ZT–Sofia Topelius 26.12.1864
Kommentaari
Kommentar
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
2 i Larsmo eller på Kuddnäs Dottern Sofia Schalin med familj bodde i Larsmo där hennes make Wilhelm Schalin var kaplan 1860–1870 och kyrkoherde 1870–1882.
3 skickning försändelse.
3 Neptunus oklart vad som syftas.
4 en famille (fr.) i familjekretsen.
4 kondition anställning som informator.
5 Här talas mycket om [...] vara eller icke vara. J. V. Snellman och andra ämbetsmän hade rest till S:t Petersburg för att överlägga om markens lösgörande från kopplingen med rubeln. Snellman var pådrivande i reformen som innebar en revalvering och försämrad tillgång på kredit och fick därför utstå kritik (Pipping, Från pappersrubel till guldmark 1961, s. 335 f., 340–343, »Revy», Helsingfors Dagblad 5/12, 19/12 1864).
6 nya upplagan Ombrytningen för Helsingfors Tidningar var från 19/12 1864 fyrspaltig istället för trespaltig.
Manuskriptbeskrivning
- Kirjeen arkistotunnus: 2106
- Lähettäjä: Topelius, Zacharias
- Vastaanottaja: Topelius, Catharina Sofia, f. Calamnius
- Arkisto: Nationalbiblioteket
- Kokoelma, arkistotunnus: Topeliussamlingen 244.97
- Tyyppi: brev
- Tila: original
- Koko: 21,5 x 13,5 cm
- Arkkeja: 1
- Lehtiä: 1
- Kirjesivuja: 3
- Väri: vitt
- Laatu: skrivpapper
- Kuosi: vattrat, vattenlinjer
- Kunto: välbevarat, frånsidans text syns
- Materiaali: svart bläck
Zacharias Topelius till Sofia Topelius 26.12.1864
Helsingfors annandag jul 1864.
Min Älskade Mamma!
1 En fridfull jul och godt nytt år önskas vår Älskade Mamma och vår goda syster Fanny af varmaste hjerta!
2 Icke veta vi nu, om Mamma är i Larsmo eller på Kuddnäs. Jag önskar det förra för allas eder trefnad och äfven för att ryggvärken må tillåta det. Gud gifve denna krämpan en öfvergång; jag hoppas och beder att Mamma må få vara rask och bra. Emellertid skickar jag nu dessa rader om de också få vänta i NyCarleby. Emili och Aina äro i kyrkan att höra på Sælan; jag går litet senare och vill nu i korthet berätta om vår jul härintills. – Vi tänkte visst vara hemma som förr om julafton, det har sina behag, helst när Herren är så nådig och nu för första gången åter sedan fyra år låtit oss hafva en frisk jul. Men vi fingo en vink af Sofi Leopold att tant ville se oss der, fastän hon ej ville direkt bjuda, och så uppgjordes på det sättet att Emili for dit och bjöd antingen Rosenkampffs till oss eller oss till dem. – Vi foro då dit om julafton, sedan vi förut kl. 5–7 varit i kyrkan, der Sælan predikade om Bethlehem och huru alla borde, som herdarne, gå dit för att se det nyfödda verldens ljus. Det var en högtidlig gudstjenst: en kör af herrar och fruntimmer (hvaribland Aina) sjöng från orgläktaren två vackra psalmer på köpet.
||3 Emili och de otåliga barnen foro kl. ½ 8, men jag blef ej färdig förrän närmare kl. 9. Leopolds voro der med alla sina barn. Tant sjelf var ej rätt glad, ty Ninni hade veckan förut haft en svår halsröta och var ännu mera matt, likväl i rörelse. Oskar var med, och så stojade barnen och jag till klockan ½ 1 vidpass. Tack, älskade Mamma och Fanny, för edra kära och vackra sändningar; nog kommo de fram, äfvensom syster Sofies skickning och bref och Dyhrns skickning, hvarom allt min maka får skrifva mera. Jag vill blott särskildt tacka så hjertligt för Mammas sköna ullstrumpor, som jag fick redan med Dyhrns och som visst göra sitt till att vara amuleter mot frossan, efter jag (skam få min penna!) icke kännt af den på nära två månader. Och särskildt kysser jag Fanny och tackar för den sköna Neptunus, som är i stånd att trygga en persons bestånd under 40 graders köld på en nordpolsexpedition. Nog står jag mig med den; och sedan den fina théduken och mammas ullgarn etcetera – nå, jag säger ej mer. Vi gåfvo allsinga dyra julklappar i år bara smått, men till antalet en hel hop. Jag fick, utom Fannys, af min gumma en ny präktig schlafrock, en lässkärm, en ljusskärm, en cigarrknif, af Aina Pontus’ porträtt på en tobaksask, af Leopold ett cigarrmundstycke, af barnen|| två dito, af fröken Ehrnroth en grannt broderad papperspress, o. s. v. Hæggströms, Borgströms och Deckers skickade klappar, Hjalmar Nordgren skickade åt Toini och Eva. Max gaf en kalender åt Aina. Sofi Leopold fick af sin gubbe en dyrbar lampa. Vi hade en enkom julgubbe med mask, peruk och lösskägg samt sedan med ett löshufvud, som han kunde efter behag höja och sänka med en eldgaffel under kappan, men likväl voro barnen mycket klentrogna, endast hundarna voro riktigt öfvertygade och höllo stort halloh, när titulus visade sig.
4 – Juldagen läste vi vår predikan hemma och gingo sedan med barnen ut att gå. På afton voro vi hos Leopolds med Max och Oskar, men Tant och Augusta ville ej gå från Ninni, som åter var skralare efter nattvaket. Vi sutto en famillespråk: franska och försökte Leopolds nya präktiga flygel. – I afton skola vi till Borgströms. Vi ha nu kommit från kyrkan och åter hört Sælan – i eftermiddag är barngudstjenst. Det är väl en af de största fördelar Helsingfors erbjuder, att man så ofta får höra rent Guds ord, om man vill. – Jag tänker nu, att lägga detta in i ett bref till Erik Benzelstjerna angående hans kondition och slutar derföre, i hopp att mamma snart skall få ordentligare bref från Mammas
Z., E. och barnen
5 Gratulerar till 45 rubels julklapp om året i pensionesvårtytt eller hur? Här talas mycket om finanserna och Snellmans vara eller icke vara.
6 Jag skall härnäst skrifva om tidningen. Hvad tycker Mamma om den nya upplagan?