ZT–Sofia Topelius 25.5.1860

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 25.5.1860

Helsingfors fredag 25 Maj 1860

Min Älskade Mamma!

1 Hvad skall jag säga om den smärtande nyhet, som i tisdags på morgonen öfverraskade oss! Dag och natt har den legat för mig som en elak dröm, om hvars sanning jag har svårt att öfvertyga mig. Och dermed blandar sig tanken på allt hvad Mamma måste ha lidit deraf; Gud gifve att mammas helsa står bi, så skall väl ock detta dystra moln hafva sin öfvergång. Vi skola minnas vår gemensama vän – hvad han ville och var, och hur han slöt, det skola vi glömma.

2 Ju äldre man blir och när barndomsvännerna glesna, desto mer känns förlusten af en trogen vän, hvars minne är sammanvuxet med våra tidigaste hågkomster. I 34 år kände jag vännen Blank i alla vinklar af hans hjerta, och der voro många goda sidor; men någonting främmande var der tillika ändå. Det var hans wallonska blod, som han stundom sjelf brukade tala om; Gud allena vet hvilken andel det|| haft i hans lefnads förvillerser. Jag tror att der finnes nyckeln till flera gåtor. Att ödet förde honom en dag till vårt gömda Kuddnäs, det var visst hans lifs lycka och bästa skola; huru sorgligt att han der skulle sluta så!

3 Det gifs ögonblick, när en barmhertig Gud ej skall tillräkna menniskan hennes handlingar. Jag mins min vän Clas Zimmerman, som lika oförberedt slöt sina dagar en gång när han rakade sig. Min tro är den att Blank i en sådan stund af stor nedslagenhet både till kropp och själ hastigt fattade det olyckliga beslutet i samma ögonblick han tog afsked och resan, resan som var honom redan första gången så mycket emot, nu stod nära framför honom. Öfverlagdt kan det icke varit, det syns utaf allt, äfven af brefvet till mig. Sorgligt att hans dagar, som i alla fall blifvit få, nu blefvo än färre. Willebrand säger att resan hit varit förgäfves, det är naturligt, såsom man nu vet. – Falk skref till Holmberg om händelsen och var nog hygglig att tillskrifva den en misslyckad operation. Bland annat gick lifsassuransen, 5000 rub.rubel|| banko, som han betalt för i så många år, förlorad för Louise. Stackars Louise! Somliga familjer, såsom Mathesierna och Sjöbergarne, synas dömda till hårda pröfningar. Skicka henne vänskapens varmaste handtryckning från sörjande vänner!

4 Jag lemnar detta sorgliga ämne. Gud gifve vi redan vore hos Mamma och kunde något muntra Mamma i denna bedröfvelse. Dagarna gå dock fort, när man har helsan. Vi äro Gudilof raska, och midt in i promotionsvefvan. Jag har minsann ej haft humör dessa tider att skrifva vers. – Här har varit kulet och är ännu ej mycket grönt. Fru Synnerberg och Betty Barck lära kommit i går. Sedan Emili slöt sitt bref, kom nyss ett ännu obrutet pakett med bref från Augusta. Mille rukkaspråk: finska har varit utsliten med kommissioner, så att hon fått försumma mycket af sitt eget. Mamma skall ej krusa dermed – jag säger ej heller om systrarna – men der finns nog andra. I går fick hon springa med Tina Engström i bodarna. Gumman Engström är återställd från sin lunginflammation, men mera skraltig än förr. – Sofi Leopold är ändtligen åter rask. Det gällde denna gång lifvet. – Gustaf Toppelius|| är förlofvad, det skref jag förut. Jag kan nu tillägga att mamsell Morsing är utmärkt vacker och älskvärd, säges det, så att folk förundrar sig öfver partiet, men hon har ingenting, och det förklarar saken. Hon är Katholik. – Mille har väl skrifvit att Rosa har 2 tänder och processar med två till, att hon säger pappa, att hon varit engång ute o. s. v. De andra knytena äro jemnt på fläng. Sofie och Emiliadagarna firades här i vår okunnighet gladare än hos er. Aina fick ett dylikt pitschaft som farmor. Ja, Gud gifve vi sutte i vagnen och så på Kuddnäs; jag längtar efter den tiden. Månne Hindrik har tid med perttaket öfver trappan och några pollare? Simhus borde vi också ha; det är så nödvändigt både för Emili och Aina. Men Mamma får ej hafva något annat bråk dermed, än fundera med Hindrik. – Till Jakobstad lära vi väl skicka saker d. 10 Juni härifrån.

5 Må väl, min älskade Mamma, ja Gud gifvet det;

Vi omfamna Mamma så hjerteligen!

Z. E. och allihop.

6 Helsa Dyhrns, Fanny och Moster Nena. Fanny får nu sköta georginerna, och Louise, om hon orkar.