ZT–Sofia Topelius 22.4.1867
Kommentaari
Kommentar
Punktkommentarer
stycke – textställe – kommentar
1 tutten nappen.
1 hade Runeberg sin ofärd Runeberg hade drabbats av ett slaganfall i december 1864. Jfr ZT–ST 21/12 1863.
1 återfå Brunnsholmen åt staden En ägotvist pågick mellan staden och Nygård hemman, på vars marker holmen och hälsokällan var belägen. Verksamheten upphörde 1865 när hyreskontraktet löpte ut och och staden ville nu tvångsinlösa egendomen (Hedström, Nykarleby 1958, s. 100 f.).
1 Frönotorna Till de sedan studietiden återkommande uppdragen för Topelius hörde att skaffa frön till köksträdgården. Se t.ex. Dagboken 27/4 1836 och ST–ZT 11/2 1840 och 8/5 1857.
1 alizarin skrivbläck, eg. rött, organiskt färgämne använt som beståndsdel i skrivbläck.
1 endera [...] som guvernant Systrarna von Bell var döttrar till översten Carl von Bell (1788–1843) som varit gift med Topelius brylling, Amalia von Bell, f. Toppelius.
1 vigileras här: att anstränga sig för att nå ett mål.
1 blef relegerad 1857 Nordenskiöld hade vid promotionsfesten 1857 vid ett tal yttrat sig positivt om Finlands och Sveriges gemensamma förflutna och ställt sig tveksam till en framtid under ryskt styre. Talet utmynnade i en konflikt med generalguvernör von Berg som krävde antingen en offentlig ursäkt eller att Nordenskiöld skulle emigrera. Nordenskiöld etablerade sig därefter som vetenskapsman i Sverige, och besökte Finland endast sporadiskt.
Manuskriptbeskrivning
- Kirjeen arkistotunnus: 2038
- Lähettäjä: Topelius, Zacharias
- Vastaanottaja: Topelius, Catharina Sofia, f. Calamnius
- Arkisto: Nationalbiblioteket
- Kokoelma, arkistotunnus: Topeliussamlingen 244.97
- Tyyppi: brev
- Tila: original
- Koko: 21 x 13,5 cm
- Arkkeja: 2
- Lehtiä: 2
- Kirjesivuja: 8
- Väri: vitt
- Laatu: skrivpapper
- Kunto: välbevarat, frånsidans text syns, fläckat, bläckfläckar
- Materiaali: svart bläck
Zacharias Topelius till Sofia Topelius 22.4.1867
Helsingfors andra dag påsk 22 April 1867.
Min Älskade Mamma!
1 Jag begagnar åter ett ledigt ögonblick att språka med Mamma. Genom Augusta hörde vi, att Mamma haft en släng af koliken och att den gått öfver. Ja, måtte Mamma vara försigtigare än vanligt nu i vårtiden! – Just som jag började detta, kl. 9 på morgonqvisten, kom Mammas kära bref af den 16:de, hvilket strax lästes af Mille och mig vid kaffebordet, der vi sutto på tumanhand, medan barnen begagnade sin frihet att sofva. – Jag ser att Mamma varit orolig för mig. Det var onödigt af mig att skrifva om krämpor, som kanske inbillningen hade någon del i. Jag börjar nu tro, att det var en egen sorts yttring af frossan, ty sedan jag låtit gnida mig några morgnar med kylslaget vatten öfver ryggen, har det blifvit betydligt bättre, jag känner nu ej annat än susning för öronen, och den vore väl också sin kos, om jag åt mindre och rörde mig mer, men jag har min gamla goda aptit. Bror Albert var så vänlig och skickade sitt förra recept, i förmodan att jag led af olust, dålig aptit m. m., alldeles som han sjelf i sin skröplighets tid,|| men jag tackar nu och berättar att jag är vid både godt humör och god matlust. Det förtretliga är egentligen att jag ej har samma arbetsförmåga, sedan jag slutat röka, – men jag lär ännu ej ha blifvit riktigt afvand från tutten. Bestämdt har jag kännt mig nervsvagare, sedan jag lade bort pipan, men det är väl ock blott en öfvergångstid. – Summan är, att Mamma skall ej vara bekymrad för mig; det här reglerar jag med sittbad och jernpiller, det är en oregelbundenhet i blodcirkulationen samt snäf af frossa. Tack för de goda råden: jag skall annotera Hufelands journal till minnes, det är bra att veta. Äfvenså minskar jag öl (blott vi kunde få godt svagdricka i stället!) och om nattvak har Mamma alldeles rätt, det är förderf – nog hade Runeberg sin ofärd deraf. Att hvila med tankemekaniken låter sig icke göra här – jag har ju tjensten, om icke annat, – men jag har Gudnås fått minska arbetstimmarna, och icke anstränger jag mig för närvarande. – Nå, så der mycket har jag ej på länge pratat om mig sjelf, men det är bara för att mer än hälften af Mammas bref är derom. Ja, om min brunnsdrickning bör jag ännu tillägga,|| att icke har Hjelten bestämdt föreskrifvit annat än sittbad med dithörande, men en brunnskur anser han vara bra, och då tänkte vi sjelfva först på Nådendal, sedan på NyCarleby. Mina Julin blef så utom sig, när hon hörde af Lina om vår Nådendalsplan, och hon ville strax beställa rum åt oss, men Mille skrifver i dag åt henne att vi hoppas få plats i vår höga nord som förut. Kanske kunna vi bli flera brunnsgäster och derigenom återfå Brunnsholmen åt staden. – Men Höckert lär ju var i söndriga förhållanden här och der, hör jag med stadsborna, så han gör väl ingenting. – Nog kommer jag att göra promenader med Ezer; på äldre dagar har jag fått mer och mer lust för jordbruk. Jag ser att Ezer beställt turnips: fåse, om det ändå ej blir något som lönar sig till boskapsfoder. Frönotorna skola expedieras i tid, men knappt kan man hoppas på resande, förrän långt in i Maj. Och hvad det gläder mig, att han redan har 16 kor! Man får nu se hvad ängar och lindor kunna gifva med gödning och rödjning. Har Ezer försökt koka granris till mellanmål eller rättare frukost?|| (Förlåt i parenthes att bläcket slår igenom, det låts vara inhemskt alizarin, men är ganska otäckt). Icke undrar jag att Mamma funderar på islossningen. Nog är det säkrast att tömma boden derförinnan. Den skulle väl längesedan ha rest af, och smedjan med, om icke bergen nedanför trädgården, både det öfre och nedre, äro så väl inrättade, att de bära af ismassorna och gifva dem en puff utåt. Kanske kunna vi hoppas, att de nu göra oss samma tjenst. – Det blefve väl för dyrt, att improvisera ett afledande pålverk med stenar emellan strax söderom smedjan? – Här i Helsingfors ligga ännu ofantliga snömassor. Det är först sedan långfredagen, som de börjat på allvar smälta utan frost om nätterna. – Ragnörn kommer visst att undergå en preliminär forsrensning. Fåse hur det går med Majniemis brygga. Kör någon ut efter ved, så kanske blir tillfälle att se åt. Det är roligt att Fredrik är qvar som dräng. Hvar skall –|| (Nej, jag måste skrifva resten på annat papper.) Hvar skall jag nu få någon bra roddare? Icke lär det vara brist på ledigt folk, men sorten varierar. Jag tänker vi tinga af Ezer mjölk, smör och kanske annat smått, när vi komma. – Före pingst lära vi ej kunna bege oss af, men om Gud vill, strax derefter. Wi tänka nu ta Amalia med, jag tror jag skref det redan. – Det är nu nästan afgjordt, att vi taga endera af de yngre flickorna Bell som guvernant till oss i höst; det är alldeles nödvändigt, att Toini och Eva få börja prakticera i språk hemma (ehuru de fortfara med skolgången) och att de äfven annars få litet mera ge akt på sig sjelfva. Blir det Alexandrine Bell, så ger hon äfven musiklektioner: franska, tyska och ryska ta de som sitt modersmål. Pretentionerna äro ej stora: ett hem är hufvudsak för den som ej har ett sådant, och sedan äro de nöjda med 200 mark i lön och rättighet att ge lektioner utom hus. Emellertid kunde vi möjligen upplåta en kammare åt två flickor i helpension, hvilka då skulle begagna samma guvernant och öka hennes aflöning. – Det skulle ej heller skada, om deraf blef någon|| inkomst. Wi hoppas nu förtjena guvernantens lön på att hyra ut något i sommar. – Grundfeldt skickade åt Emili till påsken en topp socker, ett halft pund kaffe och ett skålpund thé – mycket välkomna saker. Det var för det jag biträdde honom med petitionen om Lappojokis rensning. – Påskafton voro Rosenkampffs, Leopolds med Gustaf samt Heikelerne och Grundfeldt hos oss. Franz Dyhr kom ej, och Benzelstjernorna voro bortbjudna. – Onsdagen förut voro vi hos Otto Nybergs, der barnen spelte ”War god mot de fattiga.” – Gustaf Toppelius är nu här med sin flicka till Bäcken – och den svullnad, som doktorerne hållit på med ett nära ett år, fick Bäcken att betydligt minskas redan på några dagar. – Alla som anlitat honom prisa honom högeligen, och Lagerborg är snart så bra som han kan blifva, d. v. s. att han går obehindradt, ehuru benet är och förblir något styft. Wåra läkare hålla god min och yttra sig välvilligt om Bäcken, men icke hör man att de göra ett strå i kors för att skaffa tjenst åt honom, ehuru de från alla håll (äfven af J. W. S.) blifvit dertill uppmanade. Nu måste Bäcken svara på anbudet från Wasa, och han svarar|| naturligtvis ja, tilldess han har något säkrare här, än fagra ord, och på det sättet händer det visst att vi mista honom, till oersättlig skada för menniskors välfärd. Ty ehuru Bäcken är försigtig annars i sina yttranden, tillstod han för mig, att han fallit i förundran öfver den stora mängd krymplingar som finnas här till följe af illa kurerade benbrott och vrickningar. På allt hörs det, att våra professorer stå som skolpojkar för Bäcken, när det gäller armar och ben, – men gå säg dem det! – Nog har jag smidit både varma och kalla jern hvar jag kunnat – egentligen för att få honom i spetsen för en skola – men få se, få se, jag misstänker att här är mycken hemlig afund emot. – Woj hvad det är ynkligt med Wilhelms ben! Jag kan ej nog förundra mig, hvarföre han skulle åka från kyrkan de några stegen. Mille hade för par veckor sedan bref från Sofi. – Nog lär Holmlundskan vara klen, och då får Wilhelm vänta länge på Bäcken, som troligen dröjer här till slutet af Maj. Han har fullt upp med praktik, dock mest gamla åkommor. Det ena gipsade benet efter det andra har han tagit gipsen af och kurerat på kort tid. Det roliga var att|| doktor Forsman, sedan han sett Bäcken sköta en af hans förra patienter, blef så förtjust att han sade sig ämna låta Bäcken sköta hans eget sjuka ben. – Mille har varit skaplig nog till helsan, utom mindre frosskänningar; barnen ha ock varit raskare. Eva undersöktes af Bäcken för snedhet. Han lofvade visa oss några gymnastiska handgrepp och föreskref lägre hufvudgärd. – Något större nytt har ej passerat. Landtdagen har påsklof – hälften af dess medlemar äro bortresta. – Det berättas ånyo som säkert, att thronföljaren och Dagmar skola besöka Helsingfors i Maj, när Dagmar reser till Köpenhamn. Vid universitetet är åter tyst och stilla. Sedan gossarne sofvit på saken, begripa de fleste att de förhetsat sig. Vårt mesta arbete är nu med tenterande folk flera dagar i veckan, och så vigileras och disputeras och intrigeras om tre nya professioner: i zoologin, filosofin och mineralogin. Ett parti arbetar på att få Nordensköld tillbaka från Sverige som professor i mineralogin. Mamma mins ju att han blef relegerad 1857 och blef snart derpå professor vid svenska vetenskapsakademin. – Jag mins ej mera nu, än må väl, älskade Mamma! Mammas egen
Z.
2 Alla de mina helsa farmor. Eva har påbörjat ett bref, men tålamodet råkade taga en ände. – Helsa Lybecks och Zache Schalin. Zache kunde bestyra, att Dalsten lagrat åt mig, utom sumpen, en liten lätt fiskhåf för idmetena.
3 Må jag kunde få någon bra roddare, som kan bygga nät? Det vore en bra besparing. – Helsa Stina!
4 Marie Tallgren skickade nyss åt barnen ett tjog påskägg. I går afton voro vi ute i slasket hos gamla Nybergs.
5 Aina och Berndt helsa farmor. Från Fanny ha vi ej haft bref på länge. – Gustaf Toppelius helsar hjerteligt.