ZT–Sofia Topelius 6.12.1861

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 6.12.1861

Helsingfors fredag 6 Dec. 1861.

Min Älskade Mamma!

1 Åter blott några få ord, emedan Rudolfine sitter hos Mille och Granberg har fått brorslotten af den timme jag kunnat disponera. Tack för det kära brefvet! Det är välkomnare nu än någonsin, emedan ingen kan som Mamma deltaga i våra bekymmer!

2 Ja, jag undrar verkligen ej att Mamma är rädd att öppna våra bref, och hvad annat har der varit nu i en hel månad, än bara bekymmer? Dock måste vi hoppas, att Gud i sin godhet ej pålägger oss större börda, än vi kunna bära. Wi kunna ej vara nog tacksama för att barnen fått vara friska denna tid, annars hade det varit svårt. – Ja, icke heller detta bref är utan sin andel, ty natten mot i söndags fick Mille åter en blodstörtning af samma slag som i våras, likväl ej så stark som då, och lyckligtvis hade vi nu äfven genast mjöldrygspiller till hands. Orsaken|| var väl egentligen svaghet; men lördagsafton, medan jag var på ett Konstföreningsmöte, var Calle Engström och talte något oförbehållsamt om Juliuses affärer, hvaraf Mille blef upprörd, så att det behöfdes ej mer. Söndag, måndag och tisdag låg hon under täcke; onsdag fick hon åter gå klädd, men nödgas allt ännu hålla sig stilla och tala efter ranson. Hon hade tillika starka hostskåf och en retning i venstra lungen, hvarför hon nu på den sidan bär spansk fluga. Willebrand hoppas hon snart skall repa sig; likväl tillstyrker han en sak, som vi börjat med allvar tänka på, nemligen en resa till Marstrand i sommar för Mille att bada. Ger Gud råd och krafter, och vill farmor ha besvär med pyrena, så tror jag det blir af. Jag och Aina resa då med, det kan göra oss alla godt att plaska i Nordsjön. Min frossa strök på foten för vanlig kinin; ännu åtminstone har jag efter ett par dagars rusk ej vidare|| kännt af den. Aina och Aline äro qvitta sin halsfluss – Toini och Eva bullra som vanligt, och Rosa är nu tredje man – Hon skickas på ärender och uträttar allt helt prudentligt. Fast hon icke räcker med nästippen till bordet, så skall hon ändå ha reda på allt hvad der finns och skrifva och författa naturligtvis, som alla de andra. – Ledsamt är att Lotta, som vi togo till barnflicka, ej tycks ha vunnit hennes nåds höga välbehag, så att jag ej kunnat släppa bort Sofi, medan Mille varit så skral. – Wår stora sköna sal har länge stått öde. Icke ha vi flyttat för att bo stort – hvad annat vi kunna af mensklig svaghet ha felat – men vi flyttade för att barnen skulle få bättre; annars hade vi visst bott qvar hos Rosenqvist. – Fru Ramsay har gjort visit, men ännu ej riktigt inflyttat.

3 En förökning i familjen får jag äran tillkännagifva. Wår präktiga kudda Smultra, som köptes för ett par veckor sedan för 23 rub.rubel, har|| i dag lyckligen nedkommit med en välskapad kalf. – Råmjölk skickas åt Crohns i utbyte mot deras ostronpresent. – Nå, Schauman har, som Mamma ser, tagit tidningen tillbaka, så att icke blef jag densamme. – En komité är nedsatt, för att reglera pressen: Langensköld, Furuhjelm, Bergbom, Snellman(?), Ehrström, Schoultz, Renvall. Censurn för utländska tidningar är öfverflyttad på Censuröfverstyrelsen.

4 Nätingskaggen lyckligen arriverad och mycket smaklig på thébordet, jemte sikrommen. Tack, tack. –

Måväl, min älskade Mamma! Tusen helsningar från oss alla, Mammas egnaste

Z., E. och Komp.

5 Lullu påstår att hon heter Osenbom (Rosenbom) – Nu grasserar hon med min plånbok.

6 Wi ha åter haft ett vänligt bref af Granberg. – Ett nytt bekymmer, men oss emellan: Julius är sedan fyra veckor försvunnen från sitt qvarter, utan att någon vet hvart. Vi hoppas i det längsta, att han rest på landet, som han förr brukat, men jag törs knappt låta Mille ana huru litet jag tror derpå.

7 Oskar ämnar sig till Uleåborg och säger sig komma för att hämta Mamma med sig dit.