ZT–Sofia Topelius 6.1.1862

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 6.1.1862

Helsingfors Trettondag jul 1862.

Min Älskade Mamma!

1 Fast ej något särdeles är att skrifva, vill jag likväl rapportera om våra sjuka. De äro Gudilof bra nog, utom Johannes, som varit sämre de sednare dagarna. Jag väntar just bud från honom med Julius.

2 Toini fick, som jag skref i fredags, ett rosartadt utslag eller svullnad i ansigtet, och det gjorde oss bekymmer, men tycks vara mera lindrigt. Det har visst bredt sig ut öfver större delen af ansigtet, särdeles högra sidan, der ögat är nästan igensvullet, men icke kliar det, icke värker det, och i dag tycker vi det börjar liksom flisa bort och torka på kindbenen. Pian har sofvit bra, vi ha haft ljuset släckt om nätterna, och endast Lotta har legat inne med dem. Matlusten är mera klen för Toini ännu, men humöret bra nog; hon sitter ofta och leker i sängen; – i dag har hon följt syster Ragotas exempel och båkat sig fram till fötterändan. Eva Maja fortfar att vara hurtig; det kostar på att hållas i sängen, men vi brådska ej med uppstigningen och vilja hellre vara litet mer, än litet mindre försigtiga. Man hör så många farliga sviter efter den sjukdomen. Gröna skärmen och eldskärmen|| stå framför sängarna. De stodo först bredvid hvarandra, men då Toini var dålig och Eva för bullersam, flyttade vi Evas säng till väggen mot mitt rum och ställde borden emellan dem, der de nu ha alla sina saker uppradade, och der leks nu som bäst handelsbod. Som ett bevis på den konfusion deras insjuknande åstadkom på julaftonen kan jag nämna, att vi nästan alla dagar nu efteråt bestått dem en julklapp hvar, och det har allt varit sådant som ämnats till julafton, men då i våra bekymmer blef glömdt och förlagdt och småningom kommit fram. Detsamma hände med en del af Rosas och de större flickornas julklappar, såsom Rosas lilla hund, hvilken skulle bäras in i en korg, men först andra dagen infann sig sjelf på fyra fötter – hans namn är Prisse, en knäracka, och Rosa kallar honom Pisse – och så gick det äfven med Rosas lilla gulbetsade gungstol, som ihågkoms först andra dag jul. Den stora pappbyggningen är ännu bara ögonfägnad på afstånd för Toini och Eva, och kanariefåglarna sjunga så vackert i salen. Rosa fattig är ännu på fötter och munter och pratsam, huru länge det räcker. Mille sjelf har|| varit hostig och trött, en följd af de nya bekymren; dock utan värre tillstötar. Ut får hon icke gå, särdeles när vi nu ha skarp vinter, 21 grader i dag. På hela helgen ha vi icke en enda qväll varit ute, blott att jag i fredags var hos Collan på hans födelsedag. Ingen har heller varit hos oss, utom Mina Julin och Therese Decker. Små f.m:s besök har Mille haft någongång; en stund satt tant också här. De må bra der, utom Alines frossa och bleksot allt emellanåt.

3 Kl. 12. Julius kommer nu med bud från Johannes. Han har ej fått sofva och smått yrat och velat smyga sig ut. Emellanåt har han satt sig att skrifva bref, men ej orkat till mer än början. Katarrhen har gjort att de ej vågat fortsätta duschen. Febern och hettan är något mindre än förr. Man kan ej säga något annat, än att Gud styre allt till det bästa. Nog var han sämre i våras, så att om krafterna räcka till, är det visst en möjlighet att Gud ännu hjelper honom öfver detta. Jag skrifver i dag åter till Lisette.

4 Om jag nu hade helst något gladare nytt att berätta. Det sägs nu att baron|| Carl Gust. Wrede skall bli guvernör i Wasa. Det är en duglig och bra karl, men som han äger och på utmärkt sätt sköter sin stora egendom Rabbelugn i Anjala, så tviflas på att han mottager anbudet. – Tidningarna regna nu alla dagar ned i Hfors. Härtills ha Hfors Tidn. stått bra i konkurrensen, ehuru första nummern var illa tryckt; prenumeranterne stå bara 50 à 100 lägre än i fjol vid denna tiden. Mamma har väl fått den i år? Jag har sagt till derom. Den utstrukna nummern af Barometern har tillåtits af censur-öfverstyrelsen. Rokassovsky har med mycket trug öfvertalat Arppe att bli ledamot i denna styrelse, hvilken nu skall bli så liberal som möjligt, men tryckfrihet säges Kejsarn ej kunna ge oss, så gerna han ville, för Ryssarnas skull. – Snellman har mycket vänligt recenserat i Literaturbladet min nya bok.

5 Jag skickar nu Ainas nyårsönskan, som glömdes förra gången. Wi förmoda nu att Mamma, eller åtminstone Fany, äro hemma till Emili Richardts bröllopp – (vi äro också bjudna) och adressera derföre detta direkt. Gud gifve eder helsan och all sin nåd!

Mammas egnaste

Z. och E. & Komp.

6 Johannes har fantiserat om samma ämnen som i våras: Majestätsbrott och sådant. – Fru Barck ämnar sig hemåt, när vi nu ha snö. William Wasastjerna har messling.