Sofia Topelius–ZT 22.3.1840

Sofia Topelius till Zacharias Topelius 22.3.1840

Kudniss d. 22 Martii.

Min kära gosse.

1 Nu är vi lyckeligen hemkommen till vårt kära Kudniss. friska och välbehållna vi dröjde någodt länge på hemvägen ehuru vi hade et ypperligt före, men först stannade vi i Brahestad en stund hos lilla Fannys Mormor Fru Bergren jag tyckte at det varit orätt at resa förbi då Gumman aldrig sett Fanny det var en rask och treflig gumma hon var så rörd då hon lyfte flickan ur slädan också måtte hon väntat oss ty hon hade färdig en ny silfversked åt Fanny. Sedan stannade vi i Kalajocki på Marknan en förmiddag där vi träffade Carolina Basilier med sin hygliga Man. och än ytterligare i GCarleby et helt dygn. och nu är vi åter i vårt förra skick som vi aldrig varit borta, förra lördags kom vi hem och i söndags fick jag dit bref det gläder mig vist at du är frisk och arbetar men hvad jag intet tycker om är at du altid är utan pengar du hinner knapt få det lilla jag ofta har rätt svårt at skaffa förän du igen är utan och hur kunde du vara dum nog at låna bort någodt när du hade så litet, och et så punkligt behof som hyran, dessutom får du lof at hushålla på hvad som ej hör till det nödvändiga, kläder köper du dig aldrig mat vill jag at du skall ha men intet kan nu alt för mycket gå därtill. om din Candidat examen går lyckligt som jag hoppas|| så tycker jag at du kan komma hem de par månaderna som är före promotion ty jag kan väl tro at då ingen ting blir arbetat och efter hvad nu gått åt så blir det vist dyrare at ligga där än komma hem. således skall du räkna öfver hvad du nödigt behöfver till dess och till skjuts (du kan väl få halfvera med någon) at du kommer skuldfri därifrån du vet at jag är så stor hatare till skulder och ändå måste jag jemt gräma mig öfver at du aldrig är utan, lik huru jag bjuder till at skaffa – må det nu vara nog med straffpredikan lägg den bara på minnet. Sophie får berätta nyheter från ungdomens verld om vårt husliga är ej mycket at säga par skogstjufvar har jag låtit stämma till tinget för öfrigt är ingenting at om nämna. jag gläder mig nu öfver möjligheten at några månader förän jag på räknat få omfamna dig kära barn ty då jag för et år sen skildes från dig och tänkte på den långa tiden till härnäst eller om någon sin hvilket alt ännu står i Herrans hand så var jag nog bedröfvad innom mig sjelf då jag lämnade det käraste jag äger på jorden, mina barn. nu är det väl bättre sen jag har Sophie hem och Gudskelof hon är rätt förståndig och arbetsam och vårt största nöje är at språka om dig. du lär väl rynka på näsan åt den lumpna summan du nu får men jag kan ej hjelpa det ty det fins ej mer i kassan än fogden skall ha som kommer denna vecka men för hyran skull skickar jag det lilla som fins skrapa in dina fodringar om du har några mer till dina andra behof när jag får dit nästa bref och upgift hur mycket du tror dig behöfva så skall jag väl bjuda till at få ihop det Gud vare hos dig min Gosse