Vaggvisa för en nordanstorm

Vaggvisa för en nordanstorm

Lukuteksti

[153]

Vaggvisa för en nordanstorm.

Vyss, vyss, vilda barn,

Som i rymden svingar!

Fader malar mjöl i qvarn,

Akta qvarnens vingar!

5Moder torkar byke sitt,

Linnet skall bli fint och hvitt,

Det får du ej fläcka,

Ej med sand betäcka.

Liten pilt, vid stranden böjd,

10Bygger damm i sanden;

Blås ej bort en lemma startmenlöskommentar fröjd,

Grumla icke stranden!

|154|

Svalan kryssar till sitt bo:

Stör ej hennes ungars ro,

15Stör ej myggans dansar,

Rör ej ängens kransar!

Skeppet gungar hårdt på sjön:

Slit ej bort dess segel!

Unna viken der vid ön

20Vattnets lugna spegel!

Fiskarn i sin ranka båt

Ror till hamnen trött och våt:

Ej hans färd försumma,

Tänk på barn och gumma!

|720|

25Mycket skön och stolt du är,

När du rymden skakar;

Hafvets blå i hvitt sig klär,

Furans krona brakar,

Vådeld flammar upp i byn,

30Rödt som blod är himlens bryn ...

Men långt mer du tjusar,

När du sakta susar.

Du har fyllt ditt stora kall,

Du har rensat verlden;

35Nu till ro du somna skall

Från den ystra färden.

Lejon blir ett litet lamm,

Nordan fladdrar sakta fram

Som en fjärils vingar

40Mellan blomsterringar.

Glöm, glöm brak och brus,

Glöm de hvita vågor,

|155|

Glöm de mörka furors sus

Och de röda lågor!

45Kamma slät din bistra lugg,

Bada ljum i aftondugg

Mellan rosenhäckar

Och små silfverbäckar!

Flyg, flyg, luftens örn,

50Mild kring vik och uddar,

Hvila dig i molnets hörn

På de mjuka kuddar!

Sof på lakan himmelsblått,

Dimman är ditt lemma startörongottkommentar,

55Röda aftonflamman,

Svept ditt täcke samman.

Der så sofver du så sött,

Till dess morgon bräcker;

|721|

När den nya solen glödt,

60Hennes kyss dig väcker.

Lammet blir ett lejon än,

Fjäril blir en örn igen

Och går ut på färden

Till att rensa verlden.

 

 

    Kommentaari

    Kommentar

    Dikten publicerades i Trollsländan 19/8 1871.

    Den fyrtaktiga och åttaradiga strofformen förekommer i ett tjugotal visor i Läsning för barn (Maliniemi 1962, s. 115). Samma strofform har t.ex. »Ro, ro till fiskeskär» och Bellmans vaggvisa, författade till en medeltida vaggvisemelodi som i början av 1800-talet var spridd i Sverige och i Norden (jfr komm. till Bumburras vaggvisa i »Sanningens Perla», s. 57 f.).

    Punktkommentarer

    stycke – textställe – kommentar

    11 menlös oskuldsfull.

    54 örongott örngott, kuddvar.

    Bibliografi

    Maliniemi, »En motivkrets i Topelius’ vaggvisor», 1962, s. 115

    Faksimile