ZT–Sofia Topelius 3.2.1868

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 3.2.1868

Åbo 3 Februari 1868, Måndagsqväll.

Min Älskade Mamma!

1 Jag kan ej sluta denna Mammas födelsedag, utan att än engång nedkalla vår himmelske Faders välsignelse öfver Mamma och tacka Honom, som intill denna dag förunnat Mamma helsa och krafter samt oss den glädjen att få behålla Mamma. Våra lifsdagar, yngres som äldres, stå i Hans allsmäktiga hand. Dock skall Han kanske ännu förunna oss den hugnaden att återse hvarandra med helsan, hvilken glädje jag alltfrån mina skolresor varit van att efterlängta. – Mammas födelsedag har jag i största stysthet firat med träget arbete på psalmerna 82–100 m. m. och dessutom med ett litet förmiddagskaffe för Schauman och Lille, medan vi sutto tillsammans och reviderade N:o 77–82. Skam att säga, var det Lille, som hittade på en så naturlig sak. Han visste af dagen och föreslog att komma ihåg den på detta sätt, hvilket passade så mycket bättre, som Schauman är en stor vän af f. m. kaffe. Ensligt var det väl att nu sitta här, i stället för hos Mamma eller de mina, men man får ej allt som man vill, jag är nöjd, ja lycklig, om Gud låter oss alla vara vid helsan.

||

2 I fredags fick jag bref, att Aina var på bättring. Gud låte så fortfara samt att ej Mille eller någon annan nu blir sjuk i sin tur. Jag var bra orolig, när jag sist skref till Mamma, det syntes väl också på brefvet. Lyckligt vore, om man alltid med full förtröstan kunde ställa allt i Guds händer. Samma bref medförde äfven Mammas kära rader af den 24 Januari; tack för dem! Ända till nu har jag sparat brefvet, för att än engång läsa om det, men nu skall jag efterkomma befallningen som en lydig son och verkligen bränna upp det, så att Mamma kan vara lugn. Det har ock härtills varit väl undangömdt. Tack för firningen af den 14:de. Nog visste jag Mamma skulle komma ihåg den dagen, om också ingen annan gjort det. – Ja, de penninglapparna! Jag har nog varit rädd för att Mamma skulle komma i mellanhand. Goda Mamma var ej så onödigt grannlaga med ende sonens kassa, när Mamma är i större behof. Hvem är närmare, och hvem är skyldig Mamma så mycket som jag? Icke är det så klent, att ej litet kan fås ihop. Jag skäms nästan att tala om en så sjelffallen sak, det vore bättre att skicka utan vidare, när|| jag vet att Mamma ändå har knappt, men det har Gudnås ej blifvit af utan särskild anledning. Här i Åbo tror jag alla utgifter ej borde stiga till mer än 6 à 7 mark om dagen, och jag har 12 af kronan, så att det blir också en liten besparing, bara jag engång får ut den; nu ligger jag i förskott för hela resekostnaden. – Jag undrar huru Ezer slår sig ut i dessa fattiga tider. Här tycks hans förlofning vara känd af alla hans och brudens bekanta. – Så stor nöden än är mångenstädes i kustsocknarna, så tycks den vara betydligt värre i en del upplandssocknar, i synnerhet der de af dumhet och envishet icke samlade på hösten något slags nödbrödsämnen. Der hålla nu hela församlingar, såsom Ikalis, Mouhijärvi, Parkano m. fl., att svälta ihjäl och dö ut. Här samlas också ifrigt på många håll, men icke lärer det märkas synnerligen på sällskapslifvet och soupéena. Nog Icke har psalmbokskomitén heller svultit i Åbo. Jag skäms att äta hvar dag 4 rätter till middagen, jag som vore nöjd med två eller en, men det är nu engång ställdt så dumt, när man äter på värdshus. Kalasat ha vi också mer än just skulle vara förenligt med tiden och psalmboken. Det var intet nödbröd vi fingo på|| erkebispens middag i fredags för 80 personer. Det var en stortvätt för psalmbokskomitén, illustrerad af allt hvad Åbo hade förnämt och lysande, herrar och fruntimmer. Talen började med ett till Schauman, och så fingo alla sin lott, och så fick jag ett särskildt af erkebiskopinnan och fruntimmerna. Mera lifligt var der; vi stadnade qvar till kl. ½ 9 och drucko thé. Dagen derpå blef jag två gånger flat för ett dåligt minne. Kl. 1 blef jag påmint att jag kl. 11 var bjuden på f. m. kaffe till prosten Indrén kl. 11, – och just när Lille och jag höllo på med plättarna här vid vår vanliga middag, kom ett bud, som frågade om professorerne glömt att de voro bjudne i dag på middag till domprosten Renvall (hvilket vi också ganska riktigt glömt). Lille fick strax en isvoschik och for, men jag, lät som var uti ljusa byxor för tillfället, lät helsa och ursäkta. Icke var det så farligt, fast två biskopar och en domprost väntat på oss, det var bara en familjemiddag, men C. Essen påstod sedan att saken ej kunde försonas utan en vers. Vi bry oss verkligen ej om|| några bjudningar midt på dagen vi börja bli alltför snåla med tiden ty det beror till en stor del på vår flit huru snart vi slippa härifrån. Nog går arbetet mycket raskare nu, än i början, men minst 3 veckor till fåsvårläst p.g.a. radslut vi säkert dröja, innan vi ord för ord gått igenom de 413 psalmerna, jemfört alla olika upplagor och alla kritiker, utvaldt det bästa eller skrifvit nytt. Schauman är allt mycket intresserad och vill stadna här lika länge som vi, men hans biskopinna börjarsvårläst p.g.a. radslut bli otålig. Måtte han och vi alla få vara så friska som härtills. Vi ha mera trefligt, tror jag än någon annan komité derföre att vi passa väl ihop. Jag är glad att få sluta denna närmare vänskap med en så utmärkt man som Schauman. Äfven Lille är beskedlig, så het och otålig och petig han stundom är, men han är mycket tillgifven och vänskapsfull, och han behöfs som tredje länken att komma fram med sina betänkligheter, när Schauman och jag kanske äro för hastiga ibland att afgöra saken.

3 – I thorsdags voro vi på en literär soirée med 500 personer, der Renvall höll föredrag om hungersnöden 1695–97,|| Måndagsmorgon kl. 9 och i söndags voro vi på herrkalas med supér hos Magnus Essen, ölbryggaren (Oehlenschläger, som de kalla honom). De voro vänliga, och det var roligt att se hans barn, Celina Kjemmers efterlemnade. Äldsta flickan påminner mycket om modren. – I qväll skola vi efter komitémötet till G. M. Armfelt. Flera andra bjudningar ha vi refurserat eller fått uppskjutna. – Jag hade ännu hvarjehanda att språka om, men Lille blir otålig, vi ha ännu en del ogjordt till kl. 10, när Schauman kommer. Må väl, älskade Mamma, helsa Fanny och alla vännerna från Mammas egen gamla gosse

Z.

4 P. S. Jag har glömt berätta en glad surpris, som fingo just vid afresan från Hfors. Universitetets enke- och pupillkassa har småningom så förkofrats, att våra enkor och barn engång i verlden få ej mindre än 50 procent högre pension. Härtills 214 rubel silfver, hädanefter 320. Det är ju vackert så.

5 Förlåt mina slarfviga bref i brådskan. Få se, om mamma kan läsa dem. Tag Fanny till hjelp.

6 Här är åter mildt väder efter den starka kölden

7 P. S. kl. 12. Nyss fick jag bref, att Aina sitter klädd i yttre rummet.

8 Mamsell Chievitz har, på hennes egen begäran, fotograferat mig, men icke fått fram annat än knarriga gubbar.

9 I söndags hörde vi en vacker predikan af Indrén. – Tigerstedt blef ansatt af C. Essen för hans knappa vitsord åt Schalin och var mycket flat. Han sade sig ha fordrat bara detsamma som gymnasisterne kunna – men vi sade honom att det var orimligt, ty icke kunna gamla kaplaner inplugga nya skolböcker.

10 Helsa bror Dyhr – jag borde nog skrifva till honom, men har ytterst knappt om tid.