ZT–Sofia Topelius 28.3.1862
Kommentaari
Kommentar
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
1 snäll snabb.
1 rodockan någon som bereder andra nöje, gullegris.
1 skrypelse trevlighet.
2 hypotheksföreningen Finlands hypoteksförening bildades 1860. Föreningen bildades för att tillhandahålla krediter för jordbrukets förkovrande och beviljade lån mot jordegendom som pant.
2 En veckas tur till London Världsutställningen pågick i London från den 1 maj till den 1 november 1862.
3 folkskolan Uno Cygnæus hade på uppdrag av senaten 1858 företagit sig en studieresa för att bekanta sig med folkbildningens organisation i övriga Europa. År 1861 hade han publicerat ett förslag till folkskolans organisering i Finland. Se även ZT–ST 16/9 1861.
5 myntfrågan Myntenheten mark, delad i 100 penni, hade införts i Finland genom ett kejserligt manifest daterat den 4 mars 1860. Valutans värde var emellertid knutet till den ryska rubeln som fortfarande gällde som lagligt, parallellt betalningsmedel. P.g.a. kriser och andra oroligheter hade rubelns kurs försämrats och sedan Krimkriget inlöstes sedlar varken i Ryssland eller Finland. Resultatet blev att tillgången till skiljemynt och kredit försämrades. Kapital placerades utomlands för att säkerställa dess värde. Henrik Borgström m.fl. vädjade till kejsaren om att endast finsk valuta framöver skulle gälla som lagligt betalningsmedel i Finland. Syftet var att hindra att de ryska sedlarnas försämrade kurs skulle inverka menligt på den finska ekonomin och tillåta inväxling av finska sedlar. Om petitionen, se Helsingfors Dagblad 29/3 1862.
6 Theaterbestyret slapp jag ej, utan blef omvald, Topelius var sedan 1860 ledamot i direktionen för aktiebolaget som hade låtit bygga Nya Theatern (1887: Svenska teatern; Helsingfors Tidningar 29/3 1862). Se även Topelius, Självbiografiska anteckningar 1922, s. 189 och ZT–ST 19/10 1860.
Manuskriptbeskrivning
- Kirjeen arkistotunnus: 1787
- Lähettäjä: Topelius, Zacharias
- Vastaanottaja: Topelius, Catharina Sofia, f. Calamnius
- Arkisto: Nationalbiblioteket
- Kokoelma, arkistotunnus: Topeliussamlingen 244.97
- Tyyppi: brev
- Tila: original
- Koko: 21,5 x 13,5 cm
- Arkkeja: 2
- Lehtiä: 2
- Kirjesivuja: 8
- Väri: blåaktigt
- Laatu: brevpapper
- Kuosi: vattenlinjer, vattrat
- Kunto: välbevarat, frånsidans text syns
- Materiaali: svart bläck
Zacharias Topelius till Sofia Topelius 28.3.1862
Helsingfors fredag 28 Mars 1862.
Min Älskade Mamma!
1 Jag är nu skyldig flera svar, ty de förra postdagarna har jag varit hindrad. Tack, goda Mamma, för barnens kängor, som riktigt anländt, ett par med posten och två med Bomans Janne och Daniel. Mariedags afton inträdde båda kamraterna välbehållna uti vårt kök. De hade haft en lycklig och snäll resa. Om måndagsafton kommo de till Tavastehus. Strax andra morgonen, mariedagen, afgingo de kl. 7 från Thus, och kl. ½ 12 före middagen voro de här, mycket nöjda med färden. Deras första qvarter vid warfvet funno de nog bullersamt, jag gissar att der var bränvin på helgdagsqvällen; och andra dagen skulle de söka sig bättre. Detta nu till framkomstbref för deras räkning, ehuru Janne något belåten förklarade att han skulle väl skrifva sjelf. Wi bjödo dem ett glas öl vid framkomsten, och i söndag äro de hitbjudna på middag, efter de, som Stina brukar säga, höra till slägten. Barnen äro mycket nöjda med sina kängor. Rosa sitter just och petar att få snodden genom känghålen. Toini ber att få skrifva till Anni, men Eva förklarade att hon ämnar skjuta opp ”för det att hon ej ännu fått svar.”|| Här är annars ett skrifvande och ritande sällskap, som farmor väl vet, men det är nu förökadt med Rosa, som skrifver och ritar hela dagen och jemt tigger papper och pennor. Just infinner hon sig med den bevekligaste supplik: ”töta pappa, Lullu sarva (slarfva bort) bott sin penna”. Farmor kan väl tro att hon nu är rodockan, och får hon vara frisk, så skall hon med Guds hjelp rikligen löna alla bekymmer, som hon redan hunnit göra. Gudskelof för barnen, ha de helsan, nog äro de en skrypelse. Wi önska så ofta att ha Mamma här, när vi ha friskt, till ersättning för den sjukliga och bekymmersama tiden när Mamma sednast var hos oss. Och när Rosa kommer slätkammad och skinande in om morgnarna, önska vi att hon kunde komma och kyssa farmors händer med sitt lilla fågelqvitter, som riktigt går en till hjertat. Wisst krångla både Toinis och Rosas ögon ännu, och Becker har varit här, på Willebrands eget förslag, för Toini. Fläcken på pupillen hade kunnat bli farlig, om den fått gå på djupet, men i går förklarade B. att den är på öfvergång, och annars är flickan munter och rask samt läser och skrifver bara nästan för mycket. En linnelapp hänger för sjuka ögat, som vi hoppas snart är bra igen.|| Rosas öga är rödt och rinner, med det är hvitan, icke pupillen, och visst åter något skrofulöst, ty hon har som en liten reform på näsan tillika. Kinin med olja har gjort henne godt, hon har godt hull och är munter och pratig, utom små kurrskof och utom hennes blyghet, som fortfar för främmande. Jag tror nästan att hon har något dunkelt minne af Beckers skägg, ty som hon såg honom i går, så satte hon till att gallskrika. – Aina har varit frisk och Eva fortsätter att vara en palt, oaktadt hon nu läser abcboken för Mamma sin. William är också bra, efter en kullerbytta i kälkbacken, der han stötte sönder läppar och näsa. Den krassligaste af sällskapet har dessa dagar varit Aline, som är nog eländig med sin bleksot, stackare; men i dag är hon åter i skolan. De flickorna borde ha gymnastik; jag dammade till med en artikel derom i tidningen. – Nå, det var för väl att Mamma fått en förhoppningsfull landbonde; måtte den andra också infinna sig. Wi tycka det är så synd med Mamma och alla dessa bekymmer, så jag vore emellanåt rent af färdig att annonseras Kuddnäs till salu, om det skulle hjelpa. Hade ödet ej bundit mig här, så nog känner jag på mig att jag på äldre dagar skulle trifvas vid landtbruk; men som det nu är, när jag slipper lös efter 9 månaders kammarlif, är jag som kalfvarna på första gräsbetet.
||2 Jag har nu tagit nogare reda på hypotheksföreningen. Dertill skulle fordras att vidtala Sterenius, som skulle bestyra om de många bilagorna, lagfart, prestbevis, köpehandlingar o. s. v., men de formaliteterna kosta sina 15 rubel. Då fås genast lån, men ej pengar, utan hypoth.för:s obligation, som löper med 6 proc., hvaraf 5 proc. ränta, ¼ proc. förvaltning och ¾ amortissement, hvilket lån sedan står orubbadt, endast räntan betalas. Men dels lönar sig ej att kosta på inteckning för små lån, dels är det osäkert huru man sedan får pengar för obligationen, (ehuru de gå bra nog åt, sägs det, och komma att gå ännu bättre, sedan myntvärdet blir stadigt). Jag blir således vid Mammas tanke att vi ej tänka på den utvägen, och likaså att vi sparas Lybeck, tilldess att vi reserv, ifall det ej lyckas få pengar här. Utan när jag får Tants revers, så går jag med den till Thunberg och försöker få af Fruntimmers eller Konstföreningen med min borgen som fyllnad, eller ock i eget namn, om Mamma så vill. Är det 200 rubel eller hur mycket, som Mamma behöfver? – Nog är det bra tokigt, att Mamma skall få så mycket bråk i sommar och ej ens ha fiskaren hemma, när han engång kunde vara mera till nytta. Finge jag välja, så nog vet jag hvart jag hellre fore; men kanske behöfves ett band på ens önskningar, och det bandet är nu så starkt, att det|| drager oss utåt. Utom Milles helsa, som är det förnämsta, tror jag att äfven Aina och jag borde ha nytta af baden, och sen är det en sak med Aina, att hennes känsliga lynne vid den åldern behöfver få litet frisk luft och större vyer omkring sig, emedan hon har fallenhet för en sjuklig sentimentalitet. Jag hoppas derföre att resan blir ej mindre nyttig för henne än för hennes Mamma. Nog är det sannt, att det vore bättre, om Mille ej behöfde valla flera, och icke tycks det heller bli något af Emma Thunbergs reseplan eller af Aline Rpffs, ehuru tant drog på den strängen att Aline skulle följa med oss. Tant besluter i dag ett, i morgon ett annat. Nog tror jag hon har allvar med resan till NyCarleby, men nog skola vi se det först. Berger har lofvat bygga simmhus på Alörn. Jag gissar att tant ej kommer sig ut före midsommar, och huru vi då skola göra med barnen, står ännu i vida fältet. Jag hoppas, ifall vi ej komma för sent ut, att vi i början af Augusti kunna komma uppskuttande till Mamma. – En veckas tur till London skulle ej vara så tokig för mig från Marstrand, derifrån man blott har en dagsresa med ångfartyg.
||3 Med allt detta ligger oss Mamma ständigt i hågen, och Mille har föreslagit att hon skulle resa ensam med Aina och jag fara med barnen till Kuddnäs, men det vill ha sina sidor. Att jag i alla fall skall bidraga en smula till Mammas stora hushåll, det faller af sig sjelf. Toini och Rosa tror jag bli lika bra af Kuddnäs grönska, som af Marstrands vatten. – Mamma frågar om folskolan. Jag hade redan i julas bref från Kitty, ehuru jag glömt tala om det. Hon är mycket nöjd i Bern och vid godt mod, liksom de andra. Detsamma skrifver hennes syster Victoria, af hvilken jag för några veckor sedan hade bref från Düsseldorf, och i förrgår var Uno Cygnæus här och bekräftade samma goda underrättelse, med det tillägg att alla finskorna, och särdeles Kitty, fått mycket goda betyg af deras lärare. Som det lärer dröja ett år längre med folkskolan, innan Cleve och de andra få sina vidlyftiga betänkanden färdiga, så är det önskvärdt, sade Cygnæus att våra resenärer finge stadna derute ett år till. Helsa Fanny och Kittys vänner, att Cygnæus har allt skäl att vara nöjd med sitt val.
||4 Hvem har nånsin arbetat för stora almänna värf, utan att af sin samtid lönas med otack? Och så är det äfven med U. Cygnæus. Nu naggas och bitas de från alla håll, men vi skola se hvem som gör det bättre. Tacksamhet är ej våra landsmäns dygd, men så är det väl öfverallt.
5 Här i våra affärer står nu myntfrågan främst. I tisdags skulle Borgström och de andra ha företräde hos kejsaren, och förhoppningarna lära vara goda, ehuru alla ryska auktoriteter sätta sig deremot. Men Alexander – också en som lönas med otack! – vill oss väl och synes ha till den grad brutit med alla ryska partier, att han ej mer frågar efter hvad de invända. Går saken igenom, så gäller allt pappersmynt i Finland endast efter kurs, d. v. s. att finska rubeln gäller fullt, men den ryska för närvarande endast 85 kopek, och dessa 15 kopek på hvar rubel inbesparar Finland på hela sin import. Skillnaden gör minst en half million rubel om året.
||6 Theaterbestyret slapp jag ej, utan blef omvald, men sedan vi nu få en särskildt aflönad literatör, som skall läsa igenom alla pjeser, minskas detta bestyr till en obetydlighet. Vi hade en bullersam bolagsstämma. Ett parti ville ha Carl Mannerheim till sjelfrådig theaterdirektör, men som han utan allt tvifvel inom tre månader skulle sprängt bolagets kassa, gick bolaget ej in på att anförtro honom en affär på 27,000 rubel om året.
7 Falcks äro väl nu anlända. De firades här på flera håll.
8 Men nu är klockan snart 1 och jag omfamnar Mamma och vännerna tusenfallt samt förblifver, med alla de våra, Mammas egnaste
Z.