ZT–Sofia Topelius 26.9.1866

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 26.9.1866

Alavo prestgård onsdagsmorgon 26 Sept. 1866.

Min Älskade Mamma!

1 Tack för sednast! Tack! Tack!

2 Så långt har den gode Guden förhjelpt oss. Vi kommo måndagsafton kl. ½ 9 lyckligt till Lillpuckilä, der vi träffade Kjellman. Vägarna voro bland de miserablaste jag nånsin mins mig ha rest på (Rosenkampffs hade kommit dit kl. ½ 10 på qvällen till samma nattqvarter) – men vädret det allra vackraste. Och det som var ännu bättre, var att Emili var mot all förmodan rask. Hon kände mera litet af sin mage och blef väl trött, men ej mer, än att hon redde sig godt. Om natten fick hon ej sofva förrän litet mot morgonen; felet var att hon låg i samma rum med den snarkande Fina och den qvinkande Maju vår. Tisdag morgon voro vi först kl. 7 i vagnen; vädret fortfor att vara vackert och vägarna, än bättre, än så att hjulen sjönko till nafven, ty Lappoborna hade kört berg af sand för storherrn, och detta allt var nu i en sylta.|| Från Salmi fingo vi goda vägar, men hade ändock fördröjt oss, så att vi först kl. 7 på qvällen framkommo hit. Här blefvo vi hjertligt emottagna, men fingo tillika den ledsama underrättelse, att ångbåten Wladimir upphört med sina turer den 22 Sept., i lördags. Detta annonseras i ”Tampereen Sanomat” för den 18 Sept. – Är det folkafolor? – Karlar äro ej finkänsliga, derpå ha vi haft prof, och så hände äfven nu att den beskedlige Carl Stenbäck, sonen, kom genast på qvällen fram med den nyheten, och följden var att Emili fick en skjuts i sin mage och sof illa, eller blott litet på morgonen, i sin sköna säng, der hon just skulle hvila ut. I går afton var hon trött af de mödosama åtta milen, och i dag är hon matt, men likväl i rörelse. Hon skall nu på förmiddagen gå upp i flickornas kammare och försöka att sofva. Icke kunna vi tänka på landvägen i backarna utan yttersta nödfall. Vi måste då begagna ångbåten Ahti, som går|| fredag morgon från Ruhala, dit vi ha 8¼ mil härifrån. Vi skola nu försöka att dela den biten på två små dagsresor, så att vi äta middag här och resa på e. m. två eller tre håll. Kanske hjelper Gud oss framåt; jag tycker att vi nu mer än någonsin stå under Hans omedelbara beskydd. Wädret är fortfarande mulet och varmt, utan regn. – Lovis Granholms buljong öppnade vi i går middags på Salmi – den luktade ej bra, och Fina kokte för mycket vatten till den, men nog gick den med. Få se nu, om resten far illa, sedan den öppnats. – Storherrn har nu rest här, men ej just gjort något för att bli populär. I Lappo misstyckte folket att han ej lät se sig, utan satt och sof i vagnen. Här i Alavo tog han ej emot en deputation af bönder, som kom för att begära ett lazarett; de fingo bara framföra sin önskan till Örn. Hela sällskapet var inqvarteradt hos Strömmers, äfven betjeningen stoppade sig med, fast den skulle ligga på gästgifvargården, och storherrns eget kök var tomt, så att allt fylldes af husets förråder. Värden i huset fick en nick och dottren,|| som satt putsad på parad, fick en dito. Men när han for på morgonen, lät han helsa och tacka. Kl. 8 hade han farit från Wasa och kom hit kl. 8 på afton, 15½ mil. – En annan otrolig nyhet har rest genom landet till Alavo, nemligen att kort efter det Karakosoff var dömd att hänga, hade Muravioff fått ordres att genast resa till Kejsaren, och en vagn stod utanför. Han satte sig i, men när vagnen kom utanför staden i närmaste skog, hölls plötsligen stilla, generalen drogs ur vagnen och hängdes i närmaste träd! – Så lyder historien; jag förmodar att den spatserar på ankfötter kring verlden. – Ja, det angår oss nu mera litet, allenast vi få vår Mille helbregda fram. Ack, hvad vi tänkt dessa dagar på Mamma och Fanny och eder ensamhet! – Och jag, som glömde att betala hästarna på Stenbacka! Jag hade sölat litet, som vanligt, och Mille brådskade på, och så glömde jag hela saken. Jag smuglar derföre|| 12 mark i detta bref, med den bön att Mamma ville deraf betala Hindrik och landbond, 2 mark eller hvad det kan göra, för hästen. – Så glömde jag några bref i vindskammarn, troligen i högra bordslådan, eller och i portföljen, och beder Fanny vara så god och skicka dem till Hfors nemligen Morings bref med ett litet notblad och två små förseglade bref från Nordlund till Pacius och till Frans Snellman. Fina glömde tants och våra pipsaxar, men de få väl vänta på någon lägenhet. – Åt Fredrik gaf jag 12 mark på lönen: han har fåt 28 inalles till dato – Ytterligare berättar sig sällskapet ha glömt: Emili sin stickstrumpa och Haapa Kajs strump-pakett för Ekholms, hvilket ligger i kontoret innanför vindskammaren och torde medfölja, ifall Fanny skickar Rosenkampffs hattask. Aina har glömt en kamm på vinden och Eva en dockparasoll, hvilka saker äro mindre vigtiga.|| Det brukar ju betyda att man kommer igen. – Ja, goda Mamma, om Gud skulle ännu låta oss mötas med helsan i nästa sommar, så skall jag bättre komma ihåg mina så ofta glömda föresatser ett ej vara så mycket borta.

3 – Klockan blir nu 9, frukosten står dukad, och sedan gå vi på f. m. kaffe till Carl Stenbäcks här bredvid, medan Emili försöker att sofva. Eva är den nöjdaste bland hela sällskapet – hon spelar skrapnos med lilla Lydia och grasserar med en grå kattunge. – I går fick hon köra schäsen två håll, sedan vägarna blifvit bättre. Mellan Ekola och Markula körde vi sönder en af vagnens resorremmar i groparna, men den blef lagad på Lillpuckilä. Jag är nyfiken att höra huru|| Rosenkampffs hunnit fram sina 14 mil från Lillpuckilä till Wisuwesi. De fingo dock resa med den bättre ångbåten. Ahti går långsamt, har ett litet krypin med trädsoffor, och restaurationen liknar gästgifvargårdarna i Småland – men få vi skapligt väder, så går det väl för sig. Nog är Milles sjukdom bra mycket af nervsvaghet – krafterna bero af humöret, och detta åter af med- eller motgång.

4 – Nu, goda Mamma, händer det att vi skrifva från Tamerfors, om det så passar i stycket, men får Mamma ej bref med måndagsposten, så var ej derföre orolig. Bed Gud för oss, såsom vi dagligen bedja för Mammas välgång. Måväl, helsa Fanny, Augusta Lybeck och alla våra vänner. Mammas egnaste

Z., Emili, Aina, Eva.

5 Just när jag slutar detta, läser Carl Stenbäck en bön i salen. –

6 I Nurmo lärer kaplanens dräng vara häktadsvårtytt som medbrottsling. Tjenstefolket lärer ha den natten rymt huset på förhand.

7 I Alavo fås medelmåttigt i år – I Härmä och Kauhava klagas – i Lappo äfven – der bergas ängarna andra gången och höet hässjas. Guvernörens rapport lärer få opposition i tidningarna.

8 Gubben Stenbäck klagar öfver stor Tasku Mattispråk: finska och har ej råd att skicka sin yngre son till Hfors. – Gubben är åter rask till helsan.