ZT och Emilie Topelius–Sofia Topelius 10.10.1864

Zacharias & Emilie Topelius till Sofia Topelius 10.10.1864

Måndag 10 Okt. 64.

Kära, goda Mamma!

1 På en regnig och ruskig måndagsmorgon passar det så bra att sätt sig och skrifva till vår mamma. Det vill inte rigtigt gå med arbetet då det så här ruskar, och till så är man litet lat af sig efter en skrämmande natt igen. Det var nu tredje gången vi väktes upp mellan 11 och 12 af brandsignaler och andra gången som det var så nära oss att om det blåst, så hade vi varit i stor fara. Nu var det midt för våra fönster åt gatsidan, förra gången var det bakom våra uthus. Återigen kom elden lös i ett vedlider eller höskulle, så att Z. börjar tro det inte står rätt till med saken. Nu var det i Sekter Möllers gård midtför posten, Lindholms (symamsellerna), stackarena bodde der, men det hus brann, icke der de bodde, det blef blott aldeles sköflat, fönsterna utslagna och deras saker utkastade. Gumman sjelf blef buren ut genom fönstret af vår gårdskarl, Ekegren, och Marie Lindholm aldeles ifrån sig och i full skratt tog äfven ut genom gatfönstret. Fina och Amalia voro der och bergade, Fina sade hvarifrån hon var|| och då fick hon af en herre, som bodde der, hans saker att föra till Schagers som bor här nära. Zachris, med sin bricka i mössan gick äfven strax dit, det tog på honom ändå den der skrämseln så han fick ondt i magen och ondt i hufvudet ömsom. Men inte hittade han på sina kamrater, och der var rysk vakt för de bergade sakerna. HeAlla våra rum voro upplysta af lågan som om ljusa dagen. Det sken Aina rakt i ansigtet så jag måste väcka henne att hon inte skulle bli för mycket rädd om hon ensam hade vaknat. De små sofvo godt. Förra gången måste jag låta dem stiga upp och klä på sig, de voro så grufligt rädda. Ja – Gud vare tack och lof som bevarade oss nu åter!

2 I lördags skref jag ett slarfvigt bref med Boman, ursäkta det söta mamma! En äppelkaka hade jag som bäst i ugnen och gick in och skref emellanåt. Borgströms alla Kyntzellerna, Wasastjernorna, (Thilda och Albin) och Johansons gossar med sin syster Lydia kommot hit den qvällen. Så nog var här ändå folk fast vi icke skulle taga mot då Zache var borta. I dag tänkte vi att be John Snellmans, som bådade sig i thorsdags, men nu är jag så skral idag att vi skjuta upp det till onsdagen ty i morgon kommer sångföreningen hit, som jag redan skref.

||

3 Ainas födelsedag, som Eva ochså fick fira, försiggick med mycken eclat, tänk så fransyskt. Från kl. 9 på morgonen, då Adele kom, och till 12 på natten var här främmande. Jag måste nu berätta.

4 Kaffeserveringen fortfor till kl. 1 då vi gingo till Konstföreningen för att se på nya taflor. Tre Heikeller, som kommo för att gratulera, bjöd jag tillbaks på middag, och flickorna, Ainas närmaste bekanta, till aftonen. Efter middagen skulle de läsa högt något, men det blef ej af, det kom allt nya gratulanter, men som gick igen. Kl. 7 var samlingen igen fulltalig och några herrar desutom af Ainas magistrar. Just som thé serverades hördes sång utanför fönsterna, och genast drogs gardinerna upp och fönsterluckan öppnades och flickorna satte sig der. Hela gatan var full af menniskor nästan som 14:de Maj. De sjöngo tre stycken och då gick Z. ut för att tacka dem, och efter en liten stund kommer han indragandes med 20 st. sångare, de andra gick genast bort. Först hette det: Vi ge dem punch så få de gå, men efter en stund då de äfven fått the så sade Zachen: hör du nog be vi dem bli qvar och äta. Pirogen som stod i ugnen, undersöktes och mättes ut noga, knappeligen skulle den räcka till, men det fanns kall mat|| tillräckligt, och så bads de att bli qvar. Här sjöngs oupphörligt, af flickorna ensamma och tillsammans, och visst svartnade det för mina ögon då de kommo in i matsalen för att äta, men underbarligen räckte allt till fast jag såg två som tog mera af pirogen. Fina sade vi ä så duktiga vi, som ha kalas då vi far om sommarn och kalas då vi komma om hösten, och då tillade Zachris: ännu duktigare är det att få 20 personer öfver beräkning och ändå laga så det räcker till. Sen de gått kl. 11 kom Olga Nummelins bror för att föra henne ner till ångbåten, han satt här och pratade till kl. 12 och då gick de bort. Så att från 9 om morgon till 12 på natten var här nästan oupphörligt gående och kommande.

5 Olga var här nära två veckor, och far till Wiborg för att derifrån på kanalbåt komma till Kuopio och sedan 12 mil landväg till Idensalmi. Nog var det bra synd med den stackarn, då hon i mörka natten ensam begaf sig af ut i verlden, kan man säga, till vild främmande menniskor, som vi till hört att ej skulle vara rigtigt hyggliga. Det räcker 2 veckor innan hon kan skrifva derifrån. Midt under sången måste vi hjelpa henne med inpackningen och Fina hemtade isvoschik och snörde igen, jag tiggde pengar till låns åt henne af Zachris, ty hon hade så litet qvar af sin|| reskassa, och detta allt emellan dukning och servering. Fina sade åt Amalia: nog är de besvärliga, men de sjunger så vackert. Nog får de röra på benena, mina jungfrur, då vi ha såder mycket främmande, men bra har det gått.

6 I går, söndag, voro vi på Nummelins bröllop. Olgas äldre bror gifte sig med en fattig flicka som heter Norring. Han är lithograf hos Lievendal, och mera ung att gifta sig. Vi voro alla tre bjudna, men Aina fick bli borta. En liten stund voro vi der, fick vin och the, fast Z. råkade bli utan, och så gingo vi beskedligt hem, och körde upp köksan, som låg, för att få oss litet mat. Vi träffade der en gammal bekant tryckargosse, som nu blifvit en stor fin herre, han var en bland de hyggligare tryckarena. Han sprang förr i vårt kök efter manuskript, och nu dansade han så nätt och fint. De sjöngo mycket bra och vackert, men dansen, den var skral och det var inte underligt. Bruden var klädd i hvit gaze och slöja, hon är mycket koppärrig och ful. Hennes äldre syster är förlofvad med yngre Nummelin, men det blir inte ännu så snart, hon är äldre än han. Modern hade soppkokningsanstalten af fruntimmersföreningen för något år sedan hon är underofficersenka.

||

7 Zachris skickar nu snart ut sin novell men först kommer en öfversättning af Emma Thunberg som han haft ett fasligt besvär med att korrigera, och förkorta. Menskligheten längtar så efter något nu, sade Felix Heikel som var här i dag.

8 Flickorna Rosenkampff voro här på födelsedagen. Nog må de bra, men Sofie har varit trött och skral sen hon kom hem. Augusta berättade att Bonsdorffs som voro i Marstrand med i sommar hade sagt att Hörlin, doktorn, menar att det mera är inbillning hos Sofie än verklig sjuklighet. Idag vänta de Leopold hem. Aline går i Woldstedts pension, Olga spelar för mamsell Zirk. Nu skall jag leman åt Zachris några rader att skrifva på. Hjertligen omfamnas ni alla af oss både små och stora.

9 Hur mår Fanny?

Emilie.

 

10 Jag tillägger blott några få ord: min föreläsning håller mig fången. Har Mamma riktigt fått mitt omständliga bref med Eng samt lådan med ångfartyget? I den biljett mamma skickade med Nordgren föreslog mamma att jag skulle skicka krusbärsbuskar. Så ledsamt att lappen blef förlagd och beställningen derföre glömd! Nu är det för sent på hösten, men jag skall försöka komma ihåg det i vår. Vi ämna nu plantera och uppsnygga äfven vår trädgård här på fru Gardes bekostnad. Hon får ändå 400 rubel i behåll af kejsarn i år. – Om eldsvådorna har jag råkat i polemik med vår vän Bergh i Dagbladet, men ger honom på näsan och bryr mig ej vidare derom. – Måväl, älskade Mamma! Helsa Fanny!

Mammas

Z.

11 En sällsam lycka är det med tre sednaste stora eldsvådorna, att vädret varit nästan alldeles lugnt och derföre blott det antända huset nedbrunnit. Hos Möllers var gården tätt kringbyggd med 3 rader trädhus och ett stenhus.

12 Marknadsdagen voro vi ut att se huru bönderna betalte afgift vid tullarna för den nya chaussén: en kopek hästen. På ett dygn passerade genom Esbo tull 2,200 hästar. Den kopeken blir pengar af.

13 Skrif nu hvad Mamma och Fanny tycka om lampan. – I går vecka sen var jag af J. V. Snellman bjuden på middag till Kajsaniemi för gravösen fru Lea Ahlborn. Der sågo vi den första finska silfvermarken.

14 Vet farmor huru rask Eva var på marknaden. Hon var ensam ut med Toini och hade kopparslantar, som skramlade i fickan. Då kommer en af de många tjufpojkarna och sticker handen i hennes ficka, hvarpå Eva slog honom på handen och sade: aha du! Pojken blef flat och pujade af.

15 Om Fanny ville ge åt Fru Forssius medföljande räkning. Hon beställde med Nordgren men han bad mig köpa den. Det blir julklapp