ZT–Sofia Topelius 15.1.1868

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 15.1.1868

Helsingfors onsdag 15 Jan. 68.

Min Älskade Mamma!

1 Med hjertat uppfylldt af tacksamhet för Guds nåd, af hvilken jag har allt och af mig sjelf intet annat än synd och vanmakt, kysser jag Mammas kära hand och tackar för det moderliga brefvet i går på min födelsedag, – tackar Mamma för den moderliga välsignelsen, som ”bygger barnen bo” och som äfven, med Guds bistånd, har byggt mitt bo – och som följde mig i går, liksom alla dessa femtio åren genom! Jag prisar Guds nåd äfven derföre att jag intill denna dag och, om Gud behagar, än vidare fått behålla denna dyra moderliga hand, som ledt mina första steg i lifvet och som, jemte den trogna makan och de kära barnen, är det dyrbaraste jag på jorden äger! – Hvad skall jag säga om gårdagen? Mitt hjerta är fullt af en stor förödmjukelse, ty hvad kan det annat vara, när man ser sig så uppburen,|| likasom det vore egen förtjenst, och jag vet dock, ja, jag känner det nu mer än någonsin, att jag har inför den barmhertige Guden intet annat än synd och fåfängelighet att frambära! – Långt hellre, än att bäras så på armarna, hade jag suttit i den gömdaste vrå – och likväl kunde jag ej draga mig undan – men nu far jag till Åbo, att i veckor och månader umgås blott med Guds ord – må det vara en motvigt mot all den frestelse, som kan ligga i menniskors vanskliga hyllning! – Jag hinner nu ej mera, än tillägga, att bland fem telegrammer och tre bref, som jag mottog i går på aftonen, voro äfven två från eder, undertecknade Augusta och Dyhr samt dessutom bref och sändning med Oskar Heikel. Tack, tack, äfven till vännerna! Gud välsigne Mamma och eder alla mina käraste!

Mammas egen

Z.

2 P. S. Just nu inträder Zache och skrifver.