ZT–Sofia Topelius 11.10.1858

Zacharias Topelius till Catharina Sofia Topelius 11.10.1858

Helsingfors måndag 11 Oktob. 58.

Min älskade Mamma!

1 Här åter några rader i hast. Jag har i dag skickat sista Manuscriptet till Bonnier och har ännu före middagen hvarjehanda bestyr. Österbotten kom i går aftse från Petersburg och gick åter i dag kl. 6 på morgonen, så att engång hade den Sölbrackan brådtom. Sedan i onsdags sprang jag hvar dag att höra efter den, men nu smög den sig förbi, och alla sakerna blefvo här. Man svarade på kontoret, att Öbotten i alla fall ej kunnat taga ens en kagg härifrån, så fullastadt var det från Petersburg. Blott nu ej äpplena skämmas bort; vi skola skicka alltsammans med Suomi, som väl torde vara här om ett par dagar, och är lyckan god, hinner det än engång upp Ö.botten, efter de båda träffades i Petersburg, Suomi på kommande och Öbotten på gående. Jag vet ej hvad Olson tänker på – så duglig karl annars, och amiral Nordmann, som var med vid läckan, har mycket berömt honom – men med ett sådant sölande vet jag ej huru han kan stå qvar vid befälet. Kanske blir likväl Öbotten nästa år enkom lastångbåt, ty det är påtänkt att ena fartyget skall gå långsamt med last och det andra fort med passagerare. – ”Grefve Berg” gör allt mycket dåliga turer.

||

2 I dag är lilla William Wasastjernas födelsedag. Emeli är der på gratulation och har med sig en sked från gufar och gumor. – Wi må Gudilof alla bra, äfven barnen, och ha nu flyttat om, så att Emeli på försök bebor Juliuses rum som sängkammare, barnen bo i förra sängkammaren, Julius har fått eget rum i Rosenqvists farstu och förra barnkammarn är nu klädkammare, men står i reserv, så att när Mamma och Fanny komma, står dock alltid ett rum, hvilket det sedan må bli, till er disposition. – Vår vän fröken v. Korsack var här från fredag morgon till onsdag middag; förr slapp hon ej öfver till Reval. Jag tingade visst ett rum åt henne hos fru Hillberg, men som den frun just var på flyttning, var der något stökigt, och intet gjorde fröken heller synnerligt allvar af att flytta från oss. Vi gissade sedan, att gumman fattig ej måtte varit försedd med öfverflödig reskassa, och det dyra dröjsmålet på Öbotten en hel vecka mer än hon beräknat hade troligen tömt kassan, så att hon nätt och jemnt kom öfver till Reval. Hon låg i gamla sängkammaren och var med oss hos Carl och Jenny, och en qväll voro de här med Sofi, som nu är kommen. För resten läto vi icke mycket genera oss, menniskan var anspråkslös och beskedlig och vann mycket på närmare bekantskap, så att Emili hade tårar i ögonen när de skildes. En afton voro vi på musik hos Wasastjernas och Korsack blef hemma med barnen. Emili hade gått,|| och jag satt just och rakade mig, då Fina kom in alldeles häpen med det budskap att Toini ”huggit fingret af sig” med huggjernet i köket. Så illa var det ej ändå, men nog hade pian fått ett duktigt hugg öfver venstra ringfingret och var så ynkelig, som man kan tänka sig. Då hade jag godt handtag af vår Korsack, ty hon var på sin hemort en doktorinna för bönderna och van att förbinda sår – hvilket hon ock gjorde perfekt med Toini, så att nu är fingret så godt som bra. Sedan, densamma qvällen, satt hon i soffan med en pyring på hvardera sidan och visade planscher för dem, och när de ej förstodo henne, tittade de henne i ögonen med sin roliga min och sade: ”tanta talar finska.” Åt Aina gaf hon på hennes födelsedag – som firades med förmiddagskaffe och några kamrater på qvällen – en vacker broche af matt silfver. Hon läste mina tyska böcker, och ibland läste jag högt, så att nog gingo de dagarna. På samma gång som hon, lemnade Lydia Thompson Helsingfors, efter att ha blifvit eftersprungen som ett fenom och halft ihjälkastad med georginbuketter. – I onsdags på qvällen var musik hos oss: pianisten Lindholm och violinisten Lindberg, och studentqvartetten, Wasastjernas, ett par af Borgströms, Emma Nyberg, Dovner, Sofi Häggblom (jag tror hon heter Sofi) och några till; en ganska treflig qväll, men hällregn när sällskapet gick hem.|| För resten ha vi ej haft något främmande; jo en qväll sjöng fru Decker här och Bina Falander och Ella Weckman spelte. – Barnen ha nu fått en liten hundvalp af Carl T., en blifvande buse för Majniemis harar, af ypperlig jagthundsrace och Tusse benämnd; det namnet har Toini gifvit honom. De leka som bäst i sin nya kammare, som äfven är Ainas. Alla dagar ha de varit ute, och på marknaden mötte dem på Senatstorget en främmande herre, som begärde en puss af Toini, hvilket beviljades, hvarpå de båda till betalning fingo hvarsin stor kringla. Samma dag förde de en kringla åt Anna, som allt ännu hänglar i och tillochmed varit klädd. – Jag har nu fått Törnegren till medarbetare. Men nu när jag expedierat Bonnier, tar jag med allvar i Läseboken; andra upplagan af första kursen håller på att bli slut. Andersson vill med all gevalt ha en pjes, men det torde ej bli af, om icke i vår. – Schantz gaf konsert med, bland annat, fyra af mina visor – delade omdömen; men stora anlag. På första literära soiréen i lördags blefvo vi något förundrade att höra Schauman uppläsa två stycken ur Ljungblommorna. Detta allt för Mammas partiska öron. Jag måste nu ut att skaffa respengar åt Nordlund fattig – det regnar och är höstlikt, men allt grönt ännu. Måväl, hjertans Mamma, helsa våra vänner rundtomkring, äfven Moster Nena, som jag önskar må trifvas i mitt gamla studentqvarter.

Mammas egnaste

Z. E. & Komp.

3 Jag skulle behöfva mitt pitschaft och ”Ett Skärgårdsäfventyr” med ångfartyget

4 Det stora lotteriet blir d. 29 Okt. Skall jag ta lotter åt Blank och Albert?

5 Tyst och stilla i nyhetsväg öfverallt. Selma är nu i rörelse; vi ha ej träffat någon af unga fruarna än

6 Mellin slarfven kom med återbud om Blanks doktorsspänne. Jag måste nu annonsera om att få köpa ett gammalt. Stampen är förkommen.