mig med? Jag vet hvad jag vill göra. Jag slår ihop mina böcker, burrar upp håret, för att se lärd ut, och examinerar Stina i mathematiska geografin. Någonting måste man göra med sin lärdom här i verlden. – Hör på, Stina, kan du säga mig:
hvarutaf
komma dag och natt?
4 STINA (vid spinnrocken). Deraf att solen går upp och ned.
6 AXEL. Kära du, det ser bara så ut. Intet går solen alls; det är jorden som går.
8 STINA. Hvad är det han säger? Jag må väl se med mina egna ögon, att solen går.
10 AXEL. Pytt också! Huru stor tror du att solen är?
|47|12 STINA. Jag menar hon kan vara vid pass som en duktig smörbytta.
14 AXEL. Åhå! Hon är mycket större än hela jorden.
16 STINA. Hvem har sagt Axel det? Har han varit i solen?
18 AXEL. Nej, jag har läst det i böcker. Hur tror du att jorden ser ut?
20 STINA. Hon är rund.
22 AXEL. Det är rätt. Är hon rund som en pannkaka, eller rund som ett klot?
24 STINA. Som en pannkaka.
26 AXEL. Nu högg du i sten. Hon är rund som ett klot.
28 STINA. Jo, det skall han inbilla mig! Det har någon skälm satt uti honom.
30 AXEL. Kära Stina, var intet enfaldig. Du har ju hört, att man kan segla kring jorden. Och på andra sidan, rätt under våra fötter, bo menniskor likasom vi.
32 STINA. Voj, voj, då skulle de ju stå med hufvudet nedåt och falla bort.
|358|34 AXEL. De falla intet ändå, ser du, för att tyngdlagen drager dem emot jordens medelpunkt.
36 STINA. Nå, försök att gå med fötterna emot taket, så få vi se hvart det drager honom.
|48|38 AXEL. Ja, det är skillnad, förstår du. Och för det att jorden är rund, så rullar hon kring sin axel. Deraf kommer dag och natt.
40 STINA. Jaså, att jorden rullar kring Axel? Det är ej under att Axel blir yr i hufvudet. Skulle jag känna jorden röras under mina fötter, så blefve jag sjösjuk.
42 AXEL. Du märker det intet, för att jorden är så stor emot dig. Huru långt tror du det är till mån?
44 STINA. Ibland längre och ibland kortare. När han är lägst vid skogsbrynet, kan man nästan få tag i honom med ett lagom
brödspett
.
46 AXEL. Aldrig har jag trott, att du skulle vara så dum, Stina.
Det är 37 000konsekvensändrat/normaliserat mil från jorden till mån.
48 STINA. Jaså, det var en hel hop. Hvad är det för en landtmätare, som räknat ut det?
50 AXEL. Det ha de lärde gjort. Jag skulle väl också kunna göra det, om jag hade en större griffeltafla.
52 STINA. Axel är visst mycket lärd. Jag faller i största förundran öfver hans lärdom.
54 AXEL. Ja, ser du, Stina, när man läser mycket, så blir man klokare än andra menniskor. Då säger man ej sådana dumheter, som att jorden är en pannkaka.
56 STINA. Jag tänker Axel vore ej så missnöjd med det,|49| om der vore socker på och han hade en riktigt duktig bordsknif.
58 AXEL. Sådant der kan du prata, för det att du är så enfaldig. Jag kan när som helst
sätta dig i pumpen
, men det kan du ej göra med mig.
60 STINA. Menar han?
Jag måste väl tro honom, 
efter
han sjelf säger det.
Kan han säga mig huru långt det är till närmaste sockenkyrka?
62 AXEL. Ja, ser du, Stina, om jag bara varit der, skulle jag säga det precis. Jag tänker, det är tre eller fyra mil.
64 STINA. Nu högg han i sten. Det är bara en half mil, när man går öfver skogen.
66 AXEL. Det är ingen konst, när man vet det förut. Det vore bättre, att du hämtade åt mig en smörgås, Stina.
68 STINA. Vänta litet. Hvaraf består en smörgås?
70 AXEL. Af smör och bröd.
72 STINA. Hvaraf görs smöret?
|359|74 AXEL. Man tjärnar det utaf grädde.
76 STINA. Huru får man grädden?
78 AXEL. Af mjölk i filbunken.
|50|80 STINA. På hvad sätt?
82 AXEL. På hvad sätt? Det blir fil utaf mjölken.
84 STINA. Ja visst. Men huru går det till?
86 AXEL. På det sättet, att mjölken blir fil.
88 STINA. Ja ja, men hur går det till?
90 AXEL. Huru det går till?
92 STINA. Ja, säg mig det.
94 AXEL. Det blir fil utaf mjölken.
96 STINA. Si så der, nu kom han i pumpen för det som han ser alla dagar. Han vet huru solen och månen se ut, men han vet ej, att det feta i mjölken stiger uppåt, efter det är lättare, och ystar tillsamman på ytan.
98 AXEL. Kära du, det der är småsaker.
100 STINA. Nå, säg mig, hvaraf får man bröd? Det, tror jag, är ingen småsak.
102 AXEL. Man bakar det af mjöl.
104 STINA. Hvaraf får man mjöl?
106 AXEL. Af säd, som malas i qvarnen.
|51|108 STINA. Huru får man säd?
110 AXEL. Han vexer på åkern.
112 STINA. Berätta huru man gör med säden.
114 AXEL. Man malar honom till mjöl.
116 STINA. Det har han redan sagt. Men hur gör man med säden på åkern?
118 AXEL. Han vexer – och så tar man honom.
120 STINA. Är det allt?
122 AXEL. Och så malar man honom, och så bakar man honom.
124 STINA. Axel gör slingerbultar. Allt det der har han redan sagt. Hvad är det vidare att göra med säden?
126 AXEL. Vidare? Så äter man honom till smörgås.
128 STINA. Se, nu råkade han fast för andra gången. Han vet intet, att man göder och plöjer åkern, sår säden, bergar honom, när han är mogen, torkar honom i skylarna och tröskar honom i rian. Jag skall säga Axel en sak: om allt det der vore ogjordt, så skulle Axel aldrig i denna verlden mumsa på någon smörgås.
130 AXEL. Det der är nu rakt ingen konst att veta. Det vet ju hvar bondpojke.
|52|132 STINA. Ja, men Axel, som varit till mån, vet ej huru hans smörgås är skapad. Hvad duger hela hans lärdom till, om han ej har något att äta?
|360|134 AXEL. Nog får jag mat för pengar.
136 STINA. Intet kan Axel äta pengarna. Någon måste också förstå att göra bröd. Och efter intet förstånd räcker till att förstå allting, så får hvar och en vara glad att begripa något, om också annat finnes, som han icke förstår.
138 AXEL. Och du tror, att man ingenting lär utur böcker!
140 STINA.
Vasserra
, visst lär man. Somliga lära ur böcker, och andra lära af lifvet. Ingendera konsten är att förakta, och ingendera har rätt att högfärdigt se ned på den andra.
142 AXEL. Men, kära Stina ...
144 STINA. Se så, nu hör jag pappa och mamma komma.