ZT–Sofia Topelius 19.1.1868

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 19.1.1868

Åbo, söndagsafton 19 Jan. 1868.

Min älskade Mamma!

1 Helsningar från Åbo! Klockan är 11, jag kommer nyss från bildningscirkelns soirée och längtar att få språka en stund med Mamma. Ja, här sitter jag nu, gamla gosse, inmyrad i en komité. Gud gifve jag kunde uträtta någonting för allt hvad jag kostar kronan, två hästars skjuts och 12 mark om dagen. Jag skall nu börja med resan, om det kan roa Mamma att höra vid kaffebordet. I onsdags hvilade vi ut efter gratulationer och artigheter, som Mamma får läsa i tidningarna. Thorsdag morgon kysste jag alla mina kära i Helsingfors (äfven Berndt och Aina hade legat hos oss öfver natten) och så satt jag kl. 7 i en öppen Uskela släde, som jag åtagit mig att föra till Åbo, jemte fäll, och reste af i sällskap med professorerne Lille och EC. Essen, som åkte i kursläde. Det var blidt väder. Kl. 2 kommo vi till Lilles prestgård i Sjundeå, der han har sina barn och sina gamla systrar. Der åto vi middag|| och skulle få resa, men Lille var trött och hade mycket att uträtta, och så stadnade vi hos det vänliga folket till fredag morgon. Då sutto vi åter kl. 6 i släden, en lugn, månljus vintermorgon vid 10 graders köld och körde mellan de höga, snöiga kullarna samt kommo kl. 11 på qvällen till Rungo, 13 verst från Åbo. Andra morgonen, lördag kl. 8, kommo vi hit, och kl. 10 voro vi redan, slätrakade, hos erkebiskopen, som var mycket vänlig, fastän vi dröjt 3 dagar öfver tiden. Lördag e. m. hade vid första sammanträdet, 9 man starka, i domkapitlet och fingo vår arbetsordning. Det är två afdelningar. För finska psalmboken äro här Lönnrot, Essen, Roos, Kiljander, Ahlqvist och Lindström; för den svenska ännu bara Lille och jag, men biskop Schauman väntas i morgon. De finska ha bara att revidera Lönnrots bihang till psalmboken och tro sig bli färdiga om två veckor. Vi åter ha först att revidera Stenbäcks psalmbok och sedan att göra ett bihang, som inne||håller psalmer öfver många tillfällen, som ej äro ihågkomna i gamla psalmboken. Det senare är en klar sak, men värre är att kriticera på engång gamla psalmboken, Runeberg och Stenbäck. Dent har jag bedt att slippa, men få se om jag slipper. Jag tycker att båda de nya förslagen äro för mycket hyflade och konstgjorda, men det är lättare att se andras brister, än att sjelf göra bättre. Utan Guds heliga ande arbeta vi alla fåfängt; jag har bedt om Hans kraft, jag svaga redskap, som ingenting förmår af mig sjelf. – Vi bo i societetshuset, dit Mamma ville adressera brefven, om Mamma skrifver direkt, men kanske skrifver Mamma till Emili, och hon skickar sedan åt mig, ty vi korrespondera två gånger i veckan. Jag har ett större rum med två fönster och alla tillbehör mot gatan; bredvid mig bor Lille med dörr emellan. Vi äro inackorderade på månad för 3 mark om dagen, då vi ha kaffe, middag och qvällsvard samt annat fritt, utom tvätt och ljus. Här tycks vara bra nog, fast ovant att lefva på ungkarlsfot. Mest är jag rädd för många ||Måndagsmorgon 20 Jan. vänner och många besök. Hos erkebiskopen hotar jag redan att blifva hvardagsgäst. Lördagsafton var hela komitén ditbjuden, och Söndagsmiddag åto Lille och jag likaså der. Gubben, gumman och fyra döttrar äro alla mycket vänliga. Lördagsafton kl. 10, sedan vi hemkommit, kom Åbo bildningscirkel, herrar och fruntimmer, med sin fana och sjöng här utanför. Söndagsmorgon kl. 8 fylldes gatan åter af folk; det var gymnasisterne med sin fana och sin sångkör. Vid båda harangerna höllos välkomsttal, som jag måste besvara. Söndagsafton voro vi bjudne till bildningscirkelns soirée i stora societetssalen och mottogos med musik och artigheter. Der voro 4 à 500 personer, föredrag, sång och dans. En massa besök var här Söndagsmorgon och e. m., Jag hann likväl höra Renvall predika i domkyrkan och sedan titta in hos Julins. Biskopen visade oss Karins Månsdotters vackra marmorkista, men i domkyrkan var så kallt, att vi fröso och snöflingor föllo från taket på gången. – Jag hinner nu ej berätta mer; jag skall skrifva till Emili och sedan börja arbeta på allvar. Måväl, älskade Mamma! Hvad jag längtar att åter få höra något om Mamma. Helsa Fanny och alla vännerna. Jag skall skrifva till Mamma hvar måndag, om tiden medgifver.

Mammas egen

Z.

2 Här klagas, som öfverallt, öfver fattigdom, men icke ser man just många tiggare. I lördags var marknad med mycket folk; lin köptes här för 7 mark pundet. – Julin berättade att han nu i 3 veckor låtit två fångar äta bröd af två delar hö och en del rågmjöl med ströming och surmjölk samt potates två gånger i veckan. Karlarne må godt deraf, äro nöjda och tilltaga i vigt, ty de vägas hvar vecka. Härom dagen kom en gumma till Julin och sade: ”nu ha vi ätit upp all vår mossa. Hitta nu på något annat.”

3 Få se, om jag träffar Selma T. eller hinner till Nådendal. Om jag slipper lös, skulle jag gerna helsa på Lisette en dag.