ZT–Sofia Topelius 11.11.1861

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 11.11.1861

Helsingfors måndag 11 Nov. 61.

Goda Mamma!

1 Emedan mitt sednaste bref torde gjort Mamma bekymrad för oss, vill jag i korthet göra redo för huru här nu ser ut.

2 Oskar Granberg är hårdt sjuk, och Gud allena kan ännu förutsäga hvad vändning det tar, men visst vilja vi ännu hoppas, att han nådigt förskonar gossens föräldrar och oss från en bitter pröfning. Ända sedan i fredags på morgonen, då utslaget begynte, har det varit i tilltagande; han yrar mycket och ligger i beständig och stark feber. Wår skrämsel var ej liten, kan Mamma tro, när det befanns att en svår halsröta följde med sjukdomen, så att der äro två farliga gäster på engång anlända till huset. Jag vet ej om vi töras tro det, men vi tycka nu, att fastän den stackarn annars är dålig och ej haft ro på hela natten, så är det|| som om halsen vore lite grand bättre. Få nu se hvad Willebrand säger.

3 Och barnen, barnen? frågar Mamma – alla de andra sex, hur är det med dem? Jo, af dem är blott William Antman qvar i huset – han har haft sharlakansfeber förut och bor nu i matsaln. Aina och Aline äro hos Borgströms och börja i dag åter sin afbrutna skolgång. Toini, Eva och Rosa äro med Sofi hos Deckers – hvad det är godt att äga vänner i nödens stund! I lördags strax på eft. middagen flyttade sällskapet ut – glada och muntra, de stackarne, emedan de alltid brukat ha roligt hos Deckers. Borgströms, Mina Julin och Therese erbjödo sig alla sjelfmant och nästan trugade oss att låta dem flytta. Mille ville i början ej; vi skulle ju hålla karantän, och stänkte chlorvatten öfverallt. Men jag märkte redan första dagen att det blef omöjligt; när ha nånsin pigor förstånd att iakttaga sådant? I köket var mötesplat||sen för dem som hörde till sjukrummet och dem som hörde hit in. Emellanåt lemnades också dörrarna öppna. Kort saggdt, det blef oundvikligt att antaga vännernas tillbud – jag bör tillägga, att Rosenkampffs visste ej af vår ställning. Gråtfärdiga voro vi, när qvittret blef tyst här, och likväl var det en lättnad och tillika en fördel att kunna egna oss mer åt den sjuka stackarn. Samma lördag flyttade Fina, som tjent oss troget i fem år, så att den dagen var lång.

4 Mille har, som vanligt, burit den värsta bördan. Hon sof de första nätterna i matsaln, d. v. s. att ingen sömn just blef af, men i går aftse togo vi en sköterska, som förut tjenstgjort på klinikum, så att i natt har Mille fått sofva.

5 På Suomi svarades att der var ingen skickning åt oss, men till Tant har det kommit en bytta romm, sades det. Wi ha ej hunnit höra efter ännu, men nu före middagen går jag till tant att fråga. Tack, gulle Mamma, för hvad vi få eller inte få – kanske har allt kommit till tant.

||

6 Jag glömde sist nämna, i fall Mamma anser det genom Dyhr kunna komma till Häggströms kunskap, att vid omröstningen i senaten fick Erikson 5 röster och Häggström 4; men emedan Nordenstam, som af Wænerberg värfvats till Häggströms förmån, inte då var med, utan först vid justeringen kom att votera, så ha rösterna fallit lika, 5 på hvar, och då beror det alldeles på hans majestäts mening. Så mycket mer anledning har gubben att anse det ena eller andra vara en Guds skickelse.

7 Porthansfesten gick här med stor ståt – endast Aline och jag voro der ifrån oss.

8 Wi måste nu afsända detta och skola väl snart åter låta höra af oss. Här är full vinter och skarp köld, men snö ett helt litet tunnt täcke.

9 Må väl, älskade Mamma, och Gud beskydde Mamma och oss alla.

Mammas egnaste

Z. och E.