ZT–Bonnier, Albert 31.1.1890

Zacharias Topelius till Albert Bonnier 31.1.1890

A. Bonnier

Björkudden 31 Jan. 1890.

Min gode Bror!

1 Jag befarar att en eller annan af dina senare vänskapliga skrivelser blifvit obesvarad, och finner i den af 31 Dec. en fråga, som jag nu, efter att ha meddelat mig med Edlund, såsom förläggare af Boken om vårt land, vill försöka få klar.

2 Det är, i min tanke, icke så lätt att finna en praktisk form för en upplaga af nämnda läsebok, ämnad för Sverige. Antingen skall man låta den utgå oförändrad, endast med titeln »Boken om Finland», i hvilket ||fall flera förutsättningar felslå, som äro beräknade endast för finske läsare, – eller skall man med nödiga ändringar och uteslutningar försöka göra innehållet läsbart äfven för svenska barn. Båda utvägarna äro vanskliga. Kort efter sedan B. o. v. land först blef känd i Sverige, fick jag från två håll uppmaningar att skrifva en dylik för Sverige. Härpå svarade jag, att detta kan och bör endast en svensk göra, men om bokens pedagogiska plan ansågs lämplig, kunde samma plan genomföras af en svensk författare och äfven ett och annat lämpligt der ingå från min bok, endast med vilkor att jag förut finge kännedom derom. Detta blef nu ogjordt, och Sverige har sedan fått både om »vårt land» och »vårt folk» för vidare|| kretsar. Nu framställde Edlund ett förslag, som du ju kan tänka på; jag säger derom hvarken med eller mot.

3 Våra 7o7 och 10 finska upplagor af B. o. v. l. på båda språken ha härtills sålts inbundna till 3 mark, som är billigt i förh. till arktalet, men dyrt för fattiga elevers tillgångar. Jag har derför länge önskat nedsätta priset till 2 mark. Nu har jag uppgjort ett kontrakt med Edlund, att han (troligen redan i sommar) trycker en upplaga om 15,000 exx. och säljer denna för 2 mark, mot det att jag nedsätter mitt honorar till ⁵/₉ af förra beloppet. Edlund föreslår, att du af denna oförändrade upplaga tager för din räkning det antal exx. du anser dig kunna afsätta och erhåller dessa exx., resp. antalet,|| till hvad tryck och honorar kosta honom, utan att han för egen del begär provision.

4 Detta skall således blifva en affär eder emellan. För min del vill jag än en gång betänka mig, om någon annan utväg funnes.

5 Susen Beckman, som nu kallar sig Jeanne Flohr, är svenska, ej finska, och mycket väl, eller rättare sagt illa känd i Helsingfors; en begåfvad äfventyrerska, som varit med öfverallt, kanske också i Nya Pressen. En förbindelse med henne af hvad slag som helst torde helst böra undvikas.

6 Influenzan är nusvårläst p.g.a. strykning glömd för ett vigtigare samtalsämne, som nu är på allas läppar, – äfven detta från öster. Vårt land kan aldrig liknas vid Jairi dotter, som Heidestam gör med Sverige i sin vackra dikt; – detvårt land kan icke sofva.

7 Mina flickor sända far och döttrar sin helsning. Må väl!

Vänskapligen

Z. T.