ZT–Sofia Topelius 25.9.1863

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 25.9.1863

Helsingfors 25 Sept. 63, fredag.

Min Älskade Mamma!

1 Något särdeles nytt är ej nu att förmäla, men jag tillägger dessa rader medan Emili skrifver till Augusta. Hon står dessutom till boks i Thilda Häggströms och Mina Julins brefkonto.

2 Ludvig är åtminstone icke sämre, kanhända en liten grand bättre och vid bättre humör. Han går nu upp emellanåt, dock utan att lemna rummet. Skralt är det, ty de olyckliga nattsvetterna fortfara och matta honom. Icke kunna de resa i höst; han måste nu begära ytterligare tre månaders tjenstledighet, och de tänka på att hyra sig något rum så länge, Olga har så besvärligt att springa mellan oss och Linséns. Ungefär hvarann natt har hon legat hos oss, och då tjenstgöra båda gummor som tvätterskor om morgnarna och gnida patienten med kylslaget vatten. För resten äro vi hjelpliga, utom en bit snufva på min del och krasslig mage på Toinis. Det blir nu tid att insätta dubbelfönsterna, ty vädret är mycket ostadigt. I förrgår var den herrligaste sommardag, man kunde knappt gå i öfverplagg, men i går var åter regn och i dag storm. – Lat har jag varit alltsedan jag kom och uträttat just ingenting. Nu börjar arbetstiden, och då skall mamma ursäkta, om jag ej hinner skrifva så ofta. I onsdags blefvo Forsman och Ahlqvist installerade, hvarefter vi alla tre svuro eden och intogo vårt säte i konsistorium, sedan baron Munck till oss hållit ett kort, för tillfället lämpeligt tal. Forsman hade ett litet kalas på aftonen; hans far, gubben Jeppe F. från Tavastkyro, hade hitkommit till alla dessa högtider.

||

3 Jag tror visst jag kommer till rätta med Forsman, som i konsistorium är min granne till höger, men till venster har jag den andra fennomanen, och det är en öfvermodig best. I sitt inträdestal gick han åt sin företrädare Castrén, för det att Castrén aldrig skrifvit något på finska, bara om finskan. Kantänka. När Innan Ahlqvist uträttat hvad Castrén uträttat, torde han allt få äta några fat gröt ännu. – Min fullmakt kostade 119 rubel 27 kopek och länsade så temligen kassan tom, så att jag får se mig om efter mat åt reparationsbjörnarna. – Mina föreläsningar torde jag börja först nästa fredag: de bli nu fyra i vecka i stället för två, nemligen måndag, tisdag, thorsdag och fredag från kl. 6 till 7 på aftonen. Timman har den fördel, att jag kan bereda mig under dagen och sedan har qvällen ledig. Tråkigare blir det att examinera; här har redan varit en hop blifvande kandidater och anmält sig.

4 – Tack för Mammas sednaste kära bref. Måtte nu Fanny återvända i slutet af denna månad, så att Mamma får trefligare och att hon sjelf får en mindre ruskig resa. Vid detta laget torde Grundfelt göra visit på Kuddnäs och berätta muntligen om de märkvärdiga dagarna. NyCarleby har ju den 15 Sept. riktigt fiffat upp sig så att man faller uti förundran; jag skref en tidningsbit derom efter Dyhrns bref. NyCarleby öfverträffade på visst sätt Helsingfors, ty här hade vi intet fyrverkeri. Meningen var visst att ha, ty fru Karamsin skref efter en fyrverkare från Petersburg, och han skulle sedan anlitas äfven af staden, men när han|| väl fått pengarna i förskott, rymde den skälmen sin kos. Här lade man ut det fina i transparenter och illuminationer sju qvällar å rad. En afton voro tre ångfregatter i hamnen tätt behängda med kulörta lyktor i många fasoner; det såg präktigt ut. – Jag glömde sist berätta huru många blefvo narrade på kejsarens afresa: det hette den skulle bli kl. 5, och kl. 4 samlades hundradetals sångare och sångerskor för att helsa honom med en afskedssång, men med detsamma for han. Orsaken till brådskan var ett telegram att kungen af Grekland kommit till Petersburg. Jag misstänker litet att Dagbladet med flit vilseledde allmänheten både om landtdagens utblåsning och kejsarens afresa, till att förekomma för stor enthusiasm, hvilket också lyckades genom dåligt bestyr af våra vederbörande. Det sällskapet är ena äkta lurifaxar. I tisdags ställdes (troligen enkom) så till att Dagbladet ej kunde komma ut för censuren, ehuru Hfors Tidn. kommo obehindrade med deras landtdagsnotiser. Men Dagbl. ville reta opinionen. Sedan Hans Maj. haft den skamlösheten att genom sitt löfte om landtdagar och motionsrätt bryta udden af vår rysligt tillämnade opposition, blef det partiets taktik att skrika allt hvad de förmådde om tryckfriheten, och så gjordes fasligt väsen af ett censurcirkulär, som förbjöd tidningarna att redogöra för landtdagsförhandlingarna innan ståndens sekreterare godkänt berättelsens riktighet. Här ställdes till deputationer etc. – Armfelt antastades, sedan han först smugit sig undan, på öppen gata, när kejsaren for, och nu lärer man verkligen få förbudet mildradt.|| Gamla byråkratiska pudisuddar, sådane som erkebiskopen, baron Schultén och Armfelt sjelf, arbeta med deras dumheter partiet i händerna. Det oaktadt är hufvudsaken vunnen: sjelfva Nordström måste erkänna att Alexander visat sig storartadt liberal, – Nordström som härtills begabbat alla våra förhoppningar! De hade en stor middag för honom i förrgår, men jag ides ej vara med. – Wetterhoffs tycks ha blifvit ställd under någon sorts polisuppsigt i Åbo, men rymt öfver till Stockholm, och der har han nu i Allehanda skrifvit en berättelse om sina äfventyr, der han isynnerhet går åt baron Walleen. Få se om den nummern får utgifvas. Bland annat berättar Whoff huru han träffat furst Gortschakoff i Walleens farstu och hjelpt honom klifva upp på en bakväg, emedan stora dörren var stängd. ”Jag bar således, säger Whoff, hela Rysslands utrikespolitik på mina axlar och hade kunnat störta den i en afgrund, men jag gjorde det icke. Må Europa förlåta mig.” – Falander har fått professorsvärdighet, och Gust. Frosterus har blifvit extraordinarie professor i historien, hvilket mycket gläder mig, emedan Frosterus blef utan tjenst derigenom att Forsman fick allmänna historien och jag den finska. – I dag var Aina i skolan och hörde sig före om Toini kan fortsätta. Fru Bergstadi och Sucksdorff svarade mycket vänligt att de trodde det nog skulle gå – ehuru jag tycker hon hör, tidtals åtminstone, sämre än i våras. Hon hör ändå hvad lärarn frågar, ehuru hon ej hör hvad kamraterna svara, som sitta längre bort. – Helsa bror Dyhr att jag fått hans bref med 25 rub.rubel för Emil Jessberg och att Falander ej har något emot hans qvarstadnande någon tid bortåt, tilldess man får se om det blir någon förbättring. Falander tycks likväl befara att det onda redan hunnit blifva för gammalt. – Måväl, älskade Mamma! Nästa gång skrifver min gumma. Eva har börjat ett bref till farmor, men det blef så nedplumpadt, att det kasserades.

Mammas egnast

Z., E., Aina, T., E.

5 Får jag besvära Mamma att kuvertera Evas bifogade bref till Anna Granholm och afsända det. Hon kan ej skrifva till Aina, säger hon, för att Aina kan inte läsa det. – Jag ber om min helsning till Dyhrns och Moster Calamnius och Stina m. m. Äfven till Calle Forsbacka. Huru är Mamma nöjd med honom efter min afresa?

6 Vid paraden på kaserntorget förra lördags sutto Rokassovskis fruntimmer i Rosenkampffs fönster. Kejsarn red då tätt förbi och helsade mycket hjertligt dit in. Storfurstarne har yttrat att de hoppades få komma tillbaka med pappa i vinter när han kommer för att afsluta landtdagen. H. M. har telegraferat till Rokassovski och tackat för den angenäma vistelsen uti Finland. – När professorskan Willebrand blef presenterad för Hans Majestät och yttrade sin förtjusning att få se ”den man som bär Europas öden i sina händer”, svarade kejsaren småleende: ”Man gör hvad man kan.”

7 Tyvärr var det ej en hallonsaftflaska, utan hvarenda en som voro i kras, en del urläkta och en del urjästa. – Lotta beder helsa Fia.