ZT–Sofia Topelius 31.12.1866
Kommentaari
Kommentar
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
1 varförgiftning pyemi.
1 att helsa på sin flicka Augusta Lybecks dotter, Emilia, bodde hos familjen Topelius sedan 1865.
2 satt naturligtvis under gökträdet hoppades på att få sina önskningar uppfyllda (d.v.s. att bröllpet skulle bli av).
3 Dagmars bref Dagmars tackkort med anledning Topelius dikt till Nikolaj Alexandrovitj, hennes trolovades, minne. Jfr ZT–ST 15/9 och 26/9 1865.
3 munduk halsduk.
3 hans telegraf-fruntimmer Nyberg hade som chef för telegrafavdelningen i Finland föreslagit att kvinnor skulle kunna anställas som telegrafister och förslaget verkställdes 1865.
3 landbönderna Både Kuddnäs och Frill hemman som familjen Topelius ägde brukades av landbönder som erlade ett arrende i dagsverken och naturaprodukter. Landbonden på Frill hette vid den aktuella tidpunkten sannolikt Jacob Andersson Bäck (1815–1868) medan identiteten på Kuddnäs landbonde inte kunnat fastställas.
3 kronoutskylderna skatterna.
3 sportel här: förtjänst.
3 sleepers korta bjälkar eller stockar, ofta använda som järnvägssyllar.
3 battens ca 6 cm tjocka och 18 cm breda plankor.
Manuskriptbeskrivning
- Kirjeen arkistotunnus: 2031
- Lähettäjä: Topelius, Zacharias
- Vastaanottaja: Topelius, Catharina Sofia, f. Calamnius
- Arkisto: Nationalbiblioteket
- Kokoelma, arkistotunnus: Topeliussamlingen 244.97
- Tyyppi: brev
- Tila: original
- Koko: 21 x 13,5 cm
- Arkkeja: 2
- Lehtiä: 2
- Kirjesivuja: 8
- Väri: vitt
- Laatu: tunt brevpapper
- Kunto: frånsidans text syns, fläckat, slitet
- Materiaali: brunt bläck
Zacharias Topelius till Sofia Topelius 31.12.1866
Helsingfors 31 December 1866.
Min Älskade Mamma!
1 Jag längtar att språka några ord med Mamma på årets sista dag, ehuru jag ej med visshet vet, om detta träffar Mamma på Kuddnäs. Det var ju ett ledsamt uppskof med Mammas julresa! Hvad Schalins måste ha blifvit bedragna i deras glada hopp, och hvad Mamma och Fanny sjelfva måste ha haft för en enslig jul! Också för oss känns det tungt att vid sådana tillfällen vara så långt borta från Mamma och ej kunna dela Mammas bekymmer och bistå Mamma och bereda Mamma någon trefnad till lön för all moderlig kärlek! Men det vore dock väl, om Fanny åter är frisk och om Mamma sjelf är vid helsan. Då gå väl äfven de ensama stunderna. – Kanske, när detta framkommer, är Emmi redan kommen att aflösa Fanny, och slädarna spännas före hos Dyhrns och Mamma mister för en tid äfven Fannys sällskap. Ja, det är för tokigt, att vi skola vara så långt skilda! Annars hade det enklaste varit, att jag kommit och blifvit Mammas kusk, och så hade vi fått se eder alla här.|| Men jag kommer alltid ihåg Mammas visa regel att vara nöjd, om också ej allt går efter våra beräkningar. Allt i denna verlden är ovisst, utom Guds makt och Guds godhet. Äfven Ainas bröllopp hänger nu på en tråd, och vi veta ej rätt huru det må blifva dermed och hvilken glädje vi kunna bjuda våra kära, efterlängtade gäster. Gumman Nyberg är mera dålig, så att ingen vet huru det aflöper. Mille har kanske skrifvit huru hon gumman för fem, sex veckor tillbaka stack sig med en nål i fingret – en så simpel sak! – och deraf uppstod först en bulnad ofvanom handleden, och den bredde ut sig och slog ut i andra bulnader på öfverarmen och under armgropen, så att der nu är mycken fara för varförgiftning i blodet. Juldagarna var det bättre, men sedan åter sämre. Blir hon ej utan fara till dagarna före den 10 Jan., eller skulle Gud kalla henne bort från hennes gubbe och 10 barn, hvad göra vi då? Brölloppet kan ej uppskjutas, säger Berndt, emedan skolorna börja den 15:de, och det blefve då blott ett litet tyst bröllopp med närmaste slägt.|| Således, goda Mamma, ifall våra kära resande ännu äro qvar, bör detta icke hindra dem att resa, ty nog komma de till bröllopp och nog äro de lika hjertligt välkomna. Skillnaden är att vi ej veta huru gladt bröllopp vi kunna bjuda på. Vi få ändå vara tillsammans, och det är hufvudsaken. Vi vänta Augusta, Fanny, Aline och Dyhrns tre. Mamma, som skulle mottagas med allraöppnaste famn, vänta vi ej – det vore för egennyttigt! Om jag visste dagen, hade jag god lust att komma våra vänner ett stycke till mötes. Skulle vi ha fått vänta Mamma, ja, då hade jag kommit emot Mamma till Tavastehus, för att bestyra allt på jernvägen. Vi ha nu i några dagar haft 20 graders köld, som gör att alla isar böra vara säkra, hvilket gör resan lättare, och vi skola hoppas att kölden står sig. Nog tycker jag det vore skäl för syster Augusta att helsa på sin flicka och för Fanny att låta litet blåsa på sig; icke brukar det skada ens frossan, om hon annars är så att hon kan resa.
2 Jag vill nu berätta något om julen. Om julafton voro vi hemma för oss sjelfva med Berndt. Aina satt naturligtvissvårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarande under gökträdet
||3 Den ena julgubben efter den andra, bekanta och obekanta, kom kånkande med en packlåda till henne. Af hennes 32 klappar mins jag nu blott en stor nysilfverkanna och théservietter af hennes Marstrandskamrat Hilma Ehrström, född Grå; ett par stora nysilfverstakar af gufar Leopold (ombyttes sedan till skedar); ett par dito af tant Rosenkampff; ett par dito af Maria Tallgren; en silfverförläggarslef af Thilda Häggström; en silfversåsslef af Fina Engström, ½ dussin silfvermatskedar och 8 theskedar (att komplettera dussinet) af pappa och mamma, ett stort vackert thékök af moster Augusta, ett väggur samt kaffe, socker m. m. af Berndt, förkläden och andra nätta saker af flickorna Nyberg och Deckers m. fl. vänner. Af Borgströms hade hon förut fått fruktkorg m. m., af Otto Nyberg servisen, af Julius Krohn bordsknifvar m. m., som Mille redan berättat. Nu fick hon ytterligare af Otto ett vackert skrifbord, af Oskar en vacker staty (en vestalisk jungfru), af Sjöstrand Porthans byst. Berndt fick 20 klappar, jag mins ej allt: af mig en portfölj och ett fint schackspel. Mamma Mille fick 8, som jag ej mins, utom en svart sidenklänning, som hon prutade mycket emot, men oundvikligt behöfde. Jag fick 6: en ulltröja, en portfölj för|| Dagmars bref (af Mimmi), en munduk af Aina och stålpennskaft af barnen. Åt dem hade vi just ingenting annat än några kulörta papper och blyertspennor, men på sjelfva julafton kl. 7, när vi kommo från kyrkan, gick jag in till Herlins bod, der de nu realisera allting, och bad dem framtaga sådant som de ville sälja för halfva priset eller derunder, och så fick jag litet skräp, som var mycket välkommet, deribland en gemensam eau de cologneflaska, som var en stor förtjusning ända till julmorgonen, när hon bröt nacken af sig och hennes rara innehåll sedan begärligt upptorkades af kökspersonalen. Jag glömde säga att Mille fick af Mimman en skön rutig dubbel hvardagsshavl, men hon näns ej bära den i hvardagslag, utan går och fryser i sin gamla utslitna grå shavl. – Så nog blefvo vi försedda, och en särdeles tur var det, att 710 mark kommo just på julaftonsmorgon från Bonnier, annars hade jag måst låna till sjelfva julölet. – Vid bordet om qvällen drucko vi, som vanligt, alla frånvarande käras skål; och ingenting hade vi haft att skicka åt Mamma och Fanny! – Båda juldagarna voro vi hemma. Andra dagen på qvällen voro Krohns och flickorna Nyberg här. Tredje dag jul voro vi|| med Leopolds, syskonen Benzelstjerna, C. Synnerberg och några andra bjudna till Rosenkampffs. Der lektes och var hjertligt. Fjerde dag jul voro vi på stor middag hos Otto Nyberg, tillställd för hans telegraf-fruntimmer, som gifvit honom en stor silfverskål till minnesgåfva. Der var mycket folk och fint, stående middag, skålar och tal, bland andra äfven för Berndt och Aina. På qvällen hörde jag Barnhemmets barn sjunga och var bjuden till prof. Cleve. I går, vår 21:sta brölloppsdag, voro vi bjudne till Leopolds jemte Rinmans och Clasens. Der återsåg jag fordna lekkamraten Amanda Niska som gammal fru med 13 barn, hvaraf 10 i lifvet, – och lilla Ester inkastade åt mig en nyårsgåfva: en kaffelapp för Majniemi, som hon sjelf virkat. – I afton på nyårsqvällen äro vi bjudne till Julius Krohn. Hans Emma är nu åter litet raskare, fastän han ännu bär henne upp och nedför trapporna, när hon är ute. – Gubben Borgström har allt legat för ankar med sin fot och var illa ansatt af en maskkur under juldagarna, derför ha vi ej varit hos dem. Men de ha varit här, jemte Julius Lindfors, som är hem på ett ryck för att föra sin Emili med sig till Moskva.|| Visiter ha här varit mest alla dagar, i går på f. m. John Snellman med fru och dotter bland andra. – Nu till Mammas affärer. Tack för brefvet, som kom till julklapp! Hvad skall jag svara Mamma och Johansson? Nog förstår jag Mammas betänkligheter. Det är svårt med landbönderna bland annat, men kanske vore det någon möjlighet att ställa dem tillfreds med torp? För Hindrik går det lätt; för den andra vet jag ej hur det skall ställas, men derom kunde ju rådgöras med Johanson, innan någon annan får ny derom. Det är klart att Johanson ej till en början går ut med annat än de lefveranser in naturaspråk: latin, som Mamma behöfver, men nog bör han gå i land med kronoutskylderna, så att Mamma åtminstone har pensionen orubbad. Det är visst ej mycket; men kanske kunde mamma förbehålla sig ett par eller tre kor och få någon sportel af dem samt af ved. Är han klok karl, så skall han uppbringa afkastningen; vi måste bara se till att skogen ej spolieras. Det rationela jordbruket har många resurser, som förr varit okända. Han kan t. ex. uppdrifva får- och svinafveln för export på Sverige; han kan exportera s. k. sleepers och battens.
||4 Med ett ord, jag tror fortfarande att vi böra gå honom till mötes, såframt han är rätta mannen, och Wilhelm borde väl känna detta.
5 Nu, goda Mamma, medsänder jag ett par bjudningsbref till Wennerholms, att begagnas af Mamma efter godtfinnande. Vi voro rädda att gå utom slägten, men kanske böra grannarna ihågkommas för sämjans skull. Mille skickade ett julträd och en liten penningegåfva åt Mari Ekholm till julafton, och barnen tillade något smått. Först skickade Ekholm Inga och sade att de ej behöfde något träd, men då gingo barnen dit och hade med sig alla tillbehör att bekläda trädet, och då togs det tacksamt emot; – hvad nu Ekholm sjelf må ha sagt, ty han var ej hemma då. – Må nu väl, min älskade Mamma och Fanny kära! Gud den högsta gifve eder och oss alla ett nytt år med Hans välsignelse! –
Mammas egen
Z.
6 Vi bjuda äfven Braista Toppelierna.
7 Holstius gjorde mig stöflar, som först tränga så att jag ej alls kan nyttja dem och sedan skaffat mig svåra liktårsvårläst p.g.a. bläckplump eller motsvarande, som jag ej vetat af på 20 år.