Trädgårdsmästaren.

(Yrkesvisa 13.)

Bänken rak med snöregarn

Och en skrifven sticka!

Morot är mitt gossebarn,

Böna är min flicka.

5Hvem står fadder? Gufar Kål,

Faster Gurka, fet och snål,

Sekter Lök, fru Lilja,

Fröknarna Persilja.

Sparf, om nu min bänk du rör,

10Ropar jag på katten.

Ärt skall hållas vid sin stör,

Sparris skall få vatten.

Rödbeta skall rodna snäll,

Rädis dukas upp i qväll,

15Och till stek Sallaten

Bjudes med Spenaten.

Simpelt folk tags ej emot,

De få växa gratis:

Rofvor, Humle, Pepparrot,

20Kålrot och Potatis.

Deras nåder Georgin,

Bellis, Pelargon, Jasmin,

Ros och mången annan

Vänta mig med kannan.

25Tro mig, det är was ist das,

Att här vakta skatten!

Pompe med sin plumpa tass

Trampar i rabatten.

Hönsen med sin röda tupp

30Krafsa mina bänkar upp,

Och der ser jag klänga

Spår af barnens känga.

Hvem kan skildra allt besvär

Vid min tjenst i parken?

35Masken äter stickelbär,

Råttan gnager barken,

Tjufven mina äpplen stjäl,

Frosten slår min knopp ihjäl,

Och sydvesten plockar

40Trädens blomsterlockar.

Men så glad mitt frö jag sår;

Till Guds makt står trösten.

Rik på hopp är hvarje vår,

Rik på skörd är hösten.

45Oförstörbart, lifvets frö

Gror i sol och dör i snö,

Men slår rot i tårar

För de nya vårar.