ZT–Bonnier, Albert 30.4.1869

Zacharias Topelius till Albert Bonnier 30.4.1869

Herr Albert Bonnier, Stockholm.

Helsingfors 30 April 1869.

1 Herr Bonnier tror väl att jag sjunkit under jorden, eller åtminstone att vår vänskap och våra mångåriga förbindelser å min sida svalnat under fryspunkten, när jag ej sedan före jul låtit höra af mig. Så är icke fallet. Näst en mindre berömlig tröghet att begagna lediga mellanstunder, är saken enkelt den, att jag alla förmiddagar just under posttimmarna varit strängt upptagen af vår psalmbokskomité, hvarföre jag nära på är konkursmessig i min korrespondens, i fall kreditorerne lägga in på mig. Kanske kan jag dock, med uppriktig anhållan om ursäkt, af liberale fordringsägare, som Herr Bonnier, erhålla ackord?

2 Jag har att tacka för tvenne vänliga bref, det senare af d. 26 sistl.sistlidne Februari med åtföljande förslag till kontrakt om andra diktsamlingen, och går derföre att|| först besvara denna sväfvande fråga. Förslaget är ganska riktigt uppgjordt på de grunder, hvarom muntligen var fråga i somras; men sedan dess har jag fått en betänklighet. Jag har mitt halfva sekel på nacken, vet ej huru länge pmin produktiva kraft håller ut, och med åren blir den önskan alltmera naturlig att samla till ett helt alla de många stycken af ande och hjerta, dem jag nu i 27 år strött ut i alla formater till höger och venster. Detta har numera sina svårigheter, sedan jag varit nog oförsigtig, att åt Herr Bonnier afträda förlagsrätt för allao till Fältskärn och Läsning för barn; men mig återstå ännu 12 à 23 band lyriska dikter, 3 band dramatiska, åtminstone 2 band sagor etc., 4 à 5 band noveller (kanske mflera), 1 band historiska arbeten, en diger volym om Finland (text till F. framst. i teckningar), 2 band läsebok för lägre läroverk och|| dertill hvad jag ännu vidare möjligen får helsa och tid att kasta ur pennan. Allt detta gör, äfven utom Fältskärn och Läsn. för barn, åtminstone 16 volymer, hvilka jag gerna ville småningom retouchera, ordna och utgifva i ett sammanhang och ett format. Afstår jag nu åt Herr Bonnier förlagsrätten med allo äfven till dikterna, så försvårar jag ytterligare möjligheten att ordna och komplettera min literära produktion, och detta, men intet annat, är orsaken, hvarföre jag beslutat, att icke mera sälja något särskildt af mina återstående arbeten för allo, såframt icke någon öfverenskommelse kan uppgöras för alla mina samlade arbeten. Det är naturligt, att Herr Bonnier, som redan äger tvenne serier af dessa arbeten, är den ende, som kan utgifva hela samlingen fullständig, men jag inser de svårigheter, som möta dervid, och jag tillägger uppriktigt,|| att jag icke kan sälja mina bästa arbeten till det låga pris, som härtills erlagts, särdeles för »Sångerna» och de tre första cyklerna af Fältskärn. Således vill jag ej framställa något förslag derom, utan beder Herr Bonnier endast vid tillfälle tänka på saken, ifall Herr Bonnier skulle, med sin stora erfarenheten, utfinna något sätt att förena våra intressen; hvarjemte jag, som en skyldig aktning för min mångårige förläggare, anser det sjelffallet, att jag icke åt någon annan försäljer förlagsrätten till mina odisponerade samlade arbeten, innan jag, om sådant kommer i fråga, erbjuder dem åt Herr Bonnier på samma vilkor, som en annan möjligen vore hugad att ingå. Får jag ej någon förläggare på antagliga vilkor, så har jag beslutat förlägga samlingen sjelf, oaktadt jag af erfarenhet erkänner alla dervid mötande svårigheter, och i sådant fall återstår ju att öfverens||komma om öfverlåtandet till Herr Bonnier af någon del utaf upplagan mot rabatteradt pris. Min ekonomiska ställning är lyckligtvis icke mera beroende af pennan, så att jag gerna kan vänta. Till följd af allt detta har jag ännu icke bestämt mig, huruvida jag redan till nästkommande jul börjar, med eller utan annan förläggare, samlingens utgifvande med andra bandet (dikter), emedan Herr Bonniers upplagor af första bandet (»Sånger») för flera år bortåt torde fylla behofvet. – Detta nu om dikterna. Hvad angår »Fältskärn», kunde jag möjligen i höst eller vid nyåret få någon tid öfrig, sedan jag detta år lösgjort mig från alla tidningar, utom en liten barntidning och en pedagogisk tidskrift; men jag ser knappt någon annan utväg dertill, än första införandet i någon tidning, som betalar väl, ty Herr Bonniers förslag före jul är icke antagligt. Orsaken hvarföre|| Herr Bonnier fick Fältskärn för så billigt pris, var den, att jag den tiden hade 800 à 1000 rubel silfver om året för Hfors Tidningars följetong, och då denna till större delen upptogs stundom af en, någongång af två berättelser om året från fältskärns vindskammare, kunde jag i medeltal beräkna åtminstone 1500 à 2000 riksdaler för hvar cykel, utom Herr Bonniers pris. Detta var en konjunktur, som jag visst icke vill beräkna som normal; men klart är, att Fältskärn icke kan betalas mycket mindre, sedan han blifvit känd, än när han först bröt sig väg. Således lära vi nödgas lemna också detta beroende. Den här från nyåret tillämnade morgonveckotidningen torkade in, och min förfrågan i höstas hos Aftonbladet etc. åsyftade icke att utbjuda min penna, utan blott att få måttstock för priset, om veckotidningen här blifvit af.|| Apropos deraf, så har hr Gernandt tagit sig friheten namngifva mig som medverkande i familjejournalen för detta år, oaktadt jag, på gjord fråga i höstas, uttryckligen afböjde all sådan förbindelse. Jag beder hr Bonnier derföre, i händelse mitt namn fortfarande står att läsa i F. journalens annonser, hafva godheten i någon tidning låta införa bifogade reklamation.

3 Wår nya svenska psalmbok är nu ändtligen så långt framskriden, att registret i dag lemnats till trycket. Emedan den både till form och anda väsentligen skiljer sig från nya svenska psb. i Sverige, ha vi att derifrån förvänta skarp kritik och, undantagsvis, medhåll af dem, som tänka lika med oss. Jag tror derföre att några exx. kunna säljas|| i Sverige. Vill Herr Bonnier ha något deraf i kommission, så underrätta mig. Förlaget är statens.

4 Mycket vore ännu att säga, men jag har redan uttröttat Herr Bonnier med ett längre bref, än i affärer är skickligt. Jag slutar derföre med den förhoppning, att vi allt fortfarande skola stå i vänskaplig förbindelse, ochsom af intet missförstånd rubbas, samt tecknar

högaktningsfullt

Z. Topelius.

5 Beklagligen lärer icke mycket återstå för de oprioriterade fordringsägarne i vännen Thunbergs konkurs, till följd af prioriterade borgesförbindelser m. m.

6 P. S. Mycken tack för mig tillsända 25 exx. af Fältskärns första cykel. – Jag mins ej, om kontraktet nämner något derom men Herr Bonnier betalte mig för första cykeln 43 rubel 50 kop. silfver, så att jag kan hålla dessa till godo.