ZT–Sofia Topelius 24.3.1868

Zacharias Topelius till Sofia Topelius 24.3.1868

Åbo 24 Mars 1868, tisdag.

Min Älskade Mamma!

1 Icke kan jag glömma bort Mamma på min vanliga tisdag, fastän jag har knappt om tid, ty vi brådska nu på med arbetet, allt hvad vi hinna. Jag skickar således dessa få rader och beder Mamma vänligen taga viljan för verket.

2 Här har nu regnat dag och natt i en veckas tid, så att de stora snömassorna nästan alla gått till vatten. Lärkan sjunger, blåsippan visar sig här och der bakom en knut i solskenet, och sjömännen vänta öppet vatten i medlet af April. Huru vi nu skola komma tillbaka till Hfors, ser qvistigt ut, men jag likasom hoppas smått på en veckas frost som vanligen brukar komma efter vårregnen, och då vore bra att kunna passa på. Men ännu ha vi en god veckas arbete, innan vi slippa, så att först emot slutet af nästa vecka lära vi få packa kappsäckarne och gifva oss af.|| Hade jag Mille här och kunde vara trygg för barnen, skulle jag gerna stadna här till första ångbåt, ty det är eget med ett sådant arbete som vårt, att det behöfver lång skola, och nu först börjar det taga fart. ”Vädret blås hvart det vill och du vet icke hvadan det kommer och hvart det går: så är det ock med dem, som drifvas utaf Guds ande”. Innan man riktigt får den egna anden bort, som vill stoppa sig högfärdigt deremellan, så går ej ett sådant arbete som vårt, och det vill sen också vara mycket olika, allteftersom det är vi sjelfva som skrifva, eller endast vår hand, som är redskapet. – Emellertid ha vi nu 32 psalmer färdiga och vidpass 20 förberedda för bihanget. Allt få vi icke komplett här, som erkebispen gerna ville, utan litet måste alltid blifva till Helsingfors. Jag skrifver troligen ännu nästa tisdag några rader om resan.

||

3 Nå, goda Mamma, i dag är det som Mamma skall följa vår Frälsares exempel och spisa de 3000 män med fem bjuggbröd och två fiskar. Måtte Herren i sin nåd välsigna denna måltid, så att de ringa håfvarna förslå att mätta de fattiga. – Jag har ännu ej haft tillfälle att lägga erkebispen NyCarleby församling på hjertat, men skall icke underlåta att göra det med det första.

4 Från de mina väntar jag i dag bref, men posterna dröja i menföret. Mille skulle rådgöra om Anna med Wasastjerna. Måtte flickan stackare nu komma väl öfver April månad, som är den värsta efter hon nu, såvidt jag vet, ej tycks komma att resa med Jeana. Mille sjelf, som en tid hållit sig inne, lärer nu åter ha varit ute.

5 Vi lefva här tyst, som förut; endast sällan ute om qvällarna att höra litet musik. I söndags om afton spelade en hop barn|| hos erkebispens min barnpjes Skyddsengeln, väl till någon del för att göra mig ett nöje. Det var nätt och barnsligt; inga andra åskådare, än barnens föräldrar. I fredags på f. m. stodo Lille och jag faddrar för Renvalls pojke. Också mera enkelt: kaffe och sedan en glacebudding och ett glas vin. Här i Åbo börja och tiggarne tillvexa: vi ha dem alla dagar här på gården. Ja, Gud hjelpe vårt arma land! Jag tycker dock, att hans barmhertiga hand i den stränga tuktans dagar begynner visa sig nu i den tidiga våren.

6 Måtte nu Mamma och Fanny få vara friska i dessa bekymrens tider, det är min dagliga bön. Helsa hjertligt alla vänner, fastän ingen nämnes, från Mammas egen fattige rimsmidare och tillgifnaste son

Z.

7 Engelsmännen tänka på allvar att bygga jernväg från Hangö till Riihimäki, för att draga hälften af Petersburgs export och import den vägen.

8 Efter det är så godt rum, lägger jag ännu en sneglande professor i brefvet. Det är en annan upplaga – mindre lyckad. Har Mamma fått förra tisdagsbrefvet med lilla skärfven?

9 När jag får ut mina respengar af kronan, hoppas jag kunna skicka ett litet bidrag. Jag ville gerna taga på mig hela kostnaden för Stinas begrafning.

10 Finns det tillräckligt roffrö i NyCarleby eller Jakobstad? Det borde nödvändigt anskaffas till våren. Flera anse, att alla åkrar, som ej ha bättre utsäde, borde besås med rofvor.