ZT–Sofia Topelius 16.11.1857

Zacharias Topelius till Catharina Sofia Topelius 16.11.1857

Helsingfors måndag 16 Nov. 1857.

Min älskade Mamma!

1 Wi ha en klar och mild solskensdag och ingen vinter alls ännu. Wår lilla bröllopsvefva är lyckligen öfverstånden; Mille får nu berätta mera derom. Jag vill blott säga att allt var bra och brudfolk och gäster voro nöjda. Ochså voro gästerne, omkr. 50 närvarande, af hvilka jag ej kände hälften, ovanligt hyggligt folk, sådana man väl sällan träffar på andra orter i handtverksklassen. Marskalkerna voro fyra unga kavaljerer, som kunnat presenteras i hvilken kadrill som helst. I går voro de nygifta samt brudgumens mor och syster här på middag, och i dag skuras här.

2 När vi få vara friska som nu, ha vi så trefligt här inom oss, att jag aldrig tycker mig ha varit så rik och lycklig – och der finns intet annat moln, än tanken på alla menskliga tings obeständighet. Dock Gud styr! Mamma skulle se de barnen! När vi dansa med dem alla fyra i skymningen eller qvällstunderna, ville vi ej byta den dansen mot en kejsarebal! Pyringarna äro så innerligt roliga. Aina tar sina dansskolssteg, och de små göra efter. Toini tycks dertill ha naturlig fallenhet; det är det oskyldigaste trippande man kan se. Eva deremot vänder allt till löjligt – hon är sällskapets pajazzo, gör de befängdaste ställningar, och tumlar oupphörligt öfverända med sina svaga ben.|| Zache han ser på och dansar med Mala eller mig, när Mille spelar. Han vet minsann vara road, han pratar och skriker af förnöjelse öfver de andras krumbugter. I thorsdags fyllde min kära son ett halft år och gör skäl för sin ålder, stark och liflig. I förrgår påstodo de att han tre gånger sagt pappa, men jag var ej inne då. Han sitter nu temligen för sig sjelf – att grassera med papper är hans käraste nöje. Han skall väl bli en papperskluddare, som far hans. Eva är fet och präktig, mycket gladlynt och något positiv mot systern, när det gäller ingrepp i hennes lagliga rättigheter – men så lättböjd och känslig, att det bara behöfs en mulen min för att rätta henne, och då går hon på med ”låt mamma! inte Eja mer!” Hvar dag fara de allt ännu till Amuna. Deras souvenirer från farmor äro ibland af egen sort. ”Vet pappa, sade Toini, häromdagen, Amuna är så snäll, Toini fick följa med Amuna på huse” – ”och der är ett så litet hål, vet pappa!” – Jag ber om ursäkt för en så ogenerad konversation, men hvem kan låta bli att skratta deråt! De likna alltmera två tvillingssystrar, så mycket mer som Toini visst talar mera, men ej mycket renare. Båda voro för roliga på ”Lottas bjöllopp” – jag hade möda att hålla mig allvarsam, ty när bruden föll på knä, ville Toini nödvändigt se ”hvad de gjorde åt Lotta” och böjde sig ned och tittade henne i ansigtet. Nu hör jag henne åter ropa ”hvar är Lotta” – och Lotta|| var verkligen ovärderlig för att hon höll så af barnen – ja hon gret hvar dag i flera veckor vid tanken att skiljas från dem. Aina kommer nu från skolan – hon har skrifvit till Inna i dag – det är nu meningen att Inna kommer hit efter jul. Vi ha hört af ojäfvigt folk att Aina är mycket omtyckt som primus; det är mer än vi kunnat hoppas; hon har till och med haft mod att hålla sina vänner, flickorna Kellström, i tukt, och det har mankerat dem, så att de ej mera följa henne i skolan. Collan och fru Bergstadi visa Aina mycken välvilja. Nog är det en bra skola, åtminstone 1:sta klassen, icke undrar jag att Hæggströms anse det bra för Inna – blott ej hennes klena helsa skulle göra mycket bekymmer. – Om tidningen är ännu intet visst afgjordt. Jag bjöd Estlander garanti för ett minimum af 500 rub.rubel och sedan 50 kop.kopek för hvar prenumerant öfver 1300, så att han, efter nuvarande antal skulle ha 810 rubel, och dessutom 100 spalter bidrag af mig om året. Derpå svarade han, att det visst vore tillräckligt för honom ensam, men ensam hade han ej tid, och Ehrström, som han ville ha med, ansåg det för litet för två. Nu har jag gått så långt, att jag garanterat nuvarande prenumerantantal, d. v. s. garanterat 800 rub.rubel, och går antalet högre, få de 50 kop.kopek för hvarje. Högre kan jag|| ej gå, utan att blotta mig sjelf och ha ingenting för allt hvad jag drifvit upp tidningen – men derpå har jag ännu ej fått svar. Säga de nej, så måste jag fortfara, men bjuder då Estlander 150 rub.rubel och Oskar 100 rub.rubel som medarbetare för ett visst antal spalter om året. Så står den saken. – Studenterne ha gått in med en petition till kansler och begärt att få afdelningarna tillbaka. I Moskva och Kiev ha varit studentbuller i större stil – slagsmål med polis och gensdarmer – i Kiev blefvo flera personer dödade och sårade – I Moskva relegerades 50, och listan med deras namn skickades äfven hit, i fall de skulle söka sig in här vid universitetet. – På Aftonbladet ha åter ett par artiklar stått om Finland. – I nästa Hfors Tidn. gör jag försök med en insänd näsavis artikel mot nya riddarhuset; få se om den går igenom.

3 Wåra vänner må bra. Hos Arnells gjorde vi bekantskap med blåstrumpan fröken Ehrenstam, förf. till ”Gröna Lund.” Jag skall helsa Fanny från Anderssons theater, nyss anländ, specielt hr Pulchau. Men bättre och flera helsningar från barnen och oss alla!

Mammas egnaste

Z., E., A., T., E. och Z.

4 Jag har betalt frakten för Mammas skickning med Öbotten, 1 rub.rubel 42 kop.kopek